Niceville av Kathryn Stockett

Bilden kommer från Bokus, min egen kamera ligger kvar i stugan...

Oj vilken bra bok jag fick låna med mig när jag hälsade på gamla kollegan på skärgårdsön för någon vecka sedan. Jag andades bara om att jag inte hade någon bra bok på gång för tillfället så stack hon den här boken i händerna på mig. Och vad glad jag är att vi läste Dödssynden av Harper Lee i bokcirkeln i vintras, det gav lite bonus till den här boken. Men om man bara ska läsa en bok om apartheidsystemet i Amerikanska södern på 60-talet, då tycker jag att man ska läsa den här boken, Niceville.

Boken utspelar sig i Jackson, Mississippi på 60-talet. Den 23-åriga plantagedottern Skeeter kommer hem efter att ha läst fyra år på college. Hon drömmer om att bli journalist och som ett första steg i karriären får hon jobb på lokaltidningen. Hennes jobb blir att skriva husmodersspalten. Som fin vit flicka har hon aldrig gjort ett ärligt hushållsarbete i hela sitt liv så för att kunna besvara läsarnas frågor får hennes bästa väns svarta hembiträde Aibileen hjälpa henne. Vänskapen men Aibileen leder till att de börjar skriva en bok, en bok med ett livsfarligt innehåll som kan förändra hela världsordningen i Skeeters och Aibileens del av världen.

Det som gör den här boken så bra är att den berättar på ett engagerande sätt, jag vill hela tiden veta hur det ska gå för Skeeter, Aibileen och de andra. Den berättar om kvinnornas sydstater, både den vita överklassen och de svarta tjänarnas. När jag hade läst boken klart var det inte ens självklart vem som längre var vit eller svart eller överklass eller underklass. Jag fick också en tankeställare om mina egna värderingar, jag kom på mig själv med att inte alls vara så fördomsfri som jag trodde. Det som gör boken så bra är att det är så mycket sorg och starka händelser men det är också hopp och glädje och massvis med kärlek över gränserna. Jag tycker också om att bilden av kvinnorna i boken är riktigt nyanserad.