och inte en endaste rad har jag skrivit! Mycket har hänt, på måndag och tisdag befann jag mig i den årliga utvecklingssamtalsdvalan. Onsdagkväll var vilokväll, då kollade jag Arga snickaren och stickade en halv skata på mina skatvantar. Torsdag tog jag tillfället i flykten och stack iväg ut på en improviserad ridtur efter barnens läggdags. Det gick sådär, med facit i hand var varken jag eller Nell på topp. Fast jag skyllde mest på henne just då, någon som känner igen det???
När jag kom hem från stallet och hade duschat bort hästlukten hände något. Jag fick frossbrytningar, ont i magen och ryggen och började "kissa ståltråd". Urinvägsinflammation. Natten mot fredagen var en mardrömsnatt, jag frös, kräktes, frös ännu mer, kissade, kissade och kissade. Efter några alvedon försvann febern men hela jag var som en urlakad sill, helt matt,. Det var bara att ringa vårdcentralen. Jag fick tid tjugo minuter senare, det är ungefär så lång tid som det tar att i laglig hastighet köra dit. Jag var inte ens klädd. Nåväl, jag hann i tid (nästan) och behövde inte ens träffa läkaren, redan sköterskan på labbet kunde konstatera att det var klockren urinvägsinfektion. Då var jag redo att lägga mig ner och sova middag mitt på golvet där jag stod, så matt var jag, ändå var jag tvungen att vänta på receptet i över en halvtimme. En lååång halvtimme. Sedan var det sängen resten av dagen. Och jag äter alltså mitt livs första penicillinkur, vid 33 års ålder...
Dagen därpå var jag pigg igen, så vi passade på att handla lite julklappar, hälsa på några nära och kära, blev bjudna på improviserad älgfilémiddag (det ni!) hos brorsan och svägerskan Å. Idag har jag bara lyxat, först brunch hos andra borsan och svägerskan C, sedan hade vi bokcirkelträff hemma hos mig. För en gångs skull har jag inte alls läst vår utvalda bok som var Den allvasamma leken av Hjalmar Söderberg. Och nu ska jag gå ner och socialisera mig med sambon, det kan behövas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar