Trädojjan på rull igen!



Sista dagen kom min mobil fram efter en vecka på rymmen, så nu mina vänner kan ni ringa till mig igen! Och jag kan åter igen visa lite bilder! Fiske, bad god mat och umgänge, allt ryms i den här bilden!


Tre år efter pension har våran älskade husvagn Trädojjan fått rulla ut på vägarna igen! Dock bara tre kilometer, det är längre än vad vi egentligen vågar köra med den. Trädojjan står egentligen uppställd vid stugan, som sovboda i väntan på att den riktiga stugan kanske någon gång ska bli färdig. Men i fredags eftermiddag fick vi erbjudande om att följa med och campa med sambons barndomsvän. Egentligen var det nog tänkt som en grabbhelg men jag tyckte att jag hörde sambon andas nåntiong om att "du kan ju koppla trädojjan och komma om du vill", så det gjorde jag. Lite mat ur kylen, lite kläder, fiskegrejer och en fräsch gasoltub från macken, sen var jag och barnen klar!

Och vilken helg vi har haft! Superhärligt väder, trevligt sällskap, några geocachear men inte en endaste fisk för någon av oss. I vanlig ordning är det hunden som är den mest entusiastiska fiskaren i vår familj. Jag och sambon var less efter en kanske en kvart var, hunden, hon stod och bevakade fisket till klockan halv ett på natten när vi tvingade in henne för att vi gick och lade oss. Men halv sex på morgonen ville hon ut igen. Halv sju släppte jag ut henne och sedan fiskade hon i stort sett hela dagen...

Storasyster, hon har aldrig sovit i husvagnen på något annat ställe än vid stugan, så hade väl inte riktigt kläm på de verkliga fördelarna med husvagnslivet. När vi började göra barnen iordning för nattning frågade hon lite skeptiskt -Ska vi verkligen sova här mamma? Varför ska vi göra det? Det första hon sa när hon vaknade på morgonen och drog upp rullgardinen var -Det var mysigt att sova här mamma.... Jag kunde inte låta bli att fråga henne vilket som var roligare, att semestra med tåg i fjällen eller i husvagnen tre kilometer från vår stuga. Husvagnen var det självklara svaret. Inte helt oväntat för hon var inte särskilt imponerad av vår fjällsemester (förutom sällskapet och själva hyrstugan, det gillades skarpt, eget rum och privat buskompis och allt).

Slutsatsen som kan dras än en gång är: att följa en impuls blir nästan alltid bra, även om man glömmer smöret och vällingflaskorna i hastigheten. Lång förberedelse och planering blir förstås också för det mesta bra men det är lätt att ha för höga förväntningar sådana gånger.



I bakgrunden -Trädojjan i sin fulla prakt!



Niceville av Kathryn Stockett

Bilden kommer från Bokus, min egen kamera ligger kvar i stugan...

Oj vilken bra bok jag fick låna med mig när jag hälsade på gamla kollegan på skärgårdsön för någon vecka sedan. Jag andades bara om att jag inte hade någon bra bok på gång för tillfället så stack hon den här boken i händerna på mig. Och vad glad jag är att vi läste Dödssynden av Harper Lee i bokcirkeln i vintras, det gav lite bonus till den här boken. Men om man bara ska läsa en bok om apartheidsystemet i Amerikanska södern på 60-talet, då tycker jag att man ska läsa den här boken, Niceville.

Boken utspelar sig i Jackson, Mississippi på 60-talet. Den 23-åriga plantagedottern Skeeter kommer hem efter att ha läst fyra år på college. Hon drömmer om att bli journalist och som ett första steg i karriären får hon jobb på lokaltidningen. Hennes jobb blir att skriva husmodersspalten. Som fin vit flicka har hon aldrig gjort ett ärligt hushållsarbete i hela sitt liv så för att kunna besvara läsarnas frågor får hennes bästa väns svarta hembiträde Aibileen hjälpa henne. Vänskapen men Aibileen leder till att de börjar skriva en bok, en bok med ett livsfarligt innehåll som kan förändra hela världsordningen i Skeeters och Aibileens del av världen.

Det som gör den här boken så bra är att den berättar på ett engagerande sätt, jag vill hela tiden veta hur det ska gå för Skeeter, Aibileen och de andra. Den berättar om kvinnornas sydstater, både den vita överklassen och de svarta tjänarnas. När jag hade läst boken klart var det inte ens självklart vem som längre var vit eller svart eller överklass eller underklass. Jag fick också en tankeställare om mina egna värderingar, jag kom på mig själv med att inte alls vara så fördomsfri som jag trodde. Det som gör boken så bra är att det är så mycket sorg och starka händelser men det är också hopp och glädje och massvis med kärlek över gränserna. Jag tycker också om att bilden av kvinnorna i boken är riktigt nyanserad.

Armband



Ganska snyggt om jag får säga det själv. Men nog hade det varit ännu tjusigare med guldtråd!


Har man skjutit till sig en tång är det klart att man måste använda den! Jag testade förrst att göra en sån där söt trådängel, men jag insåg att för att göra en ängel i tråd är det minsta kravet att man åtminstone vet hur en ängel ser ut, och det visste inte jag, visade det sig. Flopp alltså!

Efter en del surfande hittade jag en beskrivning på hur man gör ett armband, egyptiskt kallades det, men jag tycker att det ser minst lika fornnordiskt ut som egyptiskt. Några timmars knåpande senare så blev det faktiskt färdigt. Det var ett enkelt pyssel, en rulle tråd av önskad metall (jag använde hederlig järntråd) en plattång och en rundtång (heter det så måntro?) Det trixigaste var att göra länkarna ungefär likadana men efter en stund så fick jag in "snitsen".

Extra nöjd är jag med haken, för den designade jag alldeles själv.

Femma!

Igår var det hembygddag i byn där stugan ligger. Paltlunch med våffelefterrätt och på det lite loppis. Mormodern hade ett stort arbete med att ta sina barnbarn runt på loppisen för att alla skulle få välja var sin sak. Storasyster valde en hund i bur (jag vet att de heter nåt flashigt på engelska men jag minns inte vad), lillasyster såg genast potentialen i själva buren som förvaringsplats  för kottar. Lillsasýstern själv fick två stycken "Hugosar". Hon har nämligen precis lärt sig att säga Hugo, som vår stora sköldpadda heter, och hon är väldigt intresserad av allt vad sköldpaddor heter just nu.

Efter den rejält stadiga lunchen kunde jag inte motstå att testa mina luftgevärsskyttetalanger. Det är flera år sedan jag sköt sist, men jag tror att Palten och våfflorna gjorde handen lite stadigare för jag lyckades skjuta till mig en delad fjärdeplats. Tyvärr så höll inte nerverna för en särskjutning, så jag slutade med en femteplats. Priset blev en multitång, perfekt både när man ska bygga marsvinsburar och om jag skulle få för mig att testa luffarslöjd någon gång.

Faktiskt mitt livs andra skyttepris. Förra gången vann jag en mugg...

Kors och tvärs



Ett av Sveriges mest fotade motiv - Lapporten


Diagonalt genom hela länet blev vår semestertripp detta år. Först tågresa upp till Abisko. Nyheterna har idag rapporterat att turistnäringen i Sverige och länet slår alla rekord och det har vi sett exempel på de här dagarna. Tåget var proppfullt med folk och det pratades alla möjliga språk i vår vagn. Storasyster delade säte med en fransyska. Hotellen i Kirunafjällen var fullbokade och även där fanns både tjecker, tyskar, fransmän, norrmän och förstås svenskar från alla hörn av vårt avlånga land.

Abiska turiststation

En dag körde vi över till Narvik. Jag förstår varför Norrmännen kommer tillSverige på sin semester. Krokiga vägar och dyra priser...  Men väldigt väldigt serviceinriktade och trevliga människor. Hoppas att norrmännen som kommer hit möter lika trevliga svenskar! Givetvis var fikshallen i Narvik ett måste. Färsk torsk och färsla räkor fick följa med hem till stugan och sedan frossade vi på kvällen.

Det är lite skillnad mellan ebb och flod, det var ebb när vi besökte Narviks hamn!

Hemresan gick i geocashingens tecken. Det är ett bra sätt att upptäcka nya platser, vi hittade några riktiga guldkorn!

Vilken makalös sommardag!

Idag har jag bara gjort sånt som jag på vintrarna tänker att man ska göra varje dag på somrarna, men som man i verkligheten sällan gör. Jag har städat lite lagom så att det faktiskt känns riktigt sommarfräscht härhemma, hängt ut sängkläder på tork i solskenet, druckit saft och bullar i bersån, hälsat på hästen och borstat lite (tyvärr ingen ridtur idag, jag försökte övertala storasyster att pröva, men hon avböjde den här gången också), sedan blev det några eftermiddagstimmar på stranden, korv och pulvermos till middag, besök av svägerksan M med kusinerna S med lite mer fika i bersån och nu trötta barn som ligger tyst och snällt i sina sängar och jag ska lägga mig på soffan med en tekopp och en bra bok. En bra dag behöver inte vara en så märkvärdig dag! 

Tänk att förutsättningarna för en sån dag bara är två, solsken och ledighet, men ack så svåra att få till vissa somrar, men inte den här. Än så länge har solskensdagarna bara avlöst varandra, precis lagom uppblandade med några molniga dagar så man hinner baka de där bullarna som ska fikas i bersån. Nu räknar jag ner dagarna till sambon också får semester. Då kommer mina dagar att se lite annorlunda ut, men de kommer att vara minst lika bra!

Hallonbiskvier ca 30 st

Det här receptet fanns i senaste numret av tidningen Hembakat men en del förändringar behövde göras. Jag AVSKYR egentligen att baka pilliga bakverk som ska se snygga ut, och jag är egentligen inget jättefan av biskvier men de här var så rosa och söta på bilden att jag bara var tvungen att testa. När jag var klar skrev jag på facebook att jag aldrig mer ska göra biskvier och att jag inte skulle lägga ut receptet här på bloggen. Men nu sitter jag här ändå...  För det smakade faktiskt bra, de var godare än vanliga biskvier tack vare att de var lite syrliga och inte bara sliskiga. I originalreceptet var det vit choklad, men den räckte inte, därför satte jag mörk choklad på hälften av biskvierna och jag tyckte faktiskt att det var godare (jag är inget jättefan av vit choklad. Däremot blir det snyggare med vit choklad).

250 g mandelmassa
2 äggvitor
1 ½ dl strösocker

Hallonkräm:
200 g smör
1½ dl florsocker
3 tsk vaniljsocker
3 äggulor
2 dl frysta och tinade hallon (ej avrunna)

Doppning:
300 g vit eller mörk choklad

Sätt ugnen på 200 grader. Kör mandelmassa, äggvitor och socker till en jämn smet i matberedare eller riv mandelmassan och blanda med övriga ingredienser till en jämn smet. Låt vila i kylskåp ca 20 min så smeten får fastare konsistens.

Klicka ut 30 rundlar med två teskedar på en bakpappersklädd plåt. Grädda ca 8 minuter tills de är gyllene i färgen. Låt kakorna svalna.

Se till att alla ingredienser till hallonkrämen har rumstemperatur. Rör smöret mjukt för hand. Blanda ner äggulor, florsocker, vaniljsocker och äggulor i smöret. Tillsätt hallonen, lite i taget och rör slätt. Om massan skär sig, vispa upp en äggula till och vispa med elvisp ner röran, börja med en liten klicka och tillsätt sedan hallonkrämen lite i taget under vispning tills den blir en slät kräm.

Fördela krämen på de kalla bottnarna. Ställ kallt så smörkrämen stelnar.

Smält chokladen (var för sig om du har två sorters choklad). Doppa biskvierna i chokladen (det här var det näst trixigaste momentet förutom att lyckas undvika att hallonsmeten skär sig).
Ställ kallt så chokladen stelnar innan kakorna förpackas.

Morberg grillar av Per Morberg

Den här boken fick jag av familjen när jag fyllde år igår. Det var taktiskt av sambon att väla en kokbok med mat som han skulle vilja äta! Storasyster fick följa med pappan och köpa min present. Stolt som en tupp var det första hon sa när hon träffade mig efter inköpet -Mamma! Vi har köpt en matbok till dig! Men hon berättade inte vilken som tur var och jag blev faktiskt glatt överraskad!

Om man har sett Per Morbergs tv-program så känner man igen typen av mat i den här kokboken. Det är rustikt, maskulint och inget svammel. Svårighetetsgraden på många av recepten är ganska hög, men det finns också en del enkla recept. Frågan är bara om den ovanare matlagaren kan urskilja vilka recept som är enkla att lyckas med och inte? Här finns allt från egna hamburgare, grillad korv och hel grillad fisk till helstekt vildsvin, kyckling i ölburk (just den rätten förstod jag faktiskt inte beskrivningen till), hemlagad korv m.m. Det är slow food, man kommer inte på att man ska grilla när magen börjar kurra på söndagseftermiddagen och ica stänger om fem minuter om man har tänkt laga mat med Per Morberg, nej, helst ska man ha en halv dag på sig och en egen personlig slaktare som hängmörar köttet åt en i åtta vackor. Inte Icas centrallagerköttfärs här inte... Och det är klart att det är det bästa och trevligaste sättet att laga mat!

Jag tror faktiskt att den här boken mest är tänkt som ögongodis men givetvis också inspirationskälla. Det allra bästa med boken är ändå inte recepten utan det personliga tilltalet. Per Morberg har många små personliga tips och framför allt bildtexterna känns väldigt personliga. Det gör att boken ger nästan lika mycket att bara läsa som att verkliga laga mat med. Självklart kommer jag att laga recept ur boken, framför allt förslagen på tillbehör när man grillar fisk ska jag kolla extra noga! Sambon får snart semester då borde det bli utrymme för mycket grillning! Jag kan dock inte låta bli att tänka på något hur hungrig jag kommer att vara innan den hela köttbiten har grillats sina tre timmar med passning var tionde minut. Hungern är bästa kryddan heter det ju!

Glassmarängtårta med jordgubbar

Idag har jag fyllt år Hipp hipp hurra! (Det där betyder att alla ni som läser det här inlägget måste skriva en grattiskommentar - även ni som har gratulerat på annat sätt ,-)

Tårtan blev en riktig höjdare, perfekt för kalas i varmt väder! Den tog kanske 10 minuter att sno ihop och var svalkande i sommarvärmen!

Min vana trogen kom jag inte ihåg att fota förrän det nästan var för sent. Men den var faktiskt snygg! Så snygg att svägerskan H trodde att den var köpt!

4 dl vispgrädde
2 dl creme fraiche (ca 40% fetthalt)
1 äggula
½ dl florsocker
1 påse (ca 100g) maränger
½ dl chokladsås

2 l jordgubbar

Vispa grädden i en skål. Vispa creme fraichen tjock i en annan skål. Vänd ner äggula och florsocker i den vispade creme fraichen. Vänd försiktigt ner grädden i creme fraiche-blandningen.

Lägg plastfolie i en rund form (eller vilken form som helst beroende på hur du vill ha din tårta). Häll1/3 av gräddsmeten i formen. Lågg ner maränger i ett tätt lager ovanpå gräddsmeten och ringla chokladsås på marängerna, sedan ytterligare 1/3 av gräddsmeten, ett lager maräng och ett lager chokladsås. Avsluta med graddsmet och sist chokladsås i ett snyggt mönster ovanpå alltihop.

Frys in minst 4 timmar. Ta fram tårtan en stund innan servering så den blir lite krämig i kanterna. Dekorera med jordgubbar ovanpå och runt tårtan.

Chokladsås:
Visserligen kan man använda färdigköpt chokladsås, men det tar inte många minuter att göra egen i micron

½ dl kakao
½ socker
vatten till lagom konsistens

Blanda socker och kakao i en kopp. Späd med vatten, lite i taget, till såsen får lagom konsistens. Kör på full effekt i micron 1½ minut. Rör om.

Lycka och ett par blå skor av Alexander MacCall Smith

Sjunde delen i serien om Mma Ramotswe och Damernas detektivbyrå. Det är ett bra tag sedan jag senast hälsade hos Mma Ramotswe i Botswana senast. Jag ledsnade litet på Damernas detekktivbyrå-böckerna efter att ha plöjt några för många i lite för tät följd. Men senast jag var på biblioteket fick den här boken följa med hem som ljudbok och det har jag inte ångrat. Det här måste vara den perfekta semesterläsningen. Lite lagom filosofi om de riktigt små vardagliga tingen. Lite afrikansk värme, lite rooibos-te, lite sand och damm och en kobra inne på kontoret. Lättsmält och trivsamt, precis som Damernas detektivbyrå ska vara.

Den här gången får Mma Ramotswe i uppdrag att lösa ett mysterium med en hotad kokerska vid ett collige. Mma Makutsi ska gifta sig men sjabblar till det för sig. En mystisk tystnad infinner sig i ett naturreservat. Precis som vanligt löser Mma Ramotswe alla fall på sitt eget sätt, med lite list och en hel det hett Rooibos-te. Enligt Mma Ramotswe är just hett Rooibos-te det enda som svalkar en olidligt het Botswansk sommardag och det bästa sättet att lösa svåra problem. Något att testa för alla som likt mig lider i de senaste veckornas värmebölja kanske?

Loppislördag

Jag och lillasyster har varit på loppis i hettan. Dagens fynd är nog det mest groteska jag någonsin har fyndat och förmodligen kommer att fynda! Ett torkat gäddhuvud monterat som en trofé. Fråga mig inte vad jag ska ha det till! Kanske får det skrämma bort inbrottstjuvar i stugan?




Jämför med bilnyckeln!



Jag fyndade lite annat också, bland annat två små trasdockor. Det var främst tänkt till Lillasyster, hon tycker så mycket små mjuka dockor men hon har inte haft någon egen förrän idag. Hon blev jätteglad och har burit omkring på sin lilla docka hela dagen. Storasyster fick den andra dockan för rättvisans skull.

Det här är lillasysters docka. Storasysters är likadan fast med röda kläder.

En fin uppslagsbok i nyskick för barn om all världens djur fick också följa med hem. Storasyster tyckte att den var väldigt spännande och intressant. Risken är väl bara att boken kommer att vara sönderläst redan innan barnen kan läsa på riktigt. Samtidigt vill jag inte undanhålla en så fin bok för storasyster nu när hon är intresserad. Hon får titta fritt i den nu så får jag hoppas att jag kommer över ett nytt ex när den här är sönderläst. Det är ju ingen glädje i böcker som man inte får använda...



Så här ser den ut, boken.



 

I boken finns både vilda djur från hela världen och även tamdjur med jättefina bilder!

I flygande fläng

Några bräder till har jag fått dit efter att den här bilden togs. Nu är det panel upp till den lilla fyrkanten under nockåsen.

Mycket kommande och farande har varit den senaste veckan. Jag och barnen har rantat fram och tillbaka och kors och tvärs. Till slut var jag helt snurrig av allt packande och farande. När jag skulle sväng nummer två till stugan glömde jag att packa alla storasysters kläder i hastigheten. Tur att det finns tvättmaskin i stugan. Och att jag inte är så duktig på att packa upp när jag kommer hem, det låg en långärmad tröja och ett par långbyxor i väskan som tur var!  Som bevis på hur mycket jag har flängt så kan jag berätta att jag lyssnade ut en ljudbok på tre dagar bara i bilen! Recension kommer som vanligt, ska bara hinna skriva ner den!

I stugan är det så klart byggande som står på agendan. Det är panelspikande under gavelspetsarna som har varit dessa dagars projekt. Det tog slut när jag kom upp under taknocken där en ventil ska sitta. Att köra motorsågen genom en flera decimeter tjock timmervägg, det överlåter jag åt andra. Istället har jag ägnat mig åt den oerhört trista och betungande(?) sysslan att läsa inredningstidningar och försöka bestämma vilket tak vi ska ha. Efter en del funderande fram och tillbaka, mycket bläddrande och många kloka smakråd har vi betämt oss för att det blir vitmålad råspont. Det kommer att bli bra och det var inte för att det är det billigaste alternativet vi valde det utan för att det dessutom blir det snyggaste (tror vi).^Återigen känner jag mig ganska nöjd med att ha billig smak!

En ny erfarenhet har jag också gjort, nu vet jag hur det känns att ramla ner från en ställning. Jag trampade nämligen utanför en 1,5 m hög ställning när jag skulle isolera och plasta. Som tur var hann jag ta fast mig, det var bara det att det inte hjälpte, för ställningen följde med i fallet. Den fungerade som en fallskärm och gjorde att jag hann parera fallet så den värsta skadan var en bruten tumnagel (alla tjejer vet hur ont det gör) dessutom är jag gul och blå och grön på hela kroppen.

Så här ser min vad ut efter fallet.

Stugbygge med simultanförmåga

Vi var ju så duktiga med stugbyggandet under vårvintern och vi började se inflyttninsdatum närma sig. Sedan stannade det av när sambon fick jobb. Men igår hann jag ta en byggdag. Det krävde sin kvinna eftersom jag var ensam med barnen och dessutom var det isolering och panelsättning uppe på loftet. Simultanförmågan fick verkligen jobba den dagen! Det gäller att vara lite smart. Jag parkerade barnvagnen utanför lilla gökursgluggen, då roade sig lillasyster med att klättra i och ur vagnen hela förmiddagen och jag såg henne hela tiden. Storasyster lekte med allt byggskräp homn hittade på golvet dessutom fick hon agera hantlangare åt mig.

Först skulle väggen isoleras och plastas. Inga problem. Sedan skulle första panelbrädan spikas. Den skulle vara 406 cm lång, dessutom ha rätt vinkel efter taklutningen som inte var de 45 graderna som byggsågen fixade att vinkla. Det var bra, då kunde jag utan att skämmas såga sticksåg istället, mycket mindre skräckinjagande. Tack "Äntligen hemma" för att jag har fått lära mig att man ska såga från baksidan när man sågar sticksåg om man vill ha ett snyggt snitt på framsidan! Förutom att plankan var lång skulle ett fönster passas in och så skulle jag dessutom lyckas få sponten att fasa i hela vägen. Det gick inte. Det var en spik som jag hade spikat in brädan under i ett försök att "fixa till".Det var bara det att jag hade slagit i den rakt genom skåran för sponten.

Då hade jag hållit på i två timmar med isolering och skräddning av en enda bräda och jag kände att jag hade tagit mig vatten över huvudet. Jag städade alltså undan allt byggeri och gick in och kokade kaffe istället. Sedan ringde jag till brorsan snickaren och bad om support. Ett råd fick jag, så efter kafferasten var det bara att gå tillbaka, plocka fram alla grejer igen och göra ett nytt försök. Då gick det även om det inte var enkelt att fasa i den lååånga brädan i sponten när jag dessutom inte hade mer än en meter brett golv, loftet har nämligen inte något helt golv ännu bara en liten brygga i mitten. Med lite akrobatik så nådde jag ändå att spika till slut.

Då var det dags för lunchrast. In och laga lunch, mata barn, byta blöjor, städa undan, försöka söva unge (vilket inte gick). Rulla tillbaka vagn och fortsätta att bygga. Då blev det för tråkigt för lillasyster så då somnade hon. Storasystern mutades att ligga och vila mot att hon skulle få ha nappen. Hon höll sig undan i mer än en timme (men inte vilade hon, det kan jag garantera). Ena sidan av fönstret hann jag klä med panel, det var riktigt pilligt eftersom varje del måste skräddas och snickras för att passa runt åsarna. Nu är jag riktigt taggad att återvända till stugan och göra klart andra sidan av väggen också! 

Den första plankan på plats, den som var så lång och tog så lång tid!

Mitt liv med Saddam av Parisoula Lampsos och Lena Katarina Swanberg

Det här är boken om Parisoula Lampsos, en av alla Saddam Husseins älskarinnor, de hade ett förhållande till och från i över trettio år. Parisoula lever idag i Sverige och hon har tilsammans med den svenska journalisten Lena Katarina Swanberg berättat sin historia från den dagen hon träffade Saddam Hussein till dess att hon tvingades fly till Sverige. De senaste åren har jag läst ganska många verkliga berättelser om/av olika intressanta personer. Tyvärr är det inte alla intressanta personer som har sin största begåvning just när det gäller skrivande. Det är ett klokt drag av Parisoula Lampsos att "leja bort" den delen till någon som kan skriva, det gör boken så mycket mer läsvärd.

Parisoula Lamspsos föddes i Bagdad av grekisk-armeniska föräldrar. Hennes far var framgångsrik affärsman och famljen Lampsos tillhörde på 60-talet, när historien tar sin början, till Bagdads societet. Som av en slump, men med facit i hand, inte alls av någon slump, träffar den 16-årige Pari den drygt 30-årige Saddam Hussein på en fest och hela hennes liv förändras. Efter detta är  hon i Saddams våld, han kontrollerar hela hennes liv i resten av sitt liv.

Pari manövrerar sitt liv med avlyssningsmikrofoner i varje rum av sitt hus och spioner där hon minst anar det. När hon blir bortgift av sina föräldrar till en bra man tvingas han på grund av Saddam att flytta utomlands, skiljas och hon måste bryta kontakten med honom för att rädda hans liv. Hon gör många val som inte är helt självklara, och inte så lätta att förstå för oss trygga svenskar men hon försöker förklara hur hon fattar de svåra besluten och varför. 

Jag tyckte att det här var en väldigt intressant bok. Den är skriven med en genomtänkt dramturgi som gör att den aldrig blir enformig eller tråkig. Att den dessutom handlar om av de grymmaste och mest fruktade personerna som har funnits, Saddam Hussein, berättad av någon som verkligen har känt honom är givetvis det mest intressanta md boken. Den hade varit bra även om Parisoula hade varit älskarinna åt vilken tyrannisk man som helst, men just Saddam-perspåektivet ger det lilla extra. Man får en fin bild av hur människan Saddam fungerade och det är en obehaglig bild som Parisoula målar upp. Om du är intresserad av att läsa om ett ovanligt kvinnoöde, eller om du är intresserad av att läsa om Irak under Saddams styre, läs den här boken!