Alla helgonsfunderingar

Vi har gjort en kyrkogårdsturné ikväll, sambon och jag, och tänt ljus på våra avlidna mor- och farföräldrars gravar. De ligger begravda på tre olika kyrkogårdar i kommunen. Det är otroligt vackert att se alla ljus på gravarna på allhelgonakvällen. Men jag måste erkänna att jag är lite för konservativ för att tycka att batteriljus hör hemma på kyrkogården. Vad är vitsen med det?

Lite börjar jag fundera också. De gravarna som inte har ett enda ljus tänt - är de helt bortglömda av sina anhöriga? Har de ingen som saknar dem? Har de sina anhöriga långt bort? Finns det religiösa eller andra ideologiska skäl till att man inte tänder ljus på gravarna? Kommer jag någon gång i framtiden att ligga i en grav helt utan ljus på alla helgons dag? Det är en sorglig tanke. Och vad säger vett och etikett om ljus på gravar, vi brukar alltid få ett ljus över eftersom de alltid säljs i par och vi har ett udda antal gravar att tända ljus på, kan man då tända ett ljus på en grav till någon man kände men som man inte var släkt med, eller anses det som ett övertramp in i något privat?

Att man ska uppträda respektfullt på kyrkogården och inte väsnas eller märkas för mycket är också något som är självklart, och därför blir det också mycket mer uppseendeväckande när något bryter mot normen. Idag såg vi till exempel en bil som körde okring mellan gravarna på kyrkogården, det störde mig enormt, men samtidigt vet jag ju inte vilka skäl den personen hade till att köra bil på kyrkogården, förhoppningsvis var det inte bara någon lat typ utan någon som verkligen var handikappad och inte orkade gå ända fram till rätt grav.

För några år sedan blev vi vittne till ett riktigt pinsamt uppträde på en av kyrkogårdarna, ett uppträde som till och med fortsatte i lokaltidningens insändarspalt. En barnfamilj hade en liten hund i koppel med sig på kyrkogården, trots att det är hundförbud på alla kyrkogårdar. Plötsligt hör vi ett argt rop från andra änden av kyrkogården:
-Det är hundförbud på kyrkogården ta bort hunden härifrån.
Hundägaren ropade då till svar över hela kyrkogården:
-Jag lyder inte dig för jag hör att du är en ragata.
Ett svar som naturliggtvis gjorde hundhataren ännu mer upprörd och diskussionen fortsatte, skrikandes tvärs över kyrkogården, där hundägaren och "hundhataren" ropade svordomar och andra grova tillmälen till varandra. Det var riktigt pinsamt att höra hur vuxna människor lät, dessutom på en plats som ska vara fridfull en dag som ska vara vikt för eftertanke och till minne av de döda. Den enda som inte sa något var hundstackaren. Det hela slutade med att de båda antagonisterna stegade iväg åt var sitt håll. Men några dagar senare fortsatte dispyten på lokaltidningens insändarsida, där de båda höll på och tjafsade ganska många veckor innan striden rann ut i sanden. Visst ska man lämna hunden utanför kyrkogården, men i det fallet kan jag lugnt meddela att människorna, framför allt hon som började skrika störde friden betydligt mer än vad själva hunden gjorde...

Jag avslutar som Astrid Lindgren sägs ha inlett sina telefonsamtal till sin syster: Döden, döden, sjukdom, sjukdom. Så var de samtalsämnena avklarade så att de kunde prata om roligare saker!

Döden, döden!

Böcker och mina handarbeten

Som ni säkert har lagt märke till så lyssnar jag gärna på ljudböcker. Och när jag lyssnar på ljudböcker vill jag ha något att göra samtidigt. Det kan vara att promenera eller baka eller att sticka eller virka. Ibland är det mer praktiskt arbete som att måla huset eller något annat enformigt jobb. Det i sin tur har gjort att jag har ett speciellt minne till alla böcker och sitck/virkalster, associationer som ibland blir minst sagt märkliga. Till exempel kommer jag alltid att förknippa Mons Kallentofts Midvinterblod med ett sol, svett och skog, jag lyssnade nämligen på den när vi hjälpte svärfar att planera skog. Dick Harrisons Ofärd kommer alltid att vara gul i mitt sinne, när jag lyssnade på den måklade jag nämligen garaget. Ännu märkligare har det blivit på senare tid, fjärde delen av Twilight-serien, Så länge vi båda andas, kommer alltid att vara en mjuk och varm halsduk i extremt skrikiga färger - inte vad man brukar förknippa med vampyrer i vanliga fall :-) Och nu min senaste associationsbana, Jan Guillou kommer från och med nu och för alltid att vara en mjuk och gosig mohairschal, undrar vad han skulle tycka om det??

Nu väntar jag på att det ska bli den 1:a november så jag får skicka iväg det sista Pocket och prassel-paketet, jag har nämligen ett kanonpaket färdigkomponerat till min kära bokvän!

Det blir operation

Idag har nådetiden gått ut, de tre veckorna som hundens knä skulle få på sig att självläka har gått och vi har varit på återbesök hos veterinären. Det blir operation. Inte för att jag är förvånad, jag har ju sett att knäet är långt ifrån bra även om hon inte haltar så mycket så länge hon vilar men hundstackarn kan ju inte vila resten av livet, hur kul är det för en pointer med spring i benen? Det är tur att hon ändå har hunnit bli så pass gammal som hon är, jag kan bara tänka mig vilken mardröm det hade varit att försöka hålla henne i tre veckors vila för några år sen. Då hade vi nog varken haft någon inredning eller något tålamod kvar. Det har redan märkts nu när hon har haft mindre ont i sitt ben att hon har börjat få mer överskottsenergi, i förrgår var jag tvungen att ta ut henne på en promenad för att hon inte skulle klättra på väggarna, det var första gången sen hon gjorde illa sig.



Nu har hon fått smärtstillande utskrivet för en hel månad, både till före och efter operationen, så nu är det nog slut på friden, jag tycker att hon blev busig redan en kvart efter att hon hade fått den första tabletten nu på eftermiddagen... Apotekspersonalen både kollade och dubbelkollade om det verkligen var meningén att hon skulle ha så mycket medicin utskrivet på en gång. För att inte tala om vad det kostade. Hoppas att medicinering också täcks av försäkringen, jag har inte så bra koll på hur det där med försäkringar funkar.



Det är ganska nyttigt att göra något veterinärbesök någon gång då och då, man får en förklaring till varför landstinget har svårt att få ekonomin att gå ihop, hos veterinären får man verkligen se och känna av vad vård egentligen kostar.

Stickrapport

Jag har varit på garnjakt idag, har nämligen ett nystan för lite av garnet som jag stickar Lillisens overall i. Igår var jag på den stora ica-butiken i stan där jag köpte garnet från första början, men min färg var SLUT!!! Snopet. Idag var uppdraget att göra ett nytt försök i garnaffären i stan, men där hade de inte heller rätt färg, bara samma garn i en massa andra färger :-(

Nu sätter jag mitt hopp till lanthandeln i grannbyn, de brukar nämligen ha en hel del garn men de senaste veckorna har det varit väldigt utplockat på garnhyllorna, så därför hoppas jag att de ska ta hem nytt garn de närmaste dagarna, måste fara dit och fråga dem imorgon. Dessutom gäller det ju att de tar hem det rätta garnet. Jag kan ju inte direkt heller be dem ta hem min färg enkom när jag bara ska ha ett enda nystan... Sista chansen är att åka till garagebutiken i en annan by i kommunen, hon har jättemycket garner, frågan är om hon säljer just Järbos. Och dessutom i rätt färg... Vad gör jag om inte hon heller har???

Dessutom måste jag skynda mig innan mitt stickil försvinner för då kommer Lillisens overall aldrig att bli färdig.

Choklad av Joanne Harris

Nu har jag läst boken bakom filmen Chokolat, föregångaren till boken Karamellskorna som jag skrev om för några dagar sedan. När jag hade läst Karamellskorna så kände jag att jag måste läsa boken Choklad för att få ihop sammanhanget men det blev bara delvis så. Jag får fortfarande inte ihop slutet på Choklad med hur det framställs i Karamellskorna men en del saker klarnade ändå med den här boken.

För er som inte har läst boken eller sett filmen, så handlar Choklad om Vianne och hennes dotter Anouk som kommer till den lilla franska byn Lansquenet-sous-Tannes med förhopping om att hitta en fast punkt i tillvaron och att kunna bo där för ett bra tag framåt. Vianne har flyttat runt i hela sitt liv först tillsammans med sin mor och sedan med sin dotter Anouk och nu vill hon stadga sig. De öppnar en Chokladbutik i den lilla byn och det blir början på en förändring för hela bygden, något som inte gillas av alla. Byprästen ser Vianne och hennes chokolateri som en personlig förolämpning och ett syndens näste. Att Vianne självklart tar ställning för de ensamma och utfrysta i samhället och vägrar tycka som "alla" andra ses inte med blida ögon av byns societet.

Det här är en trivsam bok, det är chokladdoft och magi och njutning och vänskap. Boken är skriven ur två perspektiv, Viannes och prästens, och det är inte svårt att hänga med i svängarna. Nu när jag har läst ut boken så vill jag stanna kvar i den lilla franska byn och känna choladdoften i näsan och fortsätta att lära känna alla mysiga människor i byn.

Boken Choklad (eller Chokolat) verkar inte finnas att beställa på svenska längre, så om man vill läsa den här boken så får man nog antingen läsa den på engelska eller hålla utkik på loppisar och antikvariat.

Bokcirkelns meny

I fredags hade vi bokcirkelträff och det var lika trevligt som det brukar vara. Maten var inget nytt utan gamla favoriter som jag har publicerat recepten till här på bloggen tidigare. Det var örtkryddad älgstek med ugnsrostade rotsaker, en rödvinssås och en ädelostsås samt en sallad med coctailtomater, paprika, haricot verts och rostade pumpakärnor och så lite flingsalt och salladskrydda samt några droppar balsamvinäger och olivolja över alltihop. Jag har ätit resterna hela helgen...

Rödvinssås till stek
Rödvinssåsen gjorde jag helt enkelt så att jag lät steken sjuda i lika delar vatten och rödvin tills den var fördig, sedan tog jag upp köttet, kokade ihop skyn till hälften, silade, hällde tillbaka till grytan, redde men maizena utrört i vatten till lagon såskonsistens. Ett uppkok till, klart!

Efterrätten var däremot ett nytt recept för mig.

Kesellagratinerade bär 4-6 port

600 g blandade frysta bär (jag skar ner en banan och lite äpple också)
1 burk Kesella vanilj
1 burk Kesella jordgubb/lime
råsocker

Fördela bären och frukten i portionsskålar.
Blanda Kesellorna i en bunke och fördela röran över bären.
Strö över råsocker, gratinera på 250 graders ugnsvärme till sockret har börjat karamellisera sig. Servera genast.

Karamellskorna av Joanne Harris

Det är ganska länge sedan jag läste ut den här boken, men eftersom vi skulle diskutera den på vår bokcirkel så har jag inte velat skriva om den förrän nu. Det här var en bra bok att läsa i en bokcirkel för det visade sig att det fanns en hel del i handlingen att diskutera.

Boken är uppföljaren till Chokolat som blev en biovältare när den kom. Jag hade inte läst boken Chokolat utan bara sett filmen då, när den var som mest i ropet och det var ett misstag. Dels verkar det finnas mycket i boken Chokolat som inte framgick i filmen men som r viktigt för uppföljaren och dels så var det ju dessutom ganska många år sen filmen gjordes, så jag kom ihåg den väldigt fragmentariskt. Karamellskorna bygger dirket på boken, så läs gärna boken Chokolat ganska tätt inpå Karamellskorna så tror jag att man får mest utbyte av Karamellskorna.

I boken får man träffa Vianne och Anouk igen, några år senare. De driver ett chokolateri i Paris, men helt utan den magi som deras förra chokolateri hade. Vianne har bestämt sig för att bli vanlig och inte sticka ut mer, hon klär sig trist, dejtar en trist men trygg man och driver ett trist chokolateri. En dag kommer Suzie in i deras liv och precis allt förändras.

Det här är en trivsam bok som behöver läsas långsamt med eftertanke. Men den är samtidigt helt förtollande magisk. Lite förvirrat blir det ibland eftersom berättarperspektivet växlar mellan Vianne, Suzie och Anouk och det är inte alltid tydligt vem det är som är berättare. Men en i bokcirkeln hade upptäckt att de olika personerna hade olika symboler i början av kapitlen beroende på vem som berättade, så om man är uppmärksam på det så går det säkert lättare. Det här är ingen riktigt lättillgänglig bok, men om man orkar ta sig igenom den så får man lön för mödan genom en helt fantastisk historia!

Dagens pyssel

Ikväll kommer mina bokcirkelvänner hit på middag och massvis med bokprat. Vad jag ska bjuda på håller jag hemligt några timmar till (ifall någon av er tjuvkikar här) men jag ska ge en ledtråd. Dagens pyssel har mer med kvällens middag att göra än med att det råkar vara Halloween i helgen. Men varför säljer dom inte urgröpningsverktyg i anslutning till pumporna i affären? Kniv var helt hpplöst, jag skulle ha behövt ett verktyg som vi använde på träslöjden när man skulle lära sig att göra kåsor och skålar, som ett stämjärn men med en krok istället för rakt. Men det är klart, det är väl inte så många andra än jag som verkligen köper en pumpa med avsikt att äta den, och om man bara ska gröpa ur fröna är det ju enkelt. Jag sparade förresten även kärnorna, dom ska jag rosta och salta och äta.

GI-bröd 4 limpor

Hela frön och speciellt linfrön har den egenskapen att de hjälper till att hålla blodsockret på en jämn nivå i blodet = lågt GI. Linfrön kan till och med sänka GI-värdet på en maträtt. Även PO-fiber gör att blodsockret höjs långsammare. Därför kan man nog kalla de här limporna för GI-bröd trots att de innehåller ganska ljusa mjölsorter. Det blir ganska bra fiberhalt också tack vare linfröna och PO-fibern. Linfrön innehåller lösliga fiber, det innebär att de blir mat åt våra tarmbakterier i tjocktarmen, bakterier som bland annat tillverkar vitamin K åt våra kroppar. Vitamin K är bl.a. bra för blodets förmåga att koagulera. Sirapen är bara där som jästnäring, det blir inte mycket sötma kvar i bröden efter jäsningen. Det var dagens lektion i näringslära, nu till receptet!

Jag hann lägga bröden i frysen innan jag kom ihåg att jag skulle ha fotat dem, men foto kommer!

1 pkt jäst för söta degar
50 g margarin i klickar
1 l vatten 37 grader
3/4 dl sirap
1½ msk salt
3/4 dl krossat linfrö
3/4 dl solroskärnor
1 dl PO-fiber
1 l rågsilt
ca 12-15 dl vetemjöl

Smula jäst och klicka ner margarin i en bunke. Häll på fingervarmt vatten och rör så att jästen löser sig. Det gör inget om det flyter omkring margarinklumpar. Tillsätt sirap, salt, linfrö, solroskärnor, PO-fiber och rågsikt. Arbeta degen i maskin, om du måste göra degen utan maskin, gör halv sats åt gången. Tillsätt vetemjölet i omgångar till degen släpper bunkens kanter. Du kan behöva mer mjöl än den angivna men det kan också hända att du inte behöver använda allt mjöl. Låt jäsa 1 timme under bakduk.

Sätt ugnen på 175 grader. Arbeta ihop degen och dela den i 4-6 delar beroende på hur stora limpor du vill ha. Platta till varje degbit till en platta som du sedan rullar ihop til en limpformad rulle. Lägg på smord eller bakplåtspappersklädd plåt med skarven neråt.

Låt limporna jäsa 30-40 min under bakduk. Pensla limporna med vatten och strö på havregryn, rågflingor eller musli.

Grädda ca 30 min längst ner i ugnen. Låt svalna på galler, med bakduk om du vil ha mjuk skorpa, utan bakduk om du vill ha knaprig skorpa på dina bröd.

Dött på bloggen

Om ni tycker att det helt plötsligt blev dött här på bloggen så är det alldeles sant. Jag har ingenting att blogga om eftersom jag stickar och stickar på Lillisens overall, dessutom är sambon ledig i veckan och då har vi passat på att få andra saker ur världen som att skaffa vinterdäck till bilen och att vacccinera oss mot svininfluensan. Imorgon ska sambon jaga hare med min pappa, så då kanske vi får lite lugn och ro så att vi kan göra något värt att blogga om. Planen är att jag och Lillisen ska baka lite matbröd. En rejäl storstädning i akvariet står också på att-göra-listan, vi får väl se hur det blir med den saken. Allt som har med vatten att göra är lite svårt att göra med en nyfiken ett- och- ett halvt-åring så det kanske blir när sambon kommer hem. Men då finns det så många roligare saker att hitta på.

Klart för vintern

Helgen har varit omväxlande, i fredags hade jag några timmar att slå ihjäl i grannstaden och då passade jag på att kolla in Myrorna. Där fyndade jag två superfina sagosamlingar, de ingår i en serie på sju böcker så nu gäller det att hålla koll på loppisar för att få ihop övriga delar också.

Helgen har vi tillbringat i stugan, vi har vintrat vårt bygge, plockat in fällkapen och rivit ställningen som har stått inuti stugan medan vi byggde taket. Nästa moment blir golvet, och faktiskt så blev vi ganska inspirerade att sätta fart med det nu när vi har taket på plats. Men innan det blir något golv ska avloppet här hemma färdigställas så våren är nog en realistisk tidsplan. Idag bjuder jag inte på några bilder eftersom inget synligt har hänt i helgen.

Nu är det istället tillverkning av varma gosiga vinterkläder, sagor och tända ljus som gäller de närmaste månaderna. Idag faller första snön här hemma så imorgon kanske jag får lära Lillisen att krama snöbollar!

Här stickas det!

Förra veckan blev en fuskpolo till Lillisen klar och nu håller jag på att sticka en varm overall att ha under ytterkläderna i vinter åt henne. Fuskpolon stickade jag i garnet Järbo Fantasi, ett garn som var helt oberäkneligt i färgschemat, hela nystanet var olika färger hela vägen, mönstret återkom inte som det brukar gör med printfärgade garner. Garnet är däremiot supermysigt, mjukt och inte stickigt. Till overallen använder jag tjockt raggsocksgarn och femmans nålar så att det kommer att bli en värmande sak.

Så länge vi båda andas av Stephenie Meyer

Den fjärde delen i Stephenie Meyers romansvit om människan Bella och vampyren Edward avslutades faktiskt med flaggan i topp. Den med bra minne kommer kanske ihåg att jag kände mig ganska kluven till seriens budskap efter att ha läst den tredje delen, men här i den fjärde kändes det helt ok. Jag vet att den här boken har kritiserats för att Edward och Bella skaffar barn så fort efter giftermålet, och det gjorde att jag inte riktigt längtade efter den fjärde delen, men det här barnet får en så viktig roll för storyn i den här sista delen att jag inte tycker att det stör. Det jag kan tycka däremot är att det tog väl lång tid innan boken kommer till "skott, det är för utdraget i början tycker jag, Stephenie Meyer skulle ha strukit en del i den första halvan av boken om skulle ha frågat mig.

Boken börjar med Bellas och Edwards bröllop, sen far de iväg på en alldeles för utdragen bröllopsresa innan Bella blir gravid. Då har halva boken gått, men det är då saker börjar hända därför ska jag inte avslöja mycket mer än så. Jag kan också avslöja att det finns en öppning för en fortsättning på serien även om det är sagt att det här är sista delen.

Jag lyssnade på boken som ljudbok, det är bra att även lite översatta titlar börjar komma som ljudböcker. Däremot tyckte jag inte att uppläsaren Mirja Turestedt var helt lyckad i rollen som Bella.

Sammantaget kan jag säga att jag tycker att det här är en läsvärd serie även om jag tycker att Anne Rices serie om vampyren Lestat håller en högre kvalitet om man gillar vampyrböcker.

Halsduk

En lång, mysig och extremt FÄRGGLAD halsduk blev klar idag. Ica-butiken i stan har en hel stor korg med garnet Molly i alla regnbågens färger och jag kunde givetvis inte låta bli att plocka på mig några nystan när jag var in och handlade för ett tag sen. Nu är resultatet av garnet klart. Det gick åt exakt fyra nystan garn till den här halsduken. Sen kan man fundera på när jag ska använda den, jag gillar inte ens att ha på mig halsduk det ger mig kvävningskänslor, speciellt eftersom jag alltid lyckas trassla in mina halsdukar i allt mellan himmel och jord. Nåväl så här ser den ut. Om någon vill förbarma sig över den så lägg in en kommentar!

Svininfluensa special

Marsvinen har fått flytta upp i vardagsrummet och det är bra för dem, då får de en extra dos socialisering och Lillisen får en extra dos marsvinsvana. Hon har slutat vara rädd för dem och nu är hon faktiskt väldigt intresserad, det första hon gjorde i morse när vi steg upp var att gå in och säga Heeeeej med sin lenaste röst till smågrabbarna. Sedan tog hon telefonen och ringde till sin morfar medan jag satt på morgontoan. Det hade säkert varit roligare för morfar om hon hade förstått att man ska prata i telefonen. Riktigt så långt har hon inte kommit ännu, hon har bara nått lyssnarstadiet ännu.

Anledningen till att marsvinen har fått flytta upp i vardagsrummet är att sambon håller på med bilningsprojektet i källaren. Där går just nu ett dike genom halva golvet och det står en stank av ladugård där nere. Som tur är är det inte toaavloppet som är trasigt utan diskvattensavloppet. Jag körde igår med den smarta strategin sätt all disk i diskmaskinen - syns den inte finns den inte. Det funkade igår men nu är diskmaskinen full. Och hur smart är det att ställa till med två brödbak utan vatten och avlopp i köket? Nu står degbunken i duschen och väntar på att jag ska pallra mig ner och diska den och det är väldigt enkelt att förtränga eftersom det inte alls är lika kul att gå ner i källaren när marsvinen är här uppe och det dessutom är allmänt kaos därnere.

Byggkaoset har dessutom lett till att jag har fått min egen variant av svininfluensan - marsvinsinfluensan det vill säga allergisnuva. Det finns nämligen en anledningen till att marsvinen bor därnere i vanliga fall, jag är nämligen litesmåallergisk mot olika smådjur i för stora doser och källarboende är just villkoret för att jag ska kunna ha olika smådjur i det långa loppet.

Enkel limpa 4 st

Det här blir fyra rejäla limpor eller sex stycken om man vill ha dem lite mindre i formatet. Om man har tillgång till assistent eller någon annan degblandare är det smidigt att göra en stor laddning bröd när man ändå håller på. Det som tar tid när man bakar limpor är jäsningen och den är ju lika lång oavsett om man bakar en eller sex limpor. Om man inte har någon maskin skulle jag råda att göra halv sats, det är tungt att arbeta en deg på en liter degvätska för hand (men bra armträning i och för sig).

2 pkt jäst (gärna den för söta degar)

5 dl mjölk

5 dl vatten

50 g margarin i klickar

1 ½ msk salt

1 dl farinsocker

1 påse malda brödkryddor (eller 3 msk anis och fänkål)

½ påse rågsikt

knappt ½ påse vetemjöl

1 msk sirap+1 msk vatten till pensling

Smula jästen i en degbunke. Värm vatten och mjölk till fingertemperatur. Häll degspadet över jästen och blanda tills jästen löst sig i vätskan. Tillsätt margarinet i klickar, salt, farinsocker och kryddorna. Starta maskinen och tillsätt rågsikten under omrörning. Tillsätt vetemjölet lite i taget tills degen håller ihop och släpper degbunkens kanter. Det är inte säkert att allt mjöl behövs men om mjölet är väldigt färskt kan istället mer vetemjöl behöva tillsättas. Låt jäsa under bakduk i bunken ca 40 min. Om det vill jäsa över kan man köra något varv med maskinen så att degen sjunker ihop lite eller om man gör degen för hand, "boxa" några gånger med knuten näve i degen så sjunker den ihop.

Sätt ugnen på 200 grader. Kör runt degen i maskinen några varv och häll upp degen på mjölat bakbord. Knåda degen till den blir smidig. Dela upp degen i lika många delar som du vill ha limpor. Platta ut varje degbit med handen och rulla sedan ihop den till en rulle. Detta utbaknngssätt ger högre limpor. Lägg limporna med skarven neråt i en smord långpanna. Det ryms fyra limpor i en långpanna. Låt jäsa 30-40 min under bakduk. Rör ihop sirap och vatten och pensla limporna med blandningen. Grädda ca 35 min långt ner i ugnen. Låt svalna på galler under bakduk.

Scones m.m.

När kylskåpet är som tommast är maten som godast! Det är en sanning som jag har fått bevisat för mig många gånger, senast imorse. Men roligast var en gng för flera år sen när jag och sambon skulle upp till stugan. Det var sommar, slutet av månaden, ebb i kassan, så vad ska man äta till middag? Det var bara till att rota i frysen, och vad hittade vi väl där? Om inte en älgfilé i skafferiet låg några halvmjuka potatisar och morötter och en burk champinjoner. I samma veva som vi skulle äta middag kom en granne förbi. Vi kunde bjuda honom på improviserad middag bestående av grillad älgfilé, ugnsrostade rotsaker och svampsås. Det är fattigmansmiddag det!

Idag var det frukost som saknades. Normala människor skulle antagligen vänta med att äta till någon mataffär hade öppnat, men inte jag, jag måste ha mat det första jag gör på morgonen. Men litet margarin och en mjölskvätt fanns i skafferiet, ost och marmeld i kylen och te har man alltid hemma. Så det blev engelskinspirerad frukost, te och scones (även om inte engelsmännen äter det till frukost). Det är inte första gången det här receptet har räddat dagen ska jag säga!

Den här mängden blir fyra ganska små scones, receptet går att dubblera hur många gånger som helst och det är inte krångligare än att det går att lära sig utantill (eller också är det många fattiga studentmorgnar som har gjort att jag har lärt mig det utantill). Man kan byta ut 1/4 av vetemjölet till något grövre mjöl, idag tog jag lite graham men det blir gott med havregryn, rågsikt eller något annat mjöl också. Samma recept funkar även till pinnbröd och om man inte har tillgång till ugn kan man platta ut tunna kakor och grädda i torr stekpanna på spisen!

Scones 1 kaka eller 4 små

2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 krm salt
25 g margarin
knappt i dl vatten, mjölk eller fil

Sätt ugnen på 250 grader. Blanda alla torra ingredienser. Mosa ner margarinet med fingrarna eller en gaffel till en grynig massa. Blanda ner vätskan lite i taget till en ganska kladdig deg. Häll ut degklumpen på bakplåtspappersklädd eller smord plåt, platta ut med mjölade händer till en 1½ cm tjock kaka. Skär ett kryss i den och nagga med en gaffel. Grädda mitt i ugnen ca 8-10 min.

Målet uppnått

Vi hade som mål med vårt stugbygge att vi skulle ha taket på stugan innan vintern och nu är det målet uppfyllt även om det kändes som om det var i grevens tid. Det som den Arga snickaren på femman brukar säga til familjerna som han hjälper att renovera stämmer verkligenä: När det gäller byggande tar allt minst dubbelt så lång tid som man tror. Jag trodde att vi hade satt ett lågt mål, men med facit i hand var det ett väldigt realistiskt mål. Det är helt enkelt så att vissa moment tar längre tid att utföra än man tror, dessutom går det bort en massa tid till annat, bland är det här den första helgen som vi hade avsatt för byggande som vi verkligen har kunnat bygga i två dagar, de tidigare helgerna har en dag gått bort p.g.a. dåligt väder.

Nu är det hindret undanröjt, när taket väl ligger på plats får det regna hur mycket det vill! Däremot kommer det att bli svårt att göra mycket mer i höst för nu blir det snart så mörkt och kallt och av erfarenhet vet vi att då blir det svårare att få sker och ting fgjorda. Dessutom måste vi prioritera lite oförutsedd hemmarenovering, avloppsröret under källargolvet har nämligen rostat sönder så vi måste bila upp golvet i källaren och lägga nytt avloppsrör. Inte kul... Här kommer lite bilder från helgens arbete. Tusen tack svågern M som kom och hjälpte till med plåttaket, det hade jag aldrig fixat!

Köttbullar i champinjonsås 4 port

En variant av köttbullar med pasta är det här. Svampen gör att man inte behöver lika mycket köttbullar per person vilket är bra både för klimatet och för plånboken. Dessutom är det väl aldrig fel med lite omväxling här i livet. Jag ger recept på hemmagjorda köttbullar, men om man inte ids laga köttbullar från grunden kan det här vara ett sätt att piffa upp färdigköpta köttbullar.

400 köttfärs
½ finhackad gul lök
1 dl ströbröd
3 msk potatismjöl
1 ägg
2 dl mjölk el vatten, gärna bubbelvatten
1½ tsk salt
peppar
Smör eller margarin att steka i.


Blanda allt utom färsen i en bunke, låt svälla några minuter. Arbeta in färsen till en smidig smet, men arbeta inte mer än nödvändigt. Forma till köttbullar och bryn i margarin eller smör i omgångar så att köttbullarna får fin färg och håller ihop. De behöver inte bli genomstekta. Ta upp köttbullarna och fräs:

1 burk konsererade champinjoner eller ½ l färska till de har fin färg och vätskan har kokat in. Salta och peppra. Tillsätt 1 skivad rödlök och låt fräsa med svampen någon minut. Tillsätt 2 dl vatten, 1 buljongtärning och 1 burk lätt creme fraiche samt 2 msk senap. Koka upp och lägg ner köttbullarna i såsen. Använder du färdiga köttbullar lägger du ner dem nu direkt från förpackningen. Låt köttbullarna puttra i svampsåsen tills de är genomkokta. Servera med pasta eller potatis och en god sallad.

Grabbarna

som sambon kamratligt kallar våra marsvinskillar, (jag hade nog inte förstått hur mycket han hade saknat lite manligt sällskap i vår familj) har kommit i ordning nu, de känner igen oss, vet att de får godsaker av mig och de är inte rädda när jag ska ta upp dem. Dessutom har de fått nya namn, den svarta som ser ut som engelsk konfekt i ansiktet heter Lakrits och den chokladbruna heter Rollo efter det kända kolamärket. Det passar bra med godisnamn på dem för de är verkligen så söta att man skulle kunna äta upp dem. Så tömd tvättkorg och välstädat i källaren som vi har nu är det länge sen vi hade och inte är det för att jag plötsligt har blivit förtjust i tvättmaskinen som det är så! Men det är fridfullt att stå därnere i lugn och ro och vika lite tvätt samtidigt som man småpratar lite med marsvinen. Ett tips till alla som vill ha roligare i tvättstuga, låt något litet husdjur få flytta in!

Kreativt bak

Ikväll är sambons syskonbarn här några timmar medan deras föräldrar är på kurs. Varför ska man skapa i konstgjord deg när man kan skapa i ätbar? Jag körde ihop en vanlig mördeg av 4½ dl vetemjöl, ½ dl socker, 200g margarin och 1 tsk vaniljsocker i matberedaren. Tanken var att jag skulle dela upp den i mindre bitar och färga dem i olika färger med karamellfärg, men jag hade slut karamellfärg så det blev bara två olika färger, kakaobrunt och vitt. Två plåtar med alster fick vi ihop innan degen var slut.

Vilket gott te...

...jag fick av min hemlige bokvän idag! Just nu sitter jag med en jättekopp av det här bredvid. Förutom blåbärste fick jag en lyxig ansiktsmask, ett gratiserbjudande på en fotobok, ett bokmärke och förstås det viktigaste, en bok! Det var Dödens pendel av Jonas Moström. Vilken tur att jag just nu faktiskt inte håller på med någon bok. Tusen tack hemlige bokvän, tur att det bara är en månad kvar till nästa gång!

Vilken underbar höstdag

Dags att plocka in blomlådorna kanske?

Frostat rönnlöv

Jag och Lillisen tog en promenad alldeles här hemikring och jag kunde inte låta bli att plocka fram mobilkameran. Men när vi fick se svanarna som promenerade omkring på isen nere vid fjärden så hade jag verkligen önskat att jag hade ägt en bra kamera med teleobjektiv. Tänk att isen var så stadig att den höll för svanarna även en bra bit ut från land! Svanarna fick sällskap av ett gäng gäss, jag tror att det var kanandagäss, men det är svårt att hinna se naturen när man samtidigt ska försöka fota den...

Svanar på svagis

Kanadagäss på genomresa

Ett minne av sommaren, en kvarglömd badboll i vassen

Sjuårskalas

Idag har vi varit på Lillisens kusins sjuårskalas. Födelsedagsbarnet hade önskat sig en peruk, och det tyckte jag var en så bra grej att önska sig, jag menar vem skulle självmant komma på idén att ge bort en peruk i födelsedagspresent, inte jag i alla fall, så därför var hon givetvis tvungen att få en sådan. Hon hade önskat sig en långharig peruk, antingen svart eller ljushårig och eftersom födelsedagsbarnet är blondin så gick den ljushåriga peruken bort direkt, men väl på affären hade de en helt underbart fulsöt rosa peruk som jag inte kunde motstå. Så det blev både en svarthårig och en rosahårig peruk. Och tur var det att jag köpte två för lillasyster ville givetvis också ha peruk när storasyster hade en, så då kunde de ha en var och behövde bara bråka litegrann om vem som skulle ha vilken peruk. Lillisen, hon ville bara ha tårta och slippa allt vad peruker hette, och tårta fick hon så alla var nöjda och glada!

Solrosbröd 16 st

De här bröden är perfekta för den som vill äta fiberrikt men som inte tycker om grovt bröd. Hemligheten heter PO-fiber, det är en produkt som man hittar på den glutenfria hyllan i mataffärerna, men det fungerar utmärkt att blanda även i mat och degar som innehåller mjöl. PO-fiber är helt vitt och har ungefär samma konsistens som vetemjöl men ger ändå ett väldigt bra fibertillskott dessutom gör det bröden saftiga och hållbara.

1 pkt jäst

2 msk flytande margarin eller 25 g rumsvarmt margarin i klickar

5 dl fingervarmt vatten

2 msk sirap

2 tsk salt

3/4 dl solroskärnor

½ dl PO-fiber

2 dl havregryn

12-14 dl vetemjöl

Smula jäst och margarin i en bunke. Häll på vattnet och rör tills jästen löses. Det gör inget om det är smörklumpar kvar. Tillsätt övriga ingredienser utom mjölet, rör om. Tillsätt vetemjölet lite i taget till degen släpper bunkens kanter.

Sätt ugnen på 225 grader. Låt jäsa 30 min under bakduk. Baka ut degen till 16 runda bullar. Lägg glest på smorda eller bakpappersklädda plåtar. Låt jäsa under bakduk ca 20 min till. Grädda 10 min mitt i ugnen tills de har fin färg på över och undersidan och känns lätta. Låt svalna på galler under bakduk.

Våga flyga av Lisa Jewell

Ett av mina bibliotekslån var den här boken - Våga flyga av Lisa Jewell. Det var en bok som jag hade ganska låga förväntningar på, men när jag snubblade över den på bibblan så följde den ändå med hem. Det visade sig att den överträffade mina förväntningar, det är en bok som handlar om att våga ta steget och att utvecklas som människa, sämre budskap kan böcker ha. Det är en sån där härligt engelsk feel good roman som får en att verkligen må bra. Vissa feel good böcker ger en lite besk underton men inte den här, här ordnar sig allt till det bästa för alla inblandade och det förstår man redan från början.

Boken handlar om Leah som bor i en liten lägenhet i London tillsammans med sin indiske pojkvän. När hon föreslår att de ska gifta sig får killen kalla fötter och gör slut. I samma veva hittar hon en av hyresgästerna i huset mitt emot död på gatan och det ger henne den anledningen hon har sökt så länge att bekanta sig med de intressanta människorna som bor i huset mitt emot. Hon har nämligen iakttagit dem från sin lägenhet och hon har varit så gruvligt nyfiken på dem. Det visar det sig vara också. De hyr rum av husets ägare Toby, en misslyckad poet som har samlat på sig en bunt hyresgäster som behöver ett billigt boende och en fast punkt i livet. Ja, Den gamle mannens död sätter igång en lång rad med händelser som får konsekvenser för Leah, Toby och för alla hans hyresgäster men det är händelser som tvingar dem alla att ta tag i sina liv och att utvecklas.

En riktigt, riktigt trivsam bok att läsa en kall och snögloppig höstdag.

Ytterligare ett vant- och sockkit

Titta noga på sockarnas randning, jag måste ha blivit tillfälligt färgblind eller nåt när jag lade upp maskorna till socka nummer två...

I morse blev mitt tjejkamouflage sock- och vantkit färdigt. Det går verkligen fantastiskt snabbt att sticka ett par sockor i barnstorlek. Nu är det nog dags för ett virkprojekt, jag bev inspirerad av min gäst idag!

Fulltecknad kalender trots att jag är ledig

Helt plötsligt har jag råkat ut för det som alla daglediga brukar påstå, nämligen att de har så fulltecknad kalender att de inte skulle hinna med att jobba. I morse missade jag vår tid på bilprovningen. Jag skyller på att det var direkt på morgonen den första, jag hade helt enkelt inte hunnit bläddra fram månadens blad i väggalmanackan.



På eftermiddagen kom en gammal kollega förbi och hälsade på, jättetrevligt, hon får gärna komma oftare, speciellt med tanke på att hon jobbar i grannbyn så hon har faktiskt vägarna förbi! Det tråkiga var att vi inte hann surra så länge som jag hade velat, jag var nämligen tvungen att fara till veterinären med hunden. Hon har varit halt till och från ganska länge, det har dykt upp när hon har busat för hårt med andra hundar. Vi har låtit henne vila och sedan har hon blivit bra igen på någon dag. Skillnaden nu i helgen var att hon blev halt av att bara springa på egen hand, utan att hon hade busat och dessutom har hon rejält ont och knäet har varit riktigt uppsvullet. Så idag var det dags att ringa tll veterinären och höra om de kunde kolla upp det.



Hunden var så lugn och fin när vi satt i väntrummet, fast det var fullt med andra hundar där, men när vi fick komma in i undersökningsrummet så fick hon panik. Hon var så skräckslagen att hon var helt okontaktbar, så det vara bara att trycka i henne lugnande för att ens kunna undersöka henne. Hon var så uppstressad att hon inte somnade av det lugnande, hon blev bara aningen lugnare, jag fick ändå hålla henne rejält hårt bitvis när hon blev undersökt. Det visade sig i alla fall att det förmodligen är det bakre korsbandet som har fått sig en knäck, så veterinärerna tömde knäet på svullnadsvätska och fyllde på ny konstgjord ledvätska. Nu är det total vila som gäller i tre veckor och har det inte blivit bra då så blir det operation. Tur att vi har försäkrat henne!