Hela våren har jag gått och kastat lystna blickar på en liten barnkofta som har suttit i skyltfönstret till stans garnaffär. I fredags gjorde jag slag i saken och gick in och köpte mönster och garn till den.
Det är en kofta som stickas av brunt pälsgarn, den ser ut som en liten björnunge. Jag har aldrig i hela mitt liv stickat något större klädesplagg än sockar och vantar, så en hel kofta, även om det är minsta storleken, är en rejäl utmaning för mig. Det gäller att sticka på snabbt, medan "ilet" är uppe, annars kommer den aldrig att bli klar.
Vi har campat vid stugan i helgen, och det var tur, för utan support av min mor hade jag varit totalt fastkörd redan nu. Jag hade nämligen glömt av hur man maskar av och när jag gjorde som jag trodde att man skulle göra så lyckades hela stickningen bli helt hopskrynklad, och inte alls som någon fint rundad nackringning. När jag försökte riva upp det hela så fick jag först tre maskor färre än vad jag hade från början, och sedan hade jag helt plötsligt två maskor fler än vad jag började. Alla som har försökt sticka med pälsgarn vet vad jag menar, så länge man inte behöver riva upp det hela är det väldigt enkelt att sticka med.
Till slut lyckades jag i alla fall få tillbaka den ursprungliga mängden maskor, då var det dags att ge upp och gå och lägga sig = regeln om att sluta när det börjar djävlas. Efter lite hjälp och repetition om stickningens grunder är jag i nuläget ganska hoppfull om att jag kommer att ro projektet i hamn.
Jag återkommer med vidare rapporter i ämnet.
För egen del behöver jag som tur är inte tillverka några kläder på egen hand, igår kom det två fullsmockade påsar med kläder som sambons systerdotter hade tröttnat på. Jättekul, det var rena julafton att packa upp påsarna, och vissa plagg har till och med redan hunnit använda!
Blommor från mina rabatter, de
vita är nog ogräs, tulpanen har
fransar, riktigt läckert faktiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar