Man ska möta sina rädslor!

Stalldag idag! Jag hann inte ut medan det var dagsljus, därför blev det en stund på ridplan ikväll. Efter lite uppvärmningssitsövningar travade vi lite, red lite öppnor (hästen går "snett" så att bakbenen traskar på som vanligt medan frambenen trampar i kors) och lite annat smått och gått som vi gjort många gånger tidigare. Hästen kändes jättefin och jag kände för en utmaning. GALOPP! Det är något som det har gått troll i för mig sen jag red på ridskola. Det hände nämligen alltid farliga situationen på ridskolan när vi skulle galoppera. Jag har galopperat en del med min egen ridlärare men på grund av mina långa avbrott i ridningen så har jag aldrig kommit igång med galoppen på riktigt och framför allt har jag aldrig kommit över min galopprädsla.

Men ikväll när hästen kändes så himla fin, jag vet att jag rider en av världens snällaste och lydigaste hästar och jag vet att jag egentligen inte har dålig balans eller så, så vågade jag idag ta steget. Det blev inte många språng mellan varje avsaktning, men vilken adrenalinkick att jag vågade! Jag vågade testa och det gick helt utan missöde. Givetvis är det skillnad på rädslor och rädslor. Hade inte ridningen känts så extremt bra idag hade jag aldrig testat och om det inte hade känts som att jag hade kontroll efter första försöket hade jag inte fortsatt, respekten och säkerhetstänket får man inte tappa även om man utmanar sina rädslor. Oj vad jag skulle vilja ha tid att rida åtminstone ett pass till varje vecka!