Det här receptet hittade jag i senaste numret av Amelia. Enkla at göra och riktig goda. Eftersom sambon inte älskar vegetariskt servade jag biffarna som "tillbehör" till färdigköpta kötbullar och eget potatismos. I Amelia serverade de biffarna med ris och dill-tzatziki. Storasyster som inte är någon köttälskare åt däremot av biffarna. De överblivna biffarna som låg i en tallrik på köksbänken blev hundmat. Det var första gången hunden stal något från köksbänken, hon tar sig friheter på gamla dar. Att vi hade farit bort och glömt att ge henne mat innan kan ju ha bidragit, hungrig hund jagar bäst heter det ju...
Här kommer hur som helst receptet. Jag skulle tro att det räcker till hungriga 2-3 personer.
300 g riven zuccini
1 liten gul lök, riven eller finhackad
knappt 1 dl vetemjöl
100 g riven lagrad ost
1 tsk mynta (1 msk färsk)
1 msk finhackad persilja
1 krm mald muskot
knappt 1 dl ströbröd
1 ägg
1 tsk salt
svartpeppar
1 krm socker
olivolja eller margarin att steka i
Krama ur vätskan ur den rivna zuccinin om det behövs. Blanda alla ingredienser till en smet. Forma biffar och stek gyllengröna :-) i stekpanna. Stek ena sidan helt klar innan du vänder biffarna, annars går de sönder. Lägg upp på fat i väntan på servering.
300 g riven zuccini
2 kommentarer:
...i väntan på servering eller på en hungrig hund =) Så underbart att höra att eran vovve inte heller är perfekt, visst är det charmen med dom??
Kram C
Pst... jag är ju ledig måndagar...
Våran vovve är visst perfekt, bara för att hon är våran. Men visst har hon precis som alla andra hundar (och mäniskor) sina egenheter. Men det är ju egenheterna som gör att man älskar dem!
Skicka en kommentar