Marsvinen har fått flytta upp i vardagsrummet och det är bra för dem, då får de en extra dos socialisering och Lillisen får en extra dos marsvinsvana. Hon har slutat vara rädd för dem och nu är hon faktiskt väldigt intresserad, det första hon gjorde i morse när vi steg upp var att gå in och säga Heeeeej med sin lenaste röst till smågrabbarna. Sedan tog hon telefonen och ringde till sin morfar medan jag satt på morgontoan. Det hade säkert varit roligare för morfar om hon hade förstått att man ska prata i telefonen. Riktigt så långt har hon inte kommit ännu, hon har bara nått lyssnarstadiet ännu.
Anledningen till att marsvinen har fått flytta upp i vardagsrummet är att sambon håller på med bilningsprojektet i källaren. Där går just nu ett dike genom halva golvet och det står en stank av ladugård där nere. Som tur är är det inte toaavloppet som är trasigt utan diskvattensavloppet. Jag körde igår med den smarta strategin sätt all disk i diskmaskinen - syns den inte finns den inte. Det funkade igår men nu är diskmaskinen full. Och hur smart är det att ställa till med två brödbak utan vatten och avlopp i köket? Nu står degbunken i duschen och väntar på att jag ska pallra mig ner och diska den och det är väldigt enkelt att förtränga eftersom det inte alls är lika kul att gå ner i källaren när marsvinen är här uppe och det dessutom är allmänt kaos därnere.
Byggkaoset har dessutom lett till att jag har fått min egen variant av svininfluensan - marsvinsinfluensan det vill säga allergisnuva. Det finns nämligen en anledningen till att marsvinen bor därnere i vanliga fall, jag är nämligen litesmåallergisk mot olika smådjur i för stora doser och källarboende är just villkoret för att jag ska kunna ha olika smådjur i det långa loppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar