Komplikationer

Idag var det tio dagar sedan hunden opereade sitt korsband. Jag såg verkligen fram emot att kunna ta av den jobbiga tratten och att kunna ta henne med på korta promenader som veterinären hade sagt att jag skulle kunna göra efter tio dagar. Igår kväll var hon jättepigg, gick fint på benet och verkade glad, drog till och med i kopplet när vi var ut på kvällspink.

I morse när jag och Lillisen kom ner för trappen till hallen så stod hon vid dörren, med benet högt uppdraget i luften och rikigt olycklig blick. När vi gick ut hoppade hon på tre ben och efter att hon hade pinkat fick jag bära in henne. Hon hoppade fram till sin egen fåtölj och stannade nedanför den utan att kliva upp i den, trots att hon klarade av att ta sig upp i den till och med samma dag som hon opererades. Jag lyfte upp henne i fåtöljen och kände på benet. Det var minst dubbelt så tjockt som det friska benet och jättevarmt. När jag kom med hennes morgondos av smärtstillande ville hon inte ha fast hon har tyckt att det har varit som godis tidigare. Jag fick hacka sönder tabletten och trycka in i korv för att hon överhuvud taget skulle ta den i munnen, och inte ens korven verkade smaka något. Jag var helt säker på att det var korsbandet som hade gått av igen under natten.

Vi har ett maxbelopp på föräkringen på femton tusen, och har redan bränt minst tolv på operationen, så att öppna igen och göra om operationen skulle vi aldrig ha råd med, det visste jag redan innan jag ringde veterinären. Det var som att beordra en dödsdom att ringa och få en tid för att kolla upp benet. Det var långa timmar fram till att klockan blev ett, jag har inte kunnat göra något vettigt på hela dagen. Jag försökte hålla hoppet uppe om att det kanske kunde vara en infektion som kunde botas med penicillin, men jag trodde inte på det... Resan till veterinären kändes lång och jag grinade hela vägen dit, helt säker på att det bara var en tidsbokning för avlivning som återstod.

Som tur var så finns det hopp. Veterinären var helt säker på att leden var stabil = korsbandet är helt. Ingen feber hade hon heller, däremot nästan två deciliter svullnadsvätska i leden som de sög bort. De gav antibiotika intravenöst för att få snabb effekt och sedan ska hon äta en penicillinkur i tio dagar. Tratten blev hon inte heller av med, hon måste ha ett stödförband i några dagar för att hindra leden från att svullna på nytt.

Jag hade hunden med mig hem igen!! Hon är medtagen, har inte ätit på hela dagen och har inte rört sig ur fläcken ens för att byta liggplats och ännu mindre för att gå ut och pinka, jag får nog bära ut henne om en stund, men förhoppningsvis är det en infektion som kan botas med penicillin så att hon blir helt bra. Faran är ju inte över, men hoppet är ändå inte ute ännu, kanske får vi ha kvar henne några år till...