Nu känns det som det brukar att jobba. Man kommer hem från jobbet, i hjärnan virvlar en massa elever omkring som kräver strategier för hur man ska hantera dem. Ett gäng har masskolkat, ett annat gäng betedde sig som en större apflock i klassrummet, en har varit på rättegång och några är besvikna över att de inte lär sig något. Ändå har jag bara haft en enda lektion idag. Som motvikt hade jag ett mysigt samtal med ett gäng elever i lugn och ro om livet och vad de ska söka för gymnasieprogram och lite annat av livets väsentligheter.
Väl hemma var det dags att börja reda ut röran i huvudet. Masskolket var prio ett. Jag ringde hem till åtta elever och pratade med dem och med deras föräldrar. Ringde hem och berömde de två elever som faktiskt inte skolkade. Ringde hem till klasföreståndarkollegan och satte in henne i fallet. Ringde hem till en elev som är långvarigt sjuk för att höra hur han mådde, men fick inte tag i honom. Ringde gång två och tre och fyra till tre skolkare där ingen svarade vid första försöket. Fick tag på en av dem.
Då hade två timmar gått, bebisen skulle sova och jag hade inte hunnit bry mig om henne över huvud taget sedan jag kom hem från jobbet. Som tur var lagade sambon mat så jag fick sätta mig vid dukat bord. Det var tur annars vet jag inte hur det skulle ha gått.
När bebisen var i säng och skolksamtalen avklarade tog jag en promenad med hunden för att tänka ut en strategi för "apflocken". Om jag inte hade tagit en promenad för att fundera på det hade det varit nattens projekt. Nu har jag en plan i två steg uttänkt, då kan jag släppa det.
Det verkar som att jag kommer att förtjäna mitt sommarlov det här året också! Men jag är väldigt nöjd med att ha fått en smekmånad, det var guld värt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar