söndag 26 juni 2011

Casherunda i midsommartid


Stigfinnare på elljusspåret! Kanske dags att lägg in backen?


Det är synd att man inte tjänar nåt på att värva geocashare för den här veckan har vi lyckats värva flera stycken. Kul, för det kanske betyder att vi kan få lite trevligt sällskap på våra rundor? Själva drog vi ut på en casherunda på midsommardagen, efter att vi hade kommit hem från skärgårdsön och ätit helmisslyckade kebabbiffar till lunch.

Det blev en rejäl runda, vi fick nämligen börja med en runda för att leta reda på vår GPS som låg kvarglömd i skotern sedan sista turen i vintras. Hemma sken solen från blå himmel, i stugan, där GPSen låg, ösregnade det från öppna himmelsportar. Det formligen forsade vatten från himlen, jag har sällan sett dess like. Lika plötsligt som regnet kom i korsningen där man svänger upp mot byn, lika plötsligt slutade regnet när vi hade uträttat ärendet och farit från byn. En väldigt lokal regnskur!

Rundan fortsatte med att vi tänkte ta en cashe uppe på ett berg i grannbyn. Bilvägen till berget har en bom som jag var bombsäker på var stängd. Därför försökte vi hitta en anslutande väg (som vi inte visste om den fanns, bara att det borde finnas) från ett annat håll. Det blev terrängkörning på smala traktorvägar/skogsstigar, till slut hamnade vi på ett eljusspår(!) men inte kom vi fram dit vi ville. Kul och spännande var det däremot!

Barnen var inte lika roade av stigfinnande med bil som vi vuxna, så för att låta dem sträcka på benen stannade vi till vid en annan cashe längs vägen, som bara tänkte tvär-ta. Den platsen var en positiv överraskning, jag förväntade mig ett mygghål men vad vi hittade var ett riktigt litet guldkorn, dessutom en precis lagom spännande plats för storasystern. Den platsen kommer vi att besöka fler gånger! Det är precis det som är anledningen till att det är så kul att geo-casha, att kunna hitta utflyktsmål som man aldrig har vetat om i sin närhet (eller på resa att få se det som ligger utanför turiststråken).

Mygghålet som var ett smultronställe (om än fortfarande ett mygghål...)
Sedan fortsatte vi sökandet efter en farbar väg till berget. Vilket visade sig vara enkelt, den vanliga vägen dit var nämligen öppen, så det var bara att köra raka spåret dit! Det var en vandring på några hundra meter upp till toppen av berget. Lillasystern åker bärsele men storasystern fick gå själv. Det var som att bestiga Everest för henne, fullt med stora stenar att forsera, stup att klättra över och massvis med mygg. Men vi har världens duktigate barn, hon stretade på utan att gnälla det minsta. Det var inte förrän vi kom hem igen hon beklagade sig att det hade varit för jobbigt att klättra upp på berget. Fika som belöning för funnen cashe är givetvis ett måste för att hålla intresset och humöret uppe!

Men när sambon ville köra skoterleden hem, då lade vi brudar in vårt veto, inget mer stigfinnande den dagen (men kanske imorgon)!


Inga kommentarer: