...måste jag ha gjort. Jag har inte sprungit, och knappt promenerat de senaste två veckorna. Igår hade jag tänkt ta mig ut efter vår utflykt, det kändes som att det behövdes efter en dag i bilen. Men min trogne träningskompis, hunden, som ALDRIG förr har svikit, var inte alls pigg på en löptur igår. Det berodde på att vi råkade glömma att ta in henne när vi for igår morse, så hundstackaren (trodde vi) var utlåst hela dagen. När vi kom hem satt hon på bron och såg oerhört övergiven och ynklig ut. Gissa vem som har haft dåligt samvete... Idag fick vi veta vad hon hade haft för sig hela dagen. Hon hade hälsat på hos grannarna och lekt med deras supersöta 13-veckors papillonvalp. Undra på att hon hellre ville ligga i fåtöljen än att springa på kvällen. Och vårt dåliga samvete lättade också, det verkade inte direkt ha gått någon nöd på henne... Däremot vet vi inte om hon roade sig med något annat också, hon är nämligen i löpen, så vem vet om det kommer valpar om sådär 62 dagar?
Ikväll tog jag mig i alla fall ut på en löptur. Löparens bästa vän, förutom hunden, det är mobiltelefonen. Där har man både tidtagning och musik. Min förra mobiltelefon, den jag tvättade, valde jag faktisk bara för att den skulle funka att springa med. Jag hade några krav: Radio och MP3-spelare, bra lurar som inte lossnar från öronen, kamera om jag skulle träffa någon mer björn och tillräckligt stort minne för att rymma både mina promenad-spellistor, springa-spellistan och en bra talbok. Den jag köpte förra veckan är en liknande telefon men med bättre kamera.
Idag gick det kanonbra att springa, jag flög fram min 5-km-runda på ungefär samma tid som förr i tiden! Det måste ha berott på musiken. Jag blev ju tvungen att ladda in ny musik i den nya telefonen och hittade en gammal skiva med MP3-låtar från vår ungdom. Vad säger ni om att springa till Chers Believe, Aquas Doctor Jones (kommer ni ihåg den?) Ace of base, Don't worry be happy och några till från samma tídsepok (90-tal). Undra på att gick lätt att springa, för varje ny låt som spelades blev jag bara gladare och gladare, och konstigt nog piggare och piggare.
Nu ska vi se hur länge det tar till nästa tur blir av...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar