tisdag 14 april 2009

Det slutna rummet av Sjöwall, Wahlöö


Jag lyssnade på den här boken som ljudbok. Uppläsare är Torsten Wahlund, en ganska tråkig uppläsare enligt min mening.


Det märks att den här boken gavs ut för nästan 40 år sedan första gången. Det slutna rummet är den åttonde boken av tio om kommissarie Martin Beck och hans kollegor. Den här serien var de första kriminalromanerna som skildrade poliser i någorlunda realistiska miljöer. På senare tid har det ju kommit ut en lång rad nyskrivna Beck-äventyr som har filmatiserats, men det här är ett av originalen.


Jag tycker att boken i stort sett håller måttet, även om det märks att den skrevs på 70-talet. Jag tyckte att det var småkul när Martin Beck reagerade på att en av personerna han besökte hade vitlök och timjan på kryddhyllan, och reflekterade att det knappast är kryddor som används utan att de bara var för dekoration. I min matlagning är både vitlök och timjan baskryddor. Trots att det ibland kämns väldigt mycket sjuttiotal så tänkte jag flera gånger att det inte har hänt särskilt mycket med vårt samhälle under 40 år. Framför allt är det samhällets baksidor som är sig lika.


Det allra bästa med "originalbeck" är den underfundiga humorn, något som inte alls finns med på samma sätt i de nyskrivna filmerna. Något som jag och sambon också reflekterade över är hur otroligt bra Mikael Persbrandt passar för rollen som Gunvald. Persbrandt ser ut som Gunvald beskrivs i böckerna, till och med ögonen är samma, bortsett från att Persbrandts rolltolkning av Gunvalds personlighet är klockren. Det är också Gunvald som är den absolut intressantaste karaktären i Det slutna rummet. Något annat som jag reflekterade över är vilket genomslag Martin Becks personlighet har haft i senare deckare, hur många deppiga, ensamma polismän med misslyckade relationer bakom sig finns det inte i svensk deckarlitteratur? Tack och lov att det har kommit flera nya karaktärer på senare tid!


Jag skulle faktiskt rekommendera alla deckarintresserade att läsa några av de gamla Beck-böckerna, det är faktiskt litteraturhistoria idag.

Inga kommentarer: