Sedvanligt nyårsfirande trodde vi på. Ett nyår i stugan med svägerskorna deras respektiva och svågerns bror med familj. God mat och trevligt sällskap men inga smällare eftersom det finns en liten hundvalp i sällskapet i år.
Dagen före nyårsafton for vi upp till stugan. Visserligen hade lillasyster kräkts på morgonen, men det oroade oss inte särskilt, vi trodde i vår enfald att hon bara hade ätit något olämpligt (det gör hon hela tiden även om hon aldrig har kräkts av det förr...). Vi hade så mysigt första natten och nyårsafton ända tills vi skulle börja göra oss i ordning för att fara på nyårsfesten hemma hos svågern och svägerskan. Sambon, som ingick i årets matlag hade precis hunnit fara iväg för att påbörja menyn när storasyster KRÄKTES. Massor. Jag ringde hem sambon igen och sedan tog vi ett snabbt beslut att fara hem. Vi övergav skeppet, rev bara ihop några matvaror från kylskåpen. Innan vi ens hade hunnit iväg kände jag att det var på gång för mig också. Men jag hann hem innan det bröt lös på allvar. Strax efteråt satte det igång på allvar för lillasyster och någon timme senare var även sambon däckad. Det var bara att fira nyårskvällen, hela familjen parkerad i soffan, garderade med hinkar och försöka ta lyra med barnens spyor i hinkarna. Jag orkade inte ens gå uppför trappan och lägga mig i sovrummet så jag och lillasyster sov i soffan och sambon och storasyster sov i storasysters rum. Vid tolvslaget vaknade jag till för att ge terapi till hunden och tänka Gott Nytt År.
Sviterna efter magsjukan sitter fortfarande i, men idag har vi alla kunnat äta makaroner och korv och vi känner oss ganska pigga om än svagbenta. Sambon har till och med kunnat börja röja upp i sviterna efter vår brådstörtande reträtt från stugan även om vi måste dit och sanera bättre. Här hemma har jag gått några rundor med spritflaskan på de mest utsatta ytorna och golven på nedervåningen har jag också orkat svabba av. Nu håller vi bara tummarna för att det verkligen är över för den här gången, tyvärr har jag hört hemska rykten om att det kan bli bra och komma tillbaka flera gånger innan det ger med sig. Det hoppas jag verkligen att vi slipper.
Det har varit en låång helg i soffläge, fördelen är att vi verkligen har umgåtts ostört, hela familjen. Det gör man inte så ofta i tre långa dagar i vanliga fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar