Inneboende

I veckan har vi en inneboende. Det är mina föräldrars beaglekille som bor här när hans husse och matte är på Ålandssemester. Han verkar trivas bra, men gladast är nog Lillisen som har fått en trogen kompis att kasta bollar till. Våran egen pointer är måttligt förtjust i att leka med bollar med en ettåring. Måttligt förtjust över att ha en hundkonkurrent som vill leka och som ligger och sover på hennes filt också, men hundarna är förvånansvärt sams ändå. De senaste veckorna när vi har bott i stugan tillsammans med mina föräldrar och deras hund har våran hund knappt stuckit nosen utanför husvagnen, och hon brukar morra som en gammal motor så fortbeaglen ens kommer i närheten.

En av få bilder på mina föräldrars beaglekille, han är nämligen sällan stilla så lång stund att man hinner fånga honom med kameran.

Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen

Den här boken fick jag av min hemlige bokvän (som jag fortfarande inte vet vem det var) när jag var med i En bok om dagens Pocketbyte mini tidigare i våras. Nu har jag äntligen läst den. Det tog ovanligt lång tid, framförallt med tanke på att det här är en lättläst bok, men det berodde på att jag började läsa den, sen kom Lillisen och läste i boken också, men hon läser så hårdhänt att jag stoppade undan boken på ett bra ställe i väntan på att hon skulle sova. Det var bara det att jag stoppade boken på ett FÖR bra ställe, för det tog flera månader innan den dök upp igen...

Det här är första delen i en serie som heter Hammarbyserien, del två kom ut i våras och tydligen är även del tre skriven och klar redan nu även om den inte är utgiven ännu. Huvudpersonerna är kriminalkommissarie Conny Sjöberg och hans team vid Hammarbypolisen. Man får lära känna tre-fyra stycken av dem lite närmare förutom Conny Sjöberg själv. Han är en helyllekille som lever i ett lyckligt äktenskap med fem barn och han har en snudd på överdriven intuition som gång på gång leder teamet på rätt spår. En annan polis man får lära känna lite mer är Petra Westman, en ambitiös och stark ung polis som inte lägger fingrarna emellan när hon själv råkar ut för ett brott. Jag tycker om personerna i den här boken. Till och med mördaren får min medkänsla och sympati.

Själva mordintrigen är inte särskilt komplicerad, ganska snart förstod jag ungefär hur det hängde ihop men det gjorde inte så mycket, jag tyckte ändå om boken. Delvis för att man även får följa mördarens dagbok i samma takt som morden sker. Ett bra grepp, även om det avslöjar lite för mycket kan jag tycka.

Det här är perfekt lättsam sommarläsning, rekommenderas!

Stressigt med semester

Liten hjälpreda när vi skulle lägga grundstenarna.

Här håller vi på att timra ner ladan från ängen där den stod. Så här kommer vår stuga att se ut när den står på plats igen.

Det är så länge sedan jag uppdaterade här på bloggen att jag knappt kom ihåg inloggningsuppgifterna. Sambon har haft sin (alltför) korta semester de senaste tre veckorna. Först drog han iväg på MC-semester - utan mig och Lillisen - och firade svensexa med med min bror som snart gifter sig, men efter det har vi firat semster tillsammans. Vi har levt husvagnsliv i nästan två veckor vid mina föräldrars stuga. Vi tog faktiskt med den bärbara datorn för att jag skulle kunna uppdater bloggen, men jag har inte haft tid...

Jag hade lovat att koka 100 paltar till byns hembygdsdag, det tog två dagar. Efter det har vi hållit på att bygga en egen liten stuga på samma tomt som mina föräldrar. Vi har timrat ner en gammal hölada som tidigare har stått några kilometer från där vi bor, sedan flyttade vi alla timmerstockar från ladan till stugan och nu håller vi på att timra upp den. Någon gång nästa sommar räknar vi med att kunna börja med insidan, alla eldragningar, bygga loft och sätta panel. Det är ett spännande projekt eftersom varken jag eller sambon är några snickare direkt och vi har aldrig tagit på oss något så här stort projekt förr. Som tur är har vi gott om experter att fråga.

Vi har grävt bort torven där stugans grund ska ligga. Vi har valt ut en plats med sandjord som ligger höglänt.

Att timra lada är pyssel i stort format, igår var vi sågverksarbetare, vi sågade nytt timmer för att kunna höja ladan med några decimeter jämfört med originalskicket, dessutom är det oftast den nedersta delen som ligger mot marken som tar mest stryk, därför känns det bra att kunna ha färskt virke där.

Givetvis ingår det lite skador, mina ben är alldeles fläckiga av blåmärken och rivsår, det kommer inte att vara kjol-läge på ett bra tag för mig. Dessutom har det sina nackdelar att inte jobba med någon som är jämstark med en själv, jag klämde min handled ganska rejält igår när jag och sambon skulle lyfta en tung timmerstock. När sambon lyfte sin ände av stocken så orkade inte jag med att lyfta min ände, så stocken bändes ner på min sida och klämde fast armen mot en järnställning på sågverket. Som tur var så gick det bra, idag gör det bara lite ont när jag trycker precis där det tog, men jag hann bli rejält rädd innan jag hade kommit lös och undesökt om jag kunde röra på handleden.

Trött

Efter tre timmars nattsömn så känns hjärnan just nu minst sagt seg. Men orsaken till den dåliga nattsömnen var trevlig. Jag var nämligen på möhippa. Det är (blivande) svägerskan C som ska gifta sig med min yngsta bror lite senare i sommar. Om jag får säga det själv hade vi klurat ut ett väldigt bra program. Den började med en traditionell kidnappning, sedan bar det iväg till Boda Borg, ett äventyrsfort där man i lag löser problem av Fångarna på fortet-stuk. En mycket bra grej, det enda vi tänkte i efterhand var att man gärna hade kunnat vara där i tre timmar, två timmar som vi hade bokat kändes på gränsen till för kort tid. Sen bar det iväg till en av brudens kusiner och barndomskompisar som bjöd på smarrigt fika innan vi drog vidare till en krukmakerska där bruden fick en lektion i drejingens sköna konst. Fyra läckra alster hann hon med innan vi for vidare till en stuga där en härlig thaimiddag väntade. Kvällen spenderade vi där med badtunnebad, singstar och MYCKET tjejsnack. Någon gång vid tresnåret kröp jag ner i sängen, med en förhoppning om att bruden hade fått en bra dag och något trevligt att minnas.

Den här dagen har dock varit betydligt jobbigare. Jag fick hela tre timmars sömn innan Lilla väckarklockan vaknade och var jättepigg. Sambon hade lägligt nog dragit iväg på motorcykelsemester så inte hade jag någon att lämpa över henne till heller. Man kan lugnt säga att jag har inte direkt varit någon bra mamma idag, snarare en ganska frånvarande sådan... Men ett besök hos sambons farmor tillsammans med hans syster M och Lillisens två kusiner orkade jag ändå med, också ett trevligt sätt att fördriva en dag!

Äntligen är HELA gräsmattan klippt!

Och jag kommer inte att behöva störa mig eller tänka på den på en hel vecka eller hur länge det nu tar innan gräset är långt igen. Helt plötsligt känns det jätteöverdrivet att jag har ägnat nästan tre veckor åt att reta mig på en oklippt gräsmatta.

Ridtur med nytt sällskap

Precis när ridkläderna var tvättade och invikta i garderoben i väntan på bättre tider så ringde telefonen. Det var B som undrade om jag var sugen på en ridtur. Givetvis, sugen på en ridtur är jag alltid!

Hästarna är på sommarbete tillsammans med en häst från ett annat stall än deras eget och därför var både miljön och sällskapet nytt för mig och bådadera var jättetrevliga. En liten släng av björnfrossa hade vi nog båda två, men vi såg ingen som tur var även om det förmodligen är björnrika marker där vi red. Däremot såg vi en älg (eller inte jag om jag ska vara ärlig), men båda hästarna och mitt ridsällskap E såg älgen.

Det är underligt med att vara i naturen, oavsett om man promenerar eller rider eller hur man färdas så spelar knappt vädret någon roll alls när man väl är ute. Vi hade inte alls direkt bra väder, det är rejält kyligt ikväll, bara 12 grader, dessutom kom det några il med duggregn, men det var ändå en superhärlig ridtur. Dessutom är det alltid kul att utforska nya stigar och vägar där man aldrig har varit.

Ps. Idag har vi köpt en ny gräsklippare och den förhatliga pinnen är äntligen bortkapad ur gräsmattan så nu är det slut med undanflykterna...

Blomsteräng...

Stilstudie över vår blomsterängsgräsmatta i olika längder.

...på gräsmattan är inget som jag hade planerat att odla. Men det är precis vad jag har. Värmebölja i kombination med sambo på bortaplan i kombination med unge som ska passas i kombination med strejkande gräsklippare har gjort att vår gräsmatta har förvandlats till fläckvis blomsteräng. Det verkar helt enkelt inte vara meningen att vi ska ha en grön välansad gräsmatta denna sommar.

Det började med att jag började klippa gräset en kväll när Lillisen hade somnat under veckan när sambon jobbade borta. Efter att ha klippt nästan hela framsidan fick jag soppa torsk i gräsklipparen. Det såg jag som en utmärkt anledning för att slippa kklippa mer den kvällen. Klockan hade dessutom hunnit bli rätt mycket och man måste ju tänka på sina grannar. Så jag bestämde mig för att fortsätta dagen därpå. Värme, sovtrilskande unge och ett oväntat besök gjorde att tre kvällar gick bort. Att klippa på dagtid samtidigt som en ettåring ska passas, det går bort att ens fundera på. Sedan kom sabon hem och jag skulle klippa färdigt. Trodde jag... Jag blev givetvis tvungen att klippa om det jag hade påbörjat tidigare, det hade hunnit växa upp igen. Lite längre än gången innan hann jag när gräsklipparen gick sönder. I samma veva rasade bilen samtidigt som sambon jobbade som en galning, att laga gräsklipparen blev alltså inte gjort samma dag direkt. Dessutom kom värmeböljan...





I fredags blev i alla fall gräsklipparen fixad, men någon tid att klippa kom inte förrän idag. Den här gången hann jag fortsätta där jag hade avslutat, värmeböljan och torkan har gjort att gräset inte hade växt mer sedan sist, alltid en tröst! En liten bit till kunde jag klippa innan jag lyckades köra på en ökänd tomtpinne, en pinne som var orsaken till att gräsklipparen gick sönder redan första gången. Så nu står gräsklipparen igen och gräsmattan är fortfarnade en blomsteräng. Man kan verkligen fundera på vad grannarna tror om vår vanskötta tomt?

Gräsklippardödaren