Nu är jag på gång! Sparken har fått göra entré för den här vintern. Idag har jag och Lillasyster sparkat till svågern och svägerskan bakom berget, en tur på 6,5 km enkel väg. Vi har alltså sparkat 13 km sammanlagt. Härligt! Det jobbiga med att sparka är att jag är så himla dålig på att sparka med vänster ben, det innebär att högerbenet får jobba hela tiden. Solen sken och det var några minusgrader i skuggan, underbart väder alltså och riktigt skönt att få röra på sig. Men allra skönast hade nog Lillasyster i sparklådan, Jag kommer ihg hur mysigt det var att ligga nerbäddad i fårskinn och filtar och känna det speciella gungandet som blir när man åker spark. Hon sov också gott hela vägen. Vem kommer förresten att börja sälja nytillverkade sparklådor i tuff design, det vore en riktigt bra affärsidé tror jag.
Det vita med gråa mönster är Lillasyster, väl nedbäddad bland fårskinn och filtar.
Nu ser jag fram emot en kväll i soffan med Familjen Harte och lite intriger, dramatik och kanske romantik. Väntar bara på att klockan ska passera åtta så att Storasyster får dejta John Blund. Under förutsättning att inte Lillasyster bestämmer sig för att skrika hela kvällen förstås som hon gjorde igår.
Efter några veckor med lugna kvällar vågade jag mig på att göra comeback i gamla stallet igår. Jag hade sett fram emot några barnfria timmar. Tyvärr förstod inte mina barn och min sambo nöjet med lika många mammafria timmar. Lillasyster satte tydligen igång att skrika så fort jag for utanför dörren och Storasyster satte igång att sympatiskrika för att hon inte skulle bli bortglömd. Till slut ringde telefonen med en minst sagt desperat sambo i andra änden: - KOM HEM NU!! Det var bara att be om ursäkt och fara hem... Inte så lysande comeback i stallet direkt. Nåväl, hästarna kom in ändå, även om det inte var tack vare mig. Härligt var det att få känna lite hästlukt och skotta lite skit i alla fall. Om hästen kände igen mig efter två och ett halvt år låter jag vara osagt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar