Råkade visst igår nämna något om att gamla hundar inte behövde utveklas så mycket. Jag får nog ta tillbaka det... Sedan dess har min gamla och, trodde jag, relativt väluppfostrade hund hunnit rymma två gånger! Det är ungefär lika många gånger som hon innan igår sammanlagt har rymt i hela sitt liv. En gång rymde hon efter två svanar, ut på en älv med svagis, gick genom isen, men lyckades som tur var ta sig upp. Någon annan gång har hon hakat på sin labradorkusin ut på äventyr också, men hon brukar ändå alltid komma när man ropar.
Så icke igår. Jag hade promenerat till min ena svägerska, M, med hund och barnvagn och blöjor och hela konkarongen och satt där inne i godan ro och drack kaffe. Efter ett tag var det dags för henne att hämta barnen på dagis och fara iväg till jobbet och jag gick ut för att samla in hundarna. De var spårlöst borta. Till slut kom gamla labbdamen, som alltid brukar vara sist, lufsande. Det visade sig att även grannens hund var borta. Vi ropade och letade. Klockan gick, tiden för dagishämtningen kröp närmare och närmare. Till slut såg jag ett vitt streck längst nere vid andra änden av byn. Det var min gamla pointertant, vilt rejsande på stranden. En bra bit efter kom en svart studsboll, grannens. Det var min gamla hund som hade tagit med svägerskans grannes valp på äventyr. Och ja, svägerskan M kom för sent till dagis, men hann till jobbet.
Rymning två kom allltså idag, hos min andra svägerska, C. Jag stannade till med bilen för att säga hej när jag hade vägarna förbi. Portisvalpen och gamla pointern busade glatt. Plötsligt var de borta. Den här gången gick det dock fortare att hitta rymlingarna, de återfanns nämligen i en vild jakt efter varann mellan en av de icke hundägande grannarnas blombänkar. Nu är det koppel som gäller för pointertanten inom överskådlig tid.
Som motsats till hund på för fri fot höll jag på att få en inlåst bebis idag. När jag kom till svägerska C så släppte jag i vanlig ordning ut hunden och gick runt bilen och plockade ut bebisen. En stund senare skulle jag visa dagens stugfynd, en turkos väska och mattrasor i olika färger (vår stuga är nämligen värsta fyndhörnan där man kan hitta ALLT). Då var bilen låst. Med nyckeln kvar inne bilen. Även blöjväska, barnvagn, husnycklar och hundkoppel var i säkert förvar inne i bilen, ingen chans att kunna gå hem alltså. Och jag var i lika säkert förvar utanför bilen. Som tur var sov bebisen så jag fick en extra kopp kaffe av svägerskan i väntan på att sambon skulle sluta jobbet och komma med reservnyckeln. Någon läsare som kan ge lektioner i hur man gör inbrott i bilar???
Dagens stugfynd:
En jätteläcker turkos väska. Tyvärr var det omöjligt att få kameran att förstå vad den skulle zooma in, så den blev lite suddig.
Vad jag ska ha mattrasorna till får ni veta en annan dag...
Mycket text blev det, det är aningen problematiskt att fota hundar på rymmen. Hur löser man det? Skickar med dom en kamera kanske???
4 kommentarer:
Mattrasor var det längesedan man såg men oj vad det väcker minnen från den tiden när man befann sig hos farmor och hennes handarbetsområden. Ska bli spännande att se vad det ska bli, jag gissar på en rund färgglad matta till bron/altan/barnrummet.
Det bränns...
Ja, jag vet inte om den gamla pointertanten gör rätt för sitt namn, hon verkar ha hittat tillbaka till sin valpådra =) Bilder på hundar på rymmen, hmm en nöt att knäcka. Kram
Jajamänsan, man behöver inte bli utlåst från sin bil om man kör Nissan. Däremot har jag samma upplevelse som dej med DEN ANDRA bilen. Snopet, din bror undsatte mej den gången. Plus: jag hade ingen bebis i bilen, så jag kan förstå frustrationen...
Gun
Skicka en kommentar