tisdag 11 augusti 2009

Sandlåda

Ett projekt som hela sommaren har halkat bakåt i prioriteringslistan är Lillisens sandlåda. Sambon har skaffat hem sand och alla andra beståndsdelar är också klart, men någon sandlåda har det inte blivit. Idag har vi dock kommit närmare målet än på länge, jag kom så långt som att skära till viraduk till underlag dessutom har jag tagit fram pallkragen som jag ska ha som sarg. Sedan kom jag inte längre. Det berodde på två saker. Först och främst så hittade Lillisen sin pool, den var fylld med en bottenskyla regnvatten som hon snabbt hittade igen och tog ett dopp i. Med kläderna på givetvis. Men ungen var lycklig, åtminstone tills hon började frysa. Den andra anledningen var att jag fick beslutsångest om var sandlådan egentligen skulle vara. Men i morgon ska här skottas sand för nu har jag bestämt mig. Jag lägger väl ut en bild om den blir klar.

Jag har haft två naturupplevelser idag när jag var i fixartagen, attans att jag inte hade kameran i närheten, annars skulle jag ha skrämt bort er från den här bloggen för ett bra tag framåt. Den första var när jag tog fram viraduken till sandlådan. Där i bodde en av de största spindlarna jag någonsin har sett visste ni att jättespindlar kallas för kangrout på pitemål? Det är för övrigt ett av mina favoritord. Och jag vågade döda den (det är därför det har regnat hela eftermiddagen om någon undrade). Den andra upplevelsen kom en stund senare när jag fixade till det sista på grusgången som vi anlade förra sommaren, jag skar bort lite markduksrester som stack upp ovanför gruset. Under markduken fanns nämligen ett snigelbo, säkert tio sniglar på ett och samma ställe och jag lovar att jag har aldrig sett sådan snigelfart när de skulle söka nytt skydd. Där gick min gräns, de vågade jag inte döda, hoppas att det inte var mördarsniglar!

1 kommentar:

Maud/En bok om dagen sa...

Jaså, det var ditt fel! Jag tyckte väl att det var märkligt vad det plötsligt började vräka ner och åska här, bara sådär! ;-)