söndag 7 november 2010

Djävulens märke av Magnus Nordin


I min ungdom var det en etablerad sanning att svenska författare och filmskapare kan inte göra skräckböcker/filmer. Istället läste vi Stephen King och Dean R Koontz. Idag kan svenskar göra skräck, och bra skräck. Nu är det Hollywood som producerar svenska skräckförfattares alster efter att de först har blivit framgångsrikt filmade här i Sverige.En av de nya skräckförfattarna är Magnus Nordin och en av senaste pocketar har jag läst.

Djävulens märke handlar om klass 9c på Katarina östra skola på Söder i Stockholm. När deras älskade lärare Hanna får ett sammanbrott efter en tragisk olycka där hennes familj omkommer får klassen en vikarie, Malin. Malin gör underverk med eleverna i klassen och hon lyckas plocka fram det bästa ur varje elev. Men Malin är en onaturligt bra lärare och både lärarkollegor på skolan och elever i klassen börjar misstänka att Malin inte är den hon utger sig för att vara.

Den här boken är vardagsrealistisk, jag tror att varenda högstadielev och lärare i det här landet känner igen sig i Magnus Nordins skildring av högstadieskolan Katarina Östra. Och det är givetvis vardagsrealismen som skapar spänningen, vad döljer sig egentligen bakom en ovanligt snygg och kompetent lärare? Är det magi vi förväntas syssla med i klassrummet? För det Malin gör med sina elever är inget annat än vad varje lärare försöker göra, att få varje unge att tro på sig själv och våga lita på sin egen förmåga. Hon börjar arbetet i klassen med att ingå ett avtal med dem. Hon garanterade att varenda en i 9c skulle gå ut skolan med höga betyg, men i gengäld måste de satsa allt, hela sin själ... Och snart börjar mäktiga saker hända i klass 9c på Kaatarina Östra skola.

Djävulens märke är ingen bladvändare utan spänningen byggs upp gradvis och har sin vändpunkt ungefär mitt i boken, sedan blir det inte lika skrämmande, men fortfarande intressant. Det enda i den här boken som jag inte riktigt känner mig nöjd med, det är slutet, jag tycker inte riktigt att Magnus Nordin har fått till ett jättebra slut.

Men slutet till trots, det är en spännande och läsvärd bok som jag tror passar ganska läsvana ungdomar och faktiskt även vuxna läsare.

2 kommentarer:

Pimmi sa...

Än en gång förstår jag inte varför du läser sånna böcker. Själv skulle jag inte kunna sova en blund om jag läst en mening i den.

Kram Emma

Lisse sa...

Den var faktiskt inte så läskig när jag hade kommit lite längre in i den...