Den här eftermiddagen såg jag fram emot att tillbringa tilsammans med mina vänner i bokcirkeln. Så blev det inte. Efter att ha tillbringat förmiddagen i ett ridhus, tittande på när hästen fick sig en genomkörare tillsammans med P på kurs, var sambons tålamod slut. Så när jag kom hem för två timmars dusch och klädbyte tyckte han att jag hade haft mina nöjen för den här veckan. Ingen bokcirkel alltså.
Hästkursen var dock en lyckad tillställning. P red och hon fick göra många bra övningar som även jag ska försöka mig på i lugn och ro på hemmaplan. Kul var också att träffa hästens andra ägare B som jag även brukar få lektioner av. Nu är jag riktigt taggad och skulle verkligen vilja komma vidare i min ridning. Tyvärr är det väl bara at inse att det där med att försöka satsa på något för sin egen skull inte är lönt ens att drömma om, man blir bara besviken. Istället får jag vara glad över de veckorna som jag ens kan få en stund i stallet.
Som en liten tröst för den missade bokcirkelträffen tog jag en promenad med hunden istället efter att barnen hade lagt sig. Mobilen var laddad med en nyinköpt ljudbok, Brida av Paulo Cuelho. Jag ångrade att jag inte tog på mig mer kläder, för när jag hade huttrat mig runt min korta runda i alldeles för rask takt, hade jag hunnit få rejäl mersmak av boken. Riktigt så bra att den hade varit värd en urinvägsinfektion vet jag dock inte om den är ännu, därav den korta och raska promenaden...
2 kommentarer:
Givande och tagande är helt rätt, fast vart tog kommunikationen vägen? Kan din sambo besluta att du haft nog trevligt för veckan? Räknar ni hans "egentid" lika hårt? Brukar du besluta när han ska stanna hemma också?
/Bara en tanke!
Bara en tanke: Jodå, i ärlighetens namn händer att jag sätter stopp för hans utflykter också, så där är vi nog ganska jämställda ändå. Men det är klart att det svider när man själv är den som måste avstå...
Skicka en kommentar