Billig psykoterapi

De senaste veckorna har jag känt mig illa till mods. Jag har känt mig allmänt kass, både på jobbet och hemma, hemma delvis på grund av Jespers Juuls bok som jag skrev om för ett tag sen. Rent personligt har jag känt mig avvikande och "fel" på alla möjliga sätt och vis, ja, helt enkelt nere och lite deppig.

Så blev det mildväder och en hel helg utomhus. Som för att verkligen bevisa hur udda och avvikande jag är, kom jag efter nio i kväll (efter att vi hade badat och lagt barnen samt betalat alla räkningar -ångestframkallande bara det) på att jag skulle dra på mig skidorna och fara ut på en liten tur. Granngubbarnas fina skidspår tror jag att jag har berättat om tidigare, alltid perfekt preparerat. Men hur normalt är det på en skala att fara ut och åka skidor, i becksvart mörker utan pannlampa vid en tidpunkt när resten av Sverige kryper upp framför senaste svenska deckaren på tv? Fast när jag hade åkt en bit så kom jag på att en så normal skidtur har jag sällan gjort någonsin. Oftast brukar jag åka i becksvart mörker på översnöade skoterspår, blankis eller flödvatten mitt ute på isen. DET är inte normalt. Genast kände jag mig mycket mindre onormal och faktiskt lite mindre illa till mods inuti.

Efter ytterligare en stunds åkning kom tankarna in på mitt familjeliv och efter en stunds ältande hit och dit kom jag fram till att jag ändå är nöjd med hur mina barn artar sig, alltså kan jag inte vara helt kass som förälder.

Sista halvan av min åktur funderade jag på mitt jobb och efter en stund så hade jag kommit fram till anledningen till varför jag har känt mig så dålig trots att jag inte har gjort något direkt annorlunda än vad jag brukar och trots att mina elever faktiskt har presterat bättre än vad de brukar på ett prov som jag ganska nyligt har haft. Dessutom hann jag tänka ut en konkret plan på hur jag ska göra för att få rätsida på en del saker som har upptagit mycket tankekraft både dag och natt den senaste tiden.

Så trettio minuters skidåkning var väl investerad tid, både själsligt och ekonomiskt. Tänk vad trettio minuter hos en psykolog skulle ha kostat, och inte skulle jag ha fått lika bra svar heller! Men tänk också vad fort man glömmer. Jag vet och har vetat ända sen jag var i tonåren, att får jag inte minst 3-4 promenader, skid- eller löpturer varje vecka så blir jag alltid illa till mods och självförtroendet dippar. Att kroppen mår bra av det, det är en bieffekt, för mig är den psykologiska biten den absolut viktigaste anledningen till att röra på sig.