Husvisning nummer femtielva -check

Jag blir så trött. Och ledsen och less. Och faktiskt lite kränkt också. Igår kväll höll jag på nästan fyra timmar med att städa inför husvisning nummer jag har tappat räkningen. Nästan fyra timmar bortsett från två dagars genomtänkt tvättande för att se till att tvättkorgen inte är full, att det inte hänger fullt med tvätt på linorna och att det inte ligger fullt med ren och vikt tvätt i väntan på transport till garderoberna. Vi börjar få en hel del rutin på proceduren med visningar vid det här laget. Men lika fullt tar varje visning extremt mycket tid och energi av oss. En morgon förra veckan innan vi hade stigit upp frågade storasyster om vi skyulle ha visning den dagen.
-Nej, inte idag svarade jag.
-Vad bra, för jag tycker det är ganska jobbigt på morgonen när vi ska ha visning att bädda sängarna och allt.

Det som gör mig extra trött är att till de planerade och annonserade visningarna kommer en spekulant. Sedan vill fem-sex stycken till ha visningar men på tider där det passar dem. Och vi måste städa fem sex gånger istället för en. Sedan kan jag tycka att om man vill ha en enskild visning kan man väl åtminstone ha kört förbi huset man ska titta på innan man anmäler sig. Förra paret som tittade visade sig vara ute efter en hästgård. Japp, det var fyra timmar av min oändliga tid för att de skulle konstatera att det inte fanns något stall på gården. Dagens spekulant tyckte att det var alldeles för mycket jobb i källaren. KÄLLAREN. Det finns ingen tillstymmelse till lukt i källaren. Den används till tvättstuga. Vad faan förväntar man sig att få för slags hus för sexhundra tusen? Ett toppmodernt nyrenoverat palats eller vad???

Och är jag verkligen den enda måänniskan i det här landet som inte vill ha ett hem i högblankt vitt och svart?