Tänk vad lite ryggskott kan göra!

Tänk att ett ryggskott kan var vägen till en riktigt trevlig helg! Det är det där med att få tid som man inte hade räknat med att ha som är så värdefullt. Först och främst så ordnade sambons ryggskott två timmars längre helg eftersom jag blev tvungen att fara hem från jobbet för att lyfta barnen. Bara det!! Med sambon däckad på soffan blev det en riktigt lugn och skön fredagkväll utan en massa aktiviteter.

På lördagen var sambon mycket piggare och ett stilla snöfall föll från skyn. Grävningen som var planerad till i helgen hade vi ställt in på grund av ryggskottet, det betydde att sambon inte hade några planer. Han fick helgens första sovmorgon, och lagom tills han steg upp var det dags för lillasyster att sova förmiddag. Så medan han åt frukost och morgonbestyrade och lillasyster sov smet jag iväg till stallet och tog en lugn och stilla ridtur i julesnön. Hur mysigt som helst! Synd bara att marken var så hård att det just inte gick att göra något annat än att skritta.Men jag tror att både jag och hästen tyckte att det var rätt skönt...

Lördagkvällen blev ocxkså mycket mysigare än väntat, efter ett besök hos min mamma blev storasyster kvar där för övernattning med mormor, morfar och hund for nämligen iväg på långväga jaktprov med övernattning och allt. Jag och sambon störtade förbi närmaste mataffär, shoppade loss en massa delikatesser som böckling, rökta räkor (klart överreklamerat, orökta är mycket godare) och skagenröra. Sedan frossade vi framför tv:n. Lillasyster passade på att njuta av uppmärksamheten och ville bara sitta mitt emellan oss och pussas och kramas, hon har nästan aldrig förr varit ensam med sina föräldrar. Niomånadersbebisar har väldigt blöta pussar!

Söndagen kom med vackert väder och grävning, sambons rygg hade blivit helt bra! Jag och lillasyster for och hämtade storasyster och mormor, sedan for vi allihop till stallet. Jag red lite på gården, sedan fick mamma prova rida. Det gick riktigt bra, och hästen skötte sig. Jag galopperade lite till, jag har fått mersmak för det där med galopp och idag var jag inte alls nervös!

Brida av Paulo Cuelho

Det är inte ofta ljudböcker kan kallas fynd, men den här ramlade jag faktiskt över i ett reaställ i en elektronikbutik när sambon var på jakt efter en ny mobiltelefon förra helgen. Jag har faktiskt aldrig läst någonting av Paulo Coelho av någon anledning, men jag har länge tänkt göra det. Men det som fick mig att köpa just den här boken var det vackra omslaget.

Det är inte bara omslaget som är vackert, detta är en helt igenom vacker berättelse. Själva berättelsen är vacker och språket är vackert, miljöerna är vackra och uppläsningen som Louise Raeder gör är också vacker. Detta är en andlig bok, den handlar om den unga irländska kvinnan Brida som vill lära sig magi. Hon söker upp en Mästare som hon har hört talas om, en enstöring som lever ute i de djupa skogarna några mil utanför Dublin. Hos Mästaren får hon en lektion, hon lär känna den djupa natten. Sökandet efter magin för henne också till häxan Wicca som blir hennes kvinnliga läromästare och som med hjälp av olika vardagliga övningar som shopping och telefonpladder plockar fram Bridas inre gåvor. Enligt månens tradition, som är den väg som Brida väljer att lära sig, är livets mening att hitta sin andra hälft, men hur hittar man honom? Och finns det mer än en andra hälft?

Många böcker med andliga teman kan lätt bli sega och långdragna, men det blir aldrig Brida. Jag fastnade i den här boken redan efter någon minuts lyssnande, något somn är ovanligt med ljudböcker, och jag satt sedan ohjälpligt fast i berättelsen. En dag när jag kom fram till jobbet efter att ha lyssnat på ljudboken var jag helt uppfylld av Brida hela dagen, ända tills jag fick åka hem och fortsätta lyssna på berättelsen. Jag tror också att den här berättelsen passade för ljudboksformen. Vissa böcker ska läsas långsamt så man hinner tänka medan man läser/lyssnar och det här är en sådan bok. Att lyssna hjälper mig att dra ner tempot så att jag verkligen hinner tänka och inte bara läser på. Enda nackdelen med att lyssna på den här boken är att det är en bok att hämta citat ur, och det är svårt med en ljudbok.

Solklart är att den här boken gav mersmak av författaren Paulo Coelho, det här är ju inte en av hans mest kända böcker, så om den här var så bra, hur bra är då inte hans mer berömda böcker?

Fredagsmys 3

Tre fina ljus har jag hunnit handla före jobbet idag. Dessutom 6 förpackningar värmeljus och ett antal gravljus/oljeljus. Här ska ingen vara mörkrädd!

Två veckor i rad har jag redovisat familjens "fredagsmys". Den här veckan startade fredagsmyset två timmar tidigare än planerat. Mitt under min svensklektion ringde mobilen (jag som ALDRIG har telefonen med mig på lektionerna i vanliga fall). Det var sambon som ynkligt berättade att han hade fått ryggskott, att han var hos sina föräldrar och att han inte visste hur han skulle få ut ungarna ur bilen när han han var hemma (farafar fick givetvis hjälpa till med att lasta in ungarna i bilen). Det var bara att avsluta dagen genom att skicka hem eleverna och sen fara hem själv för att befria barnen från fängelset i bilen. Inte för att det gick någon nöd på dem direkt...

Två bonustimmar på hemmaplan en fredageftermiddag satt faktiskt inte fel. Inte ofta man har anledning att vara hemma utan att det är något fel på en själv!! Eleverna blev inte heller ledsna över att vara tvungen att börja sitt höstlov två timmar tidigare än planerat..

Efter den hastiga inledningen på fredagsmyset har vi bara "softat" hela eftermiddagen. Dagens middag blev hemgjord pizza, sen har jag och barnen pusslat och pysslat till läggdags och nu ska jag ta min ljudbok i öronen och ta en promenad med hunden innan jag degar ihop totalt framför tv:n!

Pärlpyssel

Storasyster har börjat kunna lägga pärlbrickor. Gladast för det är jag! Änligen har jag en anledning att plocka fram pärlburken och ge mig i kast med delfiner, blommor, hundar och bilar. Jag har haft just en hund påbörjad på arbetsbänken i mer än en vecka och den har överlevt! Ända till idag, storasyster skulle hjälpa mig med den och på två röda sekunder var alla pärlorna tillbakahällda i burken... Givetvis hann vi ha halva pärlburken på golvet också, men det var inte med storasysters hjälp utan lillasyster som också ville pärla. Efter den "hjälpen" fick hon leka med pappa istället medan vi (läs jag) pärlade färdigt.

Förra gången vi pärlade gjorde storasyster en viktig upptäckt. Hon försvann helt plötsligt från mig och jag trodde att hon helt enkelt var less. Det var hon inte. Hon hade gått till sin pappa och bett honom "ta bort den". Han, som är den som tillbringar mest tid med våra barn för närvarande förstod direkt vad han skulle ta bort, det hade inte jag gjort när hon bad mig "ta bort pärla", jag trodde hon hade pärlat färdigt och började lydigt plocka ihop alla pärlattiraljer. Så var det inte, istället hade gjort en klassisk "Lisabet", nämligen petat in en pärla i näsan... Jag gick genast igenom husets tångförråd i huvudet och funderade på om vi hade någon tillräckligt smal tång att rymma i en tvåårings näshål. Sambon var smartare, han höll för munnen och ena näsborren på ungen och bad henne att blåsa. Som tur var lydde hon och pärlan flög ut ur näsan med en välda fart!

Det kan vara spännande att pyssla ibland. En annan gång ska berätta om när hon pysslade genom att klippa med sax endast ett år gammal.

O´boykakor

Sliskiga, snabbgjorda vardagskakor. Allra snabbast går de att göra i matberedare.

125 g smör

1½ dl socker

1 ägg

1 tsk vaniljsocker
3/4 dl O´boypulver
1 3/4 dl vetemjöl
1 3/4 dl havregryn

Sätt ugnen på 200 grader.
Vispa smör och socker fluffigt.
Vispa ner ägg och vaniljsocker.
Rör ner O'boypulver, vetemjöl och havregryn.
Klicka ut kakor ganska glest på en bakplåtspapprsklädd plåt med en tesked.
Grädda ca 10 min.

Ge och ta...

Den här eftermiddagen såg jag fram emot att tillbringa tilsammans med mina vänner i bokcirkeln. Så blev det inte. Efter att ha tillbringat förmiddagen i ett ridhus, tittande på när hästen fick sig en genomkörare tillsammans med P på kurs, var sambons tålamod slut. Så när jag kom hem för två timmars dusch och klädbyte tyckte han att jag hade haft mina nöjen för den här veckan. Ingen bokcirkel alltså.

Hästkursen var dock en lyckad tillställning. P red och hon fick göra många bra övningar som även jag ska försöka mig på i lugn och ro på hemmaplan. Kul var också att träffa hästens andra ägare B som jag även brukar få lektioner av. Nu är jag riktigt taggad och skulle verkligen vilja komma vidare i min ridning. Tyvärr är det väl bara at inse att det där med att försöka satsa på något för sin egen skull inte är lönt ens att drömma om, man blir bara besviken. Istället får jag vara glad över de veckorna som jag ens kan få en stund i stallet.

Som en liten tröst för den missade bokcirkelträffen tog jag en promenad med hunden istället efter att barnen hade lagt sig. Mobilen var laddad med en nyinköpt ljudbok, Brida av Paulo Cuelho. Jag ångrade att jag inte tog på mig mer kläder, för när jag hade huttrat mig runt min korta runda i alldeles för rask takt, hade jag hunnit få rejäl mersmak av boken. Riktigt så bra att den hade varit värd en urinvägsinfektion vet jag dock inte om den är ännu, därav den korta och raska promenaden...

Fredagsmys

Fredagsmys kan se ut på olika sätt i vår familj. Förra veckán innebar fredagsmys tacokväll med kusinerna. Den här veckan innebar fredagsmys att vi stressade i oss middagen och sen stack iväg till badhuset. Den här gången också tillsammans med en av kusinerna, den allra minsta av dem. Hon går på babysim och har lärt sig att man har roligt på badhuset så det var härligt att se hur glad hon blev när hon kom dit! Storasyster har pratat om att bada på badhuset hela sommaren och hösten, i våras när jag var mammaledig badade vi nästan varje vecka. Lillasyster kom nog inte ihåg att hon har varit på badhuset tidigare men hon plaskade och hade roligt hon med.Så himla härligt det var att krypa ner i varmvattnet när man har varit stressad hela veckan och att sen sitta i bastun och äta frukt. Den enda nackdelen var att det var många fler än oss som längtade efter bad och värme denna kula oktoberdag, det var absolut smockfullt i bassängen.

Hemma igen var barnen extra lättvaggade och jag passade på att ta en liten promenad med hunden innan det riktiga myset börjar. Jag fick en fin liten present av en arbetskamrat idag, en liten strutformad tygsil som är till fär att sila tebladen. De var lite olyckliga över att en massa te läkte ut ur mina epiga tekulor när hon och hennes dotter hälsade på för ett tag sen. Nu ska här drickas te utan tuggmotstånd!! Tusent tack C!

Den här helgen är ett oskrivet blad än så länge, men att den kommer att avslutas med en bokcirkelträff är i alla fall ganska spikat. Några andra aktiviteter står också på lut. Det artar sig till en riktigt bra helg!

Två goda sallader

Att vi ska äta mer grönsaker är ingen nyhet, speciellt inte för er som brukar läsa den här bloggen. Här kommer två riktigt goda tillbehörssallader. Bönsalladen funkar faktiskt till och med som lättlunch tillsammans med ett grovt bröd. Däremot behöver man göra en större laddning om man ska ha den som ensamrätt. Båda recepten ger ca 2 dl sallad.


Lyxig bönsallad

2 dl frysta haricot verts
1 tsk vit balsamvinäger
2 tsk olivolja
1 krm flingsalt
½ krm svartpeppar
1 msk ädelost
2 valnötter

Ge haricot vertsen ett snabbt uppkok. Spola bönorna med kallt vatten efter uppkoket så att de snabbt kyls ner. Om man har en vattenkokare med slät botten (inga synliga värmeslingor) funkar det perfekt för att koka haricot verts.

Lägg över bönorna i en skål. Ringla över olja och vinäger. Strö på flingsalt och svartpeppar.

Smula över ädelost och krossa valnötterna i stora bitar och strö över salladen.



Morotstzatziki

3 grovrivna morötter

½ dl turkisk yoghurt, gräddfil eller lätt creme fraice
2 tsk söt-stark senap
½ vitlöksklyfta
½ krm salt
lite svartpeppar

eller
½ dl vitlöksdip för chips (pulver+gräddfil)

Blanda morötterna med valfritt såsalternativ. Låt gärna stå minst 30 minuter före servering.

Höst!

Inte mycket pyssel, men lite!

En uppsättning sockar och vantar till lillasyster borde inte ha tagit längre tid att sticka än en vecka, men det har tagit sin modiga tid. Några vecka har de nästan färdiga vantarna legat och väntat på att få trådarna fästade. Förra veckan kom första snön och några minusgrader som envisades med att stanna kvar även på dagen. Men eftersom sambon är hemma på veckodagarna insåg jag inte riktigt det akuta med att ge lillasyster ett par vantar förrän på lördagen när vi var på stan och småhänderna var alldeles iskalla på den korta promenaden mellan bilen och alla affärer. Så på söndagen, efter att jag hade tagit på lillasyster overall, mössa och alla andra sovattiraljer, kom jag ihåg vantarna. Hon fick helt enkelt sitta med alla vinterkläderna på medan jag sydde fast trådarna. För en gångs skull har jag till och med tänkt på att matcha färgerna, lillasysters vinteroverall är också grå, vit och rosa. DET är jag stolt över att ha tänkt på!

Nästa projekt blir att sticka ett par vantar till storasyster, de blir inte färgmatchade, förmodligen inte ens med varandra... Där fick ni en liten cliffhanger!

Tillsammans av Denise Rudberg

Den här boken hittade jag i svenskförrådet på jobbet och jag kände mig tvungen att läsa den så jag skulle veta om jag ska rekommendera den till eleverna. Men jag var också nyfiken på Denise Rudbergs ungdomsromaner, jag har hört att de är bättre än hennes vuxenböxker som jag inte har varit genomimponerad av. Eller rättare sagt skulle jag tro att alla hennes böcker tilltalar betydligt yngre läsare än mig.

Den här boken handlar om tre ungdomar som ska spendera en sommarlovsvecka på tv-sänd matlagningskurs. Det är Jacob, ledarens son och Alexander, son till en toppdiplomat, han ganska nyligt flyttat tillbaka till Stockholm efter diverse utlandstjänstgöringar och sist men inte minst Theresa, tjejen som bor med sin ensamstående pappa på en husbåt. De här tre hamnar i samma grupp i matlagningskursen och de blir snabbt goda vänner. Ganska snart visar det sig att var och en av dem har sina egna problem och de kommer att behöva varandra för att kunna lösa dessa. Boken utspelar sig i ett sommarhett Djurgården och ute på en ö i Stockholms skärgård. Det finns både action och romantik i den här boken även om vänskapen är det som får störst utrymme.

Nå, kommer jag då att rekommendera den här boken för eleverna? Jo det kommer jag att göra. Jag tror att många ungdomar gillar den här typen av böcker och det är verkligen feelgood, en bok att koppla av och mysa med! Det här är en riktig bladvändare, jag hade svårt att lägga ifrån mig den innan jag hade läst ut den och sådana böcker behöver man ibland!

Som alla andra

Enligt en undersökning som jag såg när jag läste en kostkurs på universitetet för några år sen äter mer än femtio procent av Sveriges barnfamiljer tacos minst en gång i veckan och det verkar vara fredagkvällar som är den stora tacokvällen. Det gör inte vi men ikväll har vi faktiskt varit mainstream och gjort som alla andra. Dessutom bjöd vi svägerskan M och kusienrna på tacomiddag, det är alltid trevligt med sällskap. Lillasyster gjorde tacodebut och hon tyckte att det var en riktig hit. Hon fick nöja sig med en vegetarisak, bantad version av tacos nämligen majs, banan och ost, perfekt att sitta och pilla i sig på egen hand! För att bli mätt fick hon det aningen mer originella tacotillbehöret gröt, men kombinationen funkade tydligen för hon åt med god aptit. 

Som maträtt fyller tacos två bra funktioner för familjelivet. Grönsaker ingår som en naturlig del i måltiden och man sitter länge och äter tillsammans. Anledningen till att vi äter det så sällan är att jag tycker att det är dyrt och jobbigt att laga till. Dessutom blir det mycket disk. En god köttbit och potatis och rotsaker i ugn eller hemgjord pizza känns mycket enklare och billigare och är vår vanligaste fredagsmysmat. Men ofta orkar vi faktiskt inte göra något speciellt alls på fredagarna utan det blir alldeles vardaglig pannkaka eller makaroner och korv.

På allmän (nåja) begäran

På facebook kom en fråga efter jag hade publicerat mit förra inlägg här på bloggen. Frågan gällde stallet. Jag har faktiskt vait i stallet två gånger den här veckan, i måndags tillsammans med hela familjen och nu idag. Idag var ett extrapass eftersom hästens matte var bortrest. Hästen har fått ett läskigt sår på ett ben som inte har velat läka så till sist fick hon penicillin. Penicillin som skulle sprutas in... Jag har aldrig gett spruta förr, varken på folk eller fä och om sanningen ska fram har jag knappt fått någon spruta heller. Jag har fortfarnade inte gett någon spruta, frun i stallet som var rutinerad i sprutandets ädla konst kom nämligen ut och sprutade åt mig. Jag behövde bara hålla i. Det gick väldigt bra!

Planen var att jag skulle skritta ut på en liten tur men med en bunt orättade prov i jobbväskan fick planerna på ridning stryka på foten ganska snabbt. Istället tänkte jag ta liten promenad med hästen för att hon och jag skulle få röra lite på oss. Jag försökte men efter bara några hundra meter vände vi, nattens och förmiddagens snöstorm hade förvandlat vägarna till glas, jag vet inte vem som halkade mest, jag eller hästen...

Jag for hem istället, gav barnen välling som jag serverade till Martin Emtenäs i Mitt i naturen på ormjakt. För en gångs skul hittade han faktiskt det djuret han sökte... Sen blev det provrättning. Och lyckliga jag, det kommer inte in några nya rättningsuppgifter förrän på MÅNDAG! Nästa vecka ska dock två klassers prov rättas, utvecklingssamtalsomdömen till två klasser ska skrivas och artiklarna till senaste numret av skoltidningen ska läsas, rättas och betygsättas. Jag gillar att ha mycket att göra, äntligen känner man att man lever efter att ha känt sig mer eller mindre halvdöd i några år ;-)

En vanlig vecka

Om någon undrar varför det har duggat glest mellan inläggen den här veckan så beror det på att jag har gjort något annat. Riktigt vad vet jag inte riktigt. Kanske såna spännande saker som att hänga tvätt, rättat prov, faktiskt läst lite ur den här omgångens bokcirkelbok "To kill a mockingbird" eller "Dödssynden" som den heter på svenska. Jag har snart läst ut den. Dessutom har jag stickat på ett par vantar åt lillasyster, det är bara trådarna som ska fästas och det måste ske snabbt för nu börjar det verkligen behövas vantar. Inatt kom nämligen snön. Min lilla bil som inte har fått några vinterdäck på sig än fick stanna hemma och istället fick familjen skjutsa mig till jobbet och storasyster till dagis. Nu är arbetsveckan nästan slut, i morgon har jag sovmorgon (eller hemarbete) hela förmiddagen och jag har rättat undan proven så det känns nästan som helg redan nu. 

Oväntad familjeutflykt

Stalldag idag. Gissa om jag höll på att trilla av stolen när sambon föreslog att han och flickorna skulle följa med. Det passade riktigt bra, för hästen har ont i benet och skulle bara pysslas och promeneras med, ingen ridning alltså. Barnen har aldrig sett hästen i verkligheten, bara på bild men storasyster känner igen mina stallkläder och säger alltid "Mamma rida häst" när jag kommer upp från källaren i stallmundering.

Storasyster var dock inte alls jättesugen på att följa med till stallet och titta på hästen och det förstår jag för hon är livrädd för kor och andra stora djur och inte särskilt intresserad av djur i allmänhet heller. Lillasyster däremot visar redan andra takter och tycker att både hund och marsvin och sköldpaddor är jätteroliga.

I stallet var det samma sak. Storasyster satt i tryggt förvar i sin vagn och vägrade komma upp ens i famnen medan lillasyster var jättesur över att vara tvungen att sítta i vagn, hon hade nog helst velat sitta upp på hästen och rida ett varv eller två, nio månader gammal som hon är. Det fick hon inte, men väl känna och klappa på "poan". Vi tog en liten promenad också men barnen hade alldeles för lite kläder på sig och dessutom började de vara trötta så det blev en kort sväng.

Sambon blev riktigt charmad och ridsugen, så rätt vad det är blir det väl jag som får sitta hemma med barnen medan han far iväg och rider... I så fall skaffar jag motorcykel!

Tvingad till lugn och ro

Vi brukar ha ett ganska högt tempo på helgerna, vi far och flänger, och våra så kallade hemmahelger innebär oftast inte mer hemmatid än att vi uför eftersläpande hushållsarbete som tvätt och gräsklippning/snöskottning under någon timme och att vi sover hemma. Resterande helgtid far vi ofta runt och hälsar på våra vänner och bekanta.

Den här helgen blev vi tvugna att hålla oss på hemmaplan. Storasyster fick nämligen sitt livs första magsjuka, med tillhörande feber på lördag morgon. Magsjuka är ett av få lägen när till och med vi fattar att man måste hålla sig på hemmaplan. En trött och ynklig och gnällig liten flicka gjorde dessutom att det inte gick att göra mycket vettigt alls förutom att se på tv och bara vara. Och vilken lång helg det blev. Det kändes som att bara lördagen varade i minst två dagar, så när det äntligen blev lördag kväll, då var jag beredd att förbereda en arbetsvecka nästa dag. Då var det trevligt att komma på att bara halva helgen hade gått! Alla som klagar på att helgerna går för fort, det är mitt bästa tips, gör så lite som möjligt, då blir helgen maximalt lång!

Sambon har jobbat med värmepannan i källaren och bilat och gjutit och haft sig. Därför har marsvinen fått bo i vardagsrummet i helgen, till lillasysters stora förtjusning!



 Idag har storasyster varit mycket piggare även om inte matlusten riktigt har kommit tillbaka och orken har inte riktigt varit vad den brukar vara. Jag brukar klaga på att folk aldrig kommer och hälsar på oss. Men i helgen har sanningen visat sig - folk kommer och hälsar på om vi någon gång är hemma.Vi hann nämligen med att få två besök igår trots magsjuka i huset och idag har en kollega med dotter varit här på teprovning! Det är så kul när folk kommer och hälsar på! Och nu måste ju jag återgälda teprovningsbesöket och hon har många fler teer än jag!

Tänker på framtiden...

...i dubbel bemärkelse. Framtide på kort sikt är att jag har förpackat årets andra skörd från älgjakten.

Jag har paketerat en sjundedels älgtjur ikväll. Skönt är det åtminstone nu när den ligger i tryggt förvar i frysen.

Dessutom har jag gjort årets välgörenhetsinsats och kanske en isats för mig själv på längre sikt, även om jag givetvis hoppas att det inte är så. Jag har nämligen beställt ett USB-minne från rosa bandet. Riktigt superfint var det, jag brukar inte falla för snygga prylar som jag inte behöver, men när desigern är en som man vet vem det är och det dessutom är riktigt, riktigt fint och det går till ett gott ändamål är det klart att jag var tvungen att beställa! Att jag redan har två USB-minnen som jag aldrig använder räknas inte, det här ska jag bara ha för att det var så snyggt ;)

Visst är det härligt med kontraster så här en vanlig fredagkväll!

Uppdatering: Om fler än jag vill ha rosa bandet-prylar kan ni beställa här.

Jag och min tehylla

Jag hade egentligen bloggtorka idag, ingenting alls kul att skriva om. Men, under min dagliga bloggrunda såg jag att verkar ligga i tiden att skriva om te. Vilket otroligt passande ämne! Det måste jag också få skriva om!

Min tehylla har varit en följetong förra veckan. Den rasade nämligen ner efter att ha hängt på lite trekvart en ganska lång tid. Jag for iväg till byggvaruhuset och köpte två små (tyckte jag), vinklar för att fästa upp den på väggen igen. Sambon höll på att skratta ihjäl sig när jag kom hem med mina små vinklar, han påstod att de var tillräckliga för att hålla fast en bärande regel (på riktigt alltså, inte bara som ironi). Sen for han iväg och köpte möbelvinklar till min tehylla (gulligt av honom, kan hjälpsamheten ha berott på kärlek till mig eller till hans kaffeburk som bor på samma hylla?). En dejt med skruvdragaren och teet fick flytta hem igen.

Vad bor då på min tehylla? Störst är kaffeburken. Den innehåller Gevalias kokkaffe och är som sagt sambons bästa vän. Burken bredvid kaffet innehåller för tillfället grönt citron-passionste, löste från stormarknaden i stan. Den lilla burken i samma serie har svart apelsinte från Kahls i sig, snart slut förresten. Den snygga och välmatchade burkserien har jag fått av svägerksan C, nästan allt hemma hos mig som är välmatchat kommer från henne. Bredvid apelsinte står en burk samovar-te som jag fick av mamma och pappa i somras. Den burken är faktiskt just nu tom. Bakom samovarteet syns en glasburk, den innehåller Kobbs blåbärslycka (svart). Flaskan bredvid blåbärsteet innehåller ett spännande svart te från grannstadens lilla teshop som heter T-2000, det smakar coca-cola och är tro det eller ej jättegott! Framför står en dekorerad glasburk med grönt lugn och ro-te, även det en gåva av svägerskan C, både burk och innehåll. Glasburken med rött lock innehåller ett annat favoritte, rött päron-yoghurt-te. Smakar Piggelinglass och är det som finns i min tekopp just nu. Plåtburken bredvid innehåller precis vad texten utanpå säger, vanligt, svart, Twinings Earl grey. Ska alltid finnas hemma. Liptonburken bredvid kommer dock aldrig någonsin att innehålla vad etiketten säger, just nu rymmer den istället rött vaniljte, ett helt smaklöst te som just därför har visat sig vara väldigt drygt... Ovanpå balanserar en burk ryskt chai, helt oöppnad, inköpt på loppis.

Som ni ser hittar man lite av varje i min tehylla. Jag brukar försöka att alltid ha 5-6 sorter hemma och jag köper aldrig större förpackningar än ett hekto om jag köper lösviktste, allt för att det inte ska stå en massa gammalt domnat te på min tehylla. Dessutom gillar jag omväxling. Svart te är favorit, men goda röda teer är inte heller fel, dessutom är de så vackra när man dricker dem i glas. Grönt te däremot smakar nästan alltid hö och är inga favoriter. Alla teer blir godast om man brygger dem i samovar men mysigast är att brygga sitt te i tekanna. Min tekannesamling ska jag visa en annan dag!

My cup of tea!

Bemärkelsedag igen!

Igår firade jag kanelbullens dag. Idag är det också bemärkelsedag men en betydligt mindre medialt uppmärksammad dag. Jag undrar om ens de berörda vet om att de har haft en egen dag idag. Det har nämligen varit internationella lärardagen idag. Så härmed firar jag alla oss som varje dag kämpar med att bringa lite kunskap och bildning till framtidens världsmedborgare. Vi har världens mest futuristiska yrke, har ni tänkt på det?

SÅ ett fyrfaldigt leve tilll alla lärare

Hipp hipp HURRA! HURRA! HURRA! HURRA! 

Firar kanelbullens dag!

Går vi mot varmare tider, det är frågan?

Knappt hinner man sanera källaren efter en reparation så är det dags att plocka fram bilmaskinen igen och bila upp golvet. Nja, det är inte direkt jag som bilar, men förmodligen blir det jag som får sanera. Det är inte direkt så att vi har väldigt ofta fel i källaren, det är snarare så att jag är väldigt seg på att sanera. Senast källargolvet behövde bilas i var förra hösten när vi hade slängt för mycket kaffesump och stekfett i avloppet så det blev tvärstopp. Städningen blev inte av förrän närmare juletid och höggravid som jag var blev det ingen totalsanering förrän i somras.

Den här hösten gick värmepannan och havererade så vi blev tvungna att byta ut den. Givetvis måste man vara trendig och skaffa samma som alla andra även om vi enligt mina beräkningar inte kommer att tjäna ett enda öre på bytet de närmaste tio åren.Jag är dessutom helt övertygad om att källaren och därmed hela huset skulle må mycket bättre av att fortsätta eldas med ved eller pellets för att ha ett rejält självdrag genom murstocken. Men, men kvinnlig logik och tråkigt realistiska argument håller inte när sambon vill ha DET SENASTE. Nåja, jag får väl trösta mig med att alla andra tycker som sambon, att det är värmepump som gäller, så förmodligen kommer det att höja värdet på huset mer än mitt alternativ. Dessutom verkar det inte som att vi kommer att gå i direkt förlust. Men inte känns det kul att gå på banken i veckan och låna hundratusentals kronor för en värmepanna. Alternativet, att inte ha någon värme är ju dock ännu värre så det är bara att bita i det sura äpplet... 

Fisksoppa med citronfrisk röra 2 pers

Svägerskan Å ställde upp och var med barnen när sambon fick göra en blixtutryckning i älgskogen. På köpet fick jag lunchsällskap innan jag stack iväg till jobbet. Det blev den här vardagsfestliga fisksoppan.

400 g fiskfilé, block går bra
1 gul lök
1 morot i slantar
2 potatisar i bitar
ca 100 g kålrot i tärningar
ca 50 g rotselleri i små tärningar
1 msk olja
1 tsk curry
1 tsk timjan
1 pressad vitlöksklyfta
5 dl vatten
ev. 1 fiskbuljongtärning
2 msk tomatpuré
1 tsk salt (mindre om du använder buljongtärning)
ev. 4-5 kvistar citrontimjan

Skär alla grönsakerna. Fräs dem i oljan tillsammans med curry, vitlök och timjan.
Späd med vatten och tomatpuré samt buljongtärning om du vill. Låt koka ca 10 minuter.
Dela fiskfiléerna i mindre bitar. Lägg ner i soppan och låt sjuda ca 5 minuter. Om du har, låt några kvistar citrontimjan eller färsk timjan koka med. Smaka av med salt. Servera med en klick citronfrisk röra i tallriken.

Citronfrisk röra

1 dl kesella lätt eller lätt creme fraiche
½ tsk rivet citronskal
1 tsk hackad persilja
½ krm salt

Blanda alla ingredienser i en skål. Servera som tillbehör till soppan.


Babyversion:
Koka allt enligt receptet men skippa buljongtärningen. Ta av lagom mängd åt bebisen innan du saltar soppan åt resten av familjen. Mixa till lagom konsistens. Kokt fisk och kokta grönsaker är perfekt mat till bebisar. Energiberika genom att röra ner en tsk smör eller olja per bebisportion.