tisdag 21 september 2010

Aulan anfaller!

Tänk vad vi tänker olika. Det värsta är ens egen människosyn avslöjas genom vad man tror att andra tänker. Jag ska ge ett exempel:

I onsdags skulle mina elever få se film i skolans aula. Den används till allt från biosalong till föreläsningssal till musik coh teaterscen. Filmduken styrs av ett reglage på väggen uppe på scen. Mot samma vägg stod en stor vikbar kulissvägg lutad. Givetvis framför reglaget. Givetvis lyckades jag välta kulissen när jag skulle hissa ne filmduken. Jag hann hoppa undan förutom mitt mitt högra underben som fick dämpa fallet. Det gjorde ont och mitt ben blev blått från knä till fotled förutom en liten bit av benet som fick skrapsår istället.

På fredagen hade jag planerat att fara på badhuset med storasyster efter jobbet. Men när jag tittade på mitt ben så struntade jag i det. Jag tänkte att folk skulle se mitt blåslagna ben och tro att någon hade misshandlat mig eller att jag hade varit full och ramlat. När jag berättade hela historien på jobbet idag och beklagade att det inte hade blivit något badhus förstod inte mina arbetskamrater varför jag inte kunde fara på badhuset med ett blåslaget ben. De drog nämligen slutsatsen att jag hade spelat en stenhård innebandy eller fotbollsmatch och blivit blå. Undra om en skådis hade kunnat se den riktiga orsaken till mina blåmärken? Men vad säger då mina förutfattade meningar om mig? Finns det någon psykoanalytiker i läsekretsen tro?

Inga kommentarer: