söndag 14 november 2010

Hungerspelen av Suzanne Collins



Så har jag då äntligen läst den, boken som jag har hört så mycket talas om men som jag inte har fått tummen ur att läsa. Men nu blev det minst sagt kniven mot strupen eftersom mina elever dissade Jonas Gardells Komikerns uppväxt till förmån för den här boken. Jag lyckades inte ens övertyga dem att läsa Gardell efter att ha tvingat dem att läsa de första 60 sidorna innan de fick ångra sig och byta bok. Enhälligt röstade de fram Hungerspelen ändå. Så här efter att ha försummat mina små till förmån för en mörk framtidsskildring under en hel söndag, så kan jag faktiskt förstå deras val. Men jag är inte säker på att den här boken kommer att passa alla. Lite rädd är jag att boken har för lång transportsträcka i början för att locka de som är minst läsintresserade.

För er som inte har hört talas om den här boken handlar den om ett USA i framtiden. Miljöförstöring har lagt en stor del av kontinenten under vatten och ett ruggigt inbördeskrig någon gång i historien har skapat ett totaslitärt samhälle där ingen frihet alls råder. Människorna lever i tolv från varandra separerade Distrikt där varje Distrikt har ansvar för att försörja riket med någon basprodukt. Distrikt 12 där Katniss bor, försörjer riktet med kol. Katniss är en flicka som vid elva års ålder förlorade sin far och som därefter har haft ansvar för att hålla sin mor och sin syster med mat och anra förnödenheter. En gång varje år statuerar Regeringen exempel genom att varje en tonårig pojke och en flicka måste tävla i Hungerspelen. En tv-sänd tävling som går ut på att deltagarna från de olika distrikten ska tävla på liv och död tills bara en överlever. Kandidaterna lottas fram enligt ett system där de fattigaste familjerna kan få tillgång till mat och andra förnödenheter genom att ha sina barns namn på många lotter.

Boken ger ett ganska mastigt intryck, 300 sidor pytteliten text, men den visar sig vara en riktig bladvändare. Spänningen hålls uppe hela tiden och det är en riktig slukarbok. En anledning till att den här boken inte har lockat mig direkt är att jag har tyckt att den har verkat väldigt lik Stephen Kings "The running man". När jag läste den boken någon gång på tidigt 1990-tal, framstod den som en utopi och inte särskilt realistisk. Men jag minns att när jag först hörde talas om "Expedition Robinson" så såg jag den boken framför mig. Det är alldeles för länge sedan jag läste The running man för att kunna göra en rättvis jämförelese men inte känns detta tema som en lika osannolik framtidsvision idag som för tjugo år sedan.

1 kommentar:

Pimmi sa...

Hallå Lisse
I morgon Tisdag den 16 nov är det klädparty hos mig. 18.30 Lingon och blåbär, de har både barnkläder och vuxenkläder. Du är varmt välkommen. Hör gärna av dig om du kommer.
Kram Emma