Taktik

Lillasystern som alltid har somnat ovaggad, ensam i spjälsängen utan någonting alls, har plötsligt skrikit sig till sömns hela veckan. Jag tror att det beror på sommartidsomställningen. Att vakna en timme tidigare har inte påverkat henne, däremot att tvingas sova medan det fortfarande är dag i hennes ögon är inte populärt. Mitt senaste motdrag är mitt vanliga, att ta knäcken på dem. Efter middagen tog jag helt sonika barn och hund med mig på en promenad. Inga vagnar eller annat fusk, bara benen.

Vi gick ner i en liten skogsdunge alldeles bakom huset och där hittade vi många spännande spår i snön. Både ekorre, hare, räv, katt och hund (förmodligen vår egen hund som har varit ute på äventyr) och inte minst råtta kunde vi spåra. Vi gick en runda på kanske 300 meter, det var en lämplig timmespromenad med barnsällskap. Mest spännande för barnens del var nog att komma hem från fel håll och se huset "bakifrån". Att sedan gå in genom bakdörren och komma direkt in till marsvinen var perfekt avslutning på promenaden!

Sedan lite nervarvning framför dvd:n. Efter en liten stund var det lillasystern själv som kom och bad om välling och tutte före klockan åtta. När hon dessutom fick välja ett gosedjur att ha med sig i sängen, var det en nöjd och trött lillasyster som lade sig för att sova. Det här blir ett vinnande koncept. Och jag upptäckte att en timmes promenad gör underverk för mitt humör även om den avverkade sträckan bara är några hundra meter istället för en halvmil som den brukar vara när jag går själv. Hunden är också lättskött ikväll, det var spännande även för henne att spåra alla djuren.

Tänk att jag blir lika förvånad varje gång, lite frisk luft och lite uteliv botar det mesta, det vet jag ju, det har räddat husfriden så många gånger. Och ändå glömmer jag hela tiden bort hur enkelt det egentligen är att få harmoniska barn och inte minst att bli harmonisk själv. Istället försöker jag gömma mig bakom dator och tv när kaoset bryter ut, något som sällan fungerar särskilt bra...