tisdag 25 januari 2011

Stekt strömming vs fiskpinnar 5-0

Lillasysters första riktiga dag på förskolan. Min lilla gnällspik har tydligen visat sitt vanliga jag på förskolan, inte särskilt nöjd med att bli lämnad och allmän knäfis. Till lunch var det fiskpinnar en ny upplevelse även för storasyster eftersom det är en av få maträtter som jag verkligen inte tycker om. Och det som jag inte tycker om tillagas inte hemma hos oss. Vad resten av familje tycker spelar mindre roll. Fiskpinnar gick hur som helst inte hem hos storasyster heller, hon hade tydligen totaldissat det.

Vad gör då den snälla och pedagogiska mamman? Lagar plättar till middag så att ungen garanterat ska äta? Nej, nej. Idag var far i huset borta, då lagar jag stekt strömming. Och som mina barn åt.  Båda flickorna åt minst fem (!) strömmingar var. Det var grymt jobbigt för mig att hinna bena och dessutom hinna peta i mig själv lite fisk mellan varven.

Stuvad spenat, det klassiska tillbehöret till stekt strömming, skippade jag idag, delvis för att spenat inte är så bra för småbarn (ettåringar ska egentligen kunna äta spenat men jag tycker man kan vänta lite extra med det). Men mest var det för att jag ville ha ett mer smakrikt tillbehör till moset och fisken. Det blev ett grönsaksfräs smaksatt med yoghurt och senap, riktigt, riktig gott, passar både som ensamrätt och som tillbehör till kött och fisk eller varför inte på omelett. Jag lägger receptet i ett eget inlägg nedan.

Inga kommentarer: