tisdag 22 september 2009

En sån dag


Oj vad kul det är att sticka till Lillsen istället för till mig själv. En vante tog bara någon timme att sticka, på två dagar har jag hunnit sticka ett komplett vantpar inklusive att fästa trådarna. Helt plötsligt förstår jag hur det ska gå till för mig att lära mig att sticka strumpor.


Tidigare har jag stickat ett par, varit dödsless i flera år innan jag har gett mig på att sticka ett par till, och då har jag givetvis varit tvungen att lära om mig hur det var man gjorde. Idag har jag stickat ett en strumpa matchande till Lillisens vantar och dessutom hunnit ränna på stan med svägerskorna H och C samt haft besök av en arbetskamrat och hennes två barn. Så det känns helt plötsligt möjligt att inom vettig tid kunna sticka så många strumpor att jag kan befästa mur man gör. Dessutom hittade Lillisen en mönsterbeskrivning på insidan av garnbanderollen, och då blev det betydligt enklare.


På stan var vi på stadsbiblioteket, svägerskan H lånade två böcker, jag lånade säkert tio, flera stycken åt Lillisen, en ljudbok och flera vanliga böcker år mig själv plus en bok med stickbeskrivningar på leksaker. Så nu har jag fullt upp ett tag, räkna med att jag kommer att ha gott om material att uppdatera bloggen med den närmaste månaden...


1 kommentar:

Maud/En bok om dagen sa...

Det ser vi fram emot att få se!
;-)