Into the wild

Det är inte ofta jag blir gripen av filmer, oftast när vi hyr filmer blir det ameikanska fjortisfilmer typ American pie (när sambon får välja) eller romantiska komedier (när jag får bestämma). Som omväxling kan vi ibland hyra någon svensk bok som blivit filmatiserad och då har jag för det mesta redan läst boken och blir grymt besviken på filmen. Dessutom lyckas jag nästan aldrig se en hel film, oftast ser jag början och slutet och det visar sig att jag inte har missat så mycket genom att sova mig genom mitten av filmen.

Men igår råkade vi snubbla över en film som bröt mönstret. Jag hade aldrig hört talas om den och hade ingen aning om vad jag skulle förväänta mig av den, men den trollband oss från första minuten och hela vägen. Någonstans mitt i filmen sammanfattade vi den så här:

-Det var en seg film.

-Mm, men den går inte att sluta se.

-Nej.

Sen sa vi inget mer. Jag var grymt popcornsugen och kissnödig, men lyckades inte slita mig från filmen för att gå och kissa och poppa popcorn. Också extremt ovanligt.

Filmen handlade om en ung kille som rymde hemifrån för att hitta sig själv och lyckan. Filmen blev som en sightseeing genom Amerika med otroligt vackra miljöbilder, och han träffade också många sköna människor under sin resa. Mer än så ska jag inte avslöja om handlingen.

Filmen stannade kvar i mig hela natten efteråt, och även idag har jag återkommit till den här filmen då och då, men vilka tankar jag har haft och vilka känslor som stannade kvar ska jag inte heller avslöja för då förstör jag filmen för er. Det här är en film man ska se utan förutfattade meningar.

Aftonbladet har recencereat den, och de har också en trailer till filmen. Klicka här om ni är intresserade av vad de har tyckt: http://www.aftonbladet.se/nojesliv/film/recensioner/article2049516.ab