Edet Zoo är dött och begravet

Som ni märker så har inte inläggen duggat tätt den här hösten. Först och främst beror det på att vi har så långsam internetuppkoppling här i vårt nya hus att jag nästan helt har slutat surfa på nätet. Dessutom har hösten varit hektisk och jag har knappt haft tid eller ork varken att laga rolig mat, läsa bra böcker eller att pyssla med annat som jag brukar dela med mig av här på bloggen.

Ett annat problem som jag har skrivit om tidigare, är namnproblemt, namnet Edet Zoo känns inte längre så akuellt eftersom det inte inte hör ihop med platsen där vi bor.

Namnet Edet Zoo är inte heller aktuellt längre av den enkla anledningen att nästan hela Zooet har blivit utbytt sedan vi flyttade. Det ena marsvinet försvann på ett mystiskt sätt i somras. I helgen hittade vi Edet Zoos andra marsvin, Lakrits, dött i sin bur. Kvar finns därför bara vårt yngsta lilla marsvin Fido. Givevis kommer han att få en ny kompis, men det är ju inte Edet Zoos marsvin... Ännu tråkigare är att vi i november blev tvungna att avliva vår älskade hund, själva kärnan i vårt gamla liv i gamla Edet Zoo. Nu har vi ingen hund alls. Vi jobbar på att få tag på en passande ny hund, men det blir ju inte Edet Zoos hund...  Kvar från vårt gamla liv finns därför bara sköldpaddorna. Förhoppningsvis har de många år kvar...

Om 2012 ska vara slutet på en tidsålder och början på en ny för världen, så har bevisligen redan en tidsålder i vårt liv avslutats under hösten och en ny tagit vid. Kanske blir det en ny blogg när jag vet vilken inriktining detta nya liv kommer att ta? 

Hello Kitty måste dö av Angela S. Choi

Den här boken stod och nästan skrek åt mig i Icas bokställ för några veckor sedan. Inte så att jag hade brist på olästa böcker just då, men med tanke på att Hello Kitty tar en ofrivilligt stor plats i mitt liv just nu, så kände jag en viss sympati med bokens titel där i Ica-kön. Jag fick inte vad jag förväntade mig.

Enligt baksidestexten är detta en rolig bok om en kinesisk-amerikansk tjej som vill göra upp med familjens värderingar och anpassa sig till livet i USA. Jag väntade mig väl något vanligt feministiskt feel good eller chiq lit-aktigt. Baksidestexten utlovade också en hysteriskt rolig bok. Nja. Boken är skriven med en humorisktisk och ironisk ton, men rolig? Nja, jag skulle nog hellre vilja beskriva boken som skruvad. I mitten av boken visste jag fortfarande inte vilken genre den tillhör. Jag kommer inte att berätta vilken genre den visade sig tillhöra för då förstör jag för dig som har tänkt läsa den.

Bokens huvudperson är Fiona Yu. Hon är strax under 30 år och hon bor fortfarande hemma hos sina föräldrar. Hon har ett välbetalt arbete som affärsjurist och hon är ganska nöjd med sin tillvaro. Hennes föräldrar däremot är inte nöjda, de är väldigt rädda att deras dotter ska sluta på glasberget och de försöker desperat gifta bort henne med någon lämplig kinesisk-amerikansk kille. Fiona, hon har absolut inga planer på att gifta sig och hon är beredd att ta till drastiska metoder för att undkomma sitt öde, att sluta som hemmafru åt någon halvlyckad kinesisk ung man. På en kirurgisk mottagning som specialiserat sig på att operera mödomshinnor träffar hon sin gamle klasskompis Sean. Han är berdd att hjälpa henne att bli fri från alla potentiella friare, och hon tar tacksamt emot hans hjälp.

Fiona kämpar emot ett bli en Hello Kitty, en söt men menlös platt kvinna utan vare sig mun eller klor, och någon Hello Kitty, det blir hon inte. Och visst finna det många poänger i den här boken. På senaste bokcirkeln när vi hade sommarkavalkad i våra läshögar så såg vi en röd tråd. Det verkar finnas ett enormt behov bland just kines-amerikaner att göra upp med sitt kulturarv, för det var flera av oss i bokcirkeln som just i sommar hade snubblat över den typen av böcker som handlade om hur kineser som invandrat till USA ska kunna få ihop den amerikanska kulturen med den traditionellt kinesiska. Hello Kitty-boken har däremot en alldeles egen vinkling och lösning på problemet.

Det är en snabbläst och underhållande bok som var svår att lägga ifrån sig och visst belyser den ett verkligt problem. Men...

Måndagsmys

Måndagar är väl inga dagar som brukar förknippas med mys, men den här måndagen blev mysigare än de flesta fredagar. Förra veckan började jag om med ridningen efter ett års uppehåll. Åh vilken lättnad att börja få ihop ett vardagsliv igen! Och vad kul att få träffa hästen och hennes ägare igen! Tyvärr har vi inte haft så tur med vädret hittills på riddagarna, förra veckan var det snålblåst och gråkallt. Imorse när jag packade stallkläderna var det blå himmel och ganska skön luft. När jag slutade jobba och skulle byta om så hade det börjat regna.

Hemma igen kom brorsan med familj på besök. Så kul att få lite främmande på kvällskvisten en helt vanlig kväll, även om det var kanelbullarna som lurade hit dem...Barnen blev så glada av att träffa sin minsta lilla kusin att de brände allt sitt krut, så när främmandet hade farit hem somnade barnen lättvaggade.

Då blev det läge för oss vuxna att göra något som jag har drömt om på många kylslagna ridturer, nämligen att få krypa in i en varm skön bastu efteråt. Nu avslutar vi kvällen med en tekopp framför tv och dator.

Tvärplockar

Dagens uppgift var att köra bort skräp från gamla huset. Så ville svågern ha hjälp av sambon och eftersom vi ändå var halvvägs följde hela familjen med. Barnen fick leka med bästa kompisarna och sambon mef. Jag letade upp närmsta kalhygge för lite lingonplockning. Det var länge sen vi hade hemkokt lingonsylt senast. Kanske blir det lite detta år.

Vi passade på att skörda en rejäl låda med äpplen också när vi var vid gamla huset. Det kommer att räcka till både pajer och äppelkakor, att äta som de är och som extragodis till både marsvin och häst.

Körsbärsmarmelad

Nu var det länge sedan jag bjöd på något recept. Ikväll blev det en burk körsbärsmarmelad av körsbären jag plockade in när jag klippte gräset vid gamla huset i helgen.

Just idag var det smidigast att väga bär och socker, därför kommer receptet med viktenheter istället för liter/dl.

500g körsbär
1/2 dl vatten
5 krossade körsbärskärnor
1 kg socker
2 1/2 tsk citronsyra

Rensa och kärna ur körsbären. Spara 5 kärnor. Krossa kärnorna och pilla bort de hårda skalbitarna, spara bara kärnans mjuka inre.

Koka körsbären mjuka i vattnet ca 5 min. Dra av från värmen och rör ner sockret. Koka ytterligare ca15 min.

Lös citronsyran i 1 msk vatten. Rör ner i marmeladen.

Häll upp proppfullt i varma glasburkar. Sätt på lock. Låt kallna upp och ner.

Ofrivillig humor!

Ett säkert hösttecken är att min virkinspiration kommer tillbaka. Jag plockade fram koftan som jag började med i vintras. Anledningen till att den kom av sig var att den andra ärmen blev en decimeter bredare än den första, detta upptäckte jag natruligtvis när det bara var några centimeter kvar att virka på den. Nu, efter ett drygt halvår hade jag ork att riva upp och börja om. Att virka kläder är dömt att misslyckas, det är helt omöjligt att få till rätt storlekar, för mig hjälper det inte att byta virknål, det blir fel ändå...

Slutresultatet blev nog ändå rätt storlek enligt mönstret, det var bara det att jag var för lite för liten för storleken, skulle ha satsat på s/m istället för l/xl med facit i hand. Om det hade varit en LITE mer normal design på koftan hade den ju kunnat bli en present till någon, men den här skapelsenm kan minsann inte skänkas bort till någon med hedern i behåll. Först och främst färgen, vem vill ha en jeansblå kofta? Svart eller vitt hade ju varit ANINGEN mer lättburet... Och sen modellen, vem vill klä sig i något som ser ut som en bordsduk med ärmar??? Jag förstås, men det är jag nog tämligen ensam om... Och inte kommer jag att ha den på mig bland folk. Eller kanske tar jag på den på jobbet imorgon, bara för att ge mina arbetskamrater ett gott skratt... Vi får se hur humoristisk jag känner mig imorgon bitti!

Att sedan fota eländet när man är ensam hemma var en dolda-kameran-aktivitet i sig:

Framsidan var inga större problem att fota även om inte färgen riktigt stämmer.

Baksidan var lite svårare... -Lite snett.

Lite lågt...

Ganska okej med tanke på mönstret, men modellen syns inte riktigt...

Lite snett igen... Men inte fullt lika snett.

Och så lågt igen, men intre riktigt lika lågt...

Ja, det där fick duga..

Hemma hos Edet Zoo

Nu är vi i stort sett på plats i nya huset och det gamla huset är i det närmast tomt. Kvar finns (nästan) bara spindelkolonin och dammråtteuppfödningen. Spindelverksamheten har jag tänkt avveckla eller åtminstone dra ner på, de var mest snyltgäster. Dammråtteuppfödningen däremot är redan återupptagen med nya friska avelslinjer. Alla vet ju vad inavel kan föra med sig...

Idag hade jag tänkt att ni skulle få följa med på ett litet hemma hos-reportage här i nya huset. Givetvis får ni bara se de detaljerna som jag är nöjd med, dessutom har vi inte fått allt i ordning ännu. Håll till godo!


Mysig läshörna i vardagsrummet. Just den här möbleringen har vi inte bestämt om vi ska behålla eller ej. Vi har några andra idéer på lut både för möblemanget och för väggen. Som ni ser har sköldpaddorna funnit sig väl tillrätta.



Igår kom hallspegeln och lampan på plats. En bukett av svärmors lavendel blev pricken över i. Och ni skulle bara känna doften.



Storasysters favvohörna med kökssoffan och läslampan. Misstänker att även far i huset kommer att bosätta sig här när han är hemma. Framför allt med det örngottet på kudden. Men kokböckerna är mina. Alla har dock inte kommit fram ännu.




Det fina gamla linneskåpet ingick i köpet. Allt vårt linne ryms där och det ligger lite lavendel på tork även för linnskåpets del. Porslinsdockan ovanpå skåpet fick jag faktiskt av svärmor i julklapp den allra första julen efter att vi hade träffats. Det blir 16 år sedan till jul.



Allt som har med kaffe och te att göra fick ett eget skåp. I veckan ska vi beställa nya luckor till skåparna. Till dess kör vi öppna kort. Och det underlättar eftersom jag inte riktigt hittar ännu i mina skåpar.

Oj, jag glömde badrummet!

Här kommer en bild även därifrån.

Kommoden fungerade en gång som sängbord, nu får den agera badrumsinredning. Mest nöjd i badrummet är jag med tvålsamlingen på silverfatet!

Bara en sak till innan ni får surfa vidare! Bloggen har numera ingenting med något Ede att göra. Så hur gör jag med namnet? Behålla namnet Edet Zoo, kanske med ett Nya lite snitsigt på trekvart? Eller behövs ett helt nytt namn? Och i så fall vad! Lämna gärna namnförslag och synpunkter i kommentarsfältet. Finns det några fyndiga namnknäckare därute i cyberrymden?

Paket

Ett paket med pocket i brevlådan. Men vilken ska jag börja med???

Idag städar vi för visning. Imorgon åker flyttkartongerna fram och vi börjar packa ner vårt bohag.

Hopp om ett liv

Den här sommaren går till historien som den arbetssammaste hittills. Och jag är så tacksam över att det har varit lite halvtaskigt väder, jag har inte ens behövt sakna strandliv och annat som man brukar göra på sommaren. Jag har faktiskt badat en gång och igår lyckades jag till och med bränna axlarna lite lätt. Det känns bra. Jag är glad att jag fick ett par långbenade arbetsbyxor när jag fyllde år i mitten av månaden, för jag frös så mycket i mina gamla kortbyxade. De två sommarklänningarna som jag köpte i juni hänger i garderoben med prislappen kvar. Det har varken varit tid eller väder för sådana den här sommaren...

Den här veckan har jag faktiskt haft två-tre dagar ledigt, det var då jag lyckades bränna mig i solen. En dag var jag på lekland med barnen också. För nu är alla rummen som skulle hinna tapetseras tapetserade och huset som vi ska flytta in i är nästan så städat som jag vill att det ska vara när jag flyttar in. I helgen går flyttlasset, men före det ska vi hinna ha en visning till av huset, så imorgon blir det välbehövlig storstädning både inom- och utomhus. Sedan börjar vi packa.

På måndag börjar inskolningen av barnen på nya förskolan och om ytterligare en vecka börjar jag jobba. Då är det höst igen. Sedan återstår bara tömning och städning av vårt gamla hus...

Den här sommaren har det inte blivit mycket tid över till läsning men hela sommaren har´jag lyssnat på Radio Norrbottens sommarfäljetong Till offer åt Molok, Åsa Larssons senaste. Riktigt bra bok och hon läser själv och gör det precis så att man får den rätta stämningen. Ljudbokstips för er som har missat radioföljetongen!

Samma dag som jag städade det sista i huset och började känna lugnet surfade jag in på min favoritnätbokhandel och beställde ett gäng med pocketböcker, jag har mycket läsning att ta igen den här sommaren! Nu väntar jag på ett tjockt bokpaket! Samma dag satte jag igång att virka på min kofta som jag började på i vintras. Kanske hinner den bli klar innan jobbet börjar om? Och kanske jag hinner få upp näsan ovanför vattenytan en liten, liten stund innan det är dags att gräva ner sig i ett gäng nya sjuor om någon vecka. 

Duktig eller urkass?

Visst är det lustigt att ju mer man har att göra desto mer får man gjort! Det som får stryka på foten är sådana saker som att blogga. Jag är nog en av få som faktiskt är ganska glad att vädret är lite halvtaksigt. Sedan sist har vi tapetserat tre rum av fem i det nya huset dessutom städat ur alla tapetserade rum samt bastun med lavar. Jag har hunnit baka en massa kakor och dessutom fira min födelsedag. I söndags, när vi skulle ha en semesterdag hamnade vi i stugan så nu är taklister på plats, det var en total bonus. Dessutom har sambon köpt en traktor till nya gården, det tog honom två och en halv dag förra veckan han var hemma. Men nu ska vi väl fixa snön i vinter får vi hoppas. Min födelsedag mellan de fikasugna gästerna ägnade jag åt att fixa marsvinens utebur, det tog nästan en hel dag att klä in den befintliga stommen av kompostgaller med kycklingnät för att inte lilla Fido ska kunna springa ut och in hur han vill. En ljudbok har jag också hunnit med, det kommer ett inlägg om den också, lite senare. Allt detta har jag dessutom gjort samtidigt som jag har fixat bajsblöjor, lunch, mellis och middag, tröstat, klippt gräset på två tomter städat, tvättat diskat och hållit allt annat vardagliv flytande.

Men barnen får helt klart stryka på foten, en dag när det var uppehåll och jag var tvungen att fixat gräset först vid nya huset och sedan vid vårt vanliga hus kände jag att jag verkligen inte är någon bra mamma. När jag kom in efter gräsklippning nr 1 kände jag en mystisk doft redan i hallen. En titt på toa bekräftade misstankarna. Lillasyster hade bajsat, barnen såg att jag inte hade tid med dem eller vågade inte gå ut och hämta mig (de gillar inte gräsklipparen). Istället hade storasyster efter bästa förmåga försökt hjälpa sin lillasyster, tagit av henne bajsblöjan, torkat henne med papper och lånat ut sina egna byxor till henne. Inte så lätt, det var bajs i precis hela badrummet. När det sen blev dags att klippa gräsmatta nr 2 startade jag universalbarnvakten Molly Mus. Storasyster kom ut till mig när jag klippte gräset men lillasyster höll sig inomhus. Jag trodde att det var DVD:n som roade men när jag kom in låg hon nerkrupen under ett fårskinn, rejält varm. Flickstackarn hade feber. Utan att jag hade märkt det. Mycket tid med barnen, de är med hela tiden, men det är definitivt kvantitetstid och ingen kvalitetstid... Men ikväll fick de göra något kul, fara till stranden och ta ett kvällsdopp. En riktig höjdare för dem bägge två.

Stora investeringar. Och små.

Dagen har gått i Blockets tecken. Först for vi till en liten fjällby för att titta på en traktor som sambon önskar sig. Vi träffade några helsköna människor och fick en lång men härlig biltur. Sambon vill ha traktorn men ska under natten ta en fight med sitt samvete, för om han köper den kommer vi att få banta renoveringsplanerna i nya huset rejält. Han bestämmer sig imorgon...

På vägen hem stannade vi till och hämtade en liten marsvinskille i en av grannstäderna. Ytterligare ett Blocketfynd och ännu ett par riktigt sköna människor. Det är så kul med Blocket, att man får anledning att träffa helt nya människor, dom man aldrig i livet skulle ha träffat om man inte hade råkat behöva något som de inte behöver (eller ibland tvärtom om man själv råkar vara säljare).

De nya lilla familjemedlemmen verar vara en framåt och ganska tuff kille med mycket bus i blicken. Det blev lillasysterns namnförslag som vann, den nya killen ska heta Fido. Vi var lite oroade över mötet med gamla marsvinsgrabben men det verkar gå bra. Han har varit helt osynlig under den veckan han har varit ensam men så fort han upptäckte lilla parveln då blev han sig själv igen. Riktigt härligt att se! Nu är de i full färd med att bekanta sig med varann så det här blir nog bra!

Andra uppdrag idag

Sambon har  haft sin jobbvecka den här veckan och jag och flickorna har satt full fart med renoveringen av vårt nya hus. Flickornas rum är klart, rosarandig tapet med Hello-Kitty som fondvägg - som ett smäck! Fredag och lördag gjorde vi helg och gick på marknad och sov i kyrkstuga som omväxling. Supermysigt. Väldigt spännande för dem att sova i kyrkstugan. De gjorde stora ögon när jag förvandlade soffan till en säng när vi skulle sova, och jag kan lova att vi inte frös med mig, lillasyster och ett stycke pointer i utdragssoffan. Den var knökfull. Däremot tog det ett bra tag för lillasystern att somna, det var så spännande så spännande och hennes bruna ögon bara glittrade av bus när jag skulle försöka få nattro. Jag, som hade sett framför mig hur jag skulle sitta och sticka med radion i bakgrunden, tända lite ljus och ha det riktigt lugnt och skönt en stund innan jag skulle få krypa ner i soffan. Lillasystern somnade ett bra tag efter vad jag betraktar som läggdags...

Allt jobb med tapetsering och kyrkstadsliv har gjort att vi inte har tillbringat många timmar i vaket tillstånd här hemma den senaste veckan. Och kanske är det det som var orsaken till att vi fick uppsöka djuraffären idag. I ett tråkigt men roligt ärende... När vi kom hem från kyrkstugan fanns nämligen bara ett marsvin i buren ute på gården. Det värsta var att jag inte ens vet när han försvann. Någon gång mellan onsdag natt och lördag eftermiddag. Jag flyttade nämligen buren i onsdags när jag klippte gräset, då fanns båda marsvinen där. Efter det har jag bara fyllt på mat utan att kolla så noga vem som åt upp maten. Förmodligen kom faran uppifrån för marsvinet som finns kvar har inte tittat ut från sitt hus sedan kompisen försvann.

Planen var att vi skulle vara i nya huset även idag, takmålning och tapetrivning i sovrum nr 2 stod på agendan, men det blev strejk, flickorna ville vara hemma och inte fara till huset. Jag kände också ett visst behov av en hemmadag och så blev det. Dagens uppdrag blev istället att försöka få tag på en liten kompis till marsvinet. Det blev oförrättat ärende, de hade inga marsvin på djuraffären och inga på Blocket heller. Däremot de mest bedårende söta små kaninungarna. Kanske blir det en kaninkompis istället till lilla marsvinskillen. Är det någon av er som vet några små marsvinskillar som är till salu förresten? Det måste vara en unge och en hane, jag vill inte ha fler än två "smågrisar" och vuxna hanar brukar inte gilla andra hannar än de som de har vuxit upp med.

Mattor

Den här mattan ligger numera på golvet i  min toa. Ovanligt sober för att vara mig. Men det är  bara på avstånd, om man tittar nära så är nämligen de mörkaste ränderna blommiga och de mellangrå ränderna rutiga! Det blir bra för hårdmagade toabesökare att upptäcka!

Hoppas att ni har haft en riktigt trevlig midsommar allihop! Jag har varit på båtsemester till skärgårdsön, den här gången med båt hela vägen, vi har faktiskt åkt båt efter närapå halva norrbottenskusten i helgen. Det är min bror och hans sambo som har skaffat en fin båt som vi fick åka med i! Perfekt båtväder med lagoma om än lite kalla vindar och strålande solsken. Och vi tog oss nästan hela vägen dit och hem igen. Några kilometer hemifrån började båten ta in vatten via motorn, så vi fick gå i hamn lite tidigare än planerat, men det var ju en himla tur att det hände just där. Och jag tycker ju att en resa utan lite lagoma strapatser inte är någon rolig resa. Hoppas bara att felet inte är allt för stort för båtägarnas skull.

Kvällen tillbringar vi till webbradion, lyssnar på helgens stora scoop, Anja Pärsons Sommarprat. Lycka till med ditt nya liv Anja! Du kan till och med skaffa en egen hund att springa omkring med i skogen ! :-)

När man lyssnar på radio är virkning den bästa sysselsättningen. En ny matta till toan blev precis klar. Det är faktiskt toamatta nummer två den här sommaren. Nummer ett fick jag nämligen inte ha på toan för storasyster, enligt henne skulle den ligga på bron " för vi brukar alltid ha rosa mattor på bron". Kolla här om ni vill veta vad hon menade med det. Ja, vad gjorde jag då, jo jag satte igång att virka en grå matta istället, för att få en toamatta. Frågan är om den kommer att få vara på toa, när jag påbörjade den sa nämligen storasyster: "- Den ska vara på bron, för vi har ingen grå matta på bron..." Imorgon bitti får vi se vad hon säger, för nu är min gråa toamatta klar!

Det här är mattan som absolut skulle ligga på bron. Jag tror att jag har lagt ut den här i ett tidigare inlägg men att det inlägget på något mystiskt sätt försvann från bloggen. Färgerna stämmer dock inte särskilt bra, den mittersta randen är knallcerise, inte lila  och den gröna randen är absolut illgrön.

Byggblogg

Alla icke-byggintresserade kan se upp den närmaste tiden. Från och med idag är det nämligen inte bara projekt stuga på att-bygga-listan. Idag har vi nämligen köpt vårt nya hus, sambons föräldrahem. Det innebär en hel del fixande den här sommaren.

Jag hoppas dock att jag kommer att få tid att läsa en och annan bok mellan varven och kanske virka något litet varv. Det går ju bra att lyssna på ljudbok när man målar och tapetserar!

Frågan är vad bloggen ska heta i fortsättningen. Det kommer knappast att bli mindre zoo, snarare mer, men inte på Edet längre. Någon som har ett bra namnförslag?

Shutter Island Patient 67 av Dennis Lehane

Terminen avslutades traditionsenligt (visst är det tradition när man har gjort något två gånger?) med bokcirkelns lunchträff. En av oss hade roligare saker för sig, men vi andra åt gott och pratade hela eftermiddagen, precis som vanligt. Boken den här omgången var Shutter Island, som också är en känd film.

Några av oss hade sett filmen och några av oss hade läst boken. Vi kom fram till att de verkade stämma väldigt bra överrens. Vi gillade den här boken väldigt mycket och vi var imponerade av författaren, som lyckades hålla ihop alla trådar i historien ända till slutet. Vi var också väldigt imponerade över att bokens/filmens handling inte har läckt, trots att det är en känd film hade ingen av oss någon aning om vad den egentligen handlade om. Vi var också eniga om ett enda ord som sammanfattade den här läsupplevelsen, men vilket det ordet är, det ska jag inte avslöja för er. Kanske läge för en gissningstävling här i kommentarsfältet - vilket ord beskrev känslan efter att ha läst Shutter Island?

Vad handlar då boken om? Jo om den federale sheriffen Teddy Daniels som blir ålagd att utreda ett försvinnande på anstalten för mentalsjuka brottslingar på Shutter Island. En av de kvinnliga patienterna har lyckats ta sig ut ur ett låst rum genom ett hårdbevakat mentalsjukhus. Hon befinner sig på en ö långt ute i havet. Det blir Teddys och hans kollega Chuck som ska få rätsida på rymningen. Ju mer de utreder brottet desto underligare ter sig mentalsjukhuset på Shutter Island, något står verkligen inte rätt till.

Jag vill inte avslöja mer än så om handlingen, men läs!!! Boken utspelar sig på 1950-talet och vi kom in på vad som egentligen hände bakom murarna på vårt eget mentalsjukhus här i vår egen stad på den tiden. Jag tror inte att jag skule vilja att de väggarna skulle kunna tala...

Tennarmband

Jag har försökt mig på något som jag aldrig har gjort och som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har gjort ett tennarmband! Vår supergulliga textilslöjdslärare på jobbet offrade två kvällar på att lära ett gäng från jobbet denna ädla konst.

Det visade sig vara fullt genomförbart att tillverka ett eget tennarmband. Visserligen blev mitt kanske två cm för långt men det är bagateller! Det som jag har haft emot tennarmband är att jag har tänkt mig att monteringen av dem skulle vara jobbig, själva broderidelen liksom. Men det var mycket snabbare gjort än jag hade trott! Och så många roliga varianter av tennarmband man kan göra, alla möjliga förger, både på skinn och tenntråd, dessutom kan man blanda olika material på ett sätt som jag aldrig hade trott. Jag fastnade för att fläta in pärlor i mitt armband. Så här blev det!

Obloggat om England och Irland

Jag kom precis på att jag har läst flera riktigt bra böcker i vår som jag inte har bloggat om. Så nu tänkte jag ta igen skadan och göra ett litet boktipsinlägg åt er inför sommaren. För detta är faktiskt fyra böcker som verkligen passar för semesterläsning. För det första:

Författaren Kate Morton. En författare som vi i bokcirkeln hitttade av en slump. Boken vi läste med bokcirkeln heter Den glömda trädgården. Anledningen till att jag aldrig har bloggat om den var att jag i vanlig ordning ville hålla på den tills efter vår träff, men sen blev det så att jag inte kunde gå på den bokcirkelträffen och jag hann läsa lite annat emellan. Kate Morton är en australiensisk författare som verkar älska engelsk lantromantik, mystiska slott, mörka familjehemligheter, blixtrande oväder och detta förflutna, som hela tiden avspeglar nutiden. När jag hade läst Den glömda trädgården hade jag långt ifrån fått nog av engelsk landsbygdsromantik, så jag lånade snabbt en bok till av samma författare på biblioteket. Den boken heter I det förflutna. Den var betydligt segare med lång startsträcka, men samtidigt mer spännande när den väl fick upp farten. Båda böckerna är klart läsvärda.

Kate Mortons bok gav som sagt mersmak av engelsk romantik och när jag i byagårdens biblioteksrum hittade en bok som hette "En passionerad kvinnas historia" av Ann Victoria Roberts så kände jag att jag hade hittat rätt. Det här är en äldre bok, den är skriven 1989 och förmodligen är det på loppisar man ska ramla över den här boken om man vill läsa den. Titeln har ju viss tantsnuskvarning, originaltiteln är Luisa Elliot och jag kan inte förstå varför de envisades med att döpa om den i svensk översättning. Boken utspelar sig i York och Dublin på 1890-talet. Den oäkta unga damen Luisa Elliot blir blixtförälskad i den stilige officeren Robert Duncannon, men det är en kärlekssaga som har både ödet och samhället emot sig. Luisa Elliott engagerar, retar upp mig och är inte alls så banal som titeln (den svenska) antyder. Det är en historia om en stark kvinna som offrar mycket för kärleken men som också står upp för vem hon är och som tar sitt öde i egna händer. Visst är det kärlek som är drivkraften i boken, men det är inte inte Harlekin. Och jag gillade slutet! Läs om du får tag i den!

Så för det fjärde: När jag ändå var inne på England och Irland så snavade jag över ännu en bok på samma tema. Den boken lyssnade jag på som ljudbok. Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom handlar om den unge schablonbildsbibliotekarien Israel från London som får jobb som  föreståndare för ett bibliotek någonstans på den nordirländska landsbygden. Det är bara det att när han kommer fram så visar sig biblioteket vara nedlagt och alla 15000 böcker är spårlöst försvunna. Det enda som finns är en gammal rostig bokbuss spm några handlingskraftiga bybor hade gömt i en lada. Det blir Israels uppgift att leta reda på böckerna. Givetvis blir det många kulturkrockar. Det här är en ganska underhållande bok, men  jag tror att jag har för liten lokalkännedom om Londonbor och om Nordirlänningar för att verkligen få full utdelning av humorn i boken. Tyvärr var det lite för långa transportsträckor och lite för förutsägbar lösning på mysteriet för att jag verkligen skulle falla för boken, men visst underhållande för en bokälskare att läsa den här boken.

Ja, det var nog bokskörden ungefär sedan i påskas. Just nu ligger Shutter Island patient 67 här bredvis mig, det är nämligen uppdraget inför nästa bokcirkel.

Målare nästa?

Helgen har gått i målningens tecken. Igår fick flickorna ha roligt hos kusinerna medan jag passade på att måla en hel massa i stugan. Taket, ytterdörren och fönstersmygarna fick färg på sig. IDag hade jag små ambitioner, tänkte bara dra på dörren och taket ett varv till, därför tänkte jag klara mig utan barnvakt. Ingen bra idé. Det är näm,ligen inte bara jag i vår familj som gillar att måla.När det gick upp för tjejerna att var precis så det var tänkt, att jag skulle måla och de skulle hålla sig undan, då blev besvikelsen total. Storasyster hon tog det hela med ro när hon väl hade förstått att jag inte skulle låta mig övertalas att få hjälp, hon satte sig i ett hörn med olika spillbitar och satte igång att limma. Lillasyster däremot, hon blev evigt förbannad. Hon satte igång att gallskrika som bara hon kan, sedan skakade hon på ställningen så jag höll på att tappa balansen.

Jag bytte taktik och gick in och satte igång videon med Nalle Puh. Sedan skyndade jag mig ut för att hinna måla så mycket som  möjligt. Jag hade inte så mycket kvar när lillasysters video-tålamods var slut och hon kom ut till mig. Då gick det bättre. Ända tills jag hörde ett:
-Oj, pillde fälg! Lillasýster hade tappat en burk med mörkgrå úteolja över halva golvet. Vårt nylagda, obehandlade trägolv... Som tur var höll skyddspappen tätt, så det gick bra, det blev bara ett "härligt" stressmoment extra...

Samma mörkgrå lasyr som på utsida får komma igen i lister och fönstersmygar inomhus.

För alla som funderar på att måla väggar eller tak kan jag också ge ett tips. Köp inte färgen Lady från Jotun. Den är svindyr och med värdelös täckförmåga.

Äntligen lite inspiration!

Ingen snöstorm. Inget gråväder. Snön har tinat bort. Bara det gör att livet känns lite roligare. Att det dessutom var ledig tisdag en så vacker vårdag, kanske räcker för att livsandarna ska återvända. Det blev en loppisrunda med svägerskan och flickorna idag. Det gav verkligen inspiration. Från att ha varit helt opysslig och oinspirerad fick jag helt plötsligt lust att börja renovera möbler, bygga marsvinshus och fågelholkar och att virka mattrasmattor. Dessutom fick jag lust att ladda hem en ljudbok och att ta en lång härlig promenad i kvällssolen. Inget av detta har jag haft lust med på flera veckor.




Skräppåse för bilen. Fanns i många olika färger.

Det blev några fina fynd idag. Dagens dyraste var en nytillverkad bilskräppåse av återvunnet tyg som ska hängas runt växelspaken. Den kostade 40 kr men det kan det vara värt för att slippa köra omkring i en soptipp. De bästa fynden var två serviser. En brun kaffeservis med hjärtan på med 8 koppar och fat och en sommarservis med smultron på där både djupa och flata tallrikar samt kaffekoppar ingick. Smultronservisen ska flytta in i stugan när den blir klar och hjärtekopparna blir vardagskoppar här hemma.

Samma våldsamma pris för hjärtekopparna, en femma styck. Den randiga kakburken låg inuti den prickiga. För kakburksetet betalade jag det i sammanhanget blodiga priset 40 kr.

Efter loppisen blev det en fika sedan djuraffären. Ni kan bara ana hur nära det var att jag kom hem med en guppyfamilj. Storasyster har nämligen sagt att hon vill ha fiskar när hon blir stor. På djuraffären vill hon alltid kolla in fiskarna. Så idag hör jag mig själv säga:
-Ska vi köpa två sådana här fiskar flickor? Tur att storasyster är så olik sin mor att jag ibland tror att sambon har varit otrogen, för hon svarade:
-Nej mamma, dom är så slemmiga, jag ska inte ha fiskar nu, jag ska ha fiskar när jag blir stor.
Som tur var bet jag mig i tungan och satte inte igång operation övertalning!

Väl hemma åkte mattraspåsen fram från kökssoffan, och där hittade jag en jättefin början till en badrumsmatta. Den kommer att bli färgstark och jag tror att jag kommer att ha en ny badrumsmatta innan imorgon kväll!



Smultronkopp med fat för en femma styck. Kakburken i bakgrunden köpte jag också idag, men nytillverkad på lagprisaffären.

Husvisning nummer femtielva -check

Jag blir så trött. Och ledsen och less. Och faktiskt lite kränkt också. Igår kväll höll jag på nästan fyra timmar med att städa inför husvisning nummer jag har tappat räkningen. Nästan fyra timmar bortsett från två dagars genomtänkt tvättande för att se till att tvättkorgen inte är full, att det inte hänger fullt med tvätt på linorna och att det inte ligger fullt med ren och vikt tvätt i väntan på transport till garderoberna. Vi börjar få en hel del rutin på proceduren med visningar vid det här laget. Men lika fullt tar varje visning extremt mycket tid och energi av oss. En morgon förra veckan innan vi hade stigit upp frågade storasyster om vi skyulle ha visning den dagen.
-Nej, inte idag svarade jag.
-Vad bra, för jag tycker det är ganska jobbigt på morgonen när vi ska ha visning att bädda sängarna och allt.

Det som gör mig extra trött är att till de planerade och annonserade visningarna kommer en spekulant. Sedan vill fem-sex stycken till ha visningar men på tider där det passar dem. Och vi måste städa fem sex gånger istället för en. Sedan kan jag tycka att om man vill ha en enskild visning kan man väl åtminstone ha kört förbi huset man ska titta på innan man anmäler sig. Förra paret som tittade visade sig vara ute efter en hästgård. Japp, det var fyra timmar av min oändliga tid för att de skulle konstatera att det inte fanns något stall på gården. Dagens spekulant tyckte att det var alldeles för mycket jobb i källaren. KÄLLAREN. Det finns ingen tillstymmelse till lukt i källaren. Den används till tvättstuga. Vad faan förväntar man sig att få för slags hus för sexhundra tusen? Ett toppmodernt nyrenoverat palats eller vad???

Och är jag verkligen den enda måänniskan i det här landet som inte vill ha ett hem i högblankt vitt och svart?

Veckans middagar v. 17

Den här veckan är jag riktigt stolt över middagsplaneringen. Det känns som att det är en bra mix mellan klassiker och nytt. Lagom ambitiös oclkså, men jag tror ändå att det lär bli några förenlklingar innan veckan är över. Det brukar bli det.

Måndag: Potatispannkaka, lingonsylt, rivna morötter

Tisdag: Köttfärsbiffar, gräddsås, potatis, rädisor

Onsdag: Bräckt kassler, ris, ananassalsa

Torsdag: Fisk i ugn med smaksatt creme fraishe, potatis, broccoli

Fredag: Pizza, italiensk tomatsallad m. mozarella

Lördag: Lyxig risrätt med räkor och champinjoner, grönsallad

Söndag:Kött, klyftpotatis, kålrotssallad med senap, yoghurt och solrosfrön 

Kolla!!!

Jag kunde vika en alldeles egen trana!

På youtube fanns en superpedagogisk film om hur man gör! Kolla filmen

Ett paket på macken



Till vänster lillasyster fräna kamoflagebil (enligt henne själv), mitten storasysters flaggbil och till höger en brandbil (tydligen inte riktigt klar ännu) av storasyster.



Att shoppa kan verkligen sätta fart på mig, oavsett om det handlar om städgrejer, träningssaker eller pyssel. Man måste ju bara helt enkelt testa sina nya prylar...

Idag kom ett sms om ett paket från Panduro. Givetvis svängde vi förbi och hämtade ut det på väg från jobbet. Torsdagar är jobbiga dagar, både för mig och för flickorna, många lektioner och en lång dagisdag för barnen, så timmarna fram till läggdags kan verkligen vara en pina. Lillasyster bröt ihop innan hon ens hade kommit in genom dörren och storasyster var inte heller på strålande hunör. Själv ville jag bara lägga mig i soffa och dra en filt över mig. Tyvärr inte läge för det en sådan eftermiddag...

Då kom alltså detta paket, som sänt från ovan, ett paket fullt med pyssel. Egentligen skulle jag bara ha trähjul och hobbyfärg för utomhusbruk, alla små träklossar som har producerats i stugbygget har inspirerat mig till pyssel och flickorna behöver också något att göra medan vi försöker vara flitiga med byggandet. Så var tanken. Men inte kunde vi hålla oss med pysslandet till helgen och stugan (dessutom ska vi inte dit i helgen). Vi var tvugna att sätta igång genast. Ut i garaget, leta reda på lite småbitar virke i vedhuset, hammare och spik. Eller spik och spik, vi hade bara tre spikar, resten av vårt spikförråd är i stugan... Det blev skruvdragare istället. Sedan snickrade och målade vi ända fram til läggdags. Storasyster hann göra två bilar, lillasyster roade sig hela tiden med att tillverka en enda bil (den har många lager färg på sig...). Problemet är att nu finns knappt några hjul kvar till det tänkta syftet, att roa sig i stugan. Jag måste nog göra en ny beställning!

Panduro har dock en minimigräns för hur litet man får beställa, och lite färg och hjul kostade inte nog mycket, så då fick jag fylla på med lite spontanköp. Det var nästan roligast! En förpackning med ögon är alltid bra att ha, dessutom köpte jag en förpackning origamipapper, så nu ska här googlas fram beskrivningar till japanska konstverk!

Fler framsteg!

Den här helgen har sambon slagit sig in i klinkerbranschen, han har lagt klinker på den kvadratmetern där kaminen en vacker dag ska stå.

Förutom premiär i murarbranschen hann han spika foder runt bägge fönstren. Frågan är nu, ska vi ha vitt eller grålaserat foder runt fönster och dörr? 

Själv har jag inte gjort mycket, jag har försökt underhålla flickorna medan sambon har byggt. Vi promenerade till byagården för att kolla in glassutbudet, det var noll, glassen har inte hunnit levereras ännu och vi måste ha ätit mycket glass förra sommaren för det fanns inte minsta lilla glass kvar sedan dess. Istället lånade jag en bok i det gemensamma biblioteket. Dessutom räddade jag påsken med att äntligen ha den rätta korsordstidningen. Påsken blev en stor besvikelse när jag upptäckte att jag hade köpt fel korsordstidning, tänka sig! Lite korsord, lite läsning, lite lek med barnen och dessutom har stugan fått framsteg, en mer än okej helg!

Som avslutning av påsklovet blev det en 7 kilometers löprunda (nä, jag sprang inte hela tiden, där är jag inte ännu) och nu en liten film. Har ni sett filmen SALT?

Väggar, tak och golv!

Den här påsken har vi umgåtts och varit i stugan men inte skotrat en enda mil trots absolut kanonföre och kanonväder.  Istället har vi jobbat på i stugan. Taket blev ju klart helgen före påsk, och nu är även golvet på pöats. Det blev ett massivt furugolv med 14 mm breda golvbrädor. Kanske inte helt optimalt med trägolv i ett utrymme som ska stå kallt den mesta tiden, men kan ni tänka er något mer stugmässigt. Golvet ska lackas med antingen matt eller blankt lack, vi har inte bestämt vilket än.

Nästa steg blir att bygga en liten skrubb för en Porta Porti och diverse bråte som man altid behöver förvara och sedan ska det listas och målas lite här och där. En köksinredning ska på plats och sedan får vi flytta in!

Taktik

Lillasystern som alltid har somnat ovaggad, ensam i spjälsängen utan någonting alls, har plötsligt skrikit sig till sömns hela veckan. Jag tror att det beror på sommartidsomställningen. Att vakna en timme tidigare har inte påverkat henne, däremot att tvingas sova medan det fortfarande är dag i hennes ögon är inte populärt. Mitt senaste motdrag är mitt vanliga, att ta knäcken på dem. Efter middagen tog jag helt sonika barn och hund med mig på en promenad. Inga vagnar eller annat fusk, bara benen.

Vi gick ner i en liten skogsdunge alldeles bakom huset och där hittade vi många spännande spår i snön. Både ekorre, hare, räv, katt och hund (förmodligen vår egen hund som har varit ute på äventyr) och inte minst råtta kunde vi spåra. Vi gick en runda på kanske 300 meter, det var en lämplig timmespromenad med barnsällskap. Mest spännande för barnens del var nog att komma hem från fel håll och se huset "bakifrån". Att sedan gå in genom bakdörren och komma direkt in till marsvinen var perfekt avslutning på promenaden!

Sedan lite nervarvning framför dvd:n. Efter en liten stund var det lillasystern själv som kom och bad om välling och tutte före klockan åtta. När hon dessutom fick välja ett gosedjur att ha med sig i sängen, var det en nöjd och trött lillasyster som lade sig för att sova. Det här blir ett vinnande koncept. Och jag upptäckte att en timmes promenad gör underverk för mitt humör även om den avverkade sträckan bara är några hundra meter istället för en halvmil som den brukar vara när jag går själv. Hunden är också lättskött ikväll, det var spännande även för henne att spåra alla djuren.

Tänk att jag blir lika förvånad varje gång, lite frisk luft och lite uteliv botar det mesta, det vet jag ju, det har räddat husfriden så många gånger. Och ändå glömmer jag hela tiden bort hur enkelt det egentligen är att få harmoniska barn och inte minst att bli harmonisk själv. Istället försöker jag gömma mig bakom dator och tv när kaoset bryter ut, något som sällan fungerar särskilt bra...

Bunkrat inför påsken

Andra människor brukar kanske köpa på sig lite god mat, kanske någon god dryck (äggtoddy?), massor av godis inför ett pskfirande i stuga med släkten.Vi har också storhandlat inför påsken:

Idag har vi på stora byggvaruhuset och storhandlat inför påsken (och några helger till). I varukorgen (släpvagnet) hamnade ett furugolv, diverse lister, skruv till golvet och på inrådan en ejäl näve bits. Vi tog några extra som är öronmärkta bara för mig, jag brukar vara hård på bits... Limträskivor till fönstersmygar och lite annat smått och gott.

Vi ska försöka gör listning klart innan vi lägger golvet, sedan är det målning,lackning av golv och diverse inredningspyssel kvar. Hur lång tid kan det ta? En sommar eller flera???

Men nog kommer vi att handla även ätbara saker inför påsk, det är kul med påskmat för den är inte lika traditionstyngd som julen, på påsken finns utrymme för det man själva tycker är gott. Hos oss brukar påsken alltid vara sista skotehelgen, så då är det stekt palt, hamburgare och massvis med korv som är den viktigaste påskmaten!

Men först ska det jobbas några dagar till!

Taklagsfest?

Idag har vi startat upp stugbygget för säsongen. Med bistånd av brorsan snickaren så gick det på nolltid att få upp sista fjärdedelen av innertaket. På tisdag bär det iväg till byggaffären och handla lister och virke till dörr- och fönsterfoder samt furuplank till golvet. Planen är att det ska bli saker gjorda därinne under påskhelgen. Och hoppas, hoppas, hoppas, att bygget kommer att vara inflyttningsklart innan sommaren. Nu går vi in på fjärde byggåret, måtte det vara det sista...

Veckans middagar v. 13

Den här veckan var verkligen inte fantasin på topp, men 7 middagar lyckades jag tänka ut till slut.

Måndag: Rester, köttfärspaj till mig, köpt pytt i panna till barnen, rivna morötter

Tisdag: Fiskgratäng med svampsås och potatismos, gröna ärter

Onsdag: Makaroner, korv, Stavar av morot, fänkål och kålrot

Torsdag: Köttfärsbiffar, potatis, morotsstuvning

Fredag: Stekt älgkött, ugnsrostade rotsaker, god sås

Lördag: Pizza, vitkålssallad

Söndag: Nasi goreng

Paj av rester med smarrig sallad

Idag har vi haft en riktig degardag, vio har bara varit hemma och gjort ingenting. Det var faktiskt på order av sambon, han tycker att jag plågar barnen med för mycket hittepå när han är borta på jobb.

När man har en degardag ingår det att inte laga nån seriös mat. Hämtpizza hade varit ett alternativ om jag hade idas fara och hämta, men det gjorde jag inte. Istället blev det en djupdykning i frysen, där hittade jag ett paket färdig köttfärssås sedan någon gång förra året. Den förvandlades till en smaskig köttfärspaj.

I kylskåpet fanns det lite av varje, och sammanblandat blev det en av de godaste salladerna jag har ätit på länge.

Här kommer recepten!

Köttfärspaj

Pajdeg:
3 dl vetemjöl
125 g smör el margarin (bättre smak o konsistens med smör)
1 msk iskallt vatten

Kör ihop mjöl och smör med en matberedare eller rör ihop för hand. Droppa i iskallt vatten tills degen bildar en klump i bunken.

Tryck ut i en pajform. Förgrädda i 10 minuter i 225 graders ugnsvärme.

Fyllning:
200-500g färdig köttfärssås
ev olika grönsaker t.ex. tomat, svamp, zuccini, majs, bönor....
2 dl mjölk
2 ägg
½ tsk salt
2 krm peppar
100 g riven ost

Bred ut köttfärssåsen i det förgräddade pajskalet.
Fördela osten över färsen. Lägg ner grönsaker i pajskalet om du vill.
Skaka ihop ägg, mjölk salt och peppar i en redningsbägare. Häll äggstanningen över färsen i pajskalet.
Grädda 20-30 minuter eller tills pajen har fin färg och ägget har stannat.



Smaskig fänkålssallad med honung och lime

1 stånd fänkål
2 morötter
rivet skal av 1 lime
några droppar pressad lime
1 dl god yoghurt
1-2 tsk honung
salt, peppar

Strimla fänkålen fint och grovriv morötterna.
Blanda yoghurt, honung, limesaft och skal, salt och peppar i en stor skål.
Vänd ner grönsakerna i såsen. Smaka av. TIllsätt mer limesaft om det behövs.
Dekorera med "dillen" från fänkålen samt en limeskiva på toppen.

En del dagar blir bara bra!

Att det skulle bli skoterkörning igår, det var spikat sedan länge. Väderprognosen såg också bra ut. Natten före var däremot inte så bra, lillasyster hostade och hostade hostade och jag som vaknar av en knappnål sov knappt någonting. Kvart över sex på morgonen vaknade både far i huset och barnen, hon som hade hostat var inte det minsta trött, men det var jag. Jag försökte få sova, men det verkade som att hela familjen, mest barnen förstås, hade bestämt sig för att få upp mig, så varje halvtimme kom de in i sovrummet och hoppade på mig.

När jag väl hade stigit upp, ögonen kändes fortfarande som att de hellre ville vara stängda, blev det bestämt att vi skulle fara ut med skotern med våra bästa skotervänner. Solen sken och det var nästan för varmt för att vara ute och åka pulka. Superhärligt! Till och med den utelivshatande lillasystern var glad och positiv! När vi skulle hem bestämde vi oss för att ta en lite längre väg hem, så att vi inte skulle behöva köra på isen. Det var en väldigt skumpig färd, skoterleden var inte i bra skick så vi var ganska omskakade innan vi var hemma, dessutom tog det ganska lång tid att köra den långa vägen hem!

När vi kom hem var det inte middagstid och det blev helt plötsligt en timme över. Barnen roade sig och var glada att vara hemma, sambon raode sig vid datorn. Jag kunde smita ut på en löptur! Jag var ute på en kort liten löpsväng för någon dag sedan och då gick det ruggigt tungt. Igår gick det faktiskt lättare. Precis när jag kom in igen drog himlen helt igen, det satte igång att storma och det började regna. Då kändes det så himla bra. att vara skönt trött efter en dag ute, att kunna titta ut på ovädret och veta att man inte behöver gå ut mer.

Lite god mat, jag lagade hamburgare från receptet i senaste Ica-tidningen Buffé. Den hemmagjorda ketchupen var helt underbart god, väl värt besväret (det var enkelt).Sedan var det tv-kväll med storasyster igen, hon var lite ledsen över att behöva missa Gladiatorerna förra veckan när det var schlager men nu var ordningen återställd.

Tänk vad lite som skiljer en riktigt bra dag från en vanlig dag. Egentligen var det nog bara en liten oplanerad egentid som gjorde det!

Veckans middagar v. 11

Jag är riktigt nöjd med menyn den här veckan, en lagom mix av klassiker och experiment.

Måndag: Levebiffar från frysen, pulvermos, lingonsylt

Tisdag: Pastagratäng (Pasta med skinksås från frysen i en ugnsform, ost på och in i ugnen 225 grader tills den är genomvarm och osten har fått färg)

Onsdag: Stekt sej, potatis, ägg- eller spenatsås, Broccolisallad med smör, solroskärnor och morot (återkommer med receptet om det blir gott)

Torsdag: Tonfiskpasta med grönsaker (tonfisk är rödlistat = sällanmat)

Fredag: Älgstek i gryta med grönsaker och potatis. Kokospannacotta till efterrätt

Lördag: Hemgjord hamburgare, fänkålscoleslaw, klyftpotatis (ska även prova på att koka egen ketchup, återkommer med resultatet om det blir av)

Söndag: Grillad korv med ljummen potatissallad (hade tänkt få potatis över från fredagen)

Typiskt!

Slut garn när bara en halv ärm återstår av min kofta. Och jag kom inte ens ihåg att springa in på Ica och köpa mer när jag passerade på förmiddagen...

Härliga sportlov!

Barnens kusiner har varit hos oss idag. Snacka om lättskötta barnm man får när de är några stycken som kan roa sig tillsammans. Det har varit fullt ös men väldigt roligt hela dagen. Lillasyster och storasyster började fråga efter pyjamasarna redan vid sextiden, så trötta är de. Vad hinner man då med under en normallång arbetsdag om man inte behöver arbeta? Jo följande:





En plåt full med färdigdekorerade cupcakes! Tack G för tårtgelén!


• Mys framför tv:n
• Frukost
• Pulkåkning bakom vårt garage, man får upp en himla fart där!
• Kortspelsturnering, både Finns i sjön och Hej knekt och ett spel som vi fyndade igår, Dingo hette det, riktigt kul spel även om storasyster visad sig vara för liten (hon kunde inte förstå varför hon skulle vara tvungen att ge bort kort...)
• Lunch
• Fasterbesök
• Pulkarace igen
• Cupcakesbakning, perfekt med någon läskunnig som kunde vara receptansvarig. Någon av barnen kläckte idén att smaksätta smeten med päronbitar och vaniljsocker, en riktig höjdare
• Pärlning, både halsbandstillverkning och pärlbrickor. Till slut hade vi ett helt stim med delfiner i olika färger som vi blev tvugna att bygga ett akvarium till, jättefint blev det!
• Pappan blev mutad med en cupcake och kaffe en stund för att akvariet skulle hinna bli färdigt innan dagbarnen skulle fara hem.

Ett akvarium fullt med ovanligt lättskötta fiskar blev resultatet av pärlandet. Det blev jättefränt i verkligenheten, tyvarr klarar inte min telefon att ställa in skärpan och återge färgerna när det är mycket blått och grönt (köp inte en Experia arc om du vill kunna använda din mobbil som kamera).

Som avslutning på en rolig dag (eller snarare idétorka och lathet) fick barnen välja middag. De valde fiskbullar. Det innebar att jag fick sill, en väldigt god och framför allt lättlagad fredagsmiddag! Nu ska jag virka den sista ärmen på min kofta, det ni, det kommer att bli något att se när den blir klar!

Päroncupcakes 8 st

50 g margarin

2½ dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

2 tsk vaniljsocker

2 ägg

1½ dl socker
½ dl mjölk
1 päron

Frosting:
100g rumsvarmt smör
100g philadelphiaost
3½ dl florsocker

Sätt ugnen på 200 grader.
Smält margarinet.
Blanda de torra ingredienserna i en skål.
Vispa ägg och socker vitt och pösigt i en annan skål.
Vänd försiktigt ner mjölblandningen, mjölken och margarinet i äggsmeten.
Skala och skär ett päron i cm-stora tärningar. Rör ner i smeten.
Fördela smeten i 8 stora muffinsformar.
Grädda i 12-15 minuter. Låt svalna.

Rör under tiden ihop ingredienserna till frostingen.

Spritsa frosting på de kalla muffinsarna. Dekorera med tårtgelé, strössel eller vad du nu har hemma.

I det sista regnet av Janesh Vaidya

I fredags träffades vår bokcirkel för en kvälls prat och mat. Maten vi fick var en jättegod pastagratäng med lax, och pratet handlade som vanligt om väldigt mycket mer saker än boken vi läst.

Boken, det var I det sista regnet av Janesh Vaidya, en indisk bok om en man som återvänder till sin hemby efter många år på resande fot runt om i världen. Jag hade faktiskt inte gjort min läxa, jag hade nämligen bara läst halva boken. Då kan man ju lätt tro att boken är dålig, men  det är den inte. Det är en vacker bok med ett väldigt poetiskt språk. Mannen, huvudpersonen, har blivit hemkallad till sin barndoms by för att något har hänt (eftersom jag bara har läst halva boken fick jag aldrig veta vad som hade hänt). Den sista biten är vägen ofarbar och han måste lifta på grönsakshandlarens oxkärra. Det är ett långsamt färdsätt och mannen får tid att tänka på sitt liv hemma i byn. Det är de tillbakablickarna som är bokens handling. Vi får följa mannens barndom i anekdoter. Han levde med sin mor och sin farmor, sin farbror häxmästaren och sin far. Allra viktigast var farmordern. Hon framställs som en så genomklok kvinna att det helt enkelt inte kändes trovärdigt. Även mamman och farbrodern häxmästaren framstår som alldeles för visa och kloka för att jag ska tro på det. Den enda som viasar på lite mänskligt beteende är mannens pappa, som i gengäld är alldeles urbota korkad och han skapar därmed en självuppfyllande profetia (mer berättar jag inte).

Varför slutade jag då läsa? Jo, det blev helt enkelt för mycket. Det poetiska språket, med visdomsord inte bara här och var utan flera gånger på varje sida. All denna klokhet från dessa perfekta kvinnor, det stod mig till slut upp i halsen. Det som däremot var lite kul att läsa var alla traditioner och andligheten som är helt naturlig i den lilla indiska byn. Jag gillade bilden Janesh Vaidya målar upp av elefanterna som är på väg till en fest som tar rast utanför pojken hem, vilken värld va! Eller mannen på oxkärran som berättar om när han så guden Kali med egna ögon. Och pojkens replik -Tänk om han hör oss! (Kali alltså). Det är fina små anekdoter om livet i en liten indisk by men de vill inte riktigt beröra mig. Jag får istället känslan av att Janesh Vaidya har skrivit den här boken nästan som en reklamtext där ett bättre, klokare och mer andligt liv kan vara lösningen för schablonbilden av stressade och andligt sökande västerlänningar. Han målar upp en bild av en bättre värld, Grekland, Spanien och Thailand har blivit överexploaterade och nu ska vi i väst få upp ögonen för Indien, för "äkta", genuin, visdom eller något i den stilen. Antagligen ligger min skepsis i att jag inte kan tänka mig att ett land som har varit kolonialmakt under engelska drottningen i hundratals år skulle vara så "oförstört" av väst. Ja, så tolkar jag den här boken, 2000-talet svar på Den siste mohikanen, de sista "civiliserade vildarna" och det tycker jag är en orättvis och fördomsfull tolkning, både mot oss västerlänningar och mot indierna.

Som ni förstår så blev det en intressant diskussion i vår bokcirkel och jag kan också säga att jag var ganska ensam om min tolkning av den här boken. Men en sak var vi överrens om. Det var att det här är den bok som ska läsas långsamt och med eftertanke, kanske bara något stycke i taget. En av oss hade läst den vid datorn och letat upp bilder och filmer som visade de traditioner och fester som boken beskrev och det var nog en bra idé. Jag ska fortsätta att läsa den här boken men utan deadline. Istället ska den få ligga i badrummet och så ska jag läsa ett kapitel varje gång jag ligger i badet, en perfekt plats för eftertanke och kloka ord.

Veckans middagar v. 10

Nu är det sportlov, men mat måste man ha ändå... Om jag skulle få upp ett bullbakaril så är jäst och bullformar bunkrade. Troligtvis gjorde jag bort veckans bakil igår, då får jästen bli många pizzamiddagar istället!


Måndag: Palt, fläsk, lingonsylt, morotsstavar (många tycker inte att grönsaker och palt hör ihop, men jag tycker att det är gott med något som knaprar till palten).

Tisdag: Fläskkotlettgryta, potatis, kokta morötter och sockerärter

Onsdag: Laxsoppa, limpsmörgås

Veckans diskberg efter två avklarade lovdagar, det blir lite disk
efter paltkok, limpbakning, pepparkaksbak och luncher.

Torsdag: Köttfärsbiffar, pasta, varma broccoli och zucccinis

Fredag: Pastagratäng m. kassler och grönsaker

Lördag: Veckans gott och blandat

Söndag: Köttgryta, ris, sallad på strimlad zuccini, purjolök och solroskärnor

Vi rullar oss en palt

Idag har varit en riktigt flitig dag, först badhuset med barnen och deras kusiner, sedan gofika hos svärföräldrarna. På eftermiddagen fick jag och flickorna upp ett riktigt bakil, vi började med farinlimpor. Medean limporna jäste passade vi på att baka ett kvarglömt paket med pepparkaksdeg som har legat och skräpat i kylen ända sen i julas. Datum hade inte gått ut... Nät vi ändå hade ångan uppe blev det ett paltkok också. Storasyster lärde mig en paltramsa. Jag tror att jag ska brodera den någon gång när jag får upp ett il!

Potatis, mjöl och salt
vi rullar oss en palt.
I en gryta
tills de flyta
rund och go
för en pitebo

Jag tror att det var så den gick.

Ett litet snedsprång av Denise Rudberg

Lyxigare miljö än så här hittar man inte hemma hos mig...

Jag har redan skrivit ett inlägg om den här boken, men det verkar ha försvunnit, så jag gör ett nytt fösök med risk för att det gamla inlägget helt plötsligt poppar tillbaka, men då får det väl bli två recensioner av den här boken då...

Jag känner mest till Denise Rudberg för hennes chic lit-böcker. I den här boken har hon helt enkelt placerat in lite brottslighet i chic lit världen. Hon kallar sin deckare för elegant crime och lanserar det som om det vore något helt nytt. Jag håller inte riktigt med om det epitetet. Dels så är det långt ifrån något nytt grepp att förlägga deckargåtor till överklassmiljö, det gjorde redan Arthur Conan Doyle(Sherlock Holmes skapare) och Agatha Christie och många med dem redan för hundra år sedan. Dels så är brotten i den här boken långt ifrån eleganta, de är tvärtom ganska sjaskiga, precis som grova brott brukar vara. Dessutom tycker jag faktiskt inte att miljöerna och huvudpersonerna heller känns särskilt eleganta trots att det hela utspelar sig på eleganta Östermalm och trots att både mordutredare och misstänkta tillhör överklassen.

Boken börjar med att en rik och framgångsrik finansman blir överkörd och därefter överbackad flera gånger på öppen gata mitt på Östermalm i Stockholm. På lite långsökta och diffusa vägar blir det så att Marianne Jidhoff, åklagarsekreterare som egentligen tänkt pensionera sig hamnar mitt i utredningsarbetet. Hon är en ganska skön tant som jag inte kan låta bli att gilla. Möjligen har hon lite för dålig självkänsla och möjligen framstår hon som lite för perfekt av sin omgivning, men ändå, hon engagerar mig. Till sin hjälp har hon kriminalkommissarie Torsten Ehn och den relativt nybakade polisen med det ovanliga namnet, Augustin Madrid. Det blir en bra dynamik mellan dessa tre figurer, även om jag gärna hade velat lära känna den sista ännu bättre. Inte heller själva deckargåtan är särskilt elegant, tvärtom tycker jag faktiskt att det hela visar sig vara ganska långsökt i slutändan och upplösningen känns faktiskt inte särskilt trovärdig.

Om jag då ska återvända till begreppet elegant crime, så tänkte jag att jag borde få en inblick i hur de nu verkligen har det, de där rika. Jag blev faktiskt ganska besviken. Det kom inte fram  något som jag inte redan tror att jag vet, men jag tror att det är just det som är grejen, Denise Rudberg spär liksom bara på de schablonbilder som redan finns av överklassen. Det som kändes nytt var att kvinnorna inte verkar sminka sig och att de har håret ihopsatt i hästsvans (där kände jag genast en fin gemenskap). Däremot verkar det vara så att överklasskvinnor lever i olyckliga äktenskap, lider av viktfobi och verkar leva extremt långtråkiga och meningslösa liv. Jag hoppas verkligen att Denise Rudbergs bild inte passar in på alla fruar till framgångsrika män...

Även om jag nu har en hel invändningar mot själva marknadsföringen av boken så tyckte jag faktiskt om boken, den passade bra som avkoppling en ganska långtråkig söndag och jag kunde faktiskt inte låta bli att sträckläsa den, något som händer mer och mer sällan. Samtidigt är det något som jag brukar sakna, att bli så inne i en boks handling att jag glömmer tid och rum. Så visst, låt den här boken hänga med på fjällresan eller chartersemestern nu i sportlovstider!

Veckans middagar v. 9

Milda himmel är det mer än två veckor sedan jag senast bloggade? Jag har inte ens märkt att jag har missat att lägga ut en hel veckas middagar... Men det är lugnt, ingen annan lär heller ha märkt det! Här kommer i alla fall denna veckas middagar. Förra veckan tog jag ut svängarna en del och testade flera nya maträtter, så den här veckan har resten av familjen fått sätta mer prägel på menyn.

Måndag: Makaroner, korv

Tisdag: Thaiinspirerad fisksoppa med nudlar

Onsdag: Spagetti och köttfärssås

Torsdag: Korv stroganoff med ris, broccoli

Fredag: Älgentrecote, rostade rotsaker, ädelostsås

Lördag: Firres kräftsoppa, bröd, ost

Söndag: Palt

Veckans middagar v. 7

Ännu en vecka kan läggas till handlingarna och en ny handlas inför! Mycket soppa blir det framåt helgen, stor risk för omplanering alltså!


Måndag: Gratinerad kassler med ananas och färska champinjoner (de sålde svamp för 5 kr tråget på bya-Ica), enveckassallad

Tisdag: Wokad älg med nudlar el. bulgur (modernt värre!)

Onsdag: Makaroner, korv Stroganoff, broccoli (inte så originellt)

Torsdag: Firres soppa, baguette, brieost

Fredag:  Köttfärsbiffar, klyftpotatis, morotstzatziki

Lördag: Pizza, pizzasallad

Söndag: Ärtsoppa, limpsmörgås

Treveckorssallad

Häromveckan pratade jag med ën man som har jobbat i många olika länder och han berättade om koreanernas kimchi, salladskål som lägges in med starka kryddor. Han berättade att koreanerna åt denna chiliheta kål som basföda, inför vinterna lagrade man upp kålsalladen i stora krukor, ungefär som tyskarna gör med sin surkål. Det fick mig att fundera på att salladskål kanske funkar som bas i en treveckorssallad. Nu har jag testat. Min laddning kommer inte att räcka i tre veckor, så hållbarheten kommer jag inte att få reda på, men det blev väldigt gott, mycket saftigare än "vanlig" treveckorssallad som brukar göras på vitkål. Oavsett vilka grönsaker och rotsaker man använder är det smidigt att göra en stor laddning sallad som sedan kan räcka en vecka eller mer.




Till 2 liter sallad behövs

½ stånd salladskål eller ½ vitkålshuvud

3 morötter
½ purjolök

Dressing:
½ dl vinäger
½ dl vatten
½ dl rapsolja el. motsv.
1 msk socker

½ tsk salt

1 tsk salladskrydda

½ tsk oregano
1 krm malen svartpeppar

Riv alla grönsakerna grovt. Salladskålen blir godast strimlad. Andra rotsaker som blir goda att blanda i är t.ex. kålrot, palsternacka, rättika, paprika. Mängden grön- och rotsaker ska bli 2 liter när allt är rivet.


Blanda alla ingredienserna till dressingen och koka upp. Häll den heta dressingen över salladen. Låt stå minst en halvtimme. Salladen är godast när den har stått något eller några dygn.



Att två liter sallad skulle räcka i tre veckor som namnet antyder
kan man glömma hemma hos mig. Så här mycket finns kvar i glassburken efter en dag!



Äntligen mildare!

Det kom en välbehövlig köldknäpp förra helgen, jag skriver välbehövlig för att jag tror att man behöver få känna på riktig kyla för att uppskatta vårvintervädret maximalt! Min enda tanke sedan jag hade varit ute efter tidningen i morse var att idag ska vi ut! Valet stod mellan pulkbacken eller stugan. Det blev stugan idag. Kanske blir det pulkbacken imorgon?

Efter stugan blev ett besök hos bror och svägerska, de har alltid så gott fika! Idag fick vi nybakade cupcakes!

Dagen middag blev ugnsstekta kycklingklubbor med ris. Förrätt är världens bästa uppfinning om man väntar på långdragen mat. Idag slängde jag in morotsstavar i ugnen tillsammans med kycklingklubborna. När det var dags att vända kycklingarna var morötterna färdiga, så i väntan på kyckling och ris åt vi morotsstavar som vi dippade i aioli. Enkelt och underskattat gott! Och snacka om att kycklingklubbor är prisvärd festmat! 



Nu väntar vi bara på....




...inte melodifestivalen som ni andra utan....







Gladiatorerna!

Egentligen är det mest storasyster som väntar på gladiatorerna, eller "mitt faboritvuxenprogram" som hon uttrycker det!

På tal om det hamnade vi i en intressant diskussion på jobbet häromdagen, nämligen vad som är mest allmänbildande, Gladiatorena eller Melodifestivalen? Vad tycker ni?

Brobyggarna av Jan Guillou

Jan Guillou har kallat sin senaste romansvit för sin sista och "hans Utvandrarepos". Han har som ambition att skildra 1900-talets historia, en rik källa att ösa ur för den som är intresserad.

Innan jag läste boken Brobyggarna trodde jag att titeln skulle tolkas metaforiskt, att det rörde sig om mentala broar som skulle byggas, men en bit in i boken blev det tydligt att det var väldidigt fysiska broar boken skulle handla om. Boken börjar i Norge, i en liten by utanför Bergen. En kvinna med fem barn blir änka när hennes make förliser i en storm. De tre sönerna får jobb som lärlingar på ett repslageri i Bergen, men tidigt visar de sig ha en sällsynt talang för teknik. De blir skickade till världens förnämsta ingenjörsskola i den tyska staden Dresden. Sedan börjar de sin bana att civilisera världen genom att bygga järnvägar.

Jag tycker att det här är en superintressant bok. Dels får man följa rallarna som byggde banan mellan Bergen och Kristiania, över högfjället i väglöst land. Jag som har en modern järnvägsbyggare till sambo och dessutom åkte jag tåg längs den svenska malmbanan mellan Luleå och Narvik i somras och jag funderade verkligen mycket på hur det verkligen gick till att bygga dessa järnvägar, borra tunnlar, bygga broar över raviner, allt i totala vildmarken. Nu fick jag en fin inblick hur det kan ha varit. Förutom i norska fjällvärlden får vi även följa järnvägsbyggandet från Dar es-Salaam och rakt in i Afrikas inre. Det här är om något annu mer okänd läsning för mig, Tysklands roll före första världskriget, imperialismen -det är superspännande! Enligt Guillous efterord var det dock betydligt enklare att hitta skrivna källor till researchen av kapitlen i Afrika än till kapitlen om skandinaviens järnvägar, något jag mycket väl kan tänka mig.

Alla som är intresserade av att läsa en spännande berättelse borde läsa den här boken. Precis som det brukar vara med Guillou så lär man sig en del. Och som det brukar vara med Guillou så får man också sina invanda fördomar lite lagom utmanade.  Och precis som det brukar vara med Guillou så är det en lagom mängd action och romantik för att man ska hålla intresset vid liv hela vägen.