Håller just nu på att läsa Gräset sjunger av Doris Lessing. Vad jag tycker och tänker om den ska jag berätta för mina bokcirkelkamrater innan jag skriver om den här. Däremot började jag fundera över det där med Nobelpriset. Enligt Nobel ska priset gå till "de personer som under föregående år gjort mest nytta för mänskligheten". Varför ska vissa genrer vara stängda för Nobelpriset? Bara för att Doris Lessing under sin 50 år långa författarbana har skrivit några fantasy-böcker skulle det vara stängt för henne. Nu blev det ju inte så, men visst är det ett konstigt tänk? Mänskligheten behöver människor som vågar pröva nya vägar.
En annan genre som är omöjlig för Nobelpris är barn- och ungdomslittteratur.
Om jag fick välja Nobelpristagare så jag välja just två barnboksförfattare. Jag har svårt att tänka mig något som gör mer för mänskligheten än den som underhåller, tröstar, ger självkänsla och hopp till barn och ungdomar över hela världen. Den ena är Astrid Lindgren och hon hade ju under hela sin livstid många förespråkare för att hon skulle få Nobelpriset, men det fick hon ju aldrig, och jag tror aldrig att hennes namn ens nämndes i svenska akademien. Jag är helt övertygad om att vår jord hade varit annorlunda utan Pippi Långstrump och bröderna Lejonhjärta. Tidigare har jag varit tveksam till om jag tycker att Astrid Lingren skulle ha fått Nobelpriset, men ju äldre jag blir desto mer anser jag att om någon skulle ha det så är det hon. Hon har dessutom gett oss svenskar, tillgång till ett försvunnet kulturarv, bara det är värt ett pris.
Den andra pristagaren, om jag fick bestämma, vore Tove Jansson. Av ungefär samma skäl som Astrig Lindgren, men jag tycker att Tove Janssons böcker har ännu ett större djup än Astrid Lindgrens, man läser dem olika som barn och som vuxen och det är en förmåga som inte ska föraktas. "Det osynliga barnet" har definitivt gjort nytta för mänskligheten.
En annan genre som är omöjlig för Nobelpris är barn- och ungdomslittteratur.
Om jag fick välja Nobelpristagare så jag välja just två barnboksförfattare. Jag har svårt att tänka mig något som gör mer för mänskligheten än den som underhåller, tröstar, ger självkänsla och hopp till barn och ungdomar över hela världen. Den ena är Astrid Lindgren och hon hade ju under hela sin livstid många förespråkare för att hon skulle få Nobelpriset, men det fick hon ju aldrig, och jag tror aldrig att hennes namn ens nämndes i svenska akademien. Jag är helt övertygad om att vår jord hade varit annorlunda utan Pippi Långstrump och bröderna Lejonhjärta. Tidigare har jag varit tveksam till om jag tycker att Astrid Lingren skulle ha fått Nobelpriset, men ju äldre jag blir desto mer anser jag att om någon skulle ha det så är det hon. Hon har dessutom gett oss svenskar, tillgång till ett försvunnet kulturarv, bara det är värt ett pris.Den andra pristagaren, om jag fick bestämma, vore Tove Jansson. Av ungefär samma skäl som Astrig Lindgren, men jag tycker att Tove Janssons böcker har ännu ett större djup än Astrid Lindgrens, man läser dem olika som barn och som vuxen och det är en förmåga som inte ska föraktas. "Det osynliga barnet" har definitivt gjort nytta för mänskligheten.
1 kommentar:
Nu Lisse, nu ska du komma till min sida och lägga din röst på hur nästa pocketbyte ska se ut! ;-)
Skicka en kommentar