Dagens strapats

Igår förflyttade vi oss själva och diverse pick och pack till stugan. För min del blev det dock ett stadsbesök redan idag, nyårsmaten skulle handlas, rean besökas och diverse andra ärenden avklaras. Sist av allt svängde jag förbi hemma och hämtade en del saker som inte kom med igår. När jag så till slut skulle ge mig av tillbaka till vildmarken skulle jag bara ringa sambon och säga att jag var på väg. Då lyckades jag köra i diket. Framhjulet på bilen skar ner i diket och då var det kört. Tappert försökte jag styra upp tillbaka på vägen men bilen gled bara längre och längre ner i diket. Som tur var hade jag bara hunnit några hundra meter hemifrån, så det var bara att gå och väcka grannen som hade jobbat natt och be om bärgning med hans baklastare. Det var himla tur att grannen var hemma för även om sambon hade varit hemma så hade våran lilla Grålle-traktor aldrig lyckats dra upp våran monstertruck till bil. Det var knappt att vi fick upp den ens med baklastare, vi fick trixa en hel del innan alla fyra hjulen hade klättrat upp från diket. Det är nackdelen med fyrhjulsdrivna bilar, man kör sällan fast, men när man väl sitter så sitter man ordentligt. Nåväl, slutet gott och allting gott, det är bara skammen kvar!

Råkostsallad med fräsch apelsinsmak

Goda råkostsallader med sånt som man ändå har hemma kan man aldrig få för många av. Testa den här, påminner om en "fräschare" coleslaw. Det är apelsinen som är hemligheten!

1 dl strimlad vitkål
1-2 morötter i strimlor (eller grovrivna)
1 purjolöksblad strimlat
saften av ½ apelsin
1 tsk pressad citron (jag använder flaskvarianten)

Dressing:
½ dl lätt creme fraishe
1-2 tsk honung
1-2 tsk senap
salt och peppar

Blanda grönsakerna med apelsin och citron i en skål.
Rör ihop ingredienserna till "dressingen" och blanda med grönsakerna. Garnera ev. med smala strimlor av apelsinskal.


Nu är det dags att börja fundera på nyårsmenyn!!

Snörök på fjället (nästan)

Tyvärr ser man inte hur djup snön är men det var flera decimeter på vägen.

Så här tätt var snöfallet utanför bilrutan.

Vi kom på att vi skulle hälsa på svägerskan med familj i de södra kommundelarna. Hemma hade vi ett lätt snöfall, men inget särskilt. Ända tills vi kom ut på E4:an. Där var det fullt snödrev, vägbanan såg ut som ett dike och snöröken stod tät. Det var riktigt spännande att ta sig till svägerskan. Det läskigaste är alla idioter som absolut ska göra omkörningar och dra upp multum med snörök. På svägerns och svägerskans gårdsplan såg det ut som att det inte var skottat under hela julhelgen, det låg närmare en halvmeter snö på deras infart. De hade skottat bara nån timme tidigare...

Hem tog vi lite mindre vägar utan trafik. Det var kul. Det var så mycket snö på vägen att det tog under bilen, på vissa ställen gick det upp över lysena på bilen fast vi har en stadsjeep, en riktigt hög bil alltså. Dessutom var det så tätt snöfall att man knappt såg mellan plogpinnarna på vissa ställen. Det var så kul att vi bestämde oss för att ta en extrasväng och kolla in snödjupet på andra sidan berget i våran egen by. Det var bara det att här i byn hade det inte kommit en bråkdel så mycket snö som där vi kom från. Tur att det finns en uppfinning som dimljus en sån här dag! Synd bara att det är så svårt att fota snö i mörkret genom bilrutan...

Sticka på engelska

Det turkosa är tofflorna som jag har stickat...

Det kom ett paket i brevlådan innan jul. Det var min kära barndomsvän som numer bor i England som hade skickat två stickböcker till mig. Tusen tack!! Givetvis är det en utmaning som jag inte kan motstå. Att försöka tyda ett stickmönster på engelska. Till saken hör att mitt engelska ordförråd saknar många grundläggande ord och engelska sticktermer är ett totalt okänt kapitel för mig, jag kan knappt de svenska orden för olika maskor.

Böckerna innehöll i alla fall väldigt fina modeller på babykläder upp till två år. Den ena boken verkar innehålla lite enklare modeller, ganska raka med mest rätstickning medan den andra boken har modeller med lite mer mönsterstickning och mer avanverade tekniker som jag inte har testat ens på svenska. Givetvis är det de beskrivningarna som triggar mig mest. Som uppvärmning testade jag att göra ett par babytofflor i minsta storleken. I beskrivningen skulle det vara kashmirgarn, det hade inte jag hemma på juldagen när jag fick upp mitt il, så jag använde bomullsgarn istället, det garnet jag råkade ha framme efter mitt amigurumiil häromveckan (det har inte helt gått över, jag har några halvhemliga projekt på gång där som jag ska visa i sinom tid...).

En av svårigheterna med engelska mönster, förutom språket, är att jag måste hitta andra garner, garnerna som används i boken är nog ganska svåra att få tag på här i Sverige även om de säkert kan beställas på nätet. Dessutom verkar det vara ganska exklusiva garner, kashmir, silkesgarner och merinogarner, jag som mest kör med raggsocksgarn från Ica i vanliga fall.

Hur som helst så gick det riktigt bra att sticka babytofflorna, med hjälp av sambon (som har betydligt större engelskt ordförråd än mig) och tydliga bilder i boken så var det riktigt enkelt att lista ut hur man skulle göra. Mitt nästa projekt som jag påbörjade idag är en basker som jag hade tänkt skulle passa Lillisen. Även till den använder jag restgarn, samma som jag stickade den lilla babyoverallen av för några veckor sen, det blir intressant att se hur storleken kommer att stämma för masktätheten var inte riktigt samma även om jag har försökt att kompensera med sticknålarna. Nåja någon gång kanske hon växer i den... Eller också får jag ta den själv... Nu efter jul ska jag ta mig iväg till någon garnaffär och skaffa mer seriöst garn och göra ett försök på ett "riktigt" projekt från en av böckerna. Ska bara bestämma om det ska bli något till Lillisen eller till syskonet. Och bestämma mig för vad det ska bli...

Är det förresten någon som vet vad stocking stich är för sorts maska? Jag har listat ut att stich är maska...

Less julmat?

Efter några dagar med köttbullar, skinka och prinskorv känns det som att det är dags för lite omväxling. Samtidigt så behöver ju resterna från julbordet ätas upp, inte minst med tanke på klimatet. Den mest miljöfarliga maten är den vi aldrig äter upp. De olika rätterna på julbordet är väl sådär klimatsmarta, det är ju väldigt mycket kött, något som kräver betydligt mer energi än grönsaker för att framställas. Å andra sidan kan den mesta julmaten köpas lokalproducerad utan att det behöver bli dyrare eller svårt att få tag på, om man bara är lite uppmärksam på ursprungsmärkningen och väljer produkter från lokala slakteri- och charkuteriföretag så har man ändå gjort något för att minska långa transporter. Den allra största miljöboven har vi istället framför oss de närmaste dagarna, frågan om vad vi egentligen gör av all icke uppäten julmat.

Mitt tips är att man idag eller imorgon (innan maten har hunnit bli dålig) gör en kylskåpsrensning och lägger allt som man vet med sig att man inte kommer att hinna äta upp i frysen. Köttbullar (som inte redan varit frysta), julskinka, ostar (både mögelostar och "vanliga" ostar), prinskorv och andra korvar, revbenspjäll o.dyl. går jättebra att frysa. Och även om man inte vill se åt köttbullar just nu så är det faktiskt inte så dumt att hitta lite köttbullar i frysen framåt januari när vardagen har rullat igång igen och plånboken är tom.

Ett annat spar- och miljötips är att passa på att fynda färdigkokt julskinka för nästan inga pengar alls nu när den reas ut efter jul. Dela den i portionsbitar och släng i frysen. Då har du pizza, paj och pastasåser ända fram till påsk... Även goda korvar är bra att slänga på pizza eller att skära ner i en pastasås. Goda ostar likaså, mögelostar kan dessutom bli goda i olika grytor eller på varma smörgåsar.

Sen uppdatering: Jag hade glömt bort att jag faktskt hade en bild att illustrera det här inlägget med. Så här såg ingredienserna till min omelett ut!

Bondomelett 1 port

Jag kände mig akut sugen på grönsaker idag efter allt kött så jag slängde ihop en bondomelett till lunch. Perfekt för dagar när man har gott opm rester i kylen men ont om tid eller energi att laga mat. En-två portioner går bra att göra i stekpannan, vill man göra en större laddning skulle jag tipsa om att man gör en ugnsomelett istället - Blanda allt i en ugnsfast form, grädda i 225 grader ca 30 min eller tills äggen har stannat. Man kan beräkna 1 ägg till 1 dl mjölk om man vill ha en mindre stabbig gratäng.


1/4 hackad lök
2 potatisar
1 dl blandade grönsaker, t.ex. svamp, zuccini, paprika, tomater, spenat, purjolök, broccoli eller fryst grönsaksblandning...
1 dl blandat kött t.ex. prinskorv, köttbullar, salamibitar, stek...
2 ägg (om du gör fler än 1 portion, beräkna 1 ägg per person)
1-2 msk vatten, mjölk eller grädde
salt och peppar

Skär allt i lagoma bitar. Fräs det i lite margarin en stekpanna. Vispa ihop ägg, vätska, salt och peppar lite "slarvigt" i en bunke. Häll äggstanningen över kött och grönsaksfräset. Låt puttra på medelhög värme till ägget har stelnat. Peta i äggstanningen under tiden som du steker så att rinnande äggstanning rinner ner till botten av stekpannan.

Servera med gott bröd.

Proppfullt lekrum

och glad Lillis. Juldagen är väl för alla barn vikt åt att leka med alla julklappar som tomten kom med på julafton. Vår tomte hade vissa likheter med gammelsmurfen, ingen hade tänkt på att skaffa mask så de tre svågrarna utsmyckade den äldste av dem med trassel som skägg. En blå skoteroverall blev pricken över i. Lillisen var vettskrämd, precis som det ska vara, lillasyster S tyckte att tomten var lik morbror L och storasyster S sa ingenting. Vi andra höll på att skatta ihjäl oss när tomten klev in genom dörren. Men även om han hade ett originellt utseende så skötte han sitt jobb klanderfritt och vi är inte de som mobbar någon på grund av ett avvikande utseende. Synd bara att svågern L fick så fasligt dåligt i magen efter julfirande att han var tvungen att sitta på toa hela tiden tomten var där...

Lillisen fick många roliga saker, hon hade knappt tid att öppna paketen för hon ville ju börja leka med det hon senast hade öppnat men efter en del hjälp av oss så blev alla paket öppnade. En spis med massvis med kastruller och tillbehör, magnetisk rittavla, lavalampa, dockvagn, kläder, dockservis, en hel låda med dockkläder, docka, bolibompafilm var lite av allt hon fick. Jag var taktisk och gav henne ett städkit, tänkte att hon ska få ta över det där nu kanske jag blir arbetslös...

Lite dåligt samvete har jag för varken hund, skölpaddor eller marsvin fick något extra gott på julafton. Det hade de faktiskt förtjänat även om både sköldpaddorna och marsvinen hade fått nystädat och julfint i akvarium och bur.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson

Den här boken har jag lyckats höra talas om i flera tv-recensioner och tidningar trots att jag nästan aldrig läser eller ser på sådana. Men allt jag hade hört om den var odelat positiv så när den stod i bibliotekets nyinkommet-hylla så var jag ju såklart tvungen att nypa den.

Boken handlar om 100-årige Allan Karlsson, som en halvtimme innan hans hundraårskalas på pensionärshemmet helt sonika flyr fältet. Han kliver helt enkelt ut genom fönstret iklädd sina "pissetofflor" och en brun kavaj. Sedan börjar ett äventyr utöver det vanliga för de flesta hundraåringar. Han hoppar på bussen mot Strängnäs, men innan dess har han hunnit stjäla en resväska från en representant för ett kriminellt mc-gäng. Sedan följer en roadmovie i bokform genom sommarsverige. Under resans gång får han ett gäng intressanta resekamrater och med både ett mc-gäng och polisen i hasorna blir tempot aldrig långsamt. Samtidigt får man följa Allan Karlssons livs historia som en parallellhandling genom boken och då inser man ganska snabbt att det lilla äventyret som Allan råkar ut för som hundraåring inte är något mot vad han har varit med om tidigare i livet.

Den här boken har två budskap, underskatta aldrig värdet av kontakter och det är inte hur man har det utan hur man tar det som avgör hur det ska bli här i livet. Allan Karlssons motto är "Det är som det är och det blir som det blir" och med de orden klarar han sig längre än de flesta. Det här är en äkta skröna, jag tycker att stilen påminner om den finländske författaren Artoo Pasiiliinnas böcker. Boken är både rolig, spännande och lärorik och den liknar ingenting annat jag har läst. Synd att jag inte hann läsa den före jul för det här vore ett riktigt bra julklappstips, framför allt till alla pappor, brorsor och andra manliga släktingar och bekanta.

Julfriden har lagt sig

Skinkan är griljerad, den blev väldigt well done kan man säga, i det närmaste kolsvart eftersom jag satte igång att virka medan jag väntade, glömde bort skinkan och hade inte ställt äggklockan. Men den blev faktiskt god ändå och jag brukar ändå alltid skära bort fettranden så då spelar det ingen roll att griljeringen blev bränd... Varför griljerar man ens???

Anorexiagranen är klädd och än så länge är alla pumlor hela och Lillisen tittade andaktsfullt på men utan att pilla. Duktig tjej!

Älgsteken är stekt, risgrynsgröten är kokt. En mjuk pepparkaka blev det faktiskt också, med tanke på bristen på julfika som jag skrev om igår. Men den är nästan uppäten också...

Alla julklapparna är inslagna men orimmade. Kanske blir det några rim under kvällens lopp. Det bästa rimmet kom apan med i Lotta Engbergs uppesittarkväll på tv 4 för en stund sedan: Himlen är ett helvete. Vad kan finnas i det paketet? Ett pussel så klart!

Så nu lägrar sig julefriden över vårt lilla hus. Lillisen sover. Lite julmust och glögg, en julöl till sambon och var sin tomteklubba. Många tända ljus och klappar under granen.

GOD JUL!

En dag kvar till julafton...

...och jag har totalt slut julfika och godis. Nu är den stora frågan - ska jag ägna morgondagen åt att baka nytt eller ska jag skita i det? Det beror helt och hållet på vad jag känner för imorgon. Men då ska julgranen kläs, skinkan griljeras, en älgstek stekas (undrar om jag ska göra en vitlöksspäckad att överraska med på julbordet?), risgrynsgröt kokas och förvandlas till ris-a´la Malta.

Så jag skiter nog i något mer julbak. Min bak behöver definitivt inte bli större och på något sätt så hänger de två ihop ;-)



Så här i chokladtider måste jag bara bjuda på dagens visdomsord. Det var sambon som levererade dessa insiktsfulla iakttagelser i helgen.

"Det sägs att kvinnans bästa vän är diamanter, men det är fel. Choklad är kvinnans bästa vän."

Så sant som det var sagt.

SNÖ!!!

Efter att läst mina utflyttade vänners kommentarer på facebook om snöoväder under hela förra veckan, tittat ut genom vårt eget köksfönster och bara sett blå himmel så började jag tro att kung Bore hade glömt bort oss här i Norrbotten. Vi har nämligen bara haft några ynka centimeter snö på marken de senaste veckorna. Men idag har han hittat hit! Snön vräker ner utanför köksfönstrer och det är så himla mysigt, framför allt eftersom jag med min stora mage inte behöver tänka på att skotta snö, jag kan bara sitta här inne och mysa och titta på all snön som lägger sig över världen. Så ska årets kortaste dag definitivt firas!

Jag har faktiskt passat på att handla en hel del julmat också idag, så jag har inte bara suttit inne och tittat på snön, jag har varit ute i den också. Lite läskigt är det när man blir omkörd av två brandbilar, det betyder ju att det har hänt en olycka någonstans. Att all snörök som den omkörande brandbilen drog upp hade kunnat försätta mig i en trafikolycka lägger också lite sordi på julstämningen. Jag tappade nämligen totalt riktningen och hann både närapå över på fel sida av vägen och nästan ner i diket innan sikten klarnade igen så att jag kunde orientera mig. Som tur var var jag ensam på vägen just då så det gick bra. Hoppas bara att det inte blir fler som råkar ut för olyckor nu på eftermiddagen när alla ska hem från sina jobb, trötta och stressade. Kör försiktigt och använd dimljus!

Livets aviga och räta av Kate Jacobs

Den här boken läste jag om på några olika bokbloggar och jag kände direkt att den måste jag läsa. När jag kom till bibblan och frågade efter en bok som handlade om en garnaffär i New York så hade bibliotekarien ingen aning om vad jag snackade om. Men till slut lyckades jag kolla upp vad det egentligen var boken hette och då gick det betydligt lättare att leta reda på den. Den fanns dock bara i ett enda ex i hela kommunen så jag fick beställa den från en filial i andra änden av kommunen.

Det var dock värt ett visst besvär för att få tag i den. Boken handlar om Georgia, ensamstående mamma och innehavaren av en garnaffär i New York. I hennes liv är dottern Dakota och hennes anställda Anita och Peri de viktigaste personerna. Av en slump så bildas en stickklubb på fredagseftermiddagarna i Georgias butik. Det är medlemmarna i den stickklubben vi får följa genom den här boken, genom vardag, glädje och sorg.

Det här är en bok om kärlek och vänskap och om New York. Den är inte sockersöt utan mer bitterljuv att läsa. Bitvis tycker jag att den är väl omständigt skriven men det är definitivt en bok väl värd att läsa, ett bra sista minuten-julklappstips till alla som gillar romantiska komedier och vardagsdramatik, gillar man att sticka så får man ut ännu mer nostalgikänsla och om man inte gillade stickning innan man läste den här boken kommer man definitivt att göra det efter att man har läst den!

Matilde av Denise Rudberg

Den här boken fick vi på vår förra bokcirkelträff av våran omtänksamma bokcirkelmedlem M. Hon hade ramlat över precis ett ex åt oss var på en loppis och handlade. Tusen tack M! Och tack för den goda maten och förstås det trevliga sällskapet.

Mathilde är en fristående fortsättning på Jenny S. Kopplingen mellan de två böckerna är rolig tycker jag, Jenny finns med i periferin i Matildes bok och Matilde finns i periferin i Jennys bok. De båda kvinnorna umgås i stort sett i samma krets i Stockholms jetsetvärld så därför får vi möta även flera andra personer från Jenny S i den här boken, men delvis i andra roller.

Boken handlar om Matilde, en frånskild tvåbarnsmamma med delad vårdnad om sina döttrar. Hon lever ett varannanveckasliv, är stabil tvåbarnsmamma när hon har sina flickor och är partypingla på stureplan när hon inte har sina döttrar. Precis som Jenny S är det här typisk chiq lit, ensam ung kvinna söker meningen med livet, framgång och kärlek i storstadsöverklassmiljö.

Denise Rudberg skildrar en miljö som jag tycker känns helt orealistisk. Jag frågade till och med mina bokcirkelvänner om boken är satir eller om den är "seriös" och de var eniga om att den inte är satir. Men finns det verkligen då här ytliga människor i verkligheten??? Personerna i boken känns väldigt klichéartade, slätstrukna och förutsägbara. De roligaste karaktärerna är bögparet Bo och Per, om alla karaktärerna i boken hade lika mycket personlighet som dessa två så skulle boken vara betydligt mer underhållande, om än ännu mer klichéartad.

Jag kan inte förstå hur dessa böcker kan ha blivit så populära, men det är för att för mig är kändisar och rika människor totalt ointressanta, det finns nog ingen som har så dålig koll på kändisar som jag och därför är jag nog helt enkelt fel målgrupp för den här boken. Vilka märken Matilde har på sina kläder är också totalt ointressant för mig, dessutom har jag aldrig hört talas om något av dem, men på vilket sätt tillför den eviga redogörelsen över klädmärkena och innebutikerna något till bokens handling frågar jag mig?? Den här boken fick mig faktiskt att fundera mer än många andra böcker och om någon av er som läser min blogg kan svara på mina frågor, snälla lämna en kommentar, jag blir gärna emotsagd!

Den här boken gav mig också en nyttig tankeställare om min människosyn, jag brukar tänka på mig själv som en ganska vidsynt person, jag brukar respektera och faktiskt tycka om de flesta människorna oavsett vilka egenheter de har. Men när jag hade läst ut den här boken så insåg jag att om jag skulle träffa personerna i den här boken i verkligheten så skulle jag faktiskt ha väldigt svårt för att repektera dem utan att se ner på deras torftiga och ytliga liv. Trösten är väl att de förmodligen skulle se ner på mitt märkesomedvetna lantisliv också.

Julgransjakt

Strålande solsken, gnistrande snö och - 10 grader. Och sambon hade tänkt gå ut på julgransjakt på egen hand. Det är något som vi alltid brukar göra tillsammans, så det blev jag tvungen att sätta stopp för. Istället blev det så att vi lastade hund (och koppel), Lillis och pulka i bilen och hängde på släpvagnet i dragkroken och for ut på julgransjakt. Färden gick till sambons familjs skogsskifte, så det är ingen stulen julgran hemma hos oss den här julen!

Många granar finns det, men inte många som duger som julgran. Vi såg en jättefin, tät, knubbig Kalle Anka-gran, perfekt ända tills vi höjde blicken och granskade toppen lite noggrannare, då visade det sig att den yttersta spetsen på alla grenar och hela toppen var helt barrlös. Sen gick vi efter isen på sjön, såg en helcharmig gran som vi bägge blev kära i, den var nästan lika bred som den var hög och jättetät. Det var bara det att den var säkert tre meter bred, den hade tagit upp hela vardagsrummet hemma i vårat lilla hus. Till slut hittade vi ändå en gran, med samma form som våra granar brukar ha, en lätt anorektisk modell: Vårat begränsade vardagsrum tar nämligen bort alla yviga Kalle-Ankagranar, så att vi får prioritera andra egenskaper hos våra julgranar. Jämn form och kraftiga grenar får kompensera en aning mager kroppsform på granen. Årets fynd är nog en av de smalaste någonsin faktiskt.

Spännande blir det att ta reda på om sviterna efter sommarens utbrott av skvattramsvamp kommer att märkas. Alla norrbottniska granar var nämligen gula och halvvissnade i somras och på nyheterna sa dom att julgranarna i år var hotade eftersom granar som lidit av skvattramsvamp skulle lukta väldigt illa när man tog in dom. Vi kände då ingen annan lukt än granlukt när vi högg granen, men vi får väl låta den stå inne en natt innan vi klär den så visar det sig väl. I värsta fall får vi väl göra en Ronny och Ragge-gran och klä den med Wonderbaum med skogsdoft i jul...

Fler askar

I morse bestämde jag mig för att jag inte skulle göra något nyttigt idag. När termometern visar på -23 grader ute så ska man inte göra något nyttigt, då ska man bara mysa inne i stugvärmen. Därför skyndade jag mig att plocka fram mina boxmallar och började tillverka askar. Två stycken blev det. De här askarna har faktiskt en fyllning också, men med vad är hemligt. Något lim har jag fortfarande inte kommit ihåg att köpa, så det blev epigt med tejp även till dessa alster, precis som till hundasken som jag gjorde för några veckor sedan.

Virka amigurumi av Mia Bengtsson

Den här boken beställde jag av en kille som var här tidigare i höst och sålde jultidningar. Jag beställde boken mest för att beställa något alls, killen såg så blyg ut att jag ville uppmuntra honom. Men vilken liten pärla jag snubblade över! Det här är en bok som är liten, ungefär A5-format och bara 45 sidor tjock, men vilket innehåll...



Amigurimi är en japansk uppfinning, helt enkelt att man virkar små söta figurer i seriefigurstil. Mycket djur, men det finns även beskrivning på en liten prinsesstårta och annat smått och gott. Jag har testvirkat två av figurerna i boken och jag måste säga att beskrivningarna imponerar. Beskrivningarna känns enormt genomarbetade dessutom innehåller de detaljer som gör att slutresultatet känns väldigt proffsigt, det ser inte alls hemgjort ut. Det enda man måste tänka på är att vara noggrann med att ha koll på antalet maskor i varje varv, annars är det inte säkert att de olika finesserna hamnar på rätt ställe. Mia Bengtsson kan virka, hon utnyttjar verkligen tekniken till fullo och det tycker jag om. Jag börjar vara en ganska van virkare vid det här laget, men jag är nästan helt självlärd och i den här boken lär jag mig en hel del, det finns gott om bra tips för hur man får just det där proffsiga resultatet. Dessutom är alla olika maskor enormt pedagogiskt beskrivna, så pedagogiskt att om man aldrig har virkat förut men ger sig katten på att lära sig, så kan man faktiskt med lite tålamod lära sig att virka med hjälp av den här boken. Beskrivningarna är indelade i tre svårighetsgrader, lätt, medel och utmaning, så det finns något för alla.

Det här söta lilla monstret ska egentligen ha en spegelvänd kompis, men jag fick slut cerise garn, så han får vara utan tvilling! En karbinhake på baksidan ska dit, då kan han bli nyckelring eller väskmascot. Fina detaljer som inte syns på bilden är att monstret har både tummar och tår! Monstret är ca 7-8 cm högt.



Den här boken är ett julklappstips både till den vana virkaren och pysslaren och till tonåringen som man vill ska bli intresserad av att handarbeta. Många av beskrivningarna bygger på grundformer, så även för den som vill experimentera vidare med egna figurer kan man utgå från beskrivningarna i den här boken och låna idéer på hur man t.ex.gör ett huvud eller ben.

Här är sköldpaddan som jag lovade att visa. Den är liten, bara ca 5 cm stor. Tyvärr har min kamera stora problem med att återge turkos.

Mintchokladhjärtan ca 25 st

Riktiga små lyxpraliner blir det här, lite pilliga att göra, men oj så goda!!! De hjärtformade metallformarna har jag hittat på Lagerhaus, givetvis går det bra med "vanliga" ischokladformar. Tänk på att lägga de begagnade formarna i metallåtervinningen!

100 g mjölkchoklad

Smält chokladen i vattenbad eller i micron och pensla insidan av metallformarna med choklad. Ställ svalt att stelna medan du kokar mintkolafyllningen. Spara hälften av chokladen till senare.

Mintkolafyllning:

1 dl vispgrädde

1½ dl socker

½ dl sirap

1 msk kakao

5 droppar pepparmyntsolja

Blanda alla ingredienserna till fyllningen utom pepparmyntsoljan i en tjockbottnad kastrull. Koka ihop ca 5-30 min till en kola. Gör kulprov, dvs droppa lite av kolamassan i lite kallt vatten eller snö, om den stelnar och kan rullas till en boll är kolan färdig. Rör ner pepparmyntsolja i kolasmeten. Fördela smeten i metallformarna. Täck formarna med resten av mjölkchokladen. Förvara i kyl.

Grötlimpa 4 st

Att baka bröd av gröt är både ett smidigt sätt att bli av med överblivna grötslattar och ett snabbare sätt att behandla grova mjöler. Dessutom läste jag nyligen att det är den allra äldsta bakmetoden. Man kan baka bröd av alla sorters "vattgröt" dvs gröt som är kokad av vatten och någon sorts mjöl eller gryn. Grova mjöler som rågmjöl, kornmjöl, grahamsmjöl o.dyl. behöver behandlas innan bak för att släppa ifrån sig maximal smak och näringsämnen. De vanligaste metoderna för det är att göra surdeg eller att skålla mjölet. Båda delarna kräver att det får stå minst över natten, att koka gröt går på 10 min.



Bröd bakat av gröt blir både nyttigt, saftigt och smakrikt. Här är en variant av grötbröd.



1 l vatten

3 dl grovt rågmjöl

1 msk salt



Koka 10 min under omrörning. Låt svalna till 37 grader.



1 dl fingervarmt vatten

50 g jäst för söta degar

2 dl brun farin

1 dl krossat linfrö

1 dl russin

3 dl rågsikt

ca 5-7 dl vetemjöl



Lös jästen i vattnet så att alla klumpar förvinner. Blanda ner i gröten. Rör ner farin, linfrö, russin och rågsikt. Arbeta ner vetemjölet i degen. Ta så mycket att degen hänger ihop i en kladdig klump i bunken. Rågmjölsdegar är kladdiga så ta inte för mycket mjöl, det blir inte mindre kladdigt för det, bara torra bröd. Låt jäsa under duk 1 timme. Mitt bröd ser lite prickigt" ut på ytan, det beror på att jag använde grahamsmjöl istället för vetemjöl när jag bakade ut limporna. Inget för den som inte gillar kladd...



Ta upp degen på bakbord och forma 4 limpor. Låt jäsa på plåt 30 min. Pensla limporna med en blandning av lika delar sirap och vatten. Grädda ca 25 min i 200 graders ugn.

En overall till...

...den här gången i ministorlek. Lillisen ska få ett litet syskon i januari och då kan det ju verkligen behövas något varmt som är lätt att dra på. Dessutom gjorde jag några misstag när jag stickade den första overallen som jag var tvungen att få revansch på... Eftersom jag inte vet vad som kommer blev den här versionen lite könsneutral. Det är ett Raggigarn med vit botten och små färgklickar i beige, lila, turkos och orange, kändes ganska 80-talsretro tycker jag.Däremot borde jag ha valt enfärgade knappar, jag trodde inte att den färdiga overallen skulle bli så spräcklig, det var därför jag köpte mönstrade knappar.

Lucia

men inte har jag sett en enda Lucia. Vägrade sumpa min sovmorgon genom att stiga upp och se tv-Lucian så jag får skylla mig själv. Traditionsenlig Luciafrukost blev det ändå, varm choklad och lussebulle. Mums!! Jag har faktiskt inte vairt ut genom dörren idag för ovanlighetens skull, har bara myst, sett webb-tv, stickat lite och börjat med en ny bok. Mycket att skriva om här finns det däremot inte, det finns ju inget att skriva om innan det är färdigt.

I dagens julkalenderlåda låg en påse chai-te som härmed är uppdrucket. Passade bra med vitlökskorven som en grannpojke kom med lägligt idag på eftermiddagen. Det gäller att ha kontanter hemma till alla jultidningsbeställningar och annat som levereras i dagarna. Jag tycker att alla barn som vågar knacka på och sälja saker bör uppmuntras, därför handlar jag av alla som kommer hit men det svåra är att komma ihåg vad man har beställt så att man kan ha pengar hemma när grejerna levereras. Beställde förresten en rolig bok med en blyg kille som var förbi och sålde jultidningar och den kom också i veckan. Det var en bok om att virka amigurumi dvs små söta japanska figurer. Jag ska berätta mer om den boken när jag har hunnit testa någon av beskrivningarna.

Som ni märker har jag projekt på gång för framtida blogginlägg även om det var lite tunt just idag!

Jag vann!!

Jag har varit med en tävlig, nämligen Cattasattacs bloggmaraton. Den gick ut på att man skulle gissa hur länge blogginnehavaren skulle skriva ett blogginlägg om dagen. Och jag gissade rätt, hon höll ut till den tredje december. Priset gick inte av för hackor. Det är en adventskalender i form av en liten byrå, vackert scrappad givetvis eftersom det var en scrapblogg som hade tävlingen. I varje låda (jag råkade tjuvkolla i flera lådor innan jag fattade att det var en kalender, annars skulle jag aldrig ha tjuvkikat i förväg, jag är bra på att hålla mig från sånt) fanns en portionspåse med te eller något annat smått och gott. Allra bäst är att det redan har hunnit bli den tolfte, det betyder att min kalender kommer att räcka ända till den den 11 januari med ett uppehåll mellan den 25:e och 31:a december.

Jag har precis kokat en kopp av dagens te, med jasminsmak.

Landet bortom haven av Tamara McKinley

Av någon anledning vägrade kameran ställa in skärpan innan jag fotade. Jag måste utreda saken mer, men framsidan av boken är inte så här suddig i verkligheten.

Den här boken fick jag i mitt sista pocket och prassel-paket. Det är en historisk roman som utspelar sig på 1700-talet, mitt i upptäcktsresornas tid.

Boken handlar om Susan Penhalligan, en fattig fiskarflicka från Cornwall. Hon är kär i traktens godsägarson Jonathan, men för att bryta deras förhållande skickas han ut på en upptäcktsresa tillsammans med den verklige upptäcktsresaren James Cook. Under tiden som Jonathan är borta tvingas Susan att gifta sig med byaprästen istället. Man får följa både Jonathans upptäcktsresa och vad som händer med Susan därhemma i England. Jonathan är bland annat med när de upptäcker Australien. Många år och turer senare blir det så att Susan och ehnnes familj följer med den allra första vågen av nybyggare som ska kolonisera Australien och det här är också den mest intressanta delen av boken. Det känns historiskt korrekt och man får en inblick i alla umbäranden som nybyggarna råkar ut för under de första åren. Att skapa ett någorlunda civiliserat samhälle som huvudsakligen bestod av deporterade straffångar var inte lätt och att samtidigt få mat för dagen och föröska komma sams med ursprungsbefolkningen var inte något enkelt projekt. Man får också följa några av aboriginerna och man får en inblick av hur de levde innan landet koloniserades. Det är en spännande historia som mycket väl skulle kunna bli en egen bok och man förstår att Jean M Auel har hämtat mycket kunskap i researchen inför sin Grottbjörnens folk-serie från Australiens naturfolk.

Det här är en bra bok för den som tycker om historiska romaner, den känns gedigen rent faktamässigt även om jag är lite besviken över att den pitefödda botanikern Daniel Solander knappt nämns, i förordet får jag nämligen intryckat av att han kommer att finnas med i boken, jag tror att hans namn nämns en gång i hela berättelsen. Men det kanske är någon annan författares uppgift att skriva hans historia...

Boken har lite av allt, historiens vingslag, Cornwalls hedar, en omöjlig kärlekshistoria, död och umbäranden, äventyr och upptäcktsresor så det är definitvt ett julklappstips till den som gillar att läsa.

Älskade krig av Johanne Hildebrandt

Den här boken ramlade jag över alldeles nyligen, hade inte alls hört talas om den trots att jag brukar försöka ha koll på Johanne Hildebrandts böcker. Jag lyssnade på den som ljudbok och det var Sara Lindh som läste. Det funkade bra.

Boken handlar om Sara, tv-programledare i blåsväder efter att hon har haft ett förhållande med en minister. Precis när det ser som mörkast ur får hon ett uppdrag av sin f.d. svärfar. Han vill att hon, som journalist, ska åka till Irak och leta reda på hans son, hennes ungdomskärlek. Magnus är soldat i amerikanska armén i Irak och familjen har inte hört av honom på länge. Sara blir erbjuden en rejäl ersättning och drömmen om att få revansch som journalist och att kanske till och med kunna få stora journalistpriset gör att hon antar erbjudandet, trots att hon aldrig har jobbat som journalist utanför tv-studion. Veckorna i Irak blir omvälvande för Sara och hon tvingas omvärdera hela sitt liv.

Den här boken har blivit ganska kritiserad för sina Irakskildringar, däremot är tydligen skildringen av Stockholms kändisvärld trovärdig. Vem som har gjort den bedömningen och hur stor insikt de personerna har i Irakkriget kan inte jag bedöma, jag har inga erfarenheter av någondera. Jag tycker att bilden av Stockholms kändisvärld känns mer klichéartat beskriven än läget i Irak, men det vet jag inget om egentligen. Jag tänker att bokens Sara tillbringar två veckor i Irak, på en amerikansk bas, då är nog det Sara upplever ganska realistiskt. Någon djupare insikt i en så komplicerad konflikt hinner man nog inte få på så kort tid. Jag tycker också att Johanne Hildebrandt ger en ganska nyanserad bild av hur komplicerat läget i Irak är och jag vill faktiskt inte ha någon djupare analys i just den här boken.

Den här boken är både krigsskildring och kärleksroman och rent litterärt är det inget mästerverk, varken kärlekshistorien eller krigsskildringen, men jag tycker ändå att Johanne Hildebrandt har lyckats. Hon berättar om Irakkriget för alla oss som inte är särskilt insatta eller intresserade av världspolitiken och som aldrig skulle läsa en renoldlad krigsskildring av Irakkriget. Det här är en bok som riktar sig till unga kvinnor, jag tror att många högstadie- och gymnasietjejer skulle gilla den här boken, den är lättsam, lättläst och romantisk samtidigt som man faktiskt lär sig en del på köpet.

Rent hus...

Inte ännu, men källaren har i alla fall fått sig en rejäl duvning med skursvabben idag. Vi har ju haft fel på avloppet i höst, vilket gjorde att vi fick bila upp en fin bit av källargolvet. Översvämningen efter den incidenten hade gjort att pelletsbehållaren hade blottnat upp (det var bara en stor kartong) därför blev sambon tvungen att bygga en ny behållare. I det jobbet ingick det tydligen att bila bort en tegelvägg (eller åtminstone en tegelsten ur väggen). Det innebar att källaren har varit minst sagt skitig den senaste tiden. Att utgångsläget inte heller direkt var kliniskt gjorde inte saken mindre akut att ta itu med. Det är inte så kul när tvätten är skitigare efter torkningen än den var innan man stoppade in den i tvättmaskinen om man säger så...

Idag vaknade jag på ett riktigt skithumör, desto större anledning att ta tag i källareländet alltså. Bara att tömma den på allt som inte ska vara där nere tog sin lilla tid och gav sambon flera vändor till garaget (alla verktyg var nämligen också kvar där nere efter byggandet). Jag hittade ett par fleecebrallor som jag har sökt hela hösten i en garderob!! Sedan ringde far och ville ha hjälp med släpet så då blev jag och Lillisen ensamma kvar med betongdammet. Lillisen är inte överförtjust i dammsugaren, och dammsugningen tog tid. Hö, småsten och pelletsar stockade sig hela tiden i dammsugarröret så jag fick ha en rundstav och stöta med i dammsugarröret hela tiden för att få upp stoppen som blev i röret. Med facit i hand hade det gått betydligt fortare att sopa golvet innan skurningen, hoppas att jag kommer ihåg det till nästa gång.

Sedan var det dags att skura. Vattnet var svart innan jag ens hade hunnit halva golvet, dessutom hade jag fått för mig att det inte blir lika rent med mopp som med gammaldags trasa och skurborste, det är bara det att jag inte har det rätta handlaget för att kunna skura med trasa, den lossnade hela tiden från skurborsten och det tog tid förutan tid. Att Lillisen dessutom tyckte att det där med skurning var superroligt, dvs att bada i skurhinken, gjorde mig inte på bättre humör direkt.... När jag kom till den delen av källaren där själva bilandet hade varit gav jag upp och gjorde en Pippi Långstrump. Jag hällde helt sonika ut skurvattnet på golvet och skurade med trasan ner allt ihop mot avloppet. Jag tror faktiskt att det blev rent och som tur är är ju risken för vattenskador på ett betonggolv rätt liten.

Nu är det bara totalsanering av duschrummet kvar, sen är källaren presentabel igen. Men det blir en anna dag. Nu ska jag koppla av med Johanne Hildebrandts Älskade krig som ljudbok och mitt senaste stickprojekt. Det är inte så mycket kvar där innan ni får se det.

Änglakväll

Idag har jag varit på jobbets årliga änglakväll. Då bjuder textilfrökewn in alla pysselsugna vuxna med barn till slöjdsalen och så har hon radat upp en massa förslag till änglar och tomtar och annat julpyssel och sedan är det bara att sätta igång. Idag blev det en liten stjärngosse för min del. Om ilet håller i sig kanske jag gör några lucior och tärnor här hemma så att jag får ett helt luciatåg. Annars får jag väl fortsätta med luciatåget nästa år...

Det var kul att träffa alla arbetskamrater jag har ju inte jobbat sedan i våras. Några nya ansikten hade också kommit till. Till änglakvällarna hör också ett maffigt knytisfika. Alla får ta med sig något att fika och i år var det mer fika än någonsin eftersom vi var ganska många pysslare ikväll. Jag bjöd på ischoklad (färdigköpt) och chokladgodisarna som jag kokade förra veckan.

Julläsning efterlyses

Ikväll ska jag till bibblan och lämna igen förra omgångens lån. Ett gäng pekböcker till Lillisen kommer nog också att följa med hem misstänker jag. Och nu måste man ju bunkra upp julläsningen! Är det nån som har nåt bra tips på bra böcker som passar till jul? En bok jag ska titta efter är Johanne Hildebradts reportagebok om Irakkriget. Håller nämligen just nu på att lyssna på den skönlitterära boken Älskade krig som hon har skrivit. Även uppföljaren till Älskade krig, Förbannade fred om Darfurkrisen står på att-läsa listan. Men sen kanske det behövs nåt mindre deprimerande än krig och elände tänker jag. Alla tips mottages tacksamt!

Älgstek med fluffig Madeirasås och vitlöksmarinerade hasselbackspotatisar

En riktig mysdag har vi haft idag, kom inte i kläderna förrän efter tolv idag, hade familjespa på förmiddagen i vårat extremt oglamorösa badrum. Sedan åt vi lunch innan vi for ut en sväng med bilen, kollade in brorsan och svägerskan Å:s renoveringsprojekt. Nu har vi ätit en god lördagsmiddag och senare ikväll blir det filmkväll med Stieg Larssons Flickan som lekte med elden på DVD:n.

Maten blev älgstek med fluffig Madeirasås och hasselbackspotatis. Grönsakerna var färdig grönsaksmix med fetaost i från frysdisken. Älgsteken låg färdiglagad i frysen, det är ett kanontips, om du ändå gör stek, gör några stycken samtidigt och släng dem i frysen. De blir faktiskt bara saftigare efteråt och är färdiga efter fyra minuter i mikron! Snacka om snabblagad festmat ;-)

Vitlöksmarinerad hasselbackspotatis

Beräkna ca 3-4 medelstora potatisar per person. Skala potatisar och skär någon millimeter breda skåror i potatisarna. Det finns flera olika knep för att inte skära igenom potatisarna, lägg potatisen i en träsked och skär ner till kanten på skeden tar emot eller lägg potatisen mot kanten på en skärbräda och luta kniven mot skärbrädans kant.

Till 10 potatisar smält 50 g smör eller använd ½ dl flytande margarin . Pressa ner en vitlöksklyfta och blanda ner peppar i smöret.

Pensla potatisarna med vitlökssmöret och stek potatisarna i 225 graders ugnsvärme ca 50 min. Ta ut potatisarna efter halva tiden och pensla på ett lager till med vitlöksmör. Om smöret räcker penslar man fler gånger under stektiden. Salta potatisen med flingsalt när du har tagit ut dem ur ugnen.

Fluffig Madeirasås ca 2-3 port

1 burk lätt creme fraiche

1 köttbuljongtärning

1-3 tsk Madeiravin beroende på hur stark smak du önskar

1 tsk Maizena

½ tsk smulad rosépeppar

Blanda alla ingredienser i en kastrull. Koka upp under omrörning. Smaka av. Tillsätt mer rosépeppar och Madeira om så önskas.

Julgodis och saffransbröd

Från vänster: Chokladgodis, knäck (utan mandel) samt lussekatter.

Idag har jag lekt Vianne från boken och filmen Chokolat även om jag har en bra bit kvar till hennes nivå... Knäck, chokladpraliner och saffransbröd har det blivit.

Knäcktips


Receptet på knäck har ni säkert redan. Hacka mandel. Blanda lika delar socker, sirap och grädde (det funkar faktiskt med mellangrädde också) i en tjockbottnad ganska stor gryta, koka häftigt till smeten är 125 grader eller är ljusbrun och stelnar när man sätter den i snö eller kallt vatten. Rör inte för mycket i smeten när den väl kokar, då kyler man ner smeten så att den får svårt att komma upp i rätt temperatur - knäcken blir aldrig färdig.


Det smidigaste sättet att få smeten i formarna är att hälla över den heta knäcksmeten i en tupperwarekanna och sedan hälla smeten i formarna. Just tupperwareplast har en sammansättning som gör att smeten inte fastnar i kannan. Lättdiskat och minimalt med svinn. Om man gör större sats knäck än 3 dl av varje ingrediens blir det också svårt att få upp smeten i rätt temperatur, det är bättre att göra flera små satser.



Chokladgodis ca 40 st


Det här receptet har jag hittat i en reklambroschyr från Norrmejerier som har några år på nacken. Ganska söta, mjuka och tandvänliga som chokladpraliner med lagom stark chokladsmak. Om man ändå ska lägga ner energi på att göra eget julgodis ska man unna sig en god chokladkaka och inte blockchoklad.



100 g smör el margarin


25 vita marsmallows eller sega "sockerbitar"


3 dl strösocker


2 dl vispgrädde


200 g mörk choklad





Lägg bakplåtspapper i en liten långpanna eller form. Klipp marsmallowsen i mindre bitar. Smält smöret i en tjockbottnad gryta. Lägg ner marsmallowsen och låt smälta ner i smöret. Tillsätt socker och grädde och låt koka 5-10 min till smeten är gyllengul till färgen. Ta av grtan från värmen, bryt ner chokladen i den heta smeten och rör till den har smält. Häll i formen och ställ svalt. Skär chokladpralinerna i fyrkantiga bitar när smeten har stelnat.




Saffransbröd ca 40-60 lussekatter


Enklast möjligt är mitt recept på saffransbröd. Hemligheten för att få saftiga bröd är att inte göra dem så små, ha så lös deg man bara kan hantera, bäst är nästan att göra degen för hand, då orkar man oftast inte arbeta in för mycket mjöl samt att inte grädda bröden så hårt.



25 g jäst för söta degar

150 g smör el margarin

5 dl mjölk

½ tsk salt

1 dl socker

2 kuvert saffran (1 g)+ 1 sockerbit

ca 12-15 dl vetemjöl



russin samt 1 ägg att pensla med





Smula jästen i en bunke. Stöt saffran tillsammans med en sockerbit i en mortel.
Smält margarinet. Blanda i mjölken och låt bli fingervarmt.
Häll degspadet över jästen. Tillsätt salt, socker och saffran.
Arbeta ner mjölet lite i taget till en smidig deg som släpper bunkens kanter.
Låt jäsa ca 30 min under bakduk.


Ta upp degen på lättmjölat bakbord, arbeta genom den och dela den i ca 40 delar. Rulla varje del till en rulle och forma valfria lussefigurer. Dekorera med russin och låt jäsa på smord eller bakplåtspappersklädd plåt under bakduk ca 20 min. Pensla med uppvispat ägg och grädda 225 grader 7 minuter.

Grabbarna i källaren

Nu är semestern slut för våra småkillar - marsvinspojkarna alltså. Det har ju fått bo i vardagsrummet sedan vi fick fel på avloppet i källaren, men de senaste dagarna har både jag och sambon börjat känna av våran allergi igen, så då var det bara att låta dem flytta ner i källaren. Det är inte så att de kommer att vara helt övergivna där nere, det är varmt och gott och vi är där nere flera gånger varje dag, när vi duschar, tvättar, hämtar mat i frysen och allt möjligt så det är inte synd om dem direkt. Men det är lite trist att inte få höra deras glada pratande hela tiden.

En rejäl dammsugning och skurning, välbehövligt som vanligt fick man på köpet för att få bort de värsta allergiämnena så nu har näsan slutat att klia och sambon kan använda sina linser igen. Det är himla bra att vi kan ha marsvinen kvar fast vi är lite halvallergiska. Det visste vi om när vi skaffade dem, det är därför planen hela tiden har varit att de ska bo i källaren för då kan vi gosa med dem lite kortare stunder utan att utsätta oss för allergi hela tiden. Ett tips till andra
allergiska också.

Aha-upplevelse

Snöfall idag, och julstämningen kom tillbaka. Jag blev akut sugen på hamburgare ikväll. Så sugen att jag var tvungen att fara in till stan och köpa en. Då gjorde jag en upptäckt, klockan var nio och det var fullt med trafik ute på vägen. I min mammaledighetsvärld som gräsänka har jag trott att hela världen stannar av klockan åtta på kvällen, då somnar Lillisen och därmed har jag inte kunnat lämna huset på hela sommaren och hösten efter den tiden. Nu blev jag helt plötsligt påmind om att man faktiskt kan lämna sambon hemma och ta en kvällspromenad eller en kvällsburgare när Lillisen har somnat. Sambon blev också sugen på hamburgare när jag började prata om det så det blev så att jag köpte oss en var och sen satt vi i vardagsrummet och åt, också en bortglömd erfarenet, det kändes riktigt busigt. Vilken aha-upplevelse!



Sen, efter hamburgaren så hann jag faktiskt gott och väl med en promenad i snön med hunden också! Det var den första promenaden för hunden på ca två månader, först hade hon tre veckors total vila före operationen i hopp om att knäet skulle självläka och sen har hon haft så ont efter sin operation att hon inte har kunnat gå på alla fyra ben mer än några tiotal meter. Men nu är hon pigg som en nötskrika, skulle helst vilja springa lös och hoppa jämfota, men det får hon inte riktigt göra än. En glad svans hade hon ändå när vi gick på våran kvällsrunda. Ungefär en kilometer blev det och det var nog ganska lagom, nu gäller det att börja träna upp knäet försiktigt så att hon inte överanstränger det. Men frågan är nog ändå om inte jag är gladast, oj vad jag har saknat våra kvällspromenader!

En ask till

En hundask. Kroppen är en kvadratisk ask, huvudet en "plattare" modell men båda askarna bygger på samma mall.

För att fördriva tiden medan vi väntade på att maten skulle bli klar tog jag fram lite papper och en penna så att Lillisen skulle ha något att göra. Samtidigt passade jag på att använda en av mina egentillverkade mallar och göra en av askarna från boken som jag köpte förra veckan. Lite "epig" blev den för jag hade nämligen slut lim så jag fick tejpa istället. Lite glitter på ryggen och öron och svans så saknas det bara en sak - något att stoppa i den. Kanske blir det någon liten julklapp. Det ryms ju faktiskt två presenter i den, både i huvudet och i kroppen. Jag ska rengöra kameralinsen och försöka knäppa en tydligare bild av hur den egentligen ser ut. Men ni får hålla till goda med det här så länge...

Uppdaterad: Nu ser ni tydligare bilder av asken från olika vinklar. Det vita på ryggen är glitter....

Box-making a´la Lisse

Igår kom ett jättepaket från Panduro på posten. Det vr jag, svägerskan M och svärmor som hade gått ihop om en beställning. Anledningen till att paketet var enormt var ett par änglavingar som svägerskan M hade beställt till tjejerna. Paketet var till största delen fyllt med papper. Jag hade beställt "tomma" julgranskulor samt glitter och lack för att dekorera dem. Det pysslet ska jag göra närmare jul. Dessutom hade jag beställt en burk med pärlmix för barn, inga ädla pärlor alltså, men väldigt fina och Lillisen tyckte att de var jätteroliga. Vi gjorde ett halsband igår, Lillisen valde ut pärlor och jag trädde. Hon var väldigt entusiastisk. Och väldigt besviken när maten blev färdig så vi blev tvugna att stöka bort alla pärlor.

Dessutom hade jag beställt ett inspirationshäfte om box-making. Min tanke var att göra lite vackra askar och fylla med knäck och annat julgodis och ge bort nu under jul och advent. Om jag hade varit en scrappare så hade jag säkert fattat att för att ha någon nytta av boken behövde man minst 12 olika mallar till de olika askarna. Jag trodde i min enfald att mallarna skulle finnas i boken. Jag som alltid har blivit avskräckt från scrapbooking just för att det verkar behövas så himla mycket material och specialverktyg fick verkligen vatten på min kvarn.

Men askarna i häftet var riktigt coola och det fanns ju bilder på hur de olika mallarna såg ut. Så ikväll satte jag mig med mitt regnbågsblock, tallrikar i olika storlekar, sax och penna. Sedan började jag försöka konstruera mina egna mallar. Det var inga komplicerade former, så det var precis lagom pyssligt att lista ut hur de olika mallarna var konstruerade. Om jag hade ägt en linjal och en passare så hade det dessutom varit betydligt enklare. När jag väl hade börjat experimentera fram mallarna så blev jag glad att jag inte hade köpt några färdiga. Det hade inte alls varit lika kul att bara kopiera av färdiga mallar som att konstruera egna. En färdig ask blev det också.

Misslyckade muffins och Engelska julkakor

Gruvligt fula muffins

Lite adventsbakning har det blivit den här veckan. Idag skulle det bli ambrosiamuffins (ni vet sockerkaka med glasyr och syltade apelsinskal ovanpå). Mina muffinsformar är lite veka men väldigt snygga, såna där mönstrade som är svindyra. Mina var dock inte svindyra, kanske därför de luktar kemiskt när man gräddar dem?? För att de skulle hålla formen bättre ploppade jag ner formarna i metallformar. Det var bara det attt metallformarna var mindre än pappersformarna med slutresultatet att mina muffins blev ruggigt fula och jättesmå. Smaken blev dock ok.

De engelska julkakorna däremot blev jättebra. Bakade av förra årets julnötter som har legat i skafferiet ett helt år. Det var lite pill med att knäcka nötterna eftersom de var oskalade men smaken var det absolut inget fel på.

Receptet på ambrosiakaka lägger jag inte ut nu det är som sagt var bara sockerkaka, men däremot den engelska julkakorna får ni här. Receptet här jag hämtat från kakboksklassikern Sju sorters kakor.

Engelska julkakor

100 g margarin eller smör

1½ dl socker

1 ägg

2½ dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

½ tsk kanel

1 dl hasselnötskärnor

1 dl russin

Rör matfett och socker poröst. Tillsätt ägget och mjölet blandat med bakpulver och kanel.

Mal eller finhacka nötterna och hacka russinen. Rör ner detta i smeten.

Klicka ut på smord eller bakpappersklädd plåt. Kakorna flyter ut lite, ha därför lite avstånd mellan kakorna.

Grädda i 175 grader ca 8 min. Låt svalna på plåten.

Vad en hund gör när det är riktigt hundväder

Mitt skrivande liv om ordets makt och vanmakt av Jan Guillou

Bilden kommer från piratförlaget.se

Den här boken har jag lånat på bibliotekets webbaserade ljudbokstjänst, ett supertips om man mest lyssnar på ljudböcker från datorn. Om bokens innehåll kan skrivas en hel uppsats, Jan Guillou har levt ett spännande liv och han har bestämda åsikter om det mesta och om de flesta så även om den här boken väckte en hel del tankar hos mig rent innehållsmässigt så ska jag inte gå in så mycket på det här även om det kliar i fingrarna i så fall skulle det här bli en hel roman.





Bokens titel är en innehållsdeklaration, det är precis om Guillous skrivande liv den handlar så den som förväntar sig en massa snaskiga detaljer om om hans privatliv kommer att bli besviken. Jag skulle tro att inte ens tjugo meningar i boken berör hans privata liv. Och det tycker jag är så skönt att slippa. Jan Guillou berättar om hur han gick ut gymnasiet i början av sextiotalet med toppbetyg i svenska och stort självförtroende och målsättningen att han skulle bli författare och skriva "moderna franska romaner". Istället hamnade han på FIB-aktuellt och sen var de första stapplande stegen ut på juornalistikens bana tagna. Han berättar om sina stora avslöjanden och om sina största (?) fadäser. Intressant är att alla framgångar verkar bero helt och hållet på hans hårda arbete och intelligenta taktik medan alla misslyckanden beror på någon annans feghet eller dumhet ofta verkar det också finnas någon illvillig kvinna i bakgrunden. Alla "de andra" är dessutom namngivna (och, verkar det som, ursäktade). Jan Guillou har ju en klar machostämpel och har inte direkt utgett sig för att ha feministiska åsikter och jag får känslan av att det bara är ett fåtal kvinnliga medarbetare som han har samarbetat friktionsfritt med unbder sin långa karriär...





Samtidigt som den här boken givetvis är Jan Guillous självbiografi med hans tankar erfarenheter och upplevelser så är det faktiskt också Sveriges 1900-talshistoria från 1960-talet till millennieskiftet. Jan Guillou har under hela sitt yrkesverksamma liv befunnit sig i samhällets politiska hetluft och några gånger har han faktiskt också påverkats Sveriges historia med sitt skrivande. För mig som faktiskt inte har minnen från mer än det sista årtiondet på nittonhundratalet så förklarar faktiskt den här boken en hel del samhällshändelser för mig. Samtidigt som man naturligtvis inte får glömma bort att det här är en persons version och sanning.





Att lyssna på den här boken ger faktiskt en extra dimension som man inte skulle få av att läsa den. Att det är Jan Guillou själv som läser gör att man hör honom småskratta i vissa partier, vissa händelser låter som att de är jobbiga att prata om och dessutom gör ju hans röst att det blir en extra författarnärvaro, det känns som att han sitter i rummet och berättar bara för mig. Dessutom skriver han både med humor och självdistans något som jag inte självklart hade förväntat mig.





För alla som har läst Guillous romaner och som kommer ihåg alla skandaler han har avslöjat så är det dessutom intressant läsning för man får veta vad som har legat bakom varje roman och avslöjande reportage och hur han gick till väga när han researchade och skrev de olika texterna.





Sammanfatningsvis en oerhört intressant bok, på många olika plan, så det här är definitvit ett julklappstips till alla som har det minsta samhällsintresse. Och som sagt, ge gärna bort ljudboksversionen.

Farinlimpor 6 st

Receptet till de här supergoda, mustiga och lättbakade limporna är min svägerskas. Hon har publicerat det här receptet på sin blogg Grannässlätten för ungefär en månad sen, men det är så bra att jag tar mig friheten att lägga ut det även här på min blogg. Om man använder jäst för söta degar räcker 1½ timmes jästid och bröden blir lite mer porösa än med vanlig jäst.

1 l fingervarmt vatten

2 pkt jäst

2 ägg

1 tsk salt

1 pkt farinsocker

brödkryddor

1 påse rågsikt

vetemjöl till utbakning

Lös jästen i vattnet. Blanda ner ägg, salt, farinsocker och kryddor i degvätskan. Tillsätt rågsikten lite i taget till en ganska fast deg. Tänk på att rågsikt ger en mycket kladdigare deg än vetemjöl, så tänk inte att degen ska bli kladdfri. Arbeta degen i maskin till den är smidig.

Ta upp degen på mjölat bakbord. Knåda och dela den i 6 lika stora delar. Platta ut varje del till en platta som du sedan rullar ihop till en limpa. Lägg glest på plåtar. Pensla mellan limporna med smält/flytande margarin så jäser de inte ihop. Låt jäsa under bakduk 1½-2 timmar.

Grädda i 200 grader på nedersta falsen 25-30 min. Pensla de färdiggräddade limporna med vatten och låt svalna under bakduk på galler.

Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser

Nu har jag lyssnat färdigt på ljudboken som jag lånade senast jag var på biblioteket. Det blev en Håkan Nesser-roman, en fristående, det är alltså ingen deckare, jag skulle vilja kalla den thriller. Håkan Nesser läser själv och han är en duktig uppläsare så det funkar bra.

Boken handlar om en man, jag vet inte om jag uppfattade hans namn under hela läsningen, som berättar om hur hans dotter försvann medan han stod och tittade på henne när hon lekte utanför köksfönstret. Hans fru, som redan har förlorat ett barn med sin förre make bryter ihop och boken handlar om deras väg tillbaka och deras försök att få veta vad som hände med den försvunna flickan. För att fly från sorgen och börja om någon annanstans flyttat de till New York, där han, som är författare, börjar jobba med en ny roman och Winnie, som hustrun heter, målar, konstnär som hon är. Vi får veta vad som har hänt före New York genom mannens återblickar. Mer än så vill jag inte avslöja för då får ni veta för mycket...

Det här är inte en av Håkan Nessers bästa romaner, men precis som det brukar vara i hans romaner så är saker och ting inte som det verkar vara från första början. Det som jag tycker drar ner helhetsintrycket är att tempot är lite väl långsamt, med nog så många (ovidkommande)detaljer. Jag skulle vilja beskriva boken som "sömnig" men inte sömnig som i tråkig utan mer drömlikt sömnig. Flera gånger när jag lyssnar upplever jag ungefär samma stämning som i klassikern Brott och straff av Dostojevskij (om nu någon mer än jag verkligen har läst den boken och vet vad jag menar??) och det är ju en smaksak om man tycker om det eller inte.

Sammanfattningsvis kan jag rekommendera den här boken till den som vill ha något att "bita i", något som kräver lite koncentration och tanke. Om du bara har tänkt läsa en enda bok det här året tycker jag att du ska välja någon annan bok, t.ex. Guernseys litteratur och potatisskalspajssällskap som jag skrev om för några dagar sedan.

Sambon är hemma

och därför har jag mycket mindre tid för de sakerna som jag brukar blogga om... Igår var vi på julmarknad i kyrkstan mina föräldrar bjöd på glögg och fika i sin kyrkstuga, jättemysigt även om det inte var världens mesta julstämning. Varenda snöflinga har nämligen försvunnit och det var 7 plusgrader ute. Men solen sken och det var inte igår så det kändes faktiskt mer som vår än som jul :-)

Det är tråkigt att brodera pärlsocker, det är därför det är ganska glest på chokladbollen...

Lite pyssel har det dock blivit, jag har virkat fikabröd till Lillisen, hon har börjat tycka om att bjuda på kafferep i sitt rum, då måste hon ju ha lite fika att bjuda på. Men jag vet inte om hon bokstavligen äter upp bakverken eller om hon har kastat dem i soporna, jag har nämligen virkat två dammsugare och ett pepparkakshjärta förutom det som ni ser på bilden, men de är spårlöst borta...

Dessutom har jag börjat läsa Landet bortom haven, boken som jag fick i mitt senaste bokpaket från Pocket och prassel. En jättebra bok, extra guldkant ger att det i verkligheten och i boken faktiskt var en svensk och norrbottning med på James Cooks jorden-runt-resa, Daniel Solander, lärjunge till Linné. Han har inte förekommit i boken mer än att han har nämnts ännu, men jag hoppas att man kommer att få veta lite mer om honom längre fram. Jag lär säkert återkomma till honom när jag har läst ut boken. På tal om Pocket och prassel så är det dags att anmäla sig till En bok om dagens engångsutbyte Julklappspåse Large. Jag kan verkligen rekommendera alla som gillar att ge och få presenter att anmäla sig (svägerskan C, jag tänker lite extra på dig :-)!

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer

Den här boken stod på bibliotekets tipshylla och det är verkligen ett boktips! Det är en brevroman, hela boken består av brev som den 32-åriga författaren Juliet Ashton får och skickar. Året är 1946, precis efter andra världskrigets slut. Av en slump börjar Juliet brevväxla med en man på ön Guernsey mitt i engelska kanalen. Mannen tillhör Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap och Juliet blir nyfiken på sällskapet och börjar brevväxla med fler och fler öbor. Det berättar sina historier om hur det kom sig att de började läsa böcker och om hur de hade klarat av den tyska ockupationen under kriget och om vilken betydelse litteratur och potatisskalspajssällskapet fick för hur det klarade av ockupationen. Det är en mängd människor man får lära känna via breven och tack vare breven får läsaren både insikt i Guernseybornas liv, men även hur det står till i London efter Blitzen och även en del om läget i övriga Europa. Juliet åker till Guernsey för att påbörja ett bokprojekt och öbornas öden uppfyller henne totalt och kommer att påverka hela hennes liv.

Det här är en bok som är otroligt bra. Det är ibland lite många personer att hålla reda på eftersom hela berättelsen bygger på brev, men man kommer de olika personerna väldigt nära på det sättet. Det är verkligen ett annorlunda sätt att skildra andra världskrigets hemskheter och det är väldigt lyckat. Man kommer nära och det blir personligt, men aldrig nattsvart eller tungt. Till och med i de värsta bitarna finns vetskapen att det hela är över och att det handlar om att bygga upp ett liv igen. Alla breven är dessutom skrivna med en humoristisk eller positiv underton. Den här boken lyckas både med att skildra andra världskrigets hemskheter och vara en småmysig och faktiskt rolig engelsk landsbygdsroman på samma gång och det är det som gör den så himla bra. Koka en kopp gott te, kryp upp i soffan och LÄS den här boken!!!

Piggare hund och nya kläder

I morse klockan sju blev jag väckt av en hund som ville ut och pinka. Oj vad glad jag blev, igår kväll fick jag nämligen inte ut henne alls. Idag har hon mest legat men hon har ätit och hon har varit ut några gånger och hon stödjer lite försiktigt på benet.

I kväll hade jag besök av svägerska Å som kom förbi med lite kläder som jag hade beställt från Me and I. Det var meningen att Lillisen skulle få dem till julklapp men de passade så bra storleksmässigt att hon får dem redan nu.

Ikväll fick jag också hem sambon, förhoppningsvis för ett längre tag. Nu gäller det bara att kunna anpassa alla rutiner från mina egna till våra gemensamma. Det kräver alltid en liten omställningperiod innan man har vant sig av med att vara ensam hemma varje kväll. men det är bara trevliga omställningar.

Komplikationer

Idag var det tio dagar sedan hunden opereade sitt korsband. Jag såg verkligen fram emot att kunna ta av den jobbiga tratten och att kunna ta henne med på korta promenader som veterinären hade sagt att jag skulle kunna göra efter tio dagar. Igår kväll var hon jättepigg, gick fint på benet och verkade glad, drog till och med i kopplet när vi var ut på kvällspink.

I morse när jag och Lillisen kom ner för trappen till hallen så stod hon vid dörren, med benet högt uppdraget i luften och rikigt olycklig blick. När vi gick ut hoppade hon på tre ben och efter att hon hade pinkat fick jag bära in henne. Hon hoppade fram till sin egen fåtölj och stannade nedanför den utan att kliva upp i den, trots att hon klarade av att ta sig upp i den till och med samma dag som hon opererades. Jag lyfte upp henne i fåtöljen och kände på benet. Det var minst dubbelt så tjockt som det friska benet och jättevarmt. När jag kom med hennes morgondos av smärtstillande ville hon inte ha fast hon har tyckt att det har varit som godis tidigare. Jag fick hacka sönder tabletten och trycka in i korv för att hon överhuvud taget skulle ta den i munnen, och inte ens korven verkade smaka något. Jag var helt säker på att det var korsbandet som hade gått av igen under natten.

Vi har ett maxbelopp på föräkringen på femton tusen, och har redan bränt minst tolv på operationen, så att öppna igen och göra om operationen skulle vi aldrig ha råd med, det visste jag redan innan jag ringde veterinären. Det var som att beordra en dödsdom att ringa och få en tid för att kolla upp benet. Det var långa timmar fram till att klockan blev ett, jag har inte kunnat göra något vettigt på hela dagen. Jag försökte hålla hoppet uppe om att det kanske kunde vara en infektion som kunde botas med penicillin, men jag trodde inte på det... Resan till veterinären kändes lång och jag grinade hela vägen dit, helt säker på att det bara var en tidsbokning för avlivning som återstod.

Som tur var så finns det hopp. Veterinären var helt säker på att leden var stabil = korsbandet är helt. Ingen feber hade hon heller, däremot nästan två deciliter svullnadsvätska i leden som de sög bort. De gav antibiotika intravenöst för att få snabb effekt och sedan ska hon äta en penicillinkur i tio dagar. Tratten blev hon inte heller av med, hon måste ha ett stödförband i några dagar för att hindra leden från att svullna på nytt.

Jag hade hunden med mig hem igen!! Hon är medtagen, har inte ätit på hela dagen och har inte rört sig ur fläcken ens för att byta liggplats och ännu mindre för att gå ut och pinka, jag får nog bära ut henne om en stund, men förhoppningsvis är det en infektion som kan botas med penicillin så att hon blir helt bra. Faran är ju inte över, men hoppet är ändå inte ute ännu, kanske får vi ha kvar henne några år till...

Ytterligare ett sockkit

I veckan har det blivit ytterligare ett sock- och vantkit storlek mindre. Det här ska bli en julklapp så nu får ni som förväntar er julklappar av mig vara nervösa! Nu börjar jag faktiskt vara riktigt haj på det där med sockstickning, behövde knappt kolla på beskrivningen alls!

Garnet hette bara Raggsocksgarn, jag har tappat bort banderollen, så jag vet inte vilken firma som har tilverkat det. Men det var ett väldigt mjukt och mysigt garn, mjukare än Raggi som jag brukar använda. Dessutom tyckte jag att färgerna var härliga, riktigt höstiga! Givetvis är det maskintvättbart, att stå och handtvätta raggsockor är inte min grej...

Vinter!

Lillisen passade på att åka kana nerför en liten grushög på baksidan. En riktig overalldödare, men roligt hade hon!

Idag är det grått, plusgrader med duggregn och slask på alla vägar. Supertrist med andra ord. Annat var det i måndags när jag och svägerskan C tog en vinterpromenad på eftermiddagen.