måndag 31 maj 2010

V.I.P-gäst på Edet Zoo

Dagens hedersgäst, hoppas att han blir hyresgäst på Edet Zoo!

Idag fick vi sällsynt besök här på tomten. En igelkott! Jag har inte sett någon igelkott sen jag pluggade i Umeå. Där såg jag igelkottar lite då och då när jag var ute och promenerade med min dåvarande hund. Men här i Norrbotten är igelkottar ganska sällsynta. Jag hoppas verkligen att han som hade vägarna förbi vår bro trivdes så bra att han beslutade sig för att slå ner sina bopålar här. Det sägs ju att man ska ha lite skräp och bråte på tomten för att de ska trivas, så att de hart någonstans att bo, och det saknas inte på vår tomt! Storasyster delade inte sin mors förtjusning över besöket, hon tyckte att igelkotten var jätteläskig. Själv kunde jag inte låta bli att känna hur taggarna kändes fast jag vet att de har en massa ohyra. Så nu har jag inte bara matat en igelkott med kanelbullar och vatten utan även klappat en! Det var dagens äventytr.

Kvällen har varit lång, jag har nyttjat tiden väl. Den började med ett annat sällsynt besök, som också fick kanelbullar, en präst. Han kom för att vi ska döpa lillasyster på söndag. Sedan middag och efter det stallet. Idag blev det en stigfinnartur som blev lite längre än jag hade planerat, hittade inte rakaste vägen tillbaka till stallet nämligen. Både jag och hästen verkar ha lika kul när vi testar olika stigar i skogen!

Lite gräs att stärka sig med efter ridturen hade han gjort sig väl förtjänt av!

Jag hann dock hem till barnens läggdags som planerat. Sedan satte jag mig framför tv:n i kanske fem minuter. Sambon satt vid datorn och det enda som gick att se på tv var Cesar, mannen som talar med hundar. Då tyckte jag att det skulle vara bättre spenderad tid att ta den halvtimmen med min egen hund istället för att sitta och titta på amerikanska hundar. Så då blev det en promenad också innan det var dags för marsvinsinsläpp och kvällsdusch! Snacka om att jag har hunnit mycket!

söndag 30 maj 2010

Bästa mors dagspresenten!

Mors dag innebär kommunen runt-race för att hälsa på våra respeltive mödrar. Själv fick jag bästa mors dagspresenten, en lång sovmorgon. Som jag har längtat efter det. Kvart i sex när Lillasyster vaknade sparkade jag helt sonika ut henne tillsammans med hennes far ur sovrummet och när storasyster vaknade en timme senare åkte hon också ut ur sovrummet innan jag nykissad kröp ner i sänghalmen igen.

Extra väl valt var tillfället för sovmorgon eftersom vi var på gamla barndomsvännens bröllop igår! Kvällen var jättetrevlig med vackert brudpar, många glada återseenden, supergod mat och tårta och barnen i tryggt förvar med mormor och morfar. Men det som gjorde kvällen allra bäst var att jag redan innan festen hade dealat till mig sovmorgon dagen därpå så att jag slapp tänka på att jag skulle vara pigg och alert senast klockan sex dagen därpå.Tack för det sambon! Och Tack brudparet för en kanontrevlig kväll!!!

lördag 29 maj 2010

Spontanbesök

Jag älskar att få spontana besök. Att bjuda hem folk är det mest pressande jag vet, då måste man städa, ha något att bjuda på och man måste ha något presentabelt på sig. Då får jag prestationsångest. Ju längre i förväg jag vet om ett besök, desto mer prestationsångest får jag. Nä tacka vet jag spontana besök, folk som bara tittar in genom dörren alldeles oförvarnat eller folk som ringer och säger: -Sätt på kaffet nu kommer jag! Då får man liksom duga som man är. Och konstigt nog, hur tom kylen än är så finns det alltid något att bjuda på vid sådana tillfällen. Och de värsta leksakerna kan man alltid kasta in i lekrummet på vägen till dörren och i övrigt så är det what you see is what you get. Knastrar det under fötterna (och det gör det ofta hos mig, att dammsuga är ingen favoritsyssla), ja, men behåll skorna på då! Och presentabelt på sig, så himla ofta går jag faktiskt inte omkring så trasig och skitig hemma att jag inte törs visa mig för mina vänner och är jag det så finns det alltid en anledning, att jag håller på med nånting skitigt till exempel.

Igår var en riktig toppendag, för då hade jag inte mindre än TRE spontanbesök på en och samma dag! Två av dem dessutom rätt sällsynta. Först kom brorsan och svägerskan C förbi när vi satt och åt lunch, bra då kunde jag äta i lugn och ro medan de roade barnen! Under mardrömstimmen kom barnens storkusin E förbi på ett väldigt sällsynt besök. Hon hade sin nyinköpta systemkamera med sig och fotade sina småkusiner, inga lätta motiv direkt! Tack för det besöket, det är alltid guld värt när det händer nåt kul de där timmarna efter middagen som jag tycker är så hemska. Till sist kom det motorcykelfrämmande ända från de norra kommundelarna. De hade så bråttom att de inte ens hann dricka en kopp, men det var himla kul att ni tittade förbi! Somm toppen på en trevlig dag kom sambon hem från sin militärövning två dagar innan han egentligen skulle ha kommit. Skönt att ha honom hemma igen!

tisdag 25 maj 2010

En Vit elefant

Nej. Jag har inte fått för mycket att dricka så att jag har sett konstiga saker. Istället har jag och svägerskan Å besökt en ganska nyöppnad second handaffär som heter Vit elefant. Den ligger i en av kommunens större byar och är specialiserad på barnkläder men amerikanskan som äger den tar även emot lite leksaker och säljer även lite roliga nya saker.

Butiken var fräsch och det var bra ordning, alla kläder var indelade efter storlek, typ av plagg och pojk- eller flick. Jag fyndade ett par byxor och en golvspegel till lillasyster och en hoppboll till storasyster. Ett plus för lekhörnan, storasyster hade också roligt när vi shoppade. Jag brukar vara ganska dålig på att handla kläder second hand, jag vet egentligen inte varför, mest tror jag att jag inte brukar idas leta igenom en massa ställ med kläder som hänger huller om buller. Den här butiken kommer jag hur som helst att besöka fler gånger även om jag egentligen inte har något akut behov av kläder till mina barn, de får ärva allt de behöver och mer därtill av sina kusiner. Det är en lyx, att bara behöva köpa kläder för skojs skull, sällan av behov.

Dagens fynd! Hoppboll med Nalle Puh, snobbenjeans och babyspegel.

måndag 24 maj 2010

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson



En gråmulen halvseg måndag passade det perfekt att läsa upplösningen av den här boken. Den kom från min hemlige bokvän i det vårsköna bokbytet jag var med i lite tidigare i våras.Vilka höjdarböcker jag har fått i de olika bokbytena jag har deltagit i och det här är ytterligare en sådan.

Molnfri bombnatt handlar om Hedwig Johansson. När boken börjar är hon en gammal dam som bor i en lägenhet i Stockholm. Hon är beroende av sina invandrade hemsamariter och året är 1994. På gatan nedanför hennes fönster går skaror av unga män och ropar: -Sieg heil. När så hennes sudanesiske hemsamarit Hadim blir nerslagen av svenska nynazister bestämmer hon sig för att skriva sin historia. Den börjar 1933 i den tyska staden Mainz. Hedwig är 11 år och hennes socialdemokratiska pappa förs till koncentrationsläger. Sedan får vi följa Hedwig genom krigsåren, fram till 1948.

Det här är en sådan bok som alla människor som inte har upplevt andra världkriget borde läsa. Den riktar sig till ungdomar men har mycket att ge även vuxna. Däremot är den ganska komplicerat berättad, med många hopp fram och tillbaka i tiden och därför ska man ändå vara en ganska van läsare för att hänga med i svängarna. Jag har läst ganska många världskrigsböcker men ingen som så tydligt visar vad kriget gjorde med Tyskland. Hitler må ha krigat mot alla världens länder, men han bedrev ju faktiskt ett krig även mot sin egen befolkning. Judarna, naturligtvis, men även politiska oliktänkare, homosexuella och på slutet till och med mot sina egna SS-officerare. Även Sverige är viktigt i den här boken, och kontrasten mellan de relativt välnärda svenskarna och de svältande tyskarna blir tydlig. Hedwig visar också hur lättledda vi människor är, Hedwig var nazist och både hon och hennes vänner trodde verkligen på Hitler. Men man förstår också hur lurade de kände sig när det hela rullades upp på slutet. Hedwig hamnade själv i koncentrationsläger helt oskyldig.

Bokens uppbyggnad gör att den aldrig blir seg för det kommer hela tiden cliffhangers, till exempel får man tidigt i boken veta att Hedwig har haft en dotter och att hon inte finns kvar i livet men man får inte veta vad som hände förrän ganska sent i boken. Det är hela vägen en riktigt bra bok!

Sommarläsning

Jag har beställt prenumerationer via tidningsbutiken.se ibland och det har alltid funkat bra. Det roliga är att det finns hur många tidningar med erbjudanden som helst. Jag brukar ge bort prenumerationer till julklapp och present, himla smidigt. Nu skulle jag verkligen behöva någon kul tidning inför sommaren, min Amelia-prenumeration går nämligen snart ut. Jag bor i en stad som inte har någon riktigt bra tidningsbutik, jag trodde vi skulle få det när Pressbyrån flyttade hit  men jag är inte så imponerad av deras utbud. Tur då att man kan fynda alla möjliga tidningar via näterbjudanden och då brukar man dessutom alltid få en massa fina premier. En bra hästtidning skulle sitta fint just nu när jag är så i ridtagen! Eller varför inte National geographic, de brukar ha fina premier och det är bra toaläsning (det är bara där jag har tid att läsa tidningar nu för tiden...)

Jo, ni som tycker att det här är misstänkt likt en reklamtext har alldeles rätt, jag försöker nämligen skriva till mig en gratis prenumeration, man kan få det om man är kund hos tidningsbutiken.se och har en blogg!

söndag 23 maj 2010

Golvet klart

Golv på plats! Nästa delmål blir väggarna, som ni ser är det lite dragit än så länge :-) 

Åtminstone allt på golvet som man inte ser i vanliga fall. Målet förra helgen var att göra golvet på vår blivande stuga färdigt. Givetvis hann vi inte det, bland annat på grund av att vi inte visste att golvskivorna skulle limmas. I veckan som gick var det mi uppgift att fixa trälim så att golvet skulle kunna färdigställas den här helgen.

Jag hade en hel del ärenden till stormarknadsområdet i stan så jag gjorde tvärt emot vad alla rådde mig till och köpte limmet på en av de dyra byggaffärerna i stan. Jag hade vägarna förbi där och hade inget annat ärende till den delen av stan där det billiga byggvaruhuset ligger. Jag kunde inte tänka mig att det skulle vara sådan prisskillnad på två flaskor vanligt trälim att det skulle bära sig att köra en och en halv mil extra. När jag skulle betala mitt lim i kassan fick jag en chock! De två limflaskorna kostade 592 kronor. Sammanlagt 1,5 liter lim. Efter stränga order av sambon och brorsan snickaren (och även faktiskt mitt eget sunda förnuft) så for jag tillbaka till dyra byggvaruhuset och återställde deras snordyra guldlim. Och så fick jag ändå köra ut till billiga byggvaruhuset och handla. Där kostade samma mängs lim 66 kronor, 32,90 per flaska. Inte kunde jag drömma om att den ena bygghandeln skulle var 10 gånger dyrare än den billiga. I ärlighetens namn var det olika märken, men enligt texten på utsidan av flaskorna kunde jag inte märka någon skillnad på själva funktionen.

Nu är hur som helst även golvspånskivorna på plats, både skruvade och limmade enligt konstens alla regler. Nästan. Jag hade nämligen köpt två skivor för lite (det var samma svindyra byggaffär som räknade ut att jag skulle klara mig med tolv skivor). Tack vare brorsan pumpföraren som hade en skiva och några spillbitar kvar från sina renoveringsprojekt så kunde vi lappa och trixa för att få golv även på den sista raden mot väggen. Lite knepigt var det, för spåren på brorsans skiva passade givetvis inte i spåren på våra egna skivor, dessutom var spåren  bortkapade i två av spillbitarna. Även avloppsröret som vi hade glömt hemma i hallen förra helgen har kommit på plats idag.

Nu blir det några veckors byggtorka innan vi ska börja klä in väggarna med asfaltboard.

torsdag 20 maj 2010

Den totala avkopplingen





Gårdagen var en bra dag. Trevligt umgänge hela dagen sen bruta och rökt fläsk till middag och en härlig ridtur i kvällssvalkan. Om ni har missat den kulinariska höjdaren bruta så kan jag berätta att det är smulat tunnbröd med iskall mjölk och så en syltklick på det.

Jag tog ridturen ganska sent igår, for inte till stallet förrän lillasyster sussade tryggt i sin säng (trodde jag), storasyster var i läggtagen och till och med sambon skulle natta tidigt för han skulle upp tidigt i morse. Precis när jag skulle sitta upp på hästen ringde telefonen. Då var det kaos hemma, lillasyster hade vaknat och skrek och storasyster sympatiskrek och sambon panikskrek i telefonluren. Jag hade ju gjort hästen i ordning så jag bestämde mig för att rida en sväng ändå även om samvetet gnagde i mig. När jag kom tillbaka till stallet ringde jag hem för att kolla läget. Då hade lugnet lagt sig och alla sov, till och med sambon var på väg till sänghalmen. Kvällen var härlig och jag hade helt plötsligt ingen brådska hem, så jag passade på att skotta lite skit ur hagen.

Det är den totala avkopplingen. En grep och ett kärr, fågelsång, en ätande häst som sällskap, lite musik ur mobilen och sen är det bara att mocka på och låta tankarna löpa. Det är bara synd att det är så sällan man bara kan vara utan att ha tidspress över sig.

tisdag 18 maj 2010

Projekt lekstuga

I veckan var mitt projekt att röja ur en liten timmerstuga som står på tomten för att göra lekstuga till storasyster. Det hann jag börja med. I min föreställningsvärld var den full med skräp, jag tänkte helt krasst göra som i Rent Hus, en kasta-hög, en loppishög och en spara-hög. Loppishögen blev störst. Kasta-högen blev väldigt liten och spara-högen blev faktiskt inte jättestor den heller. Men när jag hade kommit halvvägs så insåg jag att även om spara-högen var relativt liten, så måste man ändå ha någon sorts förråd för att förvara sådant som hundburar och resväskor och annat som är skrymmande och som man faktiskt använder ibland och som dessutom inte är särskilt billigt att köpa nytt om man om flera år skulle råka behöva det, men som man inte vill ha inne där man är. Vi har inget annat utrymme för sådana saker än den tilltänkta lekstugan.

Problem nummer två var loppishögen. Var skulle jag förvara den, för den var stor, i väntan på någon loppis? Problem nummer tre var kasta-högen. Jag hade inte tid att gå igenom resten av huset för att hitta mer skräp att kasta, och att köra fyra mil till tippen för några ynka trasiga lampor och andra elektronikprylar kändes varken miljövänligt eller som att jag hade tid till just då. Så det slutade med att jag bar in allt í stugan igen och totalt lade ner projekt lekstuga. Storasyster fick ett igloo-tält när hon fyllde år, det får duga som lekstuga. Så kan det också gå med projekt om det vill sig...

Snabbloppis

En söt liten skål i pressglas. Gammal eller ny? Jag har ingen aning.



Storasyster lekte hos kusinen medan lillasyster och jag skulle fara till stugan på jakt efter min kvarglömda telefon. På vägen tillbaka kunde jag inte låta bli att passa på att göra ett snabbstopp på loppisen efter vägen. Två små fynd och en pratstund med en granne blev resultatet. 

En oöppnad burk med äkta ryskt chai. Spara som samlarobjekt eller öppna och dricka upp är frågan. Jag är inte mycket för samlande för samlandets skull, samtidigt är det lite häftigt att den är oöppnad. Hur som helst har den sin givna plats på tehyllan!


måndag 17 maj 2010

Värmebölja!

Så kom sommaren, från ingenstans övergick vinteroverall och långkalsonger till sommarklänning och shorts! Varje år när vintern börjar lida mot sitt slut så får jag lite panik över att jag ska bli uttråkad av sommaren. Vad gör man egentligen på sommaren??? Man kan inte åka skidor, inte köra skoter, inte sitta inne och läsa böcker och se på webb-tv med gott samvete en hel dag. Om man försöker vara utomhus är det antingen för varmt eller också fullt med stickande och bitande insekter och när man ska soova känns det som att man ligger i en bastu. Men när väl sommaren kommer så inser man att det finns en sak man kan göra. Nämligen städa!

All skit som samlats under ett helt år blir helt plötsligt påträngande synlig. Jag skulle vilja ägna en vecka eller så åt att bära ut allt på tomten och sen göra en storstädning rum för rum i hela huset. Tyvärr räcker min ork och mitt verkliga städintresse bara till att nätt och jämt hålla undan de värsta sandstormarna borta från köksgolvet och att försöka hålla toan någorlunda hygienisk. Samtidigt är jag så avundsjuk på alla andra som har så himla fint och välstädat jämt. 
Ridit har jag inte heller gjort, åtminstone inte så mycket som jag hade planerat. Jag har haft fri tillgång till hästen i veckan när hans matte har varit i utlandet (ni vet det där stora landet som finns någon annanstans). Optimistisk som jag är tänkte jag rida sådär fyra-fem gånger. Jag kom iväg två...

Springa försöker jag göra tre gånger i veckan. Jag kom iväg två. Varav ett egentligen inte var något löppass för jag var så matt av värmen att jag mest gick.

Så, kan jag få lite förslag på vad man kan göra på sommaren tack? Är det städning som gäller för hela slanten eller??

söndag 16 maj 2010

The botten är nådd

Golvbotten alltså! Storasyster piggnade till så att vi kunde fara iväg och bygga på stugan ändå. Nu är det dags för golvet.Tyvärr hade våra barn bestämt att de inte skulle sova samtidigt, lillasyster sov dessutom extremt lite och var extremt sällskapssjuk, så det blev inte mycket byggt på förmiddagen för min del. På eftermiddagen fick barnen vara med sin mormor, som de höll strängt sysselsatt så då kunde jag hjälpa till lite mer med byggandet.

Vi började med att spika fast grova plankor runt nederkanten på stugan som en ram, eller kanterna på en låda. Under varje regel spikade vi fast en "vanlig" tunn planka för att få en kant att lägga bottenplattor på. Sedan fäste vi golvreglar med ankarspik. Det blev mitt jobb att gå efter och spika ankarspik så att det säkert skulle sitta. Sambon och min brorsa snickaren mätte och bestämde var reglarna skulle vara. Sedan var det kväll. Vi avbröt byggandet för lite grillat och sen en kanottur och en bastu i sjöbodan.

Idag har vi lagt skivor i facken som bildades mellan reglarna och ovanpå det ett tjockt lager isolering. När vi hade isolerat hela golvet kom vi på att vi hade glömt att göra hål för avloppet. Det var i grevens tid, fortfarande är det ju inte för sent för det. Men det blir nästa projekt. Avloppsröret stod nämligen kvar hemma i hallen (fråga mig inte vad det gjorde där) Att lägga spånskiva på golvet blir också nästa steg, vi visste nämligen inte om att man brukar limma golvspånskiva så vi hade inte handlat något lim. Överlag så har arbetet flytit på riktigt bra den här helgen! Tyvärr ligger kameran kvar i snickarbyxorna så jag kompletterar med bilder senare. 

fredag 14 maj 2010

Afrikafrämmande

...klockan är halv åtta på kvällen och termometern visar +22 grader! Egentligen skulle jag ha suttit utanför husvagnen med något nygrillat i ena handen och något gott att dricka i den andra. Istället sitter jag i vardagsrummet framför datorn. Storasyster blev sjuk, hon har feber och är riktigt spak så vi testar att skjuta upp husvagnen och stugbyggespremiären till imorgon och hoppas på att hon är friskare då och att ingen annan i familjen har blivit sjuk.

Även om storasyster är sjuk och lillasyster allmänt kinkig så stod jag inte ut med att sitta inne hela kvällen. Så för en stund sen lastade jag barnvagnen och gick en promenad för att se på alla fåglarna som rastar på åkrarna här omkring. Jag tycker att jag har lite koll i alla fall på fåglar, men nu måste jag googla för att hitta igen alla fåglarna jag såg. En fågel som jag aldrig har sett förr men som jag kände igen när jag såg den idag var brushane. Riktigt vackra och alla möjliga färger, jag såg både svarta, röda, bruna och en vit.
Läckra fåglar! Jag har inte lyckats ta en sån här snygg bild själv utan den har jag lånat härifrån: http://www.vattenriket.kristianstad.se/film/

Om ni undrar över rubriken så bor brushannarna i Västafrika när de inte är i Sverige på kärlekssemester.

torsdag 13 maj 2010

Upptäcktsfärd!

Precis så här tänkte jag mig att det skulle vara att rida när jag började. En vacker häst, vackert väder, sol, en lätt bris, sådär tjugo grader varmt, inga insekter, inga farliga crossare, traktorer eller cyklister, en hel skog, nästan helt outforskad!

Jag hade egentligen planerat ett dressyrpass på ridplan med mycket trav idag men när det blev så underbart väder och jag dessutom inte hade särskilt bråttom hem ändrade jag planerna. Istället blev det en lång skrittur i sakta mak i skogen. Jag hittar inte särskilt bra i skogarna kring stallet så vi (jag och hästen) har helt enkelt testat olika stigar och sett var vi har hamnat. Jag har hittat några riktiga guldkorn att utforska mer när den sista snön har försvunnit och det har torkat upp i markerna lite mer.

Det är så himla kul att utforska okänd terräng! Det är en hobby jag har haft sen vi skaffade vår första hund, att leta mig fram i skogen och sakta men säkert bygga upp en inre karta över skogen. Hittills mest i sällskap av någon hund, men även till häst vid det andra stallet jag red i, där fanns det massor av fina stigar att rida på! Nu ska jag leta fram min orienteringskarta (ja, jag gillar att orientera också, tyvärr har det inte hunnits med sen barnen kom) och para ihop verklighetens kartbild med den ritade, då kommer jag att få ytterligare idéer på var jag ska rida.

Synd att det är så få dagar när alla förutsättningar klaffar så bra som idag!

tisdag 11 maj 2010

Ägglossning

Allt som fanns kvar av två sköldpaddsägg...

Helgen har varit upptagen på olika håll, sambo och barn har varit i stugan och jag var på superrolig möhippa hela lördagen. När vi kom hem i söndags kväll fick vi veta vad sköldpaddorna hade gjort under sin husse- och mattefria helg. Hugo, våran stora rödörade vattensköldpadda hade nämligen lagt ägg. Det borde vara en rolig tilldragelse, att djur förökar sig i fångenskap brukar man ju ta som ett tecken på att de trivs. Att få några söta små sköldpaddsungar skulle också vara riktigt riktigt kul. Tyvärr funkar det inte riktigt så. Exakt hur sköldpaddor funkar vet jag inte mycket om, jag har försökt läsa mig till saken på nätet, men det jag har läst där passar inte in på mina "paddor". Kanske finns det någon sköldpaddsexpert som läser detta som vet mer?

Akvariestädning innebär också lite semester för "paddorna". Hugo går på upptäcktsfärd genom hela huset och Nancy trivs bäst under vardagsrumssoffan.

Hugo lägger ägg varje år och har gjort det åtminstone 4-5 år i rad. Oftast blir det ett eller två ägg. Kompisen Nancy är av en helt annan art, från en helt annan del av världen, en sydkinesisk trekölad vattensköldpadda. Hon (eller han, vi vet inte så noga) är ungefär en tredjedel så stor som den rödörade vattensköldpaddan. Min gissning är att de inte är så nära släkt att de kan föröka sig med varandra och att sköldpaddor fungerar som höns på en hönsfabrik, de värper ägg oavsett om det har funnits någon hane eller ej i närheten. I så fall är äggen som Hugo lägger obefruktade och innehåller inga sköldpaddsungar. Vi har aldrig fått veta för äggen har alltid varit trasiga och uppätna när vi har upptäckt dem.

Inte bara inventarierna var nerslemmade av ägg, även huvudpersonerna själva behövde få sig ett bad och lite skönhetsvård!

Jag tror att problemet är att sköldpaddor vill gräva ner sina ägg i torr sand och någon sådan har inte Hugo i sitt akvarium i normala fall. Stackars Hugo måste alltså lägga sina ägg i vattnet, direkt på stenarna. Kanske försöker han gräva ner dem i stenarna på botten så att de rivs sönder. Kanske är det så att Hugo har lite dåligt med kacium också så att skalen blir för ostadiga och därför går sönder. Eller också är det helt enkelt så att de inte fattar att det är deras egen avkomma utan att de själva river sönder äggen och äter upp innehållet. Hur som helst så innebär alltid Hugos äggläggning att man måste totalsanera akvariet från äggrester. Det blir som en fet sörja som klistrar sig fast på stenarna, glaset, i pumpen, överallt. Som tur var så valde han den här gången att lägga sina ägg när akvariet redan var i behov av rengöring, många gånger har han passat på att ägga när akvariet är alldeles nyrengjort. Den här gången testar jag något nytt, att diska alla stenartna i diskmaskinen för att få bort alger och äggrester. Den håller fortfarande på att diska så jag återkommer med resultatet om det funkade eller ej. Jag lär få köra diskmaskinen tom en gång efteråt för att få bort eventuella salmonellarester innan jag kör vår vanliga disk i maskinen.

Så finns det någon sköldpaddsexpert som kan svara på dessa frågor:
Kan en trekölad sköldpadda få ungar med en rödörad sköldpadda?
Hur vet man när en sköldpadda ska lägga ägg?
Lägger sköldpaddor ägg oavsett om de har någon hanne eller ej?

Hugo och Nancy

söndag 9 maj 2010

Byggmöte

...har jag hört talas om. Det måste vara det vi har haft i helgen. Liksom förberedande diskussioner och rådfrågning för tusende gången om hur vi ska göra nästa steg på vårt stugbygge. Vi har mätt och räknat, både kvadratmeter och pengar och sedan har vi spanat framåt vad som kommer att bli därnästa och därnästa steg på bygget. I veckan väntar nämligen tur till nya billiga bygghandeln i stan med släpvagnen för inhandlande av ingredienser till nästa steg, vilket är golvet.

Min mentor, förutom pappa ingenjören och brorsan snickaren är Arga snickaren på kanal 5. Det är tack vare honom jag förstår hur jag ska tackla alla svårigheter som uppstår på vägen mot vår stuga. Tv-programmet Arga snickaren har många kvaliteter, dels får man se alla misstag som man över huvud taget kan begå på en och samma gång och så får man känna sig lite smart som inte gör exakt dom misstagen själv.

De viktigaste sakerna som jag har lärt mig av Arga snickaren är:

1. Hur man tacklar desperat sambo (allra viktigast).

2. Att man ska göra en sak i taget och göra en sak färdig innan man börjar på nästa. Det här är det absolut svåraste för man vill liksom hela tiden framåt med sitt bygge. Och man har alltid några detaljer som man inte gjorde färdiga fast man betraktade sig som färdig när man avslutade jobbet helgen innan. Detta gör att det hela tiden känns som att bygget går bakåt istället för framåt fast det egentligen går framåt, bara lite långsammare än i fantasin...

3. Att båda måste vara insatta i planen över byggandet så att man kan ta egna initiativ och alla känner sig delaktiga. Det här är vår starka sida, sambon får inte göra något utan att jag har godkänt det och jag kör både skruvdragare och byggsåg och till och med sågverk!

Vårt nästa steg på stugbygget bli golvet och mitt mål är att vi ska hinna det under helgen. Det är något som också Arga snickaren har lär mig, att allt som har med byggande att göra tar minst dubbelt så lång tid som man tror när man tar till rejält mycket mer tid än vad man egentligen tror. Så förmodligen kommer det att ta minst tre helger att göra golvet klart!

fredag 7 maj 2010

Döttrarnas rike av Yang Erche Namu och Christine Matheieu

Den här boken hittade jag i jobbets pocketbytarhylla. Det är en superidé som borde finnas i alla fikarum. Den som har läst en bok tar helt enkelt med den till jobbet och ställer in den i hyllan och den som vill läsa en bok lånar helt enkelt en från samma hylla. Samma system finns för övrigt även i  byagården där vi har vår stuga.

Döttrarnas rike är en biografi om den kinesiska sångerskan Namu. Hon tillhör den kinesiska minoritetsstammen Mosofolket. Ett isolerat samhälle precis vid Himalya i södra Kina. Det som är ovanligt med Mosofolket är att de lever i ett matriarkaliskt samhälle. Det är kvinnorna som för släkten vidare, som äger gården och som sköter jordbruket. Man ingår inte äktenskap utan alla vuxna kvinnor är fria att ha en elller flera män, för en natt eller för ett längre tag, helt utan förpliktelser från något håll. Begreppet far finns inte hos Mosofolket och det är helt oväsentligt vem som är far till barnen som föds. Istället är det en äldre kvinna som styr över en gård. Där bor systrar, döttar, systerdöttrar och barnbarn till den styrande kvinnan. Sönerna förväntas sova hos kvinnorna som de uppvaktar men om de inte har någon kvinna för natten får de bo i förrådet. Könsrollerna är strikt uppdelade. Männen sköter boskapen på bergssluttningar och sköter all handel och allt som har med religion att göra. Kvinnorna sköter om jordbruket och allt som har med gården att göra.

Namu är en flicka som inte vill följa Mosotraditionen och bli kvar på gården i resten av sitt liv. Hon deltar i en sångtävling som för henne ända till Beijing. Den resan ger blodad tand för den stora världen och leder till att hon lämnar sin by och börjar på musikkonservatoriet i Shanghai för att sedan bli en världsberömd sångerska. Den här boken slutar dock när hon har två år kvar vid konservatioriet.

Det här är en ganska lättläst bok om en världsunik kultur och om en flicka som vågar bryta mot konventionerna och gå sin egen väg. En intressant och lärorik bok som ger en del tankar om vårt eget samhälle.

torsdag 6 maj 2010

Min köksbänk

Titta på min odling på köksbänken! Så här många blommor under odling har jag nog aldrig haft förut. Nu väntar jag bara på att det ska bli sommar så jag kan plantera ut dem, det är inte helt praktiskt, och inte hygieniskr heller, att ha växthus på köksbänken. Högen till vänster i bild är min att-läsa-hög. Tyvärr krymper den inte i den takten jag skulle vilja, jag vill läsa alla böckerna NU dessutom finns det så många fler böcker jag skulle vilja läsa. Men det blir inga fler böcker högen förrän den här är avbetad.

onsdag 5 maj 2010

Alla goda ting är många!

Det verkar som om käpphästträningen fungerade! Åtminstone gick kvällens ridpass riktigt bra! I och för sig blev det inte några galoppombyten, men väl en hel del travövningar av olika slag. Dessutom fortsatte jag med stannaträningen. Hästen jag rider gillar när det händer saker, att stå stilla tycker han är riktigt riktigt tråkigt och meningslöst. Därför tvingar jag honom att stå stilla, lite längre än vad han egentligen vill. Och han börjar fatta poängen, idag stod han riktigt bra i flera sekunder (jo, det handlar fortfarande om sekunder...).

Det känns som att jag är inne i ett positivt stim nu när det gäller min träning. Igår var jag ute på ett löppass, visserligen kort, men det kändes bättre än på väldigt länge. Det känns som om musklerna i magen och ryggen helt plötsligt har kommit tillbaka, tidigare har jag inte riktigt orkat hålla uppe kroppen, varken på hästryggen eller i joggingskorna, jag har liksom säckat fram och inte orkat sträcka upp mig efter att ha ridit eller sprungit ett tag. Nu känns det som om kroppen har fått tillbaka sin stadga igen och det är skönt.

Dessutom har jag fått tillbaka min löpkompis! Det kan vara det också som gör att det känns kul att springa igen. Hunden har äntligen blivit så bra i sitt opererade knä att hon kan följa med, åtminstone på kortare löpturer. Det känns superkul, så sent som i påskas hade jag räknat bort henne, jag trodde inte att knäet någonsin skulle hålla att gå på för henne och vi gav henne bara några dagars livstid åt gången, så ont hade hon.

Ytterligare en grej som är positivt för min hälsa och mitt välbefinnande (och min träning faktiskt) är att lillasyster verkar ha hittat dygnsrytmen så hon somnar i normal tid på kvällen, sover hela natten och vaknar normal tid på morgonen. Det frigör en massa tid för oss vuxna och gör att man inte är så trött hela tiden.

tisdag 4 maj 2010

Ridpass på köksgolvet

Det gäller att ta varje chans att få rida. Mellan ridpassen på stora hästen underhåller jag ridningen på storasysters käpphäst. Med en liten passagerare bakpå :-) Både skritt, trav och galopp hanns med genom huset. Till och med några galoppombyten! Det är mer än vad jag fixar med stora hästen. Lika svettig som efter ett vanligt ridpass blev jag. Och precis som med riktiga ridningen så var det omöjligt att fota det graciösa ekipaget!

Lisses kvällsbullar 10 st

Mina i allra högsta grad improviserade bröd som jag bakade igår kväll blev suveräna. Här har ni receptet. Inga konstigheter, liknande bröd finns både här på bloggen och på andra ställen. Jag rörde helt enkelt ihop vad som fanns i skafferiet.

½ pkt jäst för söta degar
25 g margarin
2 dl mjölk
3 dl vatten
2 msk sirap
2 tsk salt
1 dl havregryn
1 dl grahamsmjöl
ca 8 dl rågsikt

Smält margarinet och blanda det med mjölk och vatten. Värm till 37 grader. Smula jästen i en bunke. Häll på degspadet. Blanda ner övriga ingredienser utom råsikt. Rör tills jästen har löst sig. Arbeta in rågsikt, lite i taget till det blir en deg som håller ihop och kan hanteras. Den ska vara kladdig.

Låt jäsa ca 20 min under bakduk. Ta upp degen på mjölad arbetsbänk. Knåda den lätt och dela den i 10 delar. Lägg varje del på en smord eller bakpappersklädd plåt. Jag brydde mig inte om att forma några snygga runda bullar utan lät degbitarna bli lite hur som helst.

Låt jäsa 10-15 min på plåt, grädda i 250 grader mitt i ugnen ca 10 min. Låt svalna på galler utan bakduk då blir ytan knaper-seg och god.

måndag 3 maj 2010

Blodsockerdipp

Tänk vad en liten ridtur kan göra för humöret! Den här eftermiddagen var jag allmänt sur, less och trött. Barnen vägrade sova middag och ju tröttare storasyster blev desto mer enerverande blev hon. Till slut klättrade hon nästan på väggarna. Samtidigt var även lillasyster vaken och hon ville givetvis också han sin beskärda del av uppmärksamheten, något som så väl förtjänade. Efter det andra misslyckade försöket att söva storasyster i vagnen, något som i vanliga fall går på två röda satte jag henne i bilen, lastade lillasyster, som i brist på bättre hade fått ligga ensam inne och gråta medan jag desperat försökte söva storasyster (kändes inte alls bra). Efter en mil på en smal, krokig och skumpig grusväg somnade ändå båda barnen till slut.

Då var det nästan dags att börja med middagen. Barnen hade vaknat igen och var långt ifrån utsövda. Sambon kom hem från jobbet, dödstrött och sur efter en hel dag i en skumpande traktor och med bara en varmkorv till lunch. När vi satte oss och åt middag var vi inte någon glad och harmonisk familj direkt. Jag tror att vi alla skrek innan maten hade hunnit ut i blodet. Sambon var inte överlycklig över att vara tvungen att vara ensam med två övertrötta barn men efter en del diskussioon så for jag ändå iväg och red. När jag kom hem var stämningen den omvända. Sambon hade gjort det han allra helst gör, nämligen hälsat på sin syster och svåger, storasyster hade gjort det hon allra helst gör, nämligen lekt med kusinerna. Lillasyster hade säkert fått all den uppmärksamheten hon inte hade fått på hela eftermiddagen och jag hade fått göra det jag allra helst ville göra ikväll, nämligen rida ut i skogen i solskenet på en lugn och trevlig häst. Total behovstillfredställelse alltså. Vad sambons systers familj och hästen tyckte förtäljer inte historien.

Jag fick till och med energi att sätta en deg för att baka bröd till frukosten imorgon. Vårt skafferi är nämligen fullkomligt tomt, inte minsta lilla brödbit kan uppbådas och att duscha, klä på sig och fara in till stan på kvällsöppna butiken kändes jobbigare än att röra ihop en deg. Nu ska jag gå och stoppa in mina bröd i ugnen. Återkommer med recept om de blir lyckade.