Den här boken var ett loppisfynd från i våras och nu har jag äntligen läst den.
Den handlar om Nancy, en ung tjej som växer upp i ett fattigt hem i en by utanför Uppsala på 1930-talet. När boken börjar är hon bara 6-7 år och när den slutar är hon ungefär 15. Det är en ganska klassisk barndomsskildring från den här tiden, den handlar om hur fattiga flickor skulle klara sig genom livet och den innehåller både hopp och förtvivlan, det är ingen rosenröd historia, men den är inte heller så mörk och tragisk. Det är en bok som handlar om kärlek trots fattigdom, framför allt om kärleken mellan systrar och mellan en mamma och hennes döttrar.
Tycker man om Moa Martinssons böcker och de andra arbetarförfattarna så tycker man säkert om den här boken också. Jag tycker att den är ganska medelmåttig, klart läsvärd och jag fällde faktiskt några tårar på slutet, men intenågon bok som jag kommer att minnas. Den är ganska lätt att ta till sig och språket är modernt och lättläst även om det finns några dialektala uttryck som ger färg åt berättelsen. Några miljöbeskrivningar är riktigt fina.
Det är nyttigt att läsa sådana här böcker ibland, det ger oss lite perspektiv på tillvaron. När jag skulle laga middag igår så hittade jag ingenting att äta, trots att kylen var halvfull och frysen är proppfull med mat så kände jag mig fattig när jag stod och stekte fisk och kokade potatis utan sås eller grönsaker till. Den här boken fick mig att tänka till, jag har en hel frys och en kyl full med färska mat, jag behöver inte äta möglig limpa eller potatis utan något till, hur fattig jag än känner mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar