Det blev med spark. Min hals känns fortfarande inte som den brukar, därför blev det sparken som fick inviga det nya bältet och inte skidorna. Det fungerade perfekt. Men hunden som löper för tillfället var inte i sitt esse idag. Det var ju inte jag heller och även en hund måste ju få ha en dålig dag.
Hela utrustningen, Bälte, sele och expanderlina. På de små bilderna ser ni detaljer från bältet.
Ett stadigt bälte är också viktigt, kraften blir stor när hunden väl sätter igång att dra så det funkar inte med klena grejer ens om hunden är liten. Det är också viktigt att det inte är för smalt, då skär det in i kroppen och ger inget stöd för förarens rygg när hunden drar. Jag har åkt med ett 10 cm brett läderbälte ända tills idag och det har funkat utmärkt.
En bra att ha-grej som inte får underskattas är en expanderlina, alltså en lina med "inbyggd gummisnodd". Den jämnar ut ryck och gör det betydligt behagligare för både hund och förare, framför allt om man har en hund som gärna tvärnitar när den ska uträtta sina behov. Expanderlinan är helt suverän även när man cyklar med hunden.
På tal om cykling så låter jag aldrig min hund dra när vi cyklar, jag tycker att det är alldeles för farligt. Därför har jag en spårsele när vi cyklar, den är helt annorlunda konstruerad och inte gjord för att hunden ska dra med belastning. Samtidigt sliter den inte i hundens hals om hunden skulle råka dra eller framför allt tvärnita. Valet av utrustning är en signal till min hund om vad viska göra, min hund vet att när den gröna sårselen åker på är det cykling och inte drag som gäller, när nomeselen åker på är det järnet och maxfart som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar