onsdag 8 februari 2012

Brobyggarna av Jan Guillou



brobyggarna_inb_low_1


Jan Guillou har kallat sin senaste romansvit för sin sista och "hans Utvandrarepos". Han har som ambition att skildra 1900-talets historia, en rik källa att ösa ur för den som är intresserad.

Innan jag läste boken Brobyggarna trodde jag att titeln skulle tolkas metaforiskt, att det rörde sig om mentala broar som skulle byggas, men en bit in i boken blev det tydligt att det var väldidigt fysiska broar boken skulle handla om. Boken börjar i Norge, i en liten by utanför Bergen. En kvinna med fem barn blir änka när hennes make förliser i en storm. De tre sönerna får jobb som lärlingar på ett repslageri i Bergen, men tidigt visar de sig ha en sällsynt talang för teknik. De blir skickade till världens förnämsta ingenjörsskola i den tyska staden Dresden. Sedan börjar de sin bana att civilisera världen genom att bygga järnvägar.

Jag tycker att det här är en superintressant bok. Dels får man följa rallarna som byggde banan mellan Bergen och Kristiania, över högfjället i väglöst land. Jag som har en modern järnvägsbyggare till sambo och dessutom åkte jag tåg längs den svenska malmbanan mellan Luleå och Narvik i somras och jag funderade verkligen mycket på hur det verkligen gick till att bygga dessa järnvägar, borra tunnlar, bygga broar över raviner, allt i totala vildmarken. Nu fick jag en fin inblick hur det kan ha varit. Förutom i norska fjällvärlden får vi även följa järnvägsbyggandet från Dar es-Salaam och rakt in i Afrikas inre. Det här är om något annu mer okänd läsning för mig, Tysklands roll före första världskriget, imperialismen -det är superspännande! Enligt Guillous efterord var det dock betydligt enklare att hitta skrivna källor till researchen av kapitlen i Afrika än till kapitlen om skandinaviens järnvägar, något jag mycket väl kan tänka mig.

Alla som är intresserade av att läsa en spännande berättelse borde läsa den här boken. Precis som det brukar vara med Guillou så lär man sig en del. Och som det brukar vara med Guillou så får man också sina invanda fördomar lite lagom utmanade.  Och precis som det brukar vara med Guillou så är det en lagom mängd action och romantik för att man ska hålla intresset vid liv hela vägen.

Inga kommentarer: