Midvinterblod av Mons Kallentoft

Nu har jag äntligen lyssnat färdigt på Midvinterblod. Jag lyssnar ofta på böcker och jag tycker ofta att det ger boken en dimension mer än när jag läser dem själv. Framför allt böcker med ett lite långsammare tempo och vackert språk, tycker jag om att lyssna på. Det beror på att när jag läser själv är jag så nyfiken på hur det ska gå, att jag inte ger mig tid att njuta av t.ex. ett vackert språk . Vissa deckare kan däremot tappa i spänning just för att det blir ett långsammare tempo i en uppläst bok.

Kallentofts bok tyckte jag passade väldigt bra som ljudbok, han har en poetisk ton som ger en speciell stämning. Ett intressant grepp som jag inte har stött på tidigare i någon deckare är att även den döde har fått en röst, han talar direkt till utredarna från bårhuset.

Jag tyckte om själva historien, det börjar med att ett lik hittas hängande i ett träd. Polisernas spaningar leder snart in på olika spår, men ett antal misstänkta utkristalliserar sig snabbt. Jag vet inte om jag lyssnade för okoncentrerat, men jag tyckte inte alltid att det var helt klart hur de misstänkta egentligen hamnade i utredningen. Under utredningens gång träffar utredarna både tonårspojkar med frånvarande föräldrar, tjuvjägare och religiösa extremister - men vem är mördaren och varför har mannen dödats? Offret är en lokal kändis, en sådan som alla vet vem det är men som ingen vill kännas vid, och som det av någon anledning är allmänt accepterat att driva med och se ned på.

Huvudpersonen, polisen Malin Fors, är en ensamståend mor till tonårstjejen Tove och man får följa Malin både på jobbet, i arbetet med mordutredningen, och i privatlivet.

Boken handlar mycket om olika sätt att vara på utkanten av samhället och om vad som kan hända när vuxenvärlden sviker sina barn och om hur gamla oförrätter kan påverka människors liv i flera generationer. Däremot var det en aningen motsägelsefull upplevelse att svettas på ett soligt kalhygge i juni och lyssna på en historia som utspelar sig under kallaste vintern!