onsdag 16 juni 2010

Svartvintern av Marianne Cederwall



Det här är en bok som jag snubblade över en gång när jag slösurfade på Bokus hemsida. När jag läste infon om den tyckte jag den lät bra, men just då var min att-läsahög så stor och min lästid så liten att jag absolut inte kunde bygga på högen med fler böcker. När jag nu har fått upp ett läsil igen hade jag naturligtvis glömt bort både vad boken och författaren hette, så jag fick leta planlöst ett  bra tag innan jag hittade igen den.

Svartvintern är en fristående fortsättning på Svinhugg av samma författare, den har jag inte läst men det gick väldigt bra att läsa den här boken i alla fall. Jag kan på en gång säga att det var värt besväret att leta efter den här boken. Jag valde att låna den som streamad ljudbok från biblioteket och ljudboksformatet passade den här berättelsen bra. Inläsare är Susanne Alfvengren och Gun Olofsson. Det är ett perfekt upplägg. Susanne Alvfengren gestaltar den gotländska Miriam och de andra sörlänningarna och Gun Olofssom gör tornedalingarna rättvisa med sin sköna dialekt. Ett väldigt fint grepp med två dialekter som ger ljudboksverionen ett mervärde gentemot en vanlig "tyst" bok.

Gotlänska Miriam flyr upp till sin väninna Hervor i den lilla byn Kuivalihavaara utanför Kiruna efter att nästan ha tagit död på en efterhängsen friare på ett ovanligt sätt. Hervor, även känd under namnet Lapplandshäxan kastar sig genast på ett plan hem till Kuiva för att hjälpa Miriam. Samtidigt händer det styora saker i byn. Den världsberömda operasångaren Ralph har överraskande fått ärva byns hotell av ett av sina trognaste fans. Det här ger oändligt med stoff till den så kallade Kuivaradion, dvs gamla hederliga byskvallret. När dessutom begravda hemligheter dyker upp i det gamla hotellet kommer ingenting mer att vara sig likt i Kuivalihavaara. Något som givetvis inte gillas av alla.

Den här boken har precis den hårfina balansen mellan det trovärdiga och det absurda som jag tycker är så himla kul. Det är fördomar och stereotyper men också ett stort stort hjärta och en kärlek till alla sköna lantisar från nord till syd. Dessutom bjuder den kära lapplandshäxan Hervor på en del välgörande trolldom!

Den här boken tillhär samma genre som filmerna Änglagård och Så som i himmelen eller böckerna av Anne B. Ragde som Berlinerpopplarna och Karin Brunk Holmkvists böcker. Gillar man dessa filmer och böcker, då kommer man att gilla Marianne Cedervalls böcker också. Det vimlar av sköna karaktärer och härliga detaljer. Till exempel Gerda som använder ett par gamla trosor som hårnät när hon baka mjukkakor. Eller Gunnar som har ett par röda damstövlar i sin jaktkoja. Och givetvis räcker det inte med att de inflyttande storstadsborna är berömda, de är dessutom homfiler och väldigt mjuka män. Med röd sidenscarf runt halsen istället för en rejäl hemstickad halsduk.

Jag hade tänkt föreslå att vi ska läsa Svinhugg, den första boken om Hervor och Miriam i min bokcirkel, men jag kommer inte att kunna vänta så länge med att läsa den, så kära bokcirkelvänner och alla andra: Läs Marianne Cedervall, eller ännu hellre, lyssna som ljudbok i bilen i sommar!

Inga kommentarer: