Världens godaste stekta strömming...

...gör min mormor, och det utan fusk med senap och grädde och sådant. Men här är ett recept på världens näst godaste stekta strömming. Grädden gör att de blir så enormt frasiga. Det här är dessutom en riktigt klimatsmart maträtt, allt kan odlas/fiskas själv eller köpas riktigt närproducerat.

2 port

15 strömmingar, hela eller filéade, det beror på om man vill pilla med benen före maten eller under tiden man äter.

Marinad:

1 dl grädde, fetthalt efter samvete

1 ägg

3 msk senap

2 tsk salt

Vispa ihop marinaden och lägg i fiskarna. Enligt originalreceptet ska det ligga och dra minst 4-5 timmar,det blir säkert allra godast, men så lång framförhållning har jag aldrig hafft, jag brukar steka dem efter 10 min.

Panering:

ströbröd+salt

Margarin eller smör till stekning

Vänd de marinerade fiskarna i ströbröd. Om du har fileér, lägg ihop dem två och två med köttsidan upp först. Stek dem i margarin på medelhög värme tills de har fin gyllenbrun färg och frasig yta. Servera med dillkokt färskpotatis och följande örtsås:

Örtsås 2 port

1 dl naturell youghurt el. matyoghurt

2 msk hackad gräslök och persilja

1 krm citronpeppar

Rör ihop såsen, garnera med persilja.

Sveriges billigaste träningskort??

Jag är egentligen en utomhusmotionär, har alltid gillat att röra på mig, men jag har faktiskt aldrig varit medlem i en idrottsförening eller köpt ett gymkort. På vintrarna har jag motionssimmat, så något badkort har det ändå blivit. Jag har heller aldrig gillat lagsporter, på skolgympan kändes det alltid som att det var mitt fel att laget som jag var i förlorade. Det finns absolut ingenting i hela världen som kan få en att känna sig så värdelös som lagsporter om man inte är duktig. Därför håller jag mig borta från alla träningsformer där andra människor kan se hur jag presterar, både lagträning av alla slag och gym. Det är först på senare år jag har vågat mig till simhallen för att simma och att springa på vägar som leder förbi hus.

Hur som helst så blir det väldigt mycket si och så med löpningen sedan bebisen kom, jag kommer mig helt enkelt inte ut. Det finns flera anledningar, en är att sambon måste vara hemma för att passa bebisen, och när sambon är hemma vill jag hellre hitta på något med honom än att fara ut och springa. Den andra, och kanske viktigaste anledningen är att det är så jobbigt, jag har ju så oerhört dålig kondis nu för tiden, det är helt enkelt inge kul att springa då....

I morse regnade det när jag vaknade, jag hade inga planer för dagen. Trist att gå ut och promenera i regn... Då kom jag på att det finns en styrketräningslokal i hembygdsgården i byn där stugan finns! Jag betalar 120 kronor för hela familjens medlemskap i hembygdsföreningen, med fri tillgång till träningsredskapen. Jag kastade in bebisen i bilen och störtade iväg! Tyvärr höll de på att bygga i hembygsgården så jag struntade i träningen ända, det var ju det där med publik, men jag ska definitivt dit när de har byggt klart och träna!

Shopping och trädgårdsarbete

Helgen började med megashopping. Varje år är det kyrkmarknad vid den äldsta kyrkan i sta'n. Då är det fullt liv i kyrkstugorna och i år konstaterade vi att det blivit ett riktigt generationsskifte när det gäller att bo i kyrkstugorna. Tidigare har det mest varit äldre soim har hållit traditionen med kyrkstugorna vid liv, men de senaste åren har faktiskt fler och fler yngre börjat sova där, även om det inte är i närheten av lika ösigt som när morfar var ung, för då gick det tydligenm väldigt vilt till i kyrkstäderna. I år har vi inte sovit i kyrkstugan själva, men nästan alla våra bekanta verkar ha bott i sina släkters kyrkstugor någon natt i helgen.



På fredagen gick jag och svägerskan C på marknaden för att få titta på typiska "tjejsaker" i lugn och ro. På marknade finns det två kategorier besökare som är övriga besökares mardröm, nämligen barnvagnar och hundar. Vi hade båda delarna...Vi åt majskolv och jag köpte garn, två saker som min sambo var glad över att slippa. På lördagen gick jag med sambon och vi tittade på typiska killsaker, sambon köpte en keps med bebins namn i brodor på. Det är underligt med mässor och marknader, hundralapparna rullar, och man kommer aldrig hem med pengar kvar i börsen från en marknad, men ändå har man nästan ingenting med sig hem. Och det man har med sig hem är antingen ätbart eller städsaker.



På kvällen var det nattshopping på sta'n, dit tog jag med mig svägerskan M. Vi handlade och fikade och myste medan killarna skötte barmnen, värsta husmorssemestern! Bästa fyndet därifrån var ett par gigantiska rosa solglasögon. De har förresten redan tjänat in sig, de fick agera skyddsglasögon när jag trimmade gräsmattan idag! Kanonbra, snyggare skyddsglasögon har ingen sett.



Efter all shopping var det dags att ta itu med lite trädgårdsarbete, med en midsommarhelg på resande fot och en veckas regn efter det hade vi en fin blomseteräng till gräsmatta. Den har ansats idag plus att jag rensade mina rabatter. Med god hjälp av trimmern ska erkännas! Renfanan bler betydligt mer diskret efter den omgången!















Rabatt 1 före och efter en omgång med trimmern

Rabatt 2 före och efter rensning. En och annan planta kan också ha rykit med i städivern, det blev lite glest på vissa fläckar...

Biscotti-skorpor

Det är jätteenkelt att baka egna Biscotti. Så här gör man:

ca 50 st

1 påse (200g) hasselnötskärnor

100 g margarin

3 ägg

2 ½ dl socker

rivet skal av 1 apelsin

10 droppar bittermandelessens

1 tsk vaniljsocker

1 ½ tsk bakpulver

6 dl vetemjöl

1. Sätt ugnen på 200 grader.


2. Hacka nötterna riktigt grovt.


3. Smält margarinet.


4. Blanda vaniljsocker och bakpulver med vetemjölet.


5. Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Tillsätt margarin, apelsinskal och bittermandelessens.


6. Tillsätt nöthacket och till sist vetemjölet. Arbeta snabbt och utan att röra för mycket, ihop till en deg.


7. Ta upp degen på mjölat bakbord och forma fyra längder. Lägg dem på två plåtar med bakplåtspapper. Platta till längderna.


8. Grädda ca 10 min, låt svalna 5 min och skär sedan sneda skivor.


9. Lägg skorporna med snittytan upp på en plåt och torka i 75 graders ugnsvärme ca 1 timme. Förvara skorporna torrt.

Köttfärspiroger

Att laga en jätteladdning köttfärssås när man ändå gör den tar inte mycket längre tid än att göra en mindre mängd, och att ha köttfärssås i frysen är kanonbra till många saker. Har man bara en liten, liten "smutt" kvar kan det bli en varm smörgås till mellanmål, är det mer är det fort gjort att svänga ihop en lasagne eller de här pirogerna. Jag är inte förtjust i mat som kräver en stor arbetsinsats, så jag skulle aldrig idas laga piroger om jag inte hade färdig köttfärssås. Av samma anledning så gör jag alltid piroger i jätteformat, ungefär som inbakade pizzor; att hålla på och kavla en massa småpiroger är inte min grej även om de blir väldigt fina när de inte är så stora.


Om man är vegetarian funkar ju vegetarisk färs eller quornfärs finemang som fyllning, eller en inte alltför vattnig lins- eller grönsaksröra.

Ni som är intresserade av fler lättlagade, billiga och goda recept, följ min länk till hkbloggen, där finns en del gobitar. Eftersom det är elever som skriver i anslutning till sina hk-lektioner så kommer det inget nytt där de närmaste månaderna, men det finns som sagt en del recept där.

Piroger 4 stora eller 8 små (eller hur många jättesmå man nu ids göra)


50 g margarin


2 dl mjölk


½ pkt jäst


2 krm salt


2 äggvitor


2 msk PO-fiber gör degen mer fiberrik och saftig utan att det märks.


5-6 dl vetemjöl

Fyllning:

ca ½ l köttfärssås (gör köttfärssås av ca 400-500 g färs)

Pensling:


2 äggulor blandade med lite mjölk

1. Sätt ugnen på 225grader.


2. Smält margarinet. Häll i mjölken och låt bli fingervarmt.
   
3. Smula ned jästen i en skål, häll ned degspadet och rör till jästen har löst sig.


4. Tillsätt salt, äggvitor och PO-fiber samt hälften av mjölet. Rör om och tillsätt resten av mjölet till en smidig och hanterbar deg.


5. Låt den jäsa ca 30 min. Laga köttfärssåsen nu om du inte hade någon färdig.


6. Knåda degen på mjölat bakbord och dela den i 4 el. 8 delar.


7. Kavla ut varje degbit till en rund platta, ca ½ cm tjock. Om man trillar degbiten till en absolut rund boll innan man kavlar går det bra att få den rund. Kolla att deglattorna inte sitter fast i bakbordet innan du lägger på fyllningen.


8. Fördela fyllningen på degplattorna, räkna med ca ½ dl fyllning om du gör 8 piroger och ca 1 dl fyllning om du gör 4 st.


9. Vik degen dubbel, vik in kanterna och platta till dem med en mjölad gaffel.


10. Låt pirogerna jäsa på plåten medan du bakar ut alla.


11. Pensla med äggulorna blandade med mjölken.


12. Grädda mitt i ugnen ca 15 min.

Bilder på pirogerna kommer ikväll om jag inte bränner dem :-)!

Grannbyn Årets by!

Dagen började riktigt urtrist. Grått väder, inget planerat och ingen bil. Igår bakade jag upp min sista margarinklick, annars hade jag tänkt baka lite Biscotti-skorpor. Talboken utlyssnad och bebisen ville inte att mamma skulle sitta med näsan i någon bok just idag...

Precis när jag hade tagit på bebisen ytterkläder och skulle snöra på mig själv skorna för att ta en promenad i ruskvädret ser jag något som rörs utanför ytterdörren. BESÖK!!!! Snabbt av med skorna, tacka gud för att jag inte hade hunnit tala om gör hunden att vi skulle ut. In kommer sambons gamla kompis som bor i huvudstaden nu mer, men vars föräldrar har stuga en bit från oss. Hon brukar alltid förära med minst ett besök när hon är hemma. Genast kändes dagen mycket bättre!

Hon hann nästan bara ut genom dörren så ringde telefonen. Det var svägerskan C som undrade om jag var sugen på palt. Givetvis! Hämtservice och allt till grannbyn som firade att den blivit årets by med paltkalas, hästskjuts och underhållning. Paltarna smakade kanonbra, musikerna var duktiga, två av dem var för övrigt mina elever, och representanter från kommunen som höll tal.

Jag och svägerskans kompis E som är småbarnsföräldrar och hade armarna fulla av bebisar hade shoppingservice på loppisen som också fanns där. Jag och E pekade på vad vi ville ha, och personal shoppern C handlade och bar våra kassar -bättre kan man inte ha det, Tack C! Mina fynd ser ni på bilden. Bebisen fick också en liten mjukiskatt av sin moster C.

Det var gratis hästskjuts till alla barn, när vi skulle fara hem kom jag på att nu har jag ju barn, givetvis måste bebisen få åka hästskjuts, hon är ju ändå två månader! Vi gick ut och skulle titta på hästen, den var jättefin, en skäck (fläckig häst), lugn som en filbunke. Men tror ni att bebisen var intresserad? Hon SOV! Jag blir allvarligt oroad! Tänk om hon blir intresserad av grävmaskiner som hennes far vill!!! Hur som helst så insåg jag att det är dags att jag får tummen ur och börjar om att rida igen!

Viveka Lärns serie om Saltön

Jag har ju skrivit tidigare om att jag tycker om att lyssna på böcker, och Viveca Lärns inläsningar av hennes egna böcker om Saltön tycker jag är helt underbara. Hon har en otroligt behaglig röst att lyssna till och dessutom tillför hennes dialekt väldigt mycket till handlingen. Det finns i nuläget fem böcker om Saltön och de heter, i kronologisk ordning: Midsommarvals, Hummerfesten, En fröjdefull jul, Sol och vår samt Värmebölja. De utspelar sig från midsommar till sensommaren året efter, alltså ett drygt år. Jag har inte följt serien i tv, mer än något enstaka avsnitt, men det verkar som att tv-serien är ganska trogen böckerna.

Jag tycker väldigt mycket om böckerna om Saltön, mest för alla olika personligheter. Det är både väldigt vanliga människor samtidigt som de är väldigt ovanliga, för de gör det som vi riktiga människor bara tänker att vi borde göra. Den självupptagna Emily som drar från sin tråkiga karl för en lika tråkig skollärare med cykelklämmor om byxbenen. Hon träffar en bantande polis och startar konditori i Göteborg och träffar en ung och sexig moderssökande brandman vid namn Odd innan hon återvänder till Saltön och faktiskt lär sig ett och annat på vägen.

Eller Sara som säger upp sig från sitt lärarjobb och flyr storstaden när hennes man dör, för att jobba på värdshuset Lilla Hunden. Innan hennes första år på Saltön är till ända har hon varit med och startat två företag och gift sig med öns äldsta ungkarl MacFie (det är svårt med stavningen när man bara har lyssnat på böckerna).

Den slarviga Johanna som har levt för sin enda son, men som skaffar sig ett väldigt intressant eget liv när sonen flyttar ut. Kabben med värdshuset Lilla Hunden, Blomgren som blir övergiven av sin Emily, Baskermannen och Blomgrens bror Orvar och Diplomaten Philip som visar sig vara designer, som läsare (eller lyssnare) lär man känna alla Saltöbor känns det som. Jag brukar tycka att det är jobbigt att läsa böcker med många personer, jag brukar ha så svårt för att hålla isär alla, men det har jag inget problem med när det gäller Saltöns invånare.

Att berättelsen utspelar sig i en hypergemytlig miljö med i det stora hela ganska gemytliga mänskliga problem gör att det är mysiga böcker. Jag har försökt dra ut på det roliga och följt årstiderna när jag har lyssnat, En fröjdefull jul lyssnade jag på i advent, Sol och vår i påskas.

Det kändes som att den femte boken Värmebölja var en avslutning, men det är en sjätte på gång, den heter Aprilväder, läge att lyssna på nästa vår alltså!

Franskt pyssel

Svägerskan C, nyss hemkommen från Frankrike, hade förutom en avundsvärd solbränna, även ett udda pysseltips med sig hem. En gatuförsäljare satt och gjorde

Första försöket, vi insåg att det blir snyggare med ett
jämt antal flikar till att börja med!

ljuslyktor/askfat av begagnade aluminiumburkar. Svägerskan hade köpt hem några, som hon hade gett bort. När jag fick höra om burkpysslet var jag ju så klart tvungen att testa, råmaterialet har man ju, så då kan det ju inte vara omöjligt att lista ut hur de var gjorda.Lite svårt var det eftersom jag aldrig har sett originalet, men med svägerskan C:s minnesbilder och en hel del tålamod så lyckades vi till slut komma fram till något liknande. Perfekt husvagnspyssel till förtältets myggljus och myggspiraler!





Andra försöket, ett jämt antal flikar, men de bör tydligen vara lika breda dessutom... Och alla flikarna är vikta på olika sätt hur gör man om samma vikning flera gånger?

Som övningsobjekt använde jag burkar från ett ölmärke för de som vill vara sig själva för en stund, väldigt passande, jag är verkligen mig själv genom att försöka klura ut något sådant här.

Kanske företaget kunde sponsra med burkar? Det gör inget om de är fyllda, jag kan ordna med tömningen på egen hand...

















Tredje gången gillt!

Midsommar i kohagen

Bebisen har gjort sin livs första båtresa, vi har firat midsommar på en ö i havet. Min mormor och morbror bor på ön, och det hade kommit in många båtar i hamnen och vid öns vandrarhem var det dans och fest och traditionellt midsommarfirande. Våran tradition är att packa hinksalladen och fara ut med båten sent på midsommarkvällen. Hinksallad är en hel tiolitershink med skink- och fetaostsallad ifall någon undrar.





På någon mysig ö ser vi solen gå ner och några minuter senare upp över havet. Vädret på midsommarafton var ganska ruggigt fram till det var dags för oss att fara, då kom solen fram och det blev en underbart härlig kväll, om än ganska blåsig. Bebisen sov gott i vågorna, inga anlag för sjösjuka än, även om hennes mor blev aningen yr i huvudet när hon satt i ruffen och ammade utan att ha något fönster inom synhåll.


Helgens följetong blev två kvigor som ville fira midsommar på sitt eget sätt. Vi kom iväg på vår båttur flera timmar senare än planerat på grund av två kvigor som inte ville komma hem från skogen. Kossorna på ön har nämligen världens lyxigaste hage. Den lär gigantiskt stor, många hektar, ligger i skogen, med egen strand där korna kan gå och dricka och bada. Dagarna tillbringar kossorna på stranden när det inte är svampsäsong, för då letar de svamp hela dagarna, kossor älskar nämligen svamp! På kvällen går kossorna hem till ladugården för att bli mjölkade och sova under tak.


Men den här helgen var det som sagt två kvigor som hade bestämt sig för en sol- och badweekend. Midsommarnatten kom ingen av de två kvigorna hem och de gömde sig för sin husse när han letade dem, på midsommardagen gick kossornas ägare ut och letade efter dem igen och den ena kvigan lät sig övertalas till att komma hem, men den andra lurade sin husse och stack till skogs igen, precis när han trodde att hon skulle följa med. På söndagen, när helgen var slut, bestämde sig även den andra kvigan för att avbryta sin sol- och badsemester och följa med hem igen, även om det krävdes en hel del övertalning. Bilden föreställer henne på väg hem genom skogen, fick tyvärr ingen bild på korna när de är på stranden. Men det gör inget, för det kan alla som har sett reklamfilmen för ett känt svenskt smörmärke med havssalt lätt föreställa sig.

Here I come!!

Sprang hela 2,4 km-rundan idag, nu är jag på gång, nu är det bara öka som gäller! Nästa gång blir det femman (rundan och växel)!

Många böcker blir det...

Var på bokcirkel igår. Mycket bokprat, men också mycket prat om allt möjligt annat än böcker. Vi hade bestämt att alla skulle ha med sig en bok som skulle lottas ut bland oss. För att fixa det var tvungen att åka in till sta´n. Det blev inte riktigt bara en pocketbok utan närmare bestämt fyra, det var nämligen rea, köp fyra, betala för tre. En ljudbok blev det också. Dessutom blev det en liten bok till bebisen, den hette "I staden" och var väldigt spännande, man hänger den på vagnen eller annat lämpligt ställe. Dessutom blev det en liten jacka och en spargris till bebisen.

Väl på bokcirkeln hade vi lotteri av de medhavda böckerna och dessutom var det flera stycken som hade boktips med sig, så jag kom hem med en ansenlig trave med böcker. Så vänta er en hel del recensioner här på bloggen i sommar! Värdinnan ME bjöd på härliga lax- och romröror på gott bröd, med rabarberpaj till efterrätt och det var bara genomtrevligt.

Alla ni som inte har någon bokcirkel, starta en genast!

Älskad-saknad av Joyce Carol Oates

Älskad-saknad handlar om Nicki, en tjej i trettioårsåldern som lever ett ganska "trendigt" liv i en större stad. Hon jobbar som journalist för en tidning, har en betydlligt äldre gift älskare, och har en "rockig" outfit. En dag hittar Nicki sin mamma brutalt mördad i sitt eget hem. Boken handlar om året som går efter mordet och om hur hon försöker bearbeta sin sorg och lära känna sin mammas verkliga jag.

Det här låter som upptakten till en riktigt bra bok och spännande uppslag saknas inte. Men av någon anledning lycks inte Oates berätta historien på ett sätt som intresserar. Jag fick tvinga mig igenom boken. Jag kände helt enkelt inte att jag brydde mig om hur Nicki valde att agera och hennes agerande kändes inte heller trovärdigt i mina ögon. För att ni inte ska behöva slösa bort dyrbar tid ska jag återberätta boken för er.

Nicki tar över mammans hus, hennes receptbok, hennes almanacka och börjar leva sin mammas liv. Hon bakar mammans bröd, går på pensionärssimning och kyrkans symöte och börjar umgås med mammans vänner. Mördaren åker fast väldigt tidigt i boken och sedan sitter han i fängelse och väntar på rättegång fram till slutet av boken. Man får inte veta mer om mammans och pappans liv än det ytliga, pappan höll sig på sin kant gentemot grannarna och var noga med trädgården, mamman hade sina aktiviteter, djupare blir det inte. Relationen med älskaren rinner ut i sanden och istället inleder hon en relation med den sunkiga polisen som utreder mordet. Boken slutar när mammans almanacka slutar och då har Nicki mognat på så sätt att hon har bytt älskare, fått en mer alldaglig stil och alltså tagit över sin mors hobbies. Boken slutar med att hon och polisen åker på kärleksweekend till samma hotell som föräldrarna hade firat smekmånad, ingen ljusning om att hon skulle skapa något eget liv alltså.

Oates laddar för att något överraskande ska komma fram om älskaren, föräldrarna, systern, men hon släpper alla sådana trådar utan att låta något hända, hon laddar och laddar och laddar, men sätter aldrig i något skott. '

Bokens röda tråd är som pälsgarnet till bebisens

kofta, tråden i mitten är ganska trist, och trådarna

som sticker ut är avkapade och spretiga -

intressant när det gäller garn, men mindre

lyckat som intrig i en bok, där ska trådarna

vävas ihop i slutet...

Lite sent för beach 2008, men kanske 2009...

För andra gången det här året var jag ut och sprang igår. Eller sprang och sprang, jag gjorde i alla fall ett tappert försök. Jag valde min kortaste runda, den är 2,4 km, och jag skulle tro att jag sprang knappt två km av det, men inte i sträck.

Hemma hade jag lämnat en trött sambo med en skrikande bebis, och det var faktiskt en pådrivande faktor, det säkert fördubblade min prestationsförmåga... Jag förstår inte hur bebisen kan veta att jag ska ut och springa och börja skrika då, hon skriker nästan aldrig annars.

Sambon påstod att jag skyndade mig iväg när hon började skrika för att lämna honom i sticket, men hon sov faktiskt gott när jag bestämde mig. Det var bara det att innan jag hade fått på mig trningskläder och hunnit iväg hade hon vaknat.

Förra löpturen sprang jag för ungefär en månad sedan, så med den regelbundenheten kommer jag nog varken iform 2008 eller 2009.

Har ni förresten varit in på tidningen IForms sida? Där kan man rita in sin löp-/promenadrunda på en karta och få veta exakt hur lång den är. Kul, tycker jag. Här är länken: http://www.iform.se/polopoly.jsp?d=1806&a=12358
När jag lade in den funkade inte sidan, men försök senare i så fall, den brukar funka.

Sköldpaddorna längtar ut

Jo, det stämmer, det är inte bara mina blommor som får komma ut på grönbete på somrarna, även sköldpaddorna brukar få gå ut varma sommardagar. De behöver UV-ljus till sina skal, precis som vi behöver solljus för att bilda D-vitamin. Men ännu har det inte varit tillräckligt varmt för dem att gå ut. Grannbarnen ville att vi sklle ta ut dem redan till Valborg, men det var lite tidigt. Min dröm är att ha en damm där de kunde bo hela sommaren, men det finns vissa praktiska problem med det, t.ex. att hålla dem kvar där så att de inte rymmer.

Att valla sköldpaddor på grönbete är en koncentrationskrävande syssla, om man råkar släppa dem med blicken så är de nämligen borta. Vem har sagt att sköldpaddor är långsamma? Den kinesiska trekölade "paddan" är inte så snabb, men den har en grym skyddsfärg, dessutom gräver den ner sig under grästuvor på gräsmattan och blir totalt osynlig. Den rödörade "paddan" syns bättre, men den är istället riktigt snabb och kan hinna en bra bit innan man vet ordet av.

Idag skulle jag ha rengjort deras akvarium, det skulle jag ha gjort redan förra veckan, men då höll bebisen mig sysselsatt. Idag skulle jag ha haft guldläge att få mycket gjort, för bebisen har haft en riktig sovardag, men jag blev sittande med mitt koftprojekt till min senaste ljudbok, femte delen av saltön. Då blir inte mycket annat gjort. Tur att vädret har varit lite halvdant, så jag behöver i alla fall inte ha dåligt samvete över att jag inte har varit utomhus.

Midvinterblod av Mons Kallentoft

Nu har jag äntligen lyssnat färdigt på Midvinterblod. Jag lyssnar ofta på böcker och jag tycker ofta att det ger boken en dimension mer än när jag läser dem själv. Framför allt böcker med ett lite långsammare tempo och vackert språk, tycker jag om att lyssna på. Det beror på att när jag läser själv är jag så nyfiken på hur det ska gå, att jag inte ger mig tid att njuta av t.ex. ett vackert språk . Vissa deckare kan däremot tappa i spänning just för att det blir ett långsammare tempo i en uppläst bok.

Kallentofts bok tyckte jag passade väldigt bra som ljudbok, han har en poetisk ton som ger en speciell stämning. Ett intressant grepp som jag inte har stött på tidigare i någon deckare är att även den döde har fått en röst, han talar direkt till utredarna från bårhuset.

Jag tyckte om själva historien, det börjar med att ett lik hittas hängande i ett träd. Polisernas spaningar leder snart in på olika spår, men ett antal misstänkta utkristalliserar sig snabbt. Jag vet inte om jag lyssnade för okoncentrerat, men jag tyckte inte alltid att det var helt klart hur de misstänkta egentligen hamnade i utredningen. Under utredningens gång träffar utredarna både tonårspojkar med frånvarande föräldrar, tjuvjägare och religiösa extremister - men vem är mördaren och varför har mannen dödats? Offret är en lokal kändis, en sådan som alla vet vem det är men som ingen vill kännas vid, och som det av någon anledning är allmänt accepterat att driva med och se ned på.

Huvudpersonen, polisen Malin Fors, är en ensamståend mor till tonårstjejen Tove och man får följa Malin både på jobbet, i arbetet med mordutredningen, och i privatlivet.

Boken handlar mycket om olika sätt att vara på utkanten av samhället och om vad som kan hända när vuxenvärlden sviker sina barn och om hur gamla oförrätter kan påverka människors liv i flera generationer. Däremot var det en aningen motsägelsefull upplevelse att svettas på ett soligt kalhygge i juni och lyssna på en historia som utspelar sig under kallaste vintern!

Campinghelg i stugan

Hela våren har jag gått och kastat lystna blickar på en liten barnkofta som har suttit i skyltfönstret till stans garnaffär. I fredags gjorde jag slag i saken och gick in och köpte mönster och garn till den.

Det är en kofta som stickas av brunt pälsgarn, den ser ut som en liten björnunge. Jag har aldrig i hela mitt liv stickat något större klädesplagg än sockar och vantar, så en hel kofta, även om det är minsta storleken, är en rejäl utmaning för mig. Det gäller att sticka på snabbt, medan "ilet" är uppe, annars kommer den aldrig att bli klar.

Vi har campat vid stugan i helgen, och det var tur, för utan support av min mor hade jag varit totalt fastkörd redan nu. Jag hade nämligen glömt av hur man maskar av och när jag gjorde som jag trodde att man skulle göra så lyckades hela stickningen bli helt hopskrynklad, och inte alls som någon fint rundad nackringning. När jag försökte riva upp det hela så fick jag först tre maskor färre än vad jag hade från början, och sedan hade jag helt plötsligt två maskor fler än vad jag började. Alla som har försökt sticka med pälsgarn vet vad jag menar, så länge man inte behöver riva upp det hela är det väldigt enkelt att sticka med.

Till slut lyckades jag i alla fall få tillbaka den ursprungliga mängden maskor, då var det dags att ge upp och gå och lägga sig = regeln om att sluta när det börjar djävlas. Efter lite hjälp och repetition om stickningens grunder är jag i nuläget ganska hoppfull om att jag kommer att ro projektet i hamn.

Jag återkommer med vidare rapporter i ämnet.

För egen del behöver jag som tur är inte tillverka några kläder på egen hand, igår kom det två fullsmockade påsar med kläder som sambons systerdotter hade tröttnat på. Jättekul, det var rena julafton att packa upp påsarna, och vissa plagg har till och med redan hunnit använda!

Blommor från mina rabatter, de

vita är nog ogräs, tulpanen har

fransar, riktigt läckert faktiskt!

Man ska inte vara så ordentlig

____________________Oregano_____________________

Jag har efter en djupdykning och viss provsmakning i min rabatt insett att jag har varit orättvis mot den. Det handlar om den jättelika rabatten där jag har ansett att ingenting växer. Nu blommar helt plötsligt både styvmorsvioler och vårkragar och några vita små blommor som jag tror att de flesta skulle betrakta som ogräs i rabatten.

__________________Gräslök________________________

Igår när jag behövde några gräslöksstrån till middagen, började jag inse att jag snart har en hel kryddträdgård. Jag har fått gräslök och annan löksort av min mamma, och de växer i min rabatt. Dessutom har jag sedan några år en oreganoplanta. Det var en vanlig färsk oregano som man köper i mataffären, men jag grävde av någon anledning ner den i rabatten. Jag trodde att den kanske skulle leva i ungefär en vecka, ni vet som sådana där butikskryddor brukar göra, men den levde hela den sommaren, och döm om min förvåning när den fortsätter att komma upp år efter år!

Förra våren köpte jag en rosmarin och en citrontimjan. Jag har sett en jättevacker rosmarin hos en tant som övervintrade den i köksfönstret varje år, så när hösten kom grävde jag upp både timjanplantan och rosmarinen och tog in dem. De dog. Men igår, när jag skulle hämta in lite ________Citrontimjan________

gräslök, så fick jag se några gulgröna små blad i rabatten - jag hade inte fått med hela citrontimjanplantan när jag grävde upp den, och de stackars kvistarna som jag hade missat, hade klarat vintern! Attans att jag var så ambitiös i höstas att jag tog upp dem, kanske rosmarinen också hade klarat sig annars?

När jag tittade närmare i rabatten såg jag en annan mikroskopisk liten plantunge som växte precis där jag förra året hade en ruccola - det kunde väl inte vara? Jag smakade på ett ________________Ruccola________________ blad - det var definitivt ruccolan - jag visste inte att den är flerårig!

När jag städade bort mina sommarblommor för vintern ställde jag bra in krukorna med vissnade blommor och allt i uthuset. Nu i vår när jag tog fram dem, så hade en nejlikeplanta börjat växa i krukan. Den hade också klarat vintern, i en kruka dessutom!

Av detta kan man lära sig två saker - det har varit en extremt mild vinter i år och man ska inte vara så ordentlig!

Jenny S av Denise Rudholm

Den här helgen, när vi planterade skog, hade jag sällskap av två böcker, en pocket som jag läste i på kvällarna och en ljudbok som jag lyssnade på som MP3 när jag gick på hygget och planterade, perfekt!



Pocketboken som jag läste var "Jenny S", en svensk chiq lit-roman som följer genrens normer till punkt och pricka. Den handlar om Jenny som är i trettioårsåldern. Hon bor i ett mindre samhälle med sina barndomsvänner och sin pojkvän sedan skoltiden. En dag gör pojkvännen gör slut, det visar sig att han har ett förhållande med Jennys bästa vän. Hela Jennys liv ställs på ända och hon flyr till Stockholm för att slicka sina sår. Hon försöker starta ett nytt liv i storstaden, skaffar jobb och träffar Sebastian, hans bror Per och Pers sambo Bo samt deras jättelika hund Greta.

Jenny S är en bok för hängmattan eller stranden, det är en riktig slukarbok, den går fort och lätt att läsa och kräver inte så mycket av sin läsare, perfekt när hjärnan behöver avkoppling istället för utmaning. Jag tycker att det är kul med en svensk chiq lit-roman, även om jag kan tycka att den kunde ha fått överraska mer. Tack för lånet E!

Boken som jag lyssnade på var Mikael Kallentofts Midvinterblod, men den har jag inte riktigt hunnit lyssna färdigt på än, så vad jag tyckte om den får ni veta sen!

Rättelse! Jag har visst varit aningen förvirrad när det gäller namnen på författarna. Författaren till Jenny S heter naturligtvis Denise Rudberg och författaren till Midvinterblod heter inte Mikael utan Mons, två fel av två möjliga alltså...

Potatis- och bönsallad

Bönor är ett livsmedel som vi svenskar skulle behöva äta mer av, det är väldigt nyttigt, har lågt GI, mycket proteiner, fibrer och mineralämnen, dessutom mättar de bra. Nackdelen är att nästan alla bönsorter måste importeras till Sverige från varmare länder. Hur som helst så är det här ett recept på en potatissallad med bönor som är riktigt god. Jag har varit skeptisk mot bönor, men tillsammans med potatis och vitlök och andra kryddor tycker jag att det är jättegott.

Det här är med andra ord ett perfekt nybörjar-bönrecept. Salladen passar som en vegetarisk ensamrätt, då räcker den ungefär till två personer, eller som tillbehör precis som en "vanlig" potatissallad, då räcker det till 3-4 portioner. Jag har ätit den till allt från gravad lax till hamburgerkött och grillat. Om man gillar oliver är det gott och snyggt att lägga ner några i salladen.

10-12 nykokta skalade potatisar

1 stor burk bönor eller två små, svarta bönor eller kidneybönor är snyggast, på bilden har jag stora vita bönor

1 rödlök

½ purjolök

Dressing:

1 buljongtärning löses i

1 ½ dl kokande vatten

1 msk balsamvinäger

1 msk olivolja

1 pressad vitlöksklyfta

1 msk blandade örtkryddor, t.ex. salvia, timjan och rosmarin

1 krm svartpeppar

Dressingen blandas och hälls över grönsakerna

Storfrämmande

Idag kom ett gäng kollegor och hälsade på. De hade med sig ett jättefint lapptäcke. Kollegan R-M (antar jag) hade verkligen hittat ett motiv som passar mig, en skog med en björn i. På kanterna hade alla skrivit små hälsningar och uppmaningar till mig och bebisen.




Extra glad och imponerad över täcket är jag eftersom lappteknik totalt övergår mitt förstånd. Hur kan en massa tygbitar som sys ihop huller om buller bli genomtänkta mönster och figurer i verkligheten? Jag är helt enkelt inte tillräckligt smart för att fixa det själv. Jag har försökt, och jag lyckades nästan få ihop en kyckling med kollegan R-M:s hjälp en gång, men jag förstår fortfarande inte hur det kunde bli en kyckling, och när jag skulle försöka göra den klar på egen hand blev det pannkaka av alltihop.

Än en gång - tusen tack alla kollegor och jättekul att så många tog sig tid att komma!!!

Rårörd rabarberdricka

På allmän begäran av mina kollegor, här kommer receptet på min rabarbersaft, supergod och läskande när det är varmt.

3 kg rabarber
2 citroner
3 1/4 l vatten

Skivas och varvas, en 10-litershink är perfekt.
Låt stå 2 dygn.
Sila

Rör ned:
2 ½ kg socker
30 g vinsyra
1 krm natriubensoat

Tappa på rena flaskor.
Förvaras fryst.

En svensk tiger(kaka)

Med nationaldagen i färskt minne blev jag inspirerad att baka en fräsch blågul kaka. Man gör två smetar med olika smaksättning, precis som en tigerkaka som blandas slarvigt i en sockerkaksform. Det svåraste är att få till en snygg tigerrandig marmorering.



Smet 1:

100 g margarin

1 1/4 dl socker

½ dl lemoncurd

1 ½ ägg

2 dl mjöl

1 tsk bakpulver

½ dl mjölk



Sätt ugnen på 175 grader. Rör margarin, socker och lemoncurd mjukt och smidigt. Matberedare är smidigast.

Blanda ner ett ägg i taget i margarinblandningen. Blanda mjölet och bakpuvret i en egen bunke innan det rörs ned i smeten. Blanda i mjölken. Häll smeten i en smord och bröad sockerkaksform.



Smet 2:

100 g margarin

1 1/4 dl socker

2 dl blåbär

1 ½ ägg

2 dl mjöl

1 tsk bakpulver



Gör på samma sätt som smet 2. Vätskan i blåbären gör att ingen mjölk behövs. Häll smet 2 över smet 1 i formen och blanda dem slarvigt med en gaffel för att få en tigerrandig effekt. Grädda ca 50 min.

När man egentligen borde plugga...

...kan man få så mycket annat gjort istället.



Jag och bebisen ska på kurs på onsdag. Tills dess ska jag ha läst en halv bok och skrivit en rapport. Det hade jag tänkt göra idag, perfekt när det regnar och allt. Vad jag har gjort idag?



Jag har hälsat på kompisen C och hennes lilla dotter. Det var ett tag sedan vi träffades, så det var riktigt kul! Bebisen var väluppfostrad och hon tyckte att stortjejens avlagda leksaker var jätteroliga att titta på.



Väl hemma var det dags att plocka fram skolböckerna? Nej, ett stugfynd, en jättevacker lampa som har legat och väntat på att få en ny sladd i flera veckor åkte fram och blev reparerad.



Bebisen vaknade och ville bli underhållen - inget pluggande. Linsvätskan är slut, det betyder att jag måste göra ett stadsbesök - inget pluggande. Golvet är väldigt skitigt, måste dammsuga, och kanske till och med skura - inget pluggande. Främmande imorgon, måste baka - inget pluggande.



Jag har ju faktiskt en hel dag till på mig, jag får plugga då. Jag har väl aldrig klagat på att mina elever skjuter upp alla sina arbeten???



Skulle tro att solen skiner igen i morgon, inte kul att sitta inne och plugga i solsken, men lär man sig någonsin?

Plantera ett träd....

Här ska många tusen tallar vara planterade innan helgen är över.

...det är något symboliskt med att plantera träd. Man vet att det antagligen kommer att leva längre än man själv. Därför tycker jag att träd är perfekta presenter och jag har också fått två träd i present. Ett äppelträd i inflyttningspresent och ett körsbärsträd när jag fyllde jämt. Min sambo tycker inte att det där med träd är lika kul, han tycker att det är jobbigt att klippa gräset mellan och runt dem. Det håller jag i och för sig med om.

En skog i miniatyr, jag funderar på att adoptera några överblivna plantor och sätta dem i en kruka på bron.

Den här helgen har jag faktiskt planterat en hel skog. Det är inte fullt så romantiskt som att påta ner något enstaka körsbärsträd så där när man fyller jämt var tionde år. Men det är ändå en svindlande tanke att den som ska skörda skogen antagligen kommer att vara barn och barnbarn till bebisen och hennes kusiner. Man blir lite filosofisk när man trampar omkring på ett kalhygge en hel helg som ni märker. Det hade varit intressant att ha stegräknaren på sig, det har blivit ett antal steg och jag känner mig härligt trött i kroppen.

Jag har ju inte direkt planterat en skog på egen hand förstås, hela sambons familj har varit där, de som inte har varit iform för att traska runt på hygget har fått sköta barn och markservice. Lite stukade fotleder, lunginflammationer och annat gjorde att attbarnvaktsfågan inte var något problem. Jag själv var inte direkt varit någon klippa på planteringsfältet, varje gång jag har lastat mig full med plantor och traskat ut på hygget så har barnvakterna ringt och efterlyst mat till bebisen, så jag har fått traska tillbaka. Tur att det har funnits annan, mer produktiv arbetskraft.

Senaste planteringsmode. Fotomodellen på bilden var helgens flitigaste och effektivaste planterare.

Fotomodellen på denhär bilden var helgens absolut lataste deltagare. När hon hade sprungit ett varv runt hygget och kollat in vad alla gjorde, var det här hennes arbete resten av helgen.

Trädgårdspyssel

Idag har jag gästspelat på jobbet igen. Det var otroligt kul att träffa klassen och få önska alla en trevlig sommar. Jag fick en fin present också, en tårtcheck, den ska komma väl till pass, kanske redan i helgen, vi ska plantera skog, då kan det behövas något gott som motivation.

Har planterat sommarplantor ikväll, tillsammans med sommarens första mygg. Jag har två rabatter,den ena är gigantiskt stor, och det ovanliga med den är att ingenting vill växa där, så den här sommaren testar jag något nytt, att omsorgsfullt spara varje ogräs, så att det åtminstone blir någonting annat än en jordöken. Det tråkiga är att knappt ens ogräset vill växa i rabatten. Den andra rabatten är minimalt liten, där vill allt växa, framför allt gräs och så en jättelik renfana, några stackars liljekonvaljer som aldrig fått tillräckligt mycket space för att orka blomma och en rosenbuske, som faktiskt verkar trivas. Historien om renfanan är faktiskt lite intressant, samma sommar som vi flyttade in fick vi nämligen en jättefin vit löjtnantshjärteplanta i inflyttningspresent. Andra sommaren vårdade jag mitt löjtnantshjärta ömt, men den ville inte blomma. Inte förrän i augusti, när det på något konstigt vis blommade gula renfaneblommor från min ömsint vårdade löjtnantshjärta.

Jag satsar istället på att ha sommarplantor i olika kärl på bron, och för att fylla ut så brukar även en hel del av mina inneblommor få komma ut på semester över sommaren.

Vi har jättehärlig morgonsol på vår bro och på eftermiddagen när det är som varmast är det lika härlig skugga där så därför sitter vi ofta på bron. Därför har mitt senaste projekt varit att virka sittlappar i olika färger av mattrasor. Så här blev det, jag har inte hunnit virka

den gula

riktigt färdigt än. När man inte sitter på dem är de som små färgglada mattor.