Jag har tappat blogginspirationen. Alldels helt plötsligt. Droppen kom i form av två reportage efter varann i lokaltidningen. Först ett med en mamma som julbakade alldeles puttesnuttingt pedagogiskt med sina två små barn i sitt perfekt julpyntade hem och dagen efter ett hemma-hos-reportage hos en familj på landet i sin perfekt julpyntade gård där varje pinal hade sin historia och givna plats. Jag brukar egentligen tycka att det är småmysigt att läsa den här typen av reportage även om det inte intresserar mig så mycket att jag ids läsa inredningstidningar eller "julspecialtidningar".
Men helt plötsligt kände jag bara att jag bara ville spy på allt puttesnuttingt julmys och familjelycka. Inte blev det bättre när jag tittade mig omkring i mitt eget i och för sig julpyntade hem. Visserligen består allt mitt pynt bara av kära prylar med en egen historia, och jag bor faktiskt i ett mysigt hus på landet, även om jag inte har ett stort vitt lantkök med rostfria vitvaror utan ett litet och grönt kök. Men helt plötsligt kändes det bara helt fel, mitt kära julpynt känns inte trendigt chabby chic utan mest chabby. Inte kommer det heller till sin rätt mot en fond av utströdda barnstrumpor, avslitna pinkblöjor, mer eller mindre trasiga leksaker, tomma toarullar, vantar och tjocksockar som ligger på golvet efter storasysters "lådsstädning", smutsiga bodies, håriga stinkande hundfiltar, gamla intorkade matrester och en köksbänk ockuperad av gammal disk, utspillt vällingsorm, veckans reklamblad sönderrivna, flera mobiltelefoner med tillhörande sladdar och diverse annat bråte.
När jag hade läst dessa reportage så kände jag bara att min blogg också handlar om att baka med barnen, julpyssla, läsa böcker och allt annat puttesnuttigt som bara ger ångest när livet inte tillåter mys. Jag vill inte ge någon ångest därför ska ni härmed få slippa allt som är mysigt så länge jag kan undvara er det.
Att jag var ute och red och snöflingorna som dalade ner från himlen såg ut som silverstoff och att jag sen kröp ner i vårat nästan nyinskaffade badkar tillsammans med sambon, det räknas inte...
4 kommentarer:
Oj, vad jag kände igen din beskrivning av bakgrund till julpyntet... Men så är det ju medan ungarna är små och livet rullar på; det är pryttlar och pågående projekt överöveröverallt. Ska man fota för att lägga i en blogg så får man antingen acceptera att det ser ut som vanligt i bakgrunden, eller så får man fota en väldigt väl utvald hörna (som jag gjorde igår i min blogg!)... ;-)
Du bruker inte heller bara servera det rosenskimrande och gullegulliga tycker jag. Du brukar vara väldigt duktig på att leverera "så här gör jag och det gick si eller så - men det går bra på andra vis också". Bra balans!
Vad är viktigast att ha ett välstädat och pyntat hem eller att ha en lycklig hund på sin håriga filt och två välskapta ungar med kissblöjor här och där.....?
Först blev jag lite irriterad över hur du, in i minsta detalj, beskrev Vårat hem. Sen insåg jag ju att jag inte är ensam. :)
Du har det så mysigt ändå i ditt hus!
Själv julpyntar jag mitt i all skiten. ;) Det gäller att låta ögonen prioritera!
Skicka en kommentar