Trädojjan på rull igen!



Sista dagen kom min mobil fram efter en vecka på rymmen, så nu mina vänner kan ni ringa till mig igen! Och jag kan åter igen visa lite bilder! Fiske, bad god mat och umgänge, allt ryms i den här bilden!


Tre år efter pension har våran älskade husvagn Trädojjan fått rulla ut på vägarna igen! Dock bara tre kilometer, det är längre än vad vi egentligen vågar köra med den. Trädojjan står egentligen uppställd vid stugan, som sovboda i väntan på att den riktiga stugan kanske någon gång ska bli färdig. Men i fredags eftermiddag fick vi erbjudande om att följa med och campa med sambons barndomsvän. Egentligen var det nog tänkt som en grabbhelg men jag tyckte att jag hörde sambon andas nåntiong om att "du kan ju koppla trädojjan och komma om du vill", så det gjorde jag. Lite mat ur kylen, lite kläder, fiskegrejer och en fräsch gasoltub från macken, sen var jag och barnen klar!

Och vilken helg vi har haft! Superhärligt väder, trevligt sällskap, några geocachear men inte en endaste fisk för någon av oss. I vanlig ordning är det hunden som är den mest entusiastiska fiskaren i vår familj. Jag och sambon var less efter en kanske en kvart var, hunden, hon stod och bevakade fisket till klockan halv ett på natten när vi tvingade in henne för att vi gick och lade oss. Men halv sex på morgonen ville hon ut igen. Halv sju släppte jag ut henne och sedan fiskade hon i stort sett hela dagen...

Storasyster, hon har aldrig sovit i husvagnen på något annat ställe än vid stugan, så hade väl inte riktigt kläm på de verkliga fördelarna med husvagnslivet. När vi började göra barnen iordning för nattning frågade hon lite skeptiskt -Ska vi verkligen sova här mamma? Varför ska vi göra det? Det första hon sa när hon vaknade på morgonen och drog upp rullgardinen var -Det var mysigt att sova här mamma.... Jag kunde inte låta bli att fråga henne vilket som var roligare, att semestra med tåg i fjällen eller i husvagnen tre kilometer från vår stuga. Husvagnen var det självklara svaret. Inte helt oväntat för hon var inte särskilt imponerad av vår fjällsemester (förutom sällskapet och själva hyrstugan, det gillades skarpt, eget rum och privat buskompis och allt).

Slutsatsen som kan dras än en gång är: att följa en impuls blir nästan alltid bra, även om man glömmer smöret och vällingflaskorna i hastigheten. Lång förberedelse och planering blir förstås också för det mesta bra men det är lätt att ha för höga förväntningar sådana gånger.



I bakgrunden -Trädojjan i sin fulla prakt!