Ett hundkoppel för lite

Midsommarhelgen har varit trevlig och lugn ute på skärgårdsön. Eller så lugnt som det nu blir med tre småungar och åtta vuxna i ett och samma hus... Vägen dit var desto tuffare... Jag brukar alltid passa på att uträtta en massa ärenden och shoppa i storstan medan jag väntar på båten. Optimistisk som jag var tänkte jag göra det även denna gång. Vad jag inte hade tagit med i beräkningen var att jag nu har två barn att hålla reda på och att den stora är i en väldigt nyfiken ålder...

Första stopp var Biltema. Där skulle jag köpa lite billiga leksaker för storasyster att ha på ön. Det gick bra ock leksaker blev det. Sedan var det dags för själva innerstan. Första problemet var att hitta en tillräckligt stor parkeringsplats där båda bakdörrarna skulle gå att öppna på vid gavel. Hittade en till slut alldeles vid väggen i p-huset. Nästa problem. Att få ut barnvagnen. Som naturligtvis var underst i berget av packning i skuffen på bilen. Ut med alla väskor och grejer, ut med vagnen och sedan in med allt det andra í bilen igen... På stan var det fullt med folk, det var ju eftermiddag dan före midsommarafton.... In på gallerian. Två olika sorters te hann jag med att inhandla. Sedan köpte jag något som jag inte köper varje dag, det var nog ungefär tre år sen sist, nämligen mascara. Hela tiden med full koncentration på vad storasyster hittade på och på att lyckas manövrera barnvagnen utan att köra på någon. Sedan slöt svägerska Å och lilla kusinen upp. Dags för lunch. Vi hade gott om tid till båten tyckte vi så vi åt i lugn och ro. Det var bara inhandling av lite midsommargodsaker kvar att göra... Då ringde telefonen.

Sambon, som skulle ta hunden, hade glömt att packa kopplet och tyckte att jag skulle fixa ett nytt. Nu var det helt plötsligt inte så gott om tid längre. Vi chansade på att lilla ICA-butiken i hörnet skulle ha hundkoppel. Det hade den inte. Butiken var trång och både jag och storasyster var trötta och jag var stressad över det glömda kopplet. Att baxa runt en barnvagn mellan skeppen i butiken var ingen lek, att dessutom hålla reda på storasuster som drog varukorgen och samtidigt försöka hitta allt vi behövde var på gränsen till övermäktigt. Lång kö tll kassorna och mobilen som ringde just när vi höll på att plocka smågodis gjorde inte stressen mindre direkt. Storasyster kunde nämligen inte låta bli att provsmaka av lösgodiset och just då var jag deinitivt ingen pedagogisk och tålmodig mor... Till slut kom vi ändå genom kassorna och ut ur "little shop of horror". Tillbaka till bilen, ut med all packning, in med vagn, ungar och grejer och fortfarande inget hundkoppel. Nu var klockan också bara några minuter från utsatt båttid. Att i det läget tålmodigt tråckla ut bilen från p-fickan närmast väggen i p-huset, dessutom med nästan obefintlig sikt bakåt på grund av fullpackad bil, det var över min förmåga. Så som minne av midsommarhelgen fick vi en krossad baklykta och intryckt kofångare på stora bilen.

Jag sket i kopplet, hunden fick sitta fast i ett spännband hela helgen. Och till båten i tid han jag också. Men jag var totalt slut när vi väl var framme på ön. Och allt var ett hundkoppels fel.