onsdag 1 februari 2012

Ett litet snedsprång av Denise Rudberg

Den här boken marknadsförs som en ny genre som författaren kallar Elegant crime. Jag har sett en hel del recensioner av boken innan jag till slut hittade den i jobbets pockethylla, och det jag kommer ihåg av de recensionerna jag har läst är just en invändning mot epitetet Elegant crime. Jag har också en hel del invändningar mot det. Först och främst så är det definitivt inget nytt drag att förlägga kriminalgåtor till överklassmiljö, det har både Arthur Conan Doyle (som skrev Sherlock Holmes), Agatha Christie och hur många klassiska deckarförfattare som helst gjort tidigare. Det ger nog helt enkelt en extra krydda att läsa om rika och framgångsrika människor som på olika sätt hamnar i trubbel. Den andra invändningen jag har mot "Elgant crime" är att det knappast finns några eleganta brott, oavsett vilken miljö de utspelas i (möjligen vissa stöldberättelser undantagna). I Denise Rudbergs bok finns både prostitution och brutala mord beskrivna, inte särskilt elegant. Själva mordgåtan känns inte heller särskilt elegant utan tvärtom tycker jag att upplösningen är ganska långsökt och inte ens miljön, det flärdfulla Östermalm, känns särskilt elegant i den här historien.

Nu kan man ju tro att jag sågar själva boken, men det gör jag verkligen inte. Jag fastnade i den här boken och andra hälften sträckläste jag faktiskt, det är inte ofta jag gör det nu för tiden, och varje gång det händer blir jag lika glad. Historien engagerade mig och jag gillar huvudpersonerna, den motsägelsefulla Augustin Madrid, den paranta Marianne Jidhoff och hårdföre snuten Torsten Ehn. De tre har en skön dynamik som lovar mer inför kommande böcker i serien. Några direkta snaskiga detaljer om de rika och framgångsrika överklassmänniskor fick jag mig inte till livs, det mest matnyttiga där var att kvinnorna tydligen inte använder smink till vardags och dessutom har håret i hästsvans (där kände jag genast en samhörighet). I övrigt verkar de mest leva i olyckliga äktenskap och ha viktfobi. Dessutom verkar de ha dödligt långtråkiga liv.

Som sagt, en skön bok att slappa till i en snödriva men inget som sätter några djupare spår i mig.

Inga kommentarer: