Den här boken hittade jag i svenskdepån på jobbet, en bok som mina kollegogor har köpt in medan jag har varit hemma. Mina elever valde den som högläsningsbok och då är det ju bra om jag har någon aning om vad jag egentligen ska läsa för dem!
Boken handlar om Nina och Daniel och den berättas omväxlande ur Ninas och Daniels perspektiv. Ninas mamma och Daniel och hans bror Willes pappa har träffats via nätet och blivit kära. Boken handlar om hur den nya familjen sakta men säkert lär känna varandra och blir en familj. Framför allt är det en kärlekshistoria mellan Nina och Daniel.
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken, av många anledningar. För det första, den utspelar sig i Luleå och Umeå, en viktig detalj för ungdomar från Norr- och Västerbotten, skönt att slippa storstadsperspektivet samtidigt som den lika gärna skulle kunna utspela sig var som helst i Sverige. Fördomarna som vi norrlänningar (jag med) älskar att spä på om skoter, Norrlands guld och renar på gatorna saknas helt, tack för det! För det andra ungdomarna i boken är helt vanliga, ganska nördiga, ganska pluggiga ungdomar utan sociala problem. Tack för det också, i allt för många ungdomsböcker verkar författarna ha haft som mål att stapla så många problem som möjligt på så få sidor som möjligt men inte här. För det tredje, bokens vuxna är alldeles vanliga trygga vuxna som faktiskt lyssnar på sina barn och gör sitt bästa för att barnen ska ha det bra och få en trygg uppväxt, med normala värderingar utan sjukdomar eller missbruk. Tack för det! För det fjärde, stämningen i boken är feelgood, den känns mysig och trivsam att läsa och man mår lite bättre efter att man har läst den än vad man gjorde innan (många ungdomsböcker har motsatt effekt på mig, då kan jag tänka mig hur bra en halvdeppig tonåring kan må efter att ha läst vissa ungdomsböcker). För det femte, ungdomarna i boken rör sig i miljöer som man kan känna igen och läsa om med alkohol, bimbotjejer och strulputtar men dessa typiska tonårsfenomen blir bara oväsentliga bihandlingar och framstår inte alls som viktiga. Tack för det. Johanna Lindbäck verkar vara en klok person som kan väva in sunda värderingar i en text så att det blir självklart istället för moralkakor. Snyggt!
Det här är feelgood på hög nivå och jag tror att alla åldrar kan ha behållning av att läsa om Nina och Daniel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar