Tog en gratis DN på snabbmatsrestaurangen idag

Hur hinner alla noll-åttor läsa sin jättelika och ofantligt tjocka morgontidning DN när inte ens en extremt ostressad mammaledig norländska har tid att bläddra sig igenom den? Det här är en fråga som jag har grunnat över ända sedan jag en kort period prenumererade på DN under min studietid. Jag sa upp prenumerationen efter någon vecka, jag tyckte att det var slöseri med pengar att betala för något som jag inte hade en chans att hinna läsa. Det blev helt enkelt så att jag sparade ihop tidningarna till helgen, men den jättebunten som jag hade fått ihop då var värre att plöja igenom än en medelstor 5-p tenta. Ínte konstigt att Stockholmare är stressade!! Nej, flytta ut på vishan så att ni får en lokaltidning som tar lika länge att läsa som en normalstor temugg tar att dricka.



Inget för compact living är det heller, det krävs ett gigantiskt köksbord för ha plats för tidningen eller tidningarna rättare sagt.

Välbefinnande

Lämnade bebisen hos hennes mormor och morfar och for ut på en löptur ikväll. Nu är jag inne i ett sådant il att det har varit svårt att ta sig ut igen. Sambon har jobbat borta i flera veckor och dessutom har det regnat, regnat och regnat. Även om det går bra att springa i regn, blir jag så oerhört trött och slö när det är grått väder att jag helt enkelt inte orkar samla ihop den mentala orken att ta mig iväg.

Nåväl, jag har ändå tagit mig ut två gånger den här veckan. Ikväll hade jag tänkt ta revansch på en runda som gick urkasst sist jag försökte mig på den. Men när jag hade sprungit en kilometer eller så kände jag bara hur mitt humör lättade och jag kände mig så GLAD. Jag sket i att tävla mot mig själv och vek in på min favoritgenväg över berget istället för att springa runt det som jag hade tänkt. Det innebar att rundan säkert blev en kilometer kortare än jag hade tänkt, men å andra sidan är det frågan om vad som är jobbigast, att springa runt ett berg eller rakt över det??

Superhärligt var det i alla fall. Jag lufs-joggade i sakta mak uppför berget och när jag väl var uppe tog jag mig tid att stanna och titta på utsikten och fota lite till bloggen. Det är så sällan jag tar mig tid att fota när jag är ut och springer i vanliga fall. Av naturliga skäl :-)

Det är sådana här rundor som gör det värt alla de gånger springandet bara är skitjobbigt. Som det har haft en tendens att vara den här sommaren.

Nu har simhallarna öppnat för säsongen, så nu ska jag försöka parvla mig dit någon gång i veckan. Jag lovar förresten att bespara er foton från de träningspassen!!

***Sådan här utsikt gör att man orkar ända upp!***

Pysselläget just nu

Jag är en typisk periodare i mina intressen, och just nu har jag mer ett läsil än pysselil. Men ett projekt har jag faktiskt på gång. Det är mattrasor igen. Den här gången virkar jag mormorsrutor av mattrasorna. Jag har gjort åtta rutor, håller på med en nionde. Målet är att jag ska få ihop 12 rutor som ska sys ihop till en dörr- eller badrumsmatta. Just mattrasor passar perfekt till det ändamålet, för det är bara att slänga mattan i tvättmaskinen när den är skitig, dessutom blir det i det närmaste outslitligt.



Om jag inte orkar göra tolv rutor, eller om jag har någon ork kvar efteråt, blir enstaka rutor perfekta kastrullunderlägg. Om man virkar ihop dem fyra och fyra kan man ha dem som stolsdynor.



Jag virkar mina mormorsrutor i dova grå-brun-lila nyanser. Och jag vet att trenden bland mormorsrutor just nu är att använda rena färger och att göra alla rutor likadana. Men det fixar inte jag, då är jag uttråkad efter två stycken, därför har jag som utmaning att av ett visst antal färger göra så många olika mormorsrutor som möjligt. Det blir roligare så. Framför allt att virka, men även att titta på, speciellt om det är en badrumsmatta. Alla har väl suttit på toa någon gång och betraktat varje liten detalj, till exempel texten på elementet... Den enda finska som varje svensk kan: Eii saa peittää. Nu kan mina gäster spana in min matta istället!

Farliga djur

Vi är ju många som är rädda för björnar så här i bärplockartider. Men med tanke på vad jag råkade ut för tidigare i veckan, i min egen säng, dessutom, och vad Catta råkade ut för igår, så kan man nog dra slutsatsen att små djur är farligare än stora.

Det är garanterat fler som dör eller blir allvarligt sjuka av getingar och fästingar i Sverige, än vad det är som blir björnslagna eller attackerade av ilskna älgar. Nu har det ju dessutom kommit rön om att myggor kan sprida harpest, tydligen en plågsam sjukdom för människor. Det värsta med alla småkryp är att de är så svåra att hålla sig undan från. Jag menar, man ska ha extrem otur om man för det första hittar en björn i skogen och för det andra lyckas tränga den så att den känner sig hotad. Å andra sidan är man ju ganska chanslös om man väl skulle lyckas med de två sakerna.

Tur då att det finns fåglar, igelkottar och fladdermöss som äter upp småkrypen. Imorgon är det förresten europeiska fladdermusnatten, så ge er ut med vita lakan då och leta fladdermöss! Men akta er, de kan sprida rabies!!!!

Illustrerade talesätt

Morgonstund har guld i mund

En grå och ruggig dag som denna måste det vara härligt att vara sköldpadda och få börja dagen med att ligga och sola på en varm sten.

Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou

Jag har läst alla Guillous skönlitterära böcker (tror jag), både Arn-serien och hela Hamiltonserien. Jag blev lite besviken när han började om med Hamilton efter att ha avslutat serien efter tio böcker. Men efter att ha läst Madame Terror, den första boken i den "nya" Hamilton-serien så tyckte jag att det var helt okej. Hamiltons återuppståndelse var inte alltför konstruerad, dessutom tyckte jag att boken var intressant.

"Men inte om det gäller din dotter" är nog det svagaste kortet av dessa tre nya Hamiltonböcker. Jag tyckte at den var ovanligt seg, det tog nästan halva boken innan det började hända saker. Jag tycker att Guillous starka sida är att han utgår från en verklig eller nästan verklig händelse och spinner sin historia från det. Här har han en intressant tes, nämligen att nästan all islamistisk terrorism kommer från Saudiarabien, att USA och andra terroristjagande nationer vet om det, men att det inte "får komma ut" eftersom familjen Bush har nära kontakter med det saudiska kungahuset.

Det betyder att Bush krig mot terrorismen är ett skenkrig som ska hålla hans egen opinion på hemmaplan på gott humör, men att han i tysthet stödjer, eller åtminstone inte motarbetar de riktiga skurkarna.

Det som jag gillar med Guillou, att han är kunnig inom de områden han skriver om, är också det som gör mig frustrerad. När jag läser hans böcker känns det som att jag lär mig något om världspolitiken även om det inte är någon opartisk bild av världen han förmedlar. Det som däremot är svårt att förhålla sig till är att jag inte vet hur mycket jag kan lita på, vad är sant och vad är fiktion? Är det så att saudiarbiska prinsar betalar terrorismen, eller är det bara en bra historia?

Alla Guillous böcker hänger ihop, allt från hans genombrottsroman "Ondskan" till denna senaste bok, det finns också många hänvisningar till tidigare böcker. Om man ska få ut maximalt av den här boken utan att plöja sig igenom alla tretton Hamiltonböckerna + de fristående böckerna han har skrivit så skulle jag rekommendera att man läser "Ondskan" och "Fienden inom oss" i nämnd ordning. Då har man en hyfsad koll på de viktigaste personerna i denna bok.

Monster under sängen eller hemliga husdjur?

Monster under sängen är ju ett välkänt fenomen. Även hur man gör för att undvika dem vet väl alla. Det gäller att inte låta någon tå sticka ut utanför täcket när man ligger i sängen.



Monster under kudden, däremot, visste inte jag att det fanns. Men det gjorde det. Jag råkade ut för ett i morse nämligen. Jag låg och morgonslumrade och stoppade in armen under kudden. Rätt som det var stack det till rejält. Jag trodde först att det var något barr eller någon sticka eller så, om vi glömmer att stänga sovrumsdörren så ockuperar nämligen hunden sängen på dagen, och då kan man göra många intressanta fynd där. Jag lyfte på kudden, och det är nu mysteriet börjar, för det var tomt där. Det fanns ingenting!

Armen värkte och ganska snabbt började två bett visa sig. Det svällde upp och blev som skrynkligt runt själva betten. Jag som har spindelskräck såg framför mig hur en svarta änkan hade följt med mina nyinköpta sängkläder från IKEA, och hur jag skulle dö en plågsam död. Dessutom hade jag bebisen med mig i sängen, hon låg med sitt huvud precis nedanför kuddarna. Det var tur att monstret bet mig och inte henne.

Vad gör man när man har blivit anfallen av ett monster klockan halv sju på morgonen och man är över trettio år gammal? Jo, så klart. Man ringer till mamma. Men hon svarade inte. Betten blev större och större och till slut var det som ett rött armband runt halva armen. Men döden kom i alla fall inte.

Några timmar senare hade svullnaden lagt sig, men prickarna där själva betten satt syns fortfarande. Nu återstod bara monsterjakten. Med dammsugaren och insektsspray som vapen gick jag till attack. Jag rev ut alla sängkläder och gjorde faktiskt ett fynd. En död geting låg under sambons täcke. Men, den hade gadden kvar. För någon vecka sedan läste jag en tidningsartikel om att vägglöss kan följa med hem efter utlandsresor, men jag har inte varit utomlands på sisådär tio år... Det minst skräckinjagande av alternativen är trots allt att det var getingen. Men varför syntes den inte när jag lyfte på kudden?

Människohamn av John Ajvide Lindqvist

Nu har jag lyssnat färdigt på Människohamn. Äntligen kanske jag kan börja få något gjort här hemma igen! Ajvinde är duktig på just det som alla stora skräckförfattare är duktiga på, att väva in övernaturliga fenomen i en alldeles vardaglig och idyllisk miljö. Han lyckas nästan ännu bättre i sin första (tror jag) bok "Låt den rätte komma in".

Hur som helst blev jag trollbunden av en här boken. Ofta när man lyssnar på talböcker så måste man lyssna ungefär en timme innan man är inne i handlingen, men här satt jag fast redan efter några minuter. Ni som har hängt med på min blogg ett tag vet att jag bitvis var riktigt rädd också. Konstigt nog är man (eller i alla fall jag) mest rädd någonstans i mitten, när man bara vet att det är något läskigt som händer, men fortfarande inte har fått grepp om vad. Ändå är det inte en särskilt skrämmande roman. Och det som gör den så bra är allt det andra. Miljöerna, personerna, språket, den suggestiva stämningen, den historiska anknytningen. Den förra boken jag recenserade här på sidan, Kleopatras kam, handlade om hur det förflutna påverkar människors handlande. Den här boken har samma tema, men i större format, här handlar det om hur det förflutna påverkar en människa, men också flera generationer människor och ett helt samhälle.

Ajvinde lyckas väva ihop en alldeles egen historia med svensk folktro, hela boken bygger egentligen på talesättet "havet ger och havet tar". Mer än så ska jag inte avslöja om handlingen. Jo förresten. Om det inte vore för slutet så skulle man nog kunna läsa den här boken som en psykologisk studie om hur en förälder gör för att bearbeta sin sorg efter ett förlorat barn. Men det är ju inte lika kul, det här är en historia som man ska läsa med öppet sinne och inställningen att allt är möjligt.

Läs den, även om detta inte är den genre som du läser i vanliga fall!

Kortproblem

Har suttit och fyllt i ett album "Mina första år" till bebisen idag. När jag höll på och tittade på alla kort som bebisen har fått, både i samband med att hon föddes och nu när hon döptes började jag fundera på hur man ska få dem att komma till sin rätt. Många kort är så enormt vackra, framför allt alla handgjorda kort som vi har fått av våra scrappande vänner. Jag sparar så klart alla kort, men de kommer inte till sin rätt i ett skåp, eller på köksbänken där de tar upp kvadratcentimetrar som jag behöver till annat.

Jag kom på lösningen! I bebisens rum finns en garderobsvägg med alldeles vita och släta garderober, jättetrist. Så jag tejpade helt sonika upp korten på en av garderobsdörrarna.

Då fick jag också idén att måla dörrarna med magnetfärg, då kan de ju funka som rejält stora anslagstavlor. Undrar bara hur stark magnetism det är i magnetfärgen, det är ju inte kul om alla grejer singlar ner på golvet varje gång man behöver ta fram dammsugaren eller en ren disktrasa. Det krävs nog många lager färg... Det kan hända att målning av garderobsdörrarna blir ett höstprojekt!

Bebisens dop

Nu har bebisen blivit döpt. Hon var pigg och glad och grät inte. Däremot "sjöng hon med" i psalmerna. Vacker dopklänning hade hon och alla nära och kära var samlade.

Jag vet inte om det var läraren i mig som tyckte att det var ofattbart lyxigt att bara behöva komma till kyrkan utan att behöva tänka på att förbereda något eller kopiera eller hålla reda på vad som skulle göras. Eller helt och hållet hade jag inte kunnat hålla mig från att förbereda. Jag ville nämligen att vi skulle sjunga Idas sommarvisa och texten till den finns som bekant inte i psalmboken, så den hade jag kopierat upp själv. I sann läraranda hade jag sparat på papper och bara tryckt upp hälften så många sångtexter som vi hade gäster. Jag hade delat ut dem på de tre närmaste bänkraderna på båda sidorna om mittgången.

När vi sedan skulle sjunga Idas sommarvisa var det flera stycken som aldrig tog fram papprena från bänken, och några gäster hade råkat sätta sig på bänkrader där jag inte hade delat ut några papper. Det enda jag tänkte på under sången var att jag ville gå ett varv runt församlingen och plocka fram bladen hos dem som inte tog upp dem och dela ut till de som inte hade fått. Snacka om yrkesskada!!

Flera gånger fick jag också bita mig själv i tungan när jag såg att någon i publiken satt och tänkte på annat. Samtidigt insåg jag att lärare måste vara de enda människorna som faktiskt har skyldighet att tvinga sin publik att lyssna... Det är nog ganska nytttigt för mig att inte jobba på ett tag!

Undersökningen

Visst har ni sett min undersökning? Jag är väldigt nyfiken på vad ni som brukar läsa min blogg vill läsa om. Jag tycker nämligen att den är lite spretig till sitt innehåll eftersom jag inte kan låta bli att skriva om allt som intresserar mig. Men vad intressear er som brukar läsa? Finns det någon kategori som ni vill läsa mer om? Något som är helt ointressant att läsa om? Ta chansen att rösta, det är 11 dagar kvar!

Inatt...

...har jag sovit dåligt. Den enda tanken jag har haft i huvudet har varit "vatten". Allt beror på ljudboken jag lyssnar på för närvarnde, "Människohamn". Jag sattt och lyssnade alldeles för sent helt enkelt, kunde inte sluta. När jag gick och lade mig satt boken kvar i huvudet. Tur att sambon hade kommit hem annars hade jag absolut inte vågat sova.

Egentligen har jag slutat läsa skräckböcker sedan jag var insnöad på Anne Rices serie om vampyren Lestat, den som börjar med "En vampyrs bekännelse". När jag vaknade mitt i natten och trodde att en vampyr stod bredvid sängen insåg jag att jag har för klena nerver för skräckböcker, så då sluytade jag läsa sådant. Men jag trodde att åldern har tagit ut sin rätt så jag skulle våga återuppta genren igen.

Innan vampyrnatten var slut hade jag lyckats inbilla mig att vampyren hade tagit sambon med sig och lagt sig på hans plats i sängen. Så rädd har jag sällan varit! Men det är värre att vara rädd för vatten, är liksom lite svårare att undvika än vampyrer. Jag får helt enkelt skynda mig att lyssna färdigt så hela mysteriet får sin förklaring...

Idag...
...ska vi städa inför dopkalaset som vi ska ha imorgon.

En liten skogspromenad!!

Det finns ingenting som är så vackert som skogen på hösten. Och skogen börjar faktiskt få sin höstskrud nu. Efter två och en halv dags ösregn så pasade jag på att anta ett barnvaktserbjudande från min mamma och ta en tur i skogen med hunden. En pointer i full fart i skogen är bland det häftigaste man kan se i hundväg, det ser ut som att de flyger fram över stock och sten, absolut ingentig hindrar. Men så kallas också Pointern för fågelhundarnas formel ett. Vår pointer är en gammal dam vid det här laget, och riktigt samma grace som i fornstora dagar har hon inte, men fortfarande finns det fart i henne här hon får chansen. Någon skogsfågel fick jag inte se idag, men däremot en tretåig hackspett. Det har jag aldrig sett förut.





Innan jag promenerade iväg tänkte jag tanken att det kanske skulle verka rutinerat att ha på sig stövlar i skogen efter så mycket regn, men jag bestämde mig för att stövlar är för mesar och tog mina gamla joggingskor istället. Med facit i hand hade nog vadarstövlar varit mest rätt. Det var inte bara marken som var som en tvättsvamp, ALLT i skogen var fullkomligt sjöblött. Men av någon anledning är det just det som får mig på så underbart bra humör. På något sätt känns det mer som att man är med om något när man blir lite blöt och skitig. Att jag dessutom kom på idén att jag skulle ta en egen väg över ett stort kalhygge och sen en myr gjorde faktiskt saken ännu bättre. När man inte exakt vet var man är eller hur man ska hitta hem blir det också en extra dimension. Och jag är INTE ironisk, jag tycker verkligen det.





Den som har provat att promenera med mig vet att jag ofta kommer på idén att "gena" över någon myr med djupsnö, eller över någon leråker, eller på någon smal och brant skogsstig med barnvagn, eller klättra över något berg. Eller hur svägerskan C??





Nu var det inte så dramatiskt, när jag stod uppe på kalhyggets högsta punkt såg jag hustaket några kilometer bort, så jag visste vilken riktning jag skulle hålla, dessutom var det någon som körde en traktor som hördes nästa hela tiden, så då var det extra lätt att hålla riktningen. Annars är myrstråk och hyggeskanter mitt bästa hitta-knep i skogen.

Som ni ser så lyckades jag knäppa några riktigt fina höstbilder. Men jag kan inte låta bli att fundera över hur masken som har kalaserat på flugsvampen mår ikväll?

Illustrerade talesätt

"Hellre en fågel i handen än tio i skogen"

Med anledning av fågeljaktspremiären på måndag.

Kleopatras kam av Maria Ernestam

Kleopatras kam är en bok som jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva. Den handlar om tre vänner som bestämmer sig för att starta ett företag tillsammans. Affärsidén är att lösa folks problem. Det visar sig att folk har problem som de aldrig skulle kunna drömma om. Samtidigt har alla tre ett förflutet som hela tiden pockar på och påverkar deras handlingar.

Det är ju alltid kul att läsa böcker med en twist, den här boken har en twist i nästan varje kapitel, och det vet jag inte om jag har varit med om så många gånger tidigare. Skickligt gjort Maria Ernestam. Det här är en bok som jag får lust att läsa igen, nu när jag vet hur det går, för att närmare se hur hon "planterar" de olika vändningarna och granska hur hon egentligen har byggt upp själva berättelsen.

Jag har aldrig tidigare läst något av Maria Ernestam, hon har gett ut tre böcker före den här och en femte bok är på väg. Jag har stått vid pockethyllan flera gånger och hållit i den här boken men valt bort den till förmån för andra böcker varje gång, så jag är väldigt glad att jag äntligen, på rekomendation av kollegan Ch, kom mig för att läsa den. Nu kommer jag definitivt att läsa hennes övriga böcker också.

Just nu har jag närmast John Ajvide Lindqvists senaste bok Människohamn i talboksformat på gång. Recension av den kommer, men det tar ju ett tag att lyssna på böcker, framför allt så här i os-tider, då hamnar man så lätt framför tv:n istället.

Mellanmålsbröd utan ugn

Ett supersnabbt och enkelt bröd, perfekt till frukost eller mellis. Det ska helst ätas varmt, därför lägger jag ut recept på ett bröd, så kan man själv dubbla receptet till så många bröd man vill ha.

1 dl rågsikt

½ tsk bakpulver

½ krm salt

Blandas i en bunke

1 msk margarin, gärna flytande margarin

½ dl filmjölk

Rörs ned i mjölblandningen

Platta ut till en rund kaka, ca ½-1 cm tjock. Nagga med en gaffel. Grädda i gjutjärnspanna (teflon o.dyl. tål inte hettan så bra) på näst högsta värme ca 5 min på varje sida. Om brödet blir för mörkt sänks värmen. Kolla att brödet är genomgräddat. Servera brödet varmt med smör, ost och marmelad.

Fisksoppa

Findus har kommit med färdigtärnade blandade fiskbitar. Inte så bra ur transportsynpunkt, de har säkert rest över hela jordklotet från fångst till affär. Dessuom består blandningen bl.a. av torsk, en fisk som jag brukar bojkotta eftersom det inte finns så gott om torsk längre i våra hav. Men ack så praktiskt, och gott. Och nyttigt.



Jag har gjort en väldigt förenklad och försvenskad variant av bouillabaisse, fransk fisksoppa. Den är snabblagad, enkel och god!



4 pers

2 lökar i "halvmånar", om du har lök med blasten kvar, låt den också följa med (om den är fräsch)

3-4 morötter i slantar

1/4 rotselleri i tärningar

3-4 potatisar i bitar

1 msk olivolja



Fräses ihop på svag värme.



1 l vatten + 2 buljongtärningar

1 burk krossade tomater

2 vitlöksklyftor

Hälles på. Koka 5-10 min



2 tsk salt

peppar

400 g fisk i stora bitar, det gör ingen om den är fryst, gärna blandade sorter



Koka 10 min till på svag värme och undvik omrörning, fisken blir lätt mos annars.

Tillsätt 2 dl frysta skalade räkor när soppan är klar. Låt inte soppan koka efter att räkorna tillsatts.

Illustrerade talesätt

Lika barn leka bäst

En helg med nya upplevelser

I torsdags, efter en vecka som gräsänka utan barnvakt, tog jag tillfället i akt för en löprunda på fredagkvällen. Det var ganska varmt och soligt, och RIKTIGT härligt, men efter ungefär tre kilometer var jag totalt slut. Jag skyller på att jag hade druckit för lite under dagen. Det kan ju aldrig ha beroott på dålig kondis eller?? Jag var i stugan där vi inte har dusch, därför använde jag hembygsgården, den med gymet i källaren, som omklädningsrum. Där finns nämligen en dusch som man får använda.



När jag hade släpat mig tillbaka till hembygdsgården, torr i munnen och slut i benen, ser jag en lapp: Kalla drickor finns i kylen 10 kr. Det var världens bästa sportdryck just då. En sprite och jag var vid liv igen.
***Hitta bävern - det ska finnas en på bilden!***


Jag blev genomtränad kan man säga i fredags. Efter löpturen tog jag mamma med mig på en paddeltur till en fors i närheten. Det var en riktig naturupplevelse, vi såg två svanar, två bävrar och två uttrar. Vi var ute precis i skymningen, och dimmorna låg över vattenytan precis som älvor. Det var en sådan där kväll när ingenting hade förvånat en, hade näcken suttit på en sten med sin fiol, hade det inte verkat det minsta underligt. På vägen hem paddlade vi i månsken, dessutom var det månförmörkelse.



Om jag hade vetat vad som komma skulle, hade jag njutit dubbelt av löp- och paddelturerna, på lördagen fick jag nämligen gruvligt ont i ryggen. Jag som aldrig brukar ha ont någonstans. Gisssa om det var synd om mig. jag hade så ont att jag varken kunde sitta, ligga eller stå. Jag är bättre nu, men fortfarande inte helt bra, så det lär inte bli någon löpning de närmaste dagarna.





Att ägna söndageftermiddagen åt att rengöra akvariet och bära över hundra liter vatten + ett antal kilo sten kanske inte var den bästa aktiviteten för en ryggskottpatient. Men det var välbehövligt för sköldpaddornas skull, grönare akvarium än vad de hade har sällan skådats, åtminstone inte på Edet zoo. Hoppa att det kommer att hålla sig fräscht längre nu när det börjar bli lite mörkare ute.

Illustrerade talesätt

"Dra något gammalt över sig"

Gräset sjunger av Doris Lessing

Jag brukar försöka läsa något av alla nobelpristagare, åtmistone de som jag tror kan tillföra mig något. Doris Lessing har jag varit nyfiken på ett tag ochn har jag äntligen gjort slag i saken och testat en av hennes böcker. Hennes debutroman för övrigt.

Den började väldigt intresseväckande, med en notis ur en tidning om att Mary Turner har blivit mördad och att mördaren är gripen. Sedan nystas historien om Marys liv upp, och det blir snart klart att det inte kan sluta på annat sätt än i katastrof. Boken kan nog upplevas som lite seg, men den är inte svårläst. Jag kan för lite om sydrodhesia, nuvarande Zimbabwe för att kunna veta vilken tid det utspelar sig i. Jag skulle tro att det var i nutid när boken skrevs. Den kom ut första gången på 50-talet.

Det som Lessing skildrar och som jag antar gav henne nobelpriset, är hur de vita kämpar för att hålla rasskillnaderna tydliga. De svarta fick inte betraktas som människor, utan som någon sorts boskap. Till exempel så tilltalades de svarta på ett särskilt språk, de var förbjudna att tala engelska, och givetvis även sitt eget språk. Att de svarta levde i armod var helt i sin ordning, men att vita människor, som Mary Turner och hennes make, levde i fattigdom, var det värsta som kunde hända i andra vitas ögon. Om de svarta såg att även vita kunde vara fattiga sattes den omsorgsfullt uppbyggda hierarkin mellan svarta och vita i gungning.

Det är intressant att läsa om detta, något som i alla fall jag bara har väldigt sporadiska kunskaper om. Det jag har vetat hittills om Rodhesia är hur en Rodhesian ridgeback (hundrasen) ser ut... Och det som jag skäms mest över är att jag inte har någon aning om hur läget är i nuvarande Zimbabwe, trots att det har figurerat mycket i nyhetssändningarna i vår, i anslutning till deras val.

Rhodesian ridgeback, tyvärr syns inte "ridgen", håret växer nämligen framåt på ryggen. Bilden kommer från Wikipedia.

Utmärkelse!

Jag har fått en utmärkelse! Tusen tack Pimmigumman! Det blir lite svårt att dela ut den vidare till sju stycken, jag är inte så flitig på att läsa andras bloggar nämligen, eller rättare sagt så är jag en flitig läsare av ett fåtal bloggar. Så här ser utmärkelsen ut:

Reglerna för dem som får den är följande:

1. The winner can put the logo on her blog.

2. Link the person you received your award from.

3. Nominate at least 7 other blogs.

4. Put links of those blogs on yours.

5. Leave a message on the blogs of the girls you’ve nominated

Jag vill skicka utmärkelsen vidare till 5 stycken inspirerande bloggar:

Cattasattac scrapbooking Jag scrappar inte alls men tycker att det är kul att se på alla vackra kort och andra alster, framför allt för att jag inte skulle klara av det själv.

En bok om dagen -läser gör jag själv, en hel del, så den här sidan är nödvändig både för att få boktips och få nya insikter om redan lästa böcker.

Evas TRIblogg är min träningsinspiration. Den handlar om värld som jag inte vet något om, och som jag aldrig skulle klara av och därför tycker jag att det är otroligt fashinerande läsning.

Lakrisalen - Betraktelser över livet i allmänhet och om att leva med en kronisk sjukdom i synnerhet

Pimmigumman får "tillbaka" den, både för fina scrapalster, men jag läser den mest för alla humoristiska vardagsbetraktelser.

Jag fick inte ihop sju stycken, men väl 5 välförtjänta. Observera att jag har delat ut dem i alfabetisk ordning, det är alltså inte efter förtjänst.

Tur ska man ha ibland

Jag och svägerskan C tog en promenad till hembygsgården igår. De serverar palt och har aktiviteter varje tisdag hela juli, men igår var det måndag och dessutom augusti. Det finns dock ett cafe som har öppet alla dagar hela sommaren, så vårt mål var att köpa lite fika eller en glass och sedan traska hem igen. Men innan jag hade bloggat, hängt min tvätt, bytt kläder och matat bebisen så var det redan lunchtid. Jag övervägde att äta lunch före promenaden, men insåg att då skulle jag bli tvungen att göra om hela proceduren med bebis och allt, så jag bestämde mig snabbt för att skjuta på lunchen. Väl på hembygsgården visade det sig att de väntade fler besökare och att de därför hade palt fast det var måndag. Min lunch var räddad.

Hemma från promenaden bjöd jag svägerskan på lite kaffe, och medan vi satt och drack kaffe med korsord till så ringde min bror, svägerskans sambo, och ville att de skulle grilla. Jag blev också inbjuden! Två mål mat som jag inte behövde laga. Till saken hör att vi lyxade oss med lunch på den stora mässan i lördags, åt kräftor hos svärmor och svärfar till middag samma dag, åt hamburgare hamburgerbaren till midddag i söndags.

Idag har jag varit på bokcirkel och gissa vad? Vi blev bjudna på lunch! En jättegod kantarellpaj med västerbottensost och marängtårta med hallon till efterrätt. Förra veckan hälsade jag på hos min mormor, då fick jag också maten serverad. Det är nog dags att börja bjuda igen lite...

Skuld av Karin Alvtegen

Det här är inte direkt någon nyutkommen bok, det är Karin Alvtegens debutroman och den gavs ut redan 1998. Jag tycker om titlarna till den här romanserien, men lite missvisande är det, jag får associationer till betydligt tyngre litteratur men de två böckerna i serien som jag har läst har inte varit svårlästa eller tunga på något vis, däremot spännande. Språket är väldigt vardagligt och utan krusiduller. Jag tror att de här böckerna passar både tonåringar och vuxna.

Boken handlar om en man som lever ett ensamt liv. Han har ingen familj och inga vänner och han är en ganska svag och rädd person. En dag på ett kafé kommer en kvinna fram till bordet där han sitter. Hon ger honom i uppdrag att dela ut ett paket till hennes make. Från och med nu lever han inte längre ett ensamt och trist liv.

Jag läste slutet i går kväll, när jag var ensam hemma. Det skulle jag inte ha gjort, jag väntade bara på att det skulle stå en galen mördare vid sängen. Så mitt råd är, läs boken, men inte när du är ensam hemma!

Pocket och prassel 2.0

Det var faktiskt förra omgången av pocket och prassel som fick mig att börja blogga. Jag hann inte starta upp min blogg i tid för att hänga med på den omgången, men nu är jag med!!
Här är alla väsentliga fakta om mig. Även alla ni som INTE är min hemliga bokvän kanske lär sig något nytt om mig. Mer om Pocket och prassel kan ni läsa hos en bok om dagen det är några dagar kvar tills anmälningstiden går ut.

* Vilken genre är du mest förtjust i?* Favoritförfattare? Har du redan allt som författaren har skrivit..?
Jag är en typisk allätare när det gäller böcker. Försöker läsa böcker som "alla andra läser", men oftast ett år eller så efter alla andra. Gillar deckare, chiq lit, fantasy (om det inte är långa serier), klassiker, historiska romaner, biografier, ja nästan allt. Mina favoritförfattare är många, jag tycker om Karin Fossum, Åsa Larsson, Isabel Allende, Johanne Hildebrandt, Håkan Nesser (har inte läst hans senaste), Karin Brunk Holmqvist, Alexander Mc Call Smith, ja ni ser, det finns oändligt många bra författare.
* Vilka författare är du nyfiken på och har lust att läsa?
Svår fråga, kommer inte på någon speciell just nu... Författarna jag uppgav ovan har jag läst det mesta av. Så egentligen alla andra författare...
* Vilken genre vill du absolut inte läsa?
Tragiska barndomsskildringar. Böcker som är svarta (till innehållet alltså, jag har inga synpunkter på omslagets färg). .
* Vilken författare vill du absolut inte läsa?
Roslund & Hellström skriver väldigt bra, men för svarta böcker för mig. Box 21 fick mig att fysiskt må illa, det orkar jag inte med. Joyce Carol Oates har jag av någon anledning svårt att komma överrens med. Vet inte varför.
* Letar du efter någon/några böcker som du vet (eller tror) har kommit i pocket, men som inte går att få tag på via bokhandeln längre? Vilka böcker gäller det – och skulle du i så fall tycka om att få dessa i läst skick? * Skulle det kännas ok att få flera begagnade pocketböcker (i trevligt skick!) istället för en ny, i något byte?* Läser du andra språk än svenska?
Jag läser helst svenska, men jag kan offra mig och läsa engelska om det är en riktigt bra bok och den inte finns på svenska. Jag letar alltid efter Agatha Christieböcker på loppisar, och de läser jag gärna flera gånger, så det spelar ingen roll vilka titlar det är. Jag har bara Cyankalium och Champagne, tror jag. Sigge Stark är också en sådan författare som jag är pinsamt förtjust i... Perfekt husvagnsläsning. Givetvis gör det inget om de är lästa, olästa böcker gör väl ingen glad. Bara den som skickar böckerna tyckte att de var bra...
* Är du tedrickare eller kaffedrickare? Någon speciell smak som du gillar?
Dricker både te och kaffe. När det gäller kaffe är det kokkaffe eller smaksatt snabbkaffe (typ cappucino med dajmbitar i som gäller för mig). Te gillar jag bäst svart te utan fläder (många blandningar som heter något med "sommar" smakar fläder).
* Vilken slags godis gillar du?
Allt utom sötlakrits och turkisk peppar.
* Gillar du naturgodis; nötter, torkad frukt och liknande?
Bara det inte är doppat i yogurt. * Är du allergisk mot något (t.ex. nötter, gluten, mjölk…)?Undviker jordnötter, men det gör inget om det finns spår av det.

*****Min bokhylla, nyligen utrensad, så nu finns det plats för nya böcker!****

Första rundan över 5 km

Men jag gick första halvan tillsammans med svägerskan C. Jag vet inte riktigt hur jag ska räkna det. Totalt blev det i alla fall 7,3 km. Nästa gång springer jag (hoppas jag).

Klädd i kortbyxor, t-shirt och vindjacka frös jag rejält medan vi promenerade, och händerna var som isbitar. Det tog säkert nästan 2 km löpning innan jag kände mig hyfsat varm, och svettig blev jag över huvud taget inte igår. Det var 9 grader ute, soliga vårvinterdagar har man på sig jacka och täckbyxor och underställ när man är ute i den temperaturen. Konstigt att jag frös? Och hur klyftigt var det att klä sig så lite?? När jag kom in och hade duschat och lagt mig så frös jag fortfarande. Tur att jag hade en varm sambo med mig i sängen!

Hur som helst så var rundan jag gick-sprang helt perfekt. Har aldrig tänkt på att man kan fara den vägen tidigare. Det var en smal byaväg förbi några hus och öppna fält, hur fint som helst. Och det är alltid trevligt med omväxling. Eftersom jag är ute och promenerar med hund och numera också barnvagn nästan varje dag när jag inte springer, så blir man rejält less på sina rundor efter ett tag. Kanske dags att hälsa på svägerskan Å för en promenad igen, då blir det automatisk omväxling eftersom hon och brorsan bor i andra änden av sta´n.

Nu sitter jag och väntar på svägerskan C. Vi ska ta en promenad till hembygdsområdet och kolla om det är öppet för en fika. Mycket promenader blir det...

Fienden inom oss av Jan Guillou

Det här tycker jag är en viktig bok. Den tar upp trenden bland västvärlden att i kampen mot terrorismen är alla medel tillåtna, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet är inte så viktigt, verkar det som. Jag såg på nyheterna i veckan att den första fången från Guatanamo har fått sin dom, efter sex år i fängelse. Vi får ett rättsamhälle som liknar Kafkas Processen (läs den om du inte har gjort det). Vad Guillou menar är att västvärldens agerande föder terrorism.

Både säpos agerande och terroristernas är "kryddat", konstigt nog känns boken ändå trovärdig, åtminstone för mig, som inte har en susning om hur det är i verkligheten, och bokens budskap blir omöjligt att missa. Och hur det går till bakom murarna i vår säkerhetspolis och vårt rättssystem, det vet vi ju inte eftersom det är hemligt.

Jag tycker att kriget mot terrorismen som västvärlden, med Bush i spetsen borde diskuteras mer, givetvis kan vi inte låta misstänkta terorister springa omkring på fri fot om det kan förhindras, men vi kan inte heller tillåta att oskyldiga döms utan bevis.

Jag, som har läst de flesta av Guillous böcker tycker att det är kul att gamla bekantskaper dyker upp igen. Huvudpersonen i Fienden inom oss är Ewa Tanguy, fru till Pierre Tanguy, som vi lärde känna som tonåring i Goillous gamla högstadieklassiker Ondskan. Pierre blev officer i främlingslegionen efter att han försvann ut ur Ondskan, får vi veta här. Erik från samma bok, är Erik Ponti, som också har en viktig roll i Hamilton-böckerna. På eftertexterna till den här boken får vi veta att Carl Hamilton kommer att få lära känna Pierre Tanguy i en gemensam expedition i Guillous nästa bok. Då återstår väl bara att låta Arn återuppstå som Jesus och sen är cirkeln sluten...

Sista sommarveckan?

Jag, bebisen och hunden har varit på skärgårdsön hos min mormor och morbror i veckan (därför den ovanligt dåliga uppdateringen). Vi har tittat på kossorna och ladat hö. Jag har läst böcker, hunden har jagat flugor och bebisen har haft fullt upp med att charma sin omgivning. Framför allt har hon jobbat hårt med att charma min morbror. Hon har skrattat och flirtat och varit allmänt charmig mot honom, det är konstigt att barn och framför allt hundar, alltid är mest intresserad av de som är minst intresserad av dem.

Hunden, som aldrig brukar bry sig särskilt mycket om besökare nu för tiden, är alltid väldigt trevlig och vill helst sitta i knäet om det någon gång hälsar på någon som är allergisk eller hundrädd. Och inte blir de rädda mindre rädda av det...

Idag innan jag for hem, hjälptes mamma, mormor och jag åt att tvätta mormors mattor. Då fick jag äntligen pysselinspiration. Det har varit dåligt med den saken ett tag, det där med humlan kom av sig helt, det var helt enkelt inget kul när jag väl hade lyckats virka en humla. Och vad gör man med en ensam humla? Blommor har jag ju gjort förr, även om jag aldrig har gjort något på temat blommor och bin...

Egentligen är min nya idé en kombination av mina kollegors mormorsrutetrend i våras innan jag slutade jobba och min mormors mattor. En MORMORSruta helt enkelt :-) . Jag ska bara få tid att verkställa mitt pyssel, så ska ni få se vad jag har tänkt.

En hel burk med vildsmultron har det också blivit. Lägger ut den här bilden som bara är SOMMAR (även om inte vädret är det).

Hundutställning

Hunden har slutat löpa, men hon beter sig lite oroväckande. Som ni vet så glömde vi henne ute en hel dag när vi åkte bort förra veckan. Hon var i höglöpen då. Vi har inte hört något om att hon har varit på amorösa äventyr, men vi vet inte. Jag tycker att hon är så kelsjuk, och ovanligt hungrig är hon dessutom.





I lördags var jag på hundutställning tillsammans med mina föräldrar och svägerskan C. Bebisen var så klart också med. Huvudpersonen var givetvis hunden, det var mina föräldrars beagle som skulle skönhetstävla den här gången.





Beaglen är en mycket snäll och positiv hundyngling på 15 månader, men lite väl positiv ibland. När han vill något, oavsett vad, så skäller han. Och han har ett skall som är väl lämpat för hardrev, det hörs; mindre väl lämpat på hundutställning, det var inte lätt för domaren att överrösta honom trots mikrofon.... Vi hörde honom redan innan vi hade klivit ur bilen (hunden var redan där nämligen), och sedan skällde han hela dagen, till och med på bordet när domaren undersökte honom.



Resultatet blev ett andrapris för beaglen. För er som inte är så insatta i hundutställningarnas värld, så är andrapris inte samma sak som andra plats. Andra pris innebär att hunden inte riktigt ser ut som rasbeskrivningen säger och för beaglens del var det nospartiet som var för klent enligt domaren. Eller också var det helt enkelt så att domaren ville att den där skällande hunden skulle fara därifrån snabbt (om man får förstapris måste man nämligen stanna kvar och tävla mot alla andra hundar som fått förstapris).




En sak vet jag i alla fall, det är inte beaglen som har kommit för nära våran tik. Det skulle annars ha kunnat bli intressanta jakthundsvalpar, skvaderhundar (skvader är resultatet av kärlek mellan en tjäder och en hare). Beagle är nämligen drivande hundar som främst jagar hare och pointer, som vår hund är, är hönsfågelspecialister.

Äntligen tredje gången avklarad

*****Numera gräsklipparpjucks*****

Sist jag sprang gick det så dåligt att det inte ens var värt att nämna här, jag orkade inte ens springa min kortaste runda. Antagligen delvis för att jag tänkte att jag skulle vara ambitiös och försöka springa intervall, och troligtvis höll jag alldeles för högt tempo i de tre första intervallerna så orken tog totalt slut. Det blev bara tre intervaller (tio var planen). På darrande ben tog jag mig hem.

Idag gick det bättre, kanske tack vare mina nya skor. Slog på stort och köpte ett par riktigt dyra på Den Stora Mässan idag. Fick bra hjälp, med löpband och allt, så nu hoppas jag att jag äntligen har fått tag på ett par skor som passar mig. Om ni undrar så kostade skorna ungefär lika mycket som mina fyra nya köksstolar som jag köpte igår. Frågan är vilken av investeringarna som var bäst???

Fortfarande bländande vita, måste leta upp en leråker att bada dem i!

Utmärkelse

Jag har fått en utmärkelse! Tusen tack Catta! Bara för att jag är så stolt måste jag få visa er den och även den fina motiveringen!

Edet Zoo- bokrecensioner, pyssel, recept och livet i allämnhet; välskriven och underhållande text om lite av varje, frekvent uppdaterad.

Tzatziki i olika varianter

När jag nu ändå är i receptbranschen kan jag passa på att komma med fler tips. Har ni testat att göra tzatziki av andra grönsaker än gurka?

Grundreceptet är:

1 gurka
1 vitlöksklyfta
2 dl yoghurt
salt och peppar

Riv gurkan grovt. Salta lätt på "rivet" och pressa ur vätskan med ett hushållspapper i ett durkslag.
Pressa vitlöksklyftan. Blanda vitlök och gurka med yoghurt. Salta lite till om det behövs och mal över lite peppar.

Om man vill variera sig gör man på samma sätt men byter ut gurkan mot något annat. Morötter funkar jättebra, likaså färsk rödbeta, då blir den dessutom häftigt knallila. Till fläskkött kan man göra äppeltzatziki.

Ugnsrostade rotsaker

Kompisen C ringde och efterlyste recept på något som jag hade på vår trettioårsfest förra sommaren. Jag kommer inte ihåg exakt vad jag hade för tillbehör till grillspetten, men med ledtråd av C så verkar det ha varit ugnsrostade rotsaker. Jättegott till grillat eller stekt kött. Vi äter detta året runt men med olika variationer. Ett grundrecept kan vara:

50% potatis, helst små färskpotatisar
50% blandade rotfrukter och grönsaker. Jag brukar ta vad jag har hemma:morötter, palsternacka, rotselleri, lök i klyftor eller hela chalottenlökar, vitlöksklyftor med skalet kvar, purjolök, färska rödbetor är jättegoda men då blir hela laddningen rödbetsröd, svartrot, sparris, majs och champinjoner. Körsbärstomater eller stora tomater i halvor, paprika och zuccini eller aubergine är också gott, men det tillsätter jag efter halva stektiden.

Sätt ugnen på 225 grader. Lägg en margarinklick i en långpanna och låt den smälta och bli gyllenbrun i ugnen.

Skala och skär alla rotsaker i jämntjocka stavar resp. stora bitar. Dela de största potatisarna om det behövs. Färskpotatis behöver bara tvättas, inte skalas.

Sätt allt i formen med det varma margarinet. Rör om så det kommer fett runtom på alla bitar. Stek i ugn 15 min. Rör om, stek 15 min till. Känn med en provsticka om de största bitarna är mjuka.

Krydda med flingsalt, peppar, timjan, salvia och rosmarin, har man färska örtkryddor kan man låta hela stjälkar ligga på grönsakerna. Vill man inte ta örtkryddor passar det med grillkrydda av något slag eller varför inte citronpeppar.

Det är jättegott att dippa potatisen och grönssakerna i bearnaissås (det enda jag äter bea-sås till).