Återupplivade tonårsminnen

Sambon har åkt på nackspärr modell värre och ligger bara på soffan och beklagar sig. Det innebär att jag har gjort två saker som jag inte har behövt bry mig om sen han började ta hem traktorn på vintrarna. Han tycker nämligen att det är så kul att köra traktor att han har paxat de här sysslorna för egen del sen dess. Igår skottade jag snö för första gången den här vintern, det var riktigt härligt att komma ut, få använda kroppen till något vettigt och dessutom andas frisk luft. Att dessutom snön var kall och lätt bidrog rejält till att det var en trevlig upplevelse att skotta snö. Typiskt nog kom en laddning pellets just i veckan när sambon är som mest handikappad och vi hade helt slut inne, så jag blev tvungen att göra något som jag hade bestämt mig för att inte lära mig-  att köra traktor. Vi måste nämligen transportera pelletsen från infarten till källaringången på baksidan, något som man tydligen måste göra med en traktor.

Anledningen till att jag inte hade tänkt lära mig det har inte med att jag har något emot traktorer utan med arbetsfördelning att göra, det är nämligen lätt att neka att göra något som man inte kan, men svårt att komma undan från sådant man bevisligen kan göra. Eftersom jag råkar vara högskoleutbildad både i att laga mat, tvätta, städa och diska är det svårt att hävda att jag inte kan det, alltså är det jag som åker på allt sånt. Idag när jag har kört traktor har jag dessutom tvättat, diskat efter middagen lagat frukost, städat åt marsvinen och städat undan Lillisens leksaker (dessutom har jag varit på stan, fikat med en kompis och äntligen hittat gardiner till vardagsrummet).  

Vy från traktorsitsen. Det vita dimmiga på bilden är min andedräkt. Termometern visade nämligen på -19 grader.

Att jag håller mig undan från traktorer har också en annan orsak än jämställdhetsiver. Jag skulle nämligen lära mig att köra traktor när jag bodde hemma. Jag började med att köra pappas gamla BM10:a och det var aldrig några problem, i med ettan och gasa med handgasen, konstigt nog kommer jag inte ihåg att jag någonsin behövde stanna när jag körde den, för det där med koppling gick mig spårlöst förbi. Sedan skaffade pappa en större traktor med frontlastare. Första gången jag skulle köra den nya traktorn satte sig hunden mitt på vägen där jag skulle köra. Pappa hade visat hur man startade men han förutsatte väl att jag visste hur man stannade. Det gjorde jag inte. Resultatet blev en skräckupplevelse i slowmotion. Hunden satt lugnt mitt på vägen, traktorn kröp sakta, sakta mot hunden i ca 3 km/h jag skrek till hunden att han skulle flytta sig. Han satt kvar. Traktorn kröp närmare. Jag ropade till pappa och frågade var bromsen var. Pappa gick bredvid och uppfattade troligtvis inte dramatiken men han svarade att den var under höger fot. Jag tryckte allt vad jag orkade på bromsen. Traktorn fortsatte att köra mot hunden. Till slut uppfattade nog pappa mnin panik så han sa att jag sklulle trycka in kopplingen. Jag tyckte att han var knäpp, vad hade kopplingen att göra med att jag ville stanna? Kopplingen var ju till för att växla med. Till slut lydde jag ändå pappa, tryckte in kopplingen och fick stopp med många meter till godo från hunden. 

Min traktorutbildning fortsatte med att jag skulle hjälpa pappa att bära en svets från bilen till uthuset. Pappa lastade i svetsen i skopan, sedan gick han till uthuset där han väntade på mig och svetsen. Jag skulle backa och vända men missade den lilla detaljen att skopan sticker ut en bra bit framför det man ser genom hytten. När man backar och svänger samtidigt så gör dessutom skopan en betydligt vidare sväng än man själv. Det upptäckte jag av ett obehagligt skärande lljud av metall mot metall. Det var ljudet som uppstår av traktorskopa mot bilsida. Eftersom jag inte var så haj på att stanna så hann jag skrapa upp HELA bilsidan innan jag fick stopp på ekipaget. Som tur är har jag en pappa med starka nerver, han blev inte ens arg på mig (inte som han visade i alla fall, hur många ramsor han svor inombords förtäljer inte historien). Efter det har jag hållit mig på behörigt avstånd från traktorkörning ända till idag. Idag gick det dock utan incidenter, innan jag gick med på att köra traktorn idag såg jag noga till att det varken fanns bilar eller hundar inom räckhåll....

Nej, någon måtta får det vara på motionerandet, baksidan skottade jag inte igår, så pelletsen fick bäras genom snön.