Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser

Nu har jag lyssnat färdigt på ljudboken som jag lånade senast jag var på biblioteket. Det blev en Håkan Nesser-roman, en fristående, det är alltså ingen deckare, jag skulle vilja kalla den thriller. Håkan Nesser läser själv och han är en duktig uppläsare så det funkar bra.

Boken handlar om en man, jag vet inte om jag uppfattade hans namn under hela läsningen, som berättar om hur hans dotter försvann medan han stod och tittade på henne när hon lekte utanför köksfönstret. Hans fru, som redan har förlorat ett barn med sin förre make bryter ihop och boken handlar om deras väg tillbaka och deras försök att få veta vad som hände med den försvunna flickan. För att fly från sorgen och börja om någon annanstans flyttat de till New York, där han, som är författare, börjar jobba med en ny roman och Winnie, som hustrun heter, målar, konstnär som hon är. Vi får veta vad som har hänt före New York genom mannens återblickar. Mer än så vill jag inte avslöja för då får ni veta för mycket...

Det här är inte en av Håkan Nessers bästa romaner, men precis som det brukar vara i hans romaner så är saker och ting inte som det verkar vara från första början. Det som jag tycker drar ner helhetsintrycket är att tempot är lite väl långsamt, med nog så många (ovidkommande)detaljer. Jag skulle vilja beskriva boken som "sömnig" men inte sömnig som i tråkig utan mer drömlikt sömnig. Flera gånger när jag lyssnar upplever jag ungefär samma stämning som i klassikern Brott och straff av Dostojevskij (om nu någon mer än jag verkligen har läst den boken och vet vad jag menar??) och det är ju en smaksak om man tycker om det eller inte.

Sammanfattningsvis kan jag rekommendera den här boken till den som vill ha något att "bita i", något som kräver lite koncentration och tanke. Om du bara har tänkt läsa en enda bok det här året tycker jag att du ska välja någon annan bok, t.ex. Guernseys litteratur och potatisskalspajssällskap som jag skrev om för några dagar sedan.