Sköldpaddor med paltswiim

Våra stackars sköldpaddor fick slut mat redan förra veckan, men ingen har haft tid att fara in till stan och köpa ny mat åt dem förrrän igår. För att de inte skulle svälta ihjäl har de fått hålla tillgoda med vitaminer och krossad hundmat. Sköldpaddor är tåliga djur som klarar sig helt utan mat i upp till en vecka, så det har egentligen inte gått så stor nöd på dem, men dåligt samvete hade jag ändå. Väl hemma med maten så gav jag dem en rejäl portion för att döva samvetet. Sköldpaddorna var verkligen hungriga och de åt och åt. Antagligen åt de mer än vad de behövde, för nästa gång jag kom in i vardagsrummet, där de bor, låg båda två helt utsträckta och dåsiga i vattnet. De såg ut att må precis likadant som när en pitebo har ätit för mycket palt. Paltswiimen, med andra ord. Jag vet precis hur det känns.

Den som dödar draken av Leif GW Persson

Jag har lyssnat på ljudboksvarianten av den här boken. Uppläsaren är Peter Andersson och det funkar helt okej. Kanske skulle man ha upplevt att den här boklen hade haft ett högre tempo om man hade läst den istället.

Huvudpersonen i den här boken heter Evert Bäckström. Det är en väldigt kontroversiell polis, Leif GW Persson har verkligen lyckats skapa ett orirginal i Evert Bäckström. Förutom en avvikande personlighet tänjer han på lagarna lite som det passar honom själv. Evert Bäckström har begåvats med så gott som alla gängse fördomar om olika människor och företeelser på samma gång och det är riktigt underhållande att ta del av Bäckströms tankar, även om en städad typ som jag ibland vill slå mig för pannan över vissa av Bäckströms slutsatser. Men givetvis löser han sitt fall och blir hjälte både i massmedia och inför åtminstone vissa av sina kollegor. Evert Bäckström lyckads dessutom oskadliggöra några bovar utöver "sina egna" som bonus kan man säga. även om metoderna för gripandet kan diskuteras.

Jag kommer ihåg att Leif GW Persson fick svara på en del frågor när den här boken kom ut om han anser att alla poliser är som poliserna i boken. Jag tycker att poliserna i boken är som folk är mest, det tar de chanserna de får att sko sig själva men handlar efter sin bästa förmåga med att gripa brottslingarna. De har sina fördomar som oss alla andra och det finns både vettiga och mindre vettiga, precis som i alla sammanhang där olika människor måste träffas utan att frivilligt välja sitt sällskap.

Det bästa i den här boken är definitivt humorn, Evert Bäckström är så sanslös ibland att man inte kan låta bli att skratta. Språket är mustigt. Jag skulle vilja säga att det här är en typiskt manlig bok. Samtidigt som boken bitvis är ganska kul har den en tendens att vara ganska "pratig" bitvis och det är långt mellan actionavsnitten.

Ny citattävling

Jag hade ju en tävling för några veckor sedan där man skulle gissa en välkänd bok med hjälp av ett citat. Den gången hade jag bara en deltagare, men i efterhand har jag hört att det var flera stycken som kunde svaret men som inte svarade. Nu hoppas jag att alla som läser inlägget gissar, det gör ju inget om man svarar fel och jag tror att många av er har läst, eller åtminstone hört talas om den här boken. Bland alla rätta svar drar jag en eller flera vinnare (det blir bara flera vinnare om det finns flera som har svarat). Du kan alltså vinna även om någon annan redan har gissat rätt svar. Vinsten kommer att vara ätlig och inte nyttig!

Här kommer citatet:

"...Efter middagen hade Hon för vana att skrapa ner resterna från tallrikarna i en liten sophink. Sedan kallade Hon upp mig från källaren, där jag stått medan familjen ätit. Det var min uppgift att diska tallrikarna. När jag stod där med händerna i det skållheta sköljvattnet, kände jag lukten från från resterna efter middagen i den lilla sophinken. Till en början var min tanke kväljande, men ju mer jag tänkte på det, desto bättre verkade det.Det var mitt enda hopp om att få mat. Jag diskade klart så fort jag kunde och tömde sophinken i garaget.Det vattnades i munnen vid åsynen av mat och jag plockade oförskräckt upp upp de bra bitarna medan jag skrapade bort pappersbitar och cigarettfimpar och vräkte sedan i mig maten så fort jag kunde.""

Ni ska få en liten ledtråd också. Den här boken översattes till svenska 2005 och blev snabbt en bok som "alla" läste och blev illa berörda av. Det har senare kommit två eller tre efterföljare till den. Vilken är boken?

Skriv din gissning i kommentarsfältet. Du behöver inte ha en egen blogg för att vara med och tävla, välj då anonym och skriv en signatur. Om en vecka, alltså nästa onsdag drar jag vinnaren.

Nu är smekmånaden slut!

Nu känns det som det brukar att jobba. Man kommer hem från jobbet, i hjärnan virvlar en massa elever omkring som kräver strategier för hur man ska hantera dem. Ett gäng har masskolkat, ett annat gäng betedde sig som en större apflock i klassrummet, en har varit på rättegång och några är besvikna över att de inte lär sig något. Ändå har jag bara haft en enda lektion idag. Som motvikt hade jag ett mysigt samtal med ett gäng elever i lugn och ro om livet och vad de ska söka för gymnasieprogram och lite annat av livets väsentligheter.

Väl hemma var det dags att börja reda ut röran i huvudet. Masskolket var prio ett. Jag ringde hem till åtta elever och pratade med dem och med deras föräldrar. Ringde hem och berömde de två elever som faktiskt inte skolkade. Ringde hem till klasföreståndarkollegan och satte in henne i fallet. Ringde hem till en elev som är långvarigt sjuk för att höra hur han mådde, men fick inte tag i honom. Ringde gång två och tre och fyra till tre skolkare där ingen svarade vid första försöket. Fick tag på en av dem.

Då hade två timmar gått, bebisen skulle sova och jag hade inte hunnit bry mig om henne över huvud taget sedan jag kom hem från jobbet. Som tur var lagade sambon mat så jag fick sätta mig vid dukat bord. Det var tur annars vet jag inte hur det skulle ha gått.

När bebisen var i säng och skolksamtalen avklarade tog jag en promenad med hunden för att tänka ut en strategi för "apflocken". Om jag inte hade tagit en promenad för att fundera på det hade det varit nattens projekt. Nu har jag en plan i två steg uttänkt, då kan jag släppa det.

Det verkar som att jag kommer att förtjäna mitt sommarlov det här året också! Men jag är väldigt nöjd med att ha fått en smekmånad, det var guld värt...

Drag

Som avslutning på en lugn hemmahelg (i stort sett) tog jag och hunden en tur på isen med längdskidorna. Idag vågade jag koppla för hunden, tassen har varit bra så pass länge nu utan återfall, och det var riktigt bra drag de första 3-4 km. Föret var ganska tungt, dessutom hade jag så bråttom ut att jag rationaliserade bort vallningen, så hunden fick jobba. Lite glidvalla i det här föret hade underlättat mycket. Ja, jag fick också jobba, mest med stavarna, när jag åker med hunden kopplad blir det mest stakåkning, benen hinner helt enkelt inte med i hundens löptempo. Hon tyckte att det var kul och hon var lika drag-glad som när hon var ung, även hon nu vid snart nio års ålder inte har samma fart som i unga år.

Ibland kan jag tycka synd om vår hund som hamnade hos mig och inte hos någon duktig skidåkare, jag tror att hon hade kunnat bli en riktigt duktig tävlingshund. Våran hund har nämligen en egenskap som inte många hundar har - hon slutar aldrig dra. Hundar är ju inga människor och man kan inte peppa och motivera en hund som inte vill till att kämpa på samma sätt som vi människor kan tvinga oss till att prestera. Åtminstone inte om inte hunden har en egen motivation att jobba. Många hundar älskar att dra, men när de börjar bli trötta och det börjar gå hemåt brukar de flesta hundarna börja lukta och pissa och rulla sig och äta snö och ha alla möjliga ursäkter för att stanna. Men så har aldrig våran hund hållit på. När hon blir trött drar hon långsammare, men hon har hela tiden sträckt lina och hon försöker hela tiden, även om det inte går så fort.

Några gånger när jag har åkt för hårt och varit riktigt trött har hundens dragvilja sett till att vi över huvud taget har kommit hem. Jag har nämligen en tendens att överskatta min förmåga. Bland annat skulle jag för flera år sedan åka skidor till vår stuga, det är 2,5 mil. Föret var uruselt, varje gång jag stack ner staven i snön sjönk den ner ända till gräset, så det gick inte att använda stavarna. Skidorna sjönk också ner, för att inte tala om hunden, inte ett enda steg höll för henne. När vi hade hunnit halvvägs var jag totalt slutkörd, jag orkade knappt flytta ena skidan framför den andra. Men hunden hon kämpade och försökte dra mig, som vid det laget mest var en tung heffaklump i kopplet. Som tur var hade jag saft och bullar med mig som färdkost och det var min räddning. Jag stannade och fikade och satt en stund innan vi fortsatte och vi kom faktiskt fram till slut. Men utan hunden och min hemkokta vinbärssaft hade någon fått komma och bärga mig ur skogen.

Idag blev det en betydligt snällare tur, men eftersom både jag och hunden har lika kass kondis så var vi båda två lagom trötta efter 5 km åkning på översnöade skoterspår. Riktigt nöjd är jag ändå för nu har jag tagit mig ut på längdskidorna flera gånger med någon dags mellanrum, så om jag kan fortsätta så här så kommer nog kondisen vad det lider.

Etiska dilemman

Jag tog en sparktur till kioskens konkursutförsäljning idag. Det var verkligen inte roligt att vi inte har någon kiosk kvar i byn, jag hade verkligen hoppats att det fanns en chans att den skulle kunna vara kvar eftersom affären har hängt på en skör tråd i många år. Kioskägarna var givetvis jäteledsna och besvikna på alla kunder som inte har handlat tillräckligt mycket godis. De vuxna kunderna har handlat tobak och spelat och det ger för liten vinst för att en kiosk ska kunna försörja sig på det.

Jag kände det dåliga samvetet gnaga, jag som försöker göra bra val när jag handlar, både för min hälsa, miljön och för arbetstillfällena i närområdet. Men tydligen har jag handlat för lite. Jag köper inte särskilt mycket godis, spelar inte förutom någon enstaka trisslott och har aldrigt rökt en cigarett eller lagt in en endaste snus.

Är jag för medveten? Är det mina medvetna vanor som har drivit vår kiosk i konkurs? Visserligen har jag handlat mycket av mitt godis i kiosken, men ingen kiosk kan överleva på det godiset som jag köper. Ska jag sluta propagera för mina elever att de ska undvika tomma kalorier?

Min last är istället böcker. Och var köper jag dem, ja tyvärr väldigt sällan på den lokala bokhandeln, istället är det Icas pocketställ och givetvis nätet som försörjer mig med böcker. För läskunningheten här i landet är det kanonbra att det finns en sådan tillgänglighet på böcker och jag hör också i min omgivning att många som inte har läst särskilt mycket tidigare har börjat läsa mer. Men för bokhandlarna är det ödesdigert är jag rädd. Vill vi bara ha tillgång till internet och pockettoppens utbud av böcker? Eller vill vi kunna få tag på lite mer ovanliga böcker? Vill vi kunna bläddra i en faktabok innan vi köper den?

Samma uteckling har vi ju inom alla branscher, vi kanske handlar mer men det är få som får vara med och dela på kakan. Samtidigt är det kul för en lantis som mig som har hundra mil till många av de affärer som jag kan läsa om i t.ex. inredningstidningar eller kända klädmärken att kunna få tag på deras grejer via nätet. Och även en möjlighet att kunna bo avsides och ändå ha tillgång till en stor marknad.

Är det Al Gore, som satte igång debatten om kliomathotet på brd front som är indirekt skyldig till världens lågkonjunktur? Är vårt samhälle beroende av att vi har vanor som förstör jordklotet och vår hälsa? Om alla åt nyttigt och levde hållbart skulle det varken behövas vårdpersonal eller fabriksarbetare i världen, skulle ett hållbart samhälle i realiteten innebära massarbetslöshet och alla sociala problem som följer med sådan?

Det är verkligen inte lätt att veta vad som är rätt.

De halvt dolda

Jag har följt Jonas Gardells serie "De halvt dolda" som har visats på svt. Sista avsnittet var i torsdags på tv, men serien går att se på webb-tv några veckor till. Jag skulle verkligen vilja tipsa er som har missat den att se den.

Det är en cynisk värld som Jonas Gardell visar i sin serie. Den handlar om ett antal personers liv. Lite rörigt är det, för människorna lever i olika tider, ibland är det 60-tal, ibland nutid, men även om jag ska vara helt ärlig med att jag inte förstod exakt hur allt hängde ihop så har människorna fashinerat mig. Personerna är stereotyper, nästan karikatyrer av de som det är mest synd om och de som är mest osympatiska och arroganta. Jonas Gardell skildrar alla (tror jag) vuxna män i serien som egoistiska, arroganta och rent elaka medan kvinnorna skildras som hjälplösa, mesiga men snälla. Barnen, som alla är pojkar, är på olika sätt utsatta för dessa hemska vuxna, samtidigt som man i sista avsnittet förstår att det är en utsatt barndom som har skapat dessa extremt osympatiska män.

Det finns gott om väldigt starka scener i serien, man kan säga att de rent av staplas på varandra som tittare blir jag berörd av nynazisten som spöar invandrare och homosexuella på tunnelbanan samtidigt som han kärleksfullt tar hand om sina småsyskon när hans mamma ligger avsmullen i soffan. Eller av mannen som i varannan meningen kränker sin kvinna verbalt och är så oerhört osympatisk att man bara vill be henne sparka ut honom, vilket hon naturligtvis aldrig gör. Eller pojken som ser sin mamma drunkna och som sedan hamnar i sin pappa missionärens fanatiska klor. Eller den gamla kvinnan som har fått en mobiltelefon av sin son, men som inte har en aning om hur den fungerar. Sönerna som knappt har tid att begrava sin mor när hon har dött. Ja ni märker att Jonas Gardell har lyckats stoppa in alla samhällets baksidor i en och samma serie.
Den här serien har berört mig och även om allt är tillspetsat så får det mig att tänka. Det är inte allt man ser på tv som lever upp till de två kriterierna.

Orkade inte åka skidor

Jag har bestämt att varje dag jag har möjlighet ska jag ta en tur på längdskidorna, även om det bara blir en kort sväng. Ikväll orkade jag inte. Jag kände mig totalt slut och egentligen var det inte själva skidturen jag inte orkade utan det var att gå ner i källaren och byta kläder som kändes helt övermäktigt. Istället tog jag en promenad, min kortaste runda, för det var rätt sent så jag tyckte inte att jag hade tid med en längre, och inte ork heller.

Jag hade bara gått 50 m så ångrade jag att jag inte tog en skidtur istället. Jag övervägde att gå in igen och ta på mig vindbyxor, underställ och pjäxor, men insåg att innan jag skulle ha gjort det så skulle klockan ha varit alldeles för mycket, dessutom finns det alltid en fara att man fastnar i tv-soffan om man går in igen när man väl har kommit sig ut. Jag känner mig själv :-)

Nu är jag inkommen från den korta promnaden och känner mig helt plötsligt pigg som en nötskrika igen. Tänk vad lite frisk luft kan göra!

Gammal mat

Det har varit en del skriverier under hösten om att upp till 25% av all mat som kastas hade varit fullt ätlig och alltså kastas i onödan. Det här är givetvis ett problem både för privatekonomin, vi skulle kunna ha 25% mer pengar att köpa roliga saker för istället för mat och givetvis för miljön (som i och för sig inte mår bättre om vi istället köper något annat för pengarna). Jag försöker tänka på att inte kasta mat i onödan, det gäller bara att ha lite kunskap så att man vet vad som kan användas och vad som inte kan det.

Bröd som har möglat ska man alltid kasta, mögelmycelet sprider sig genom hela brödet väldigt lätt.

Ost kan man äta om man bara skär bort synligt mögel med någon cm marginal. Samma med sylt.


Frukt, grönsaker och rotsaker kan också ätas bara man skär bort det dåliga. Många rotsaker och frukter blir svarta och tråkiga i snittytan, det är luftens syre som har reagerat med c-vitaminet i frukten, det kan man bara skära bort. Riktigt lång hållbarhet på grönsaker som består av många lager med blad, t.ex. vitkål, purjo. salladshuvuden o.dyl. får man om man istället för att dela grönsaken rakt av med en kniv istället plockar blad för blad från huvudet. Då får man ju ingen snittyta i den delen som man vill behålla och då kan ett vitkålshuvud hålla flera månader i svalen. Om man vill förvara grönsaker i plast ska man göra ett rejält hål i plasten så att det blir luftcirkulation runt frukten eller grönsaken, då förlänger man också hållbarheten med flera veckor. Grönsaker och frukter som har börjat skrumpna är fullt ätliga, gör paj av frukten och sätt grönsaker och rotfrukter i grytor eller i köttfärssåsen. Ofta har lite skrumpen frukt och rotsaker en sötare och godare smak.

Mejeriprodukter avslöjar man med lukt, smak och syn, är det inga synliga klumpar, dålig lukt eller konstig smak så är det helt okej att äta. Samma med ägg, de är hållbara i minst en månad efter bäst före, den gäller nämligen vid förvaring i rustemperatur. Ruttna ägg missar man inte heller.


Något som man däremot bör vara försiktig med är charkvaror som köttfärs, korv, skinka m.m. Livsmedelsverkets tester har nämligen många gånger visat på höga bakteriehalter redan några dagar före bäst före-dagen. Oftast beror det på att affärerna har för hög temperaur i sina kyldiskar. Korvar och andra charkuterier blir slemmiga på ytan och får en annorlunda doft när de blir dåliga.

Den här vitkålen hittade jag i min grönsakslåda idag. Vem vill äta den?

Samma kål, det enda jag har gjort är att skära om snittytorna ½ cm och att fimpa den delen av stocken som stack ut. Helt okej att äta!

Middagstips

En maträtt som korv och mos är ju urtypen av vad man brukar kalla skräpmat, men ack så gott. Om man gör eget mos istället för pulvermos och fräser lite wokgrönsaker till så har man höjt näringsvärdet i maträtten med många procent. Skär potatisen i små bitar så är den färdig på 10 min. Jag hade wokgrönsaker från Euroshopper den här gången. Egentligen är jag skeptisk till så utpräglade lågprismärken, men grönsaksblandningen var bra, mycket bättre sammansatt än många dyrare märken, och framför allt okryddad. Men hur kan det vara så billigt???

Julklappssjal

Det är ju några som har efterlyst bilder på de schalarna som jag gav bort i julklapp. Nu kommer en av dem sent omsider. Den här schalen virkade jag i ett mercericerat (stavas det så?) grovt svart garn utan lurv.

Det är svårt att förmedla känslan av den men det blev lite tuffare stuk på den här än på den jag virkade åt mig själv i lurvigt garn med glittertråd.

Vitt från himlen -

- Och jag har åkt skidor igen. Jippi vilken rolig motionsform. Och snacka om att längdskidåkning måste vara den ultimayta träningsformen för hela kroppen. Man tränar ben, rumpa, rygg, mage, axlar, armar och desstom balans och motorik, framför allt om man som jag vägrar att åka på preparerade spår. Om man är tillräckligt duktig rent tekniskt så är det ju dessutom perfekt konditionsträning. Jag är precis på gränsen så duktig, eller när det är perfekt före är jag det och om jag inte vore så envist anti mot skidspår så får jag väl erkänna att det skulle bli fler dagar med bra före. Idag var det jättehärligt väder, lätt snöfall. Föret var tyngre än sist, då var det blåis med ett tunt snötäcke ovanpå, idag har det snöat ett dygn i sträck så nu var det en knapp decimeter nysnö på isen. Det bromsar ganska fint, men gav bättre stöd åt skidorna och därför fick jag in riktigt härligt flyt i åkningen idag.

En vurpa blev det idag, och det var ju tur så att jag fick tid att knäppa en bild!

Än så länge har jag inte kopplat för hunden, delvis för att jag kände att jag behövde få tillbaka lite säkerhet och balans på skidorna efter att inte ha åkt under hela förra vintern men framför allt för att vovven har haft problem med en framtass. Mest troligt har hon sträckt sig för några veckor sedan när det var halkigt för hon kunde helt plötsligt inte stödja på benet en kväll. Sedan har vi tillbringat två helger i rad tillsammans med brorsan och hans sambo och unghund och givetvis har det blivit en del bus för hundarna då, så varje helg har våran hund slitit upp skadan och blivit halt igen. Ni har hon busförbud och som sagt så ligger jag lågt med dragträningen åtminstone den här veckan ut, men snart....

Trolltyg i tomteskogen...

...eller åtminstone verkar någon högre makt vara emot min ridning. Jag har inte ridit under hela december månad. Torsdagar är mina stalldagar och det verkar ha gått troll i torsdagarna, flera torsdagar har det varit jättekallt, någon gång har det regnat och varit ishalka, en gång stormade det och en gång när det var hyfsat väder hade jobbet julfest. Det har helt enkelt inte funkat att rida. Men idag blev det av! En jättehärlig tur i lätt snöfall och jättebehaglig temperatur ute, precis som man vill ha det. Hästarna verkade glada över att få komma ut och jag hoppas verkligen att vi kommer igång med ridningen nu och att inte just torsdagarna måste vara svinkalla, glashala, ösregniga eller sjuka.

På tal om att komma igång så tog jag premiärturen med längdskidorna i tisdags. precis som det brukar vara på årets första tur så kände jag mig ungefär som bambi på hal is, men efter en stund så började jag hitta flytet. Sedan är det inte världens enklaste att åka i mörker, på blankis som täcks av ett cm-tjockt snötäcke, bara att få fäste med stavarna i isen krävde sin kraft, och det där med att hålla balansen var inte heller enkelt. Men det blev bara två vurpor, helt ok.

Det roligaste med skidturen var hunden. Jag åkte inga skidor förra vintern p.g.a. att bebisen låg i magen så det var nästan två år sedan sist. När jag gick ner i källaren för att klä om stod hunden och iakttog mig, men hon höll en väldigt låg profil. Inte ens när jag släppte ut henne och sa att hon skulle få följa blev hon så glad som hon brukar bli när jag tar fam skidmunderingen. Hon tittade mest på mig. Men när jag kom ut från garaget med skidorna i famnen gav hon upp ett riktigt glädjetjut. Hon skällde inte utan skrek rakt ut, sedan stod hon nere vid tomtgränsen innan jag hade hunnit blinka ens. Det är kul när man kan göra någon glad, och om jag ska vara ärlig så var jag lika glad själv över att stå på skidorna igen. Det enda tråkiga var att dagen därpå kom kylan som har hållit i sig ända tills nu, så det har inte blivit någon mer skidtur. Men kanske imorgon....

Utemat

Nu är skotersäsongen i gång för fullt, som den uppmärksame bloggläsaren säkert har förstått av de senaste inläggen. Idag var det en tur till en sjö i närheten där det finns en kåta som är öppen för allmänheten. När man tillbringar i stort sett varje lördag-söndag i flera månader utomhus blir man ganska snabbt less på choklad och ostmackor, dessutom blir det en aning enahanda diet i längden. Därför känner man efter ett tag ett behov av omväxling i utflyktskosthållet.

Pannkaka som man steker upp över öppen eld är en klassiker, uppstekt palt likaså. Färdigköpt pytt i panna funkar också bra att steka upp över elden. Om man har tillgång till ett gammaldags våffeljärn och inte åker på en allför lång utflykt är våfflor gräddade över öppen eld en höjdare. Vispa grädden hemma och blanda smeten i en PET-flaska så är tillagningen över elden superenkel. Slobben är en skogshuggarklassiker, den moderna varianten består av en pannkakssmet ihopvispad hemma, sedan gräddar man plättarna över elden. En bit rimmat fläsk att steka till är pricken över i:et. Perfekt för den spontana utflykten, ägg, mjöl och mjölk har man ju oftast hemma, och har man ingen mjölk funkar vatten, allt är nämligen gott när man äter ute. Grillad hamburgare, parisare och falukorv är givetvis aldrig fel. Om man har ett mackjärn för öppen eld är det gott att värma smörgåsar. Pröva att göra varma mackor av ett mörkt bröd.

Vill man vara lite mer avancerad kan man slänga ner ett paket renskav eller en fryst älgstek, tälja skav och steka tillsammans med wokgrönsaker till en god och nyttig vildmarkswok.

Dagens rätt blev souvas, en samisk specialitet som består av lättrökt renkött som skärs till skav. Vi hade färdigköpt souvasskav idag. Vi stekte souvasen i litet margarin, saltade lätt och lade det med isbergssallad och hackad lök samt en klick orientdressing på toppen i ett mjukt tunnbröd som vi rullade ihop till en klämma. Supergott!

Vissa matrester funkar också bra att värma över öppen eld, t.ex. olika rispytter som Paella eller Nasi goreng, wok där alla ingredienser är blandade (wok lagas/lagades för övrigt över öppen eld i de länder där man äter det).

Det man behöver i redskapsväg för att laga mat utomhus är en utestekpanna eller en Murrikka, finns i alla friluftsbutiker, en gaffel och en metallstekspade underlättar också. Glöm inte att ta med nödvändiga tillbehör som margarin att steka i, sylt, salt och peppar, beroende på vad ni ska äta förstås. Sedan underlättar det att ha ett transportmedel, till exempel en skoter för att orka transportera all mat, och det är inget skämt, det är ett av mina viktigaste argument för att köra skoter istället för att vandra eller åka skidor. Jag älskar att åka skidor om vi bara ska några kilometer så där, men någon måste köra skoter så att vi får med oss all mat...

Det gäller att se trendig ut när man kör skoter...

Souvas i tunnbröd

Var med från början

Om ni vill följa en pappa som är barnledig kan ni kolla in bloggen Utsikt mot älven! Den är alldeles nystartad, så häng med från början. Skribenten är sambon så lite partisk kanske jag är, men jag tror att den kan bli intressant.

Rullade räkmackor

Enkelt och gott en lördagkväll är dessa räkrullar. Godast blir det om man använder oskalade räkor, men i kväll blev det röra på färdigskalade, det är bekvämt även om nästan all smak har blivit bortspolad. De skalar nämligen räkorna med en hård vattenstråle så det är verkligen inte konstigt att det är stor smakskillnad på skalade och färdigskalade räkor.

Dessa mackor är nog det absolut enklaste i räkväk. Jag tinade till och med räkorna i micron på lägsta effekt, det går bra om man passar dem och rör om ofta.

3 rullar

Bred 3 mjuka tunnbröd eller tortillabröd med bordsmargarin.

Strimla och fördela två blad isbergssallad eller 1 dl blandad sallad på bröden.

Blanda 200 g skalade räkor, 2 tsk finhackad lök eller gräslök, 2 msk majonnäs och 2 msk lätt kesella eller lätt creme fraishe, krydda med citronpeppar. Fördela röran på bröden.

Vik ihop bröden och servera med någon god dryck.

Detta var allt som var kvar när jag kom på att receptet kanske vore nåt för bloggen!

Broccolisoppa

Gårdagens middag blev broccolisoppa, perfekt mat även för den minsta familjemedlemmen om man bara tar av bebisens mat innan man saltar.

För övrigt blir jag mer och mer skeptisk mot buljongtärningar, dessa består nämligen till stor del av det kemiska smakämnet glutamat som det finns misstanke om att den är cancerframkallande. Det är att jag har börjat laga mat till bebisen och att jag dessutom har som mål att hela familjen ska kunna äta samma middagsmat som jag mer och mer funderar över hur hälsosamt det är med buljongtärning i vår egen mat. Jag känner nämligen ett naturlig motstånd mot att tillsätta buljongtärning i bebisens mat, både med tanke på kemikalier och salthalt.

I stället för buljongtärning kan man koka kötträtter längre tid, då får man ut fler smakämnen ur köttet. Det funkar även med tomtsåser och mosiga grönsaksgrytor typ ratatouille . I grönsaksrätter och gryträtter och soppor finns det några knep som naturligt är smakförhöjare. Curry i så små mängder att själva currsmaken inte slår igenom förhöjer smakerna i framför allt olika grönsaker. Sojasås har samma effekt. Lök och rotselleri är rotsaker som ger väldigt god smak på buljonger. Fett är en smakbärare och dessutom en bärare av fettlösliga vitaminer, så man ska inte vara alltför rädd för fett t.ex. i kött. Det bästa är att fräsa maten i lite fett, då hjälper även värmen till att dra ur smakerna och vitaminerna. Även syror förhöjer smakerna på många livsmedel, t.ex. citron, vinäger eller vin. Socker är också en smakförstärare på frukt och grönsaker. Prova lite socker i tomatsåsen eller tänk på sötsur sås i asiatisk mat och lingonsylten till köttbullarna.

Samtidigt som jag är skeptisk mot buljongtärningar och andra tillsatser så tror jag inte att det finns anledning att vara överdrivet försiktig, jag kommer att fortsätta att använda buljongtärningar ibland, och om man tyckar att soppan känns smaklös så kan man prova att sätta i en eller två buljongtärningar.

Här kommer receptet på Min broccolisoppa:
2-3 port

250 g broccoli, låt även stjälkarna följa med om du har färsk
1 stor gul lök
4 potatisar
ca 50 g (en cm-tjock skiva) rotselleri
1-2 vitlöksklyftor
1 msk olivolja
4 dl vatten
4 dl mjölk
peppar, salt
pressad citron

Skär lök, potatis och rotselleri cm-stora bitar och broccolin i buketter. Skala vitlöksklyftan och låt den vara hel.
Fräs alla rotsaker och grönsaker i olivoljan utan att de får färg.
Späd med vatten, koka grönsakerna 5 min. Salta nu om en del av soppan inte ska vara saltfri.
Tillsätt mjölken och koka tills grönsakerna är mjuka, ca 5-10 min till.
Smaka av med salt, peppar och pressad citron. Ställ tillbaka grytan på spisen och koka upp. Blanda 2 msk maizena med ½ dl mjölk och häll i soppan. Ge ett uppkok. Servera.
Mixa ev soppan med stavmixer om du vill ha slät konsistens.

Servera soppan med en mjuk skinksmörgås eller med en kryddig, god korv. Varm smörgås är gott till.

Vardagshjältar och eldsjälar

Catta skriver ett inlägg om vardagshjältar på sin blogg och det fick mig att börja fundera på samma sak. En av mina vardagshjältar är faktiskt hon, hon har mer än en gång fått rycka ut och rädda mig i olika situationer. Bland annat fick hon en gång sitta ensam hemma hos oss i två timmar och vänta på sotaren, när jag och sambon inte kunde komma ifrån för att passa honom. Andra gånger har hon tagit hunden på långpromenader när vi har jobbat länge. För att inte tala om alla gånger hon har fått offra sig på att hänga med på alla mina konstiga idéer som att köra skoter till Arvidsjaur, ta långpromenader och gena över höga berg eller över myrar med meterdjup snö.

Andra vardagshjältar är alla eldsjälar som gör att vi kan få en guldkant i vardagen eller en roligare fritid. Så här vintertid tänker jag på alla dem som ser till att det finns vindskydd och ved vid olika rastplatser ute i naturen. Det är guld värt att ha utflyktsmål där allt redan finns. Tänk att tillbringa timmar med att hugga, kapa och köra ut ved så att andra männsikor ska kunna få en trevlig utflykt. Samma sak med de som ser till att det finns skoterleder att åka på och för de som upplåter sin mark till det, trots att det finns risk för att råka ut för olägenheter av olika slag.

En stor applåd och ett fyrfaldigt leve för alla vardagshjältar HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!

Ett armband

Hälsade på hos vägerskan C och brorsan igår kväll. Jag hade slitit av ett halsand under dagen som låg och skrotade i fickan. Svägerskan C som är allmänbildad i pyssel plockade fram smyckestillverkningsgrejerna och fixade halsbandet på en kick. När grejerna ändå var framme fick jag testa att göra ett armband. Det var riktigt kul, dessutom finns det ju så enormt många vackra pärlor att köpa. Kombinera dessa med min mammas egenhändigt slipade stenar och man skulle kunna göra hur läckra och unika smycken som helst. I mitt armband är det dock inga stenar, bara pärlor i svart och brons med silverkedja mellan. Silver och brons är ju inte så vanligt i kombination, men jag tycker att det blev riktigt fint.

Jag klarade det!!!

Granen är naken och den illröda texten Bosch kommer från en av julpyntlådorna.

Att ha julen kvar till tjugondag Knut alltså. Men nu är den borta, bara granen kvar och den åker ut så fort sambon kommer hem.

Igår såg jag det första vårtecknet. Det var en husbil som hade cyklar med sig. Jag försökte fota ekipaget, men det var tyvärr för mörkt, så det finns inget bildbevis... Undrar vad husbilens förare tänkte när det började blixtra från bilen bakom honom?

Nytt projekt

Helgen har tillbringats i stugan där sambon och mina bröder har tagit hand om en massa nerfallna träd sedan den senaste stormen. De har jobbat och slitit jättehårt med sina motorsågar medan jag och svägerskorna har skött markservicen. Klassiskt va? Men ibland kan det vara ganska skönt att kunna luta sig tillbaka mot gamla könsroller. Om jag skulle ha varit ute i skogen med en mtorsåg skulle alla träd fortfarande ha legat kvar i skogen och jag skulle antingen ha legat på sjukhuset eller bårhuset. Men vi har inte bara diskat och lagat mat, vi hann ut en promenad hed hundarna i vintervädret, tyvärr låg telefonen kvar inneså det blev inga vinterbilder idag... Dessutom satte jag igång ett nytt projekt.

Jag får alltid upp virk- och stickil när jag är i stugan, så den här gången sprang jag in på Ica medan sambon tankade bränsle och köpte garn till en slipover (tror jag det heter, en väst som är "hel" framtill, utan knappar eller så)). Jag hittade beskrivningen till slipovern i en bilaga till en av mammas veckotidningar, den är flätad och stickad av raggsocksgarn. Jag har aldrig stickat flätstickning förr och när jag tittade på beskrivningen verkade det väldigt avancerat med tre olika sorters stickor och diagram och grejer. Men efter lite support av kollegan R-M på jobbet under veckan om vad en flätsticka var, och jag insåg att en strumpsticka också skulle funka, så satte jag helt enkelt igång att sticka. Och det var inte alls svårt, och inte långtråkigt, för garnet är tjockt och mönstret gör att det blir lite omväxlande. Däremot gruvar jag för ryggen som bara består av slätstickning, jag är nästan less innan jag ens har börjat. Kanske får jag smälla in några flätor där på fri hand...

Så här är det meningen att den färdiga slipovern ska se ut. Jag gillade färgen på den på bilden, tyvärr fanns det inte så många färger att välja på i vår lilla Ica-butik, jag är nöjd över att det ens finns garn där. Ursäkta blänket på bilden, det var för mörkt för att fota utan blixt.

Så här ser min variant ut. Jag tror att grått blir bra, då kan man ha precis vad som helst under, alla färger, mönstrat eller omönstrat.

När jag skulle fota mitt mästerverk till bloggen så upptäckte jag att jag har stickat flätorna fel, de skulle visst inte vara tvinnade med samma intervall hela vägen. Orkar jag riva upp, det är frågan? Kanske uppfinner jag ett nytt mönster...

Julgransplundringen påbörjad

Idag har jag påbörjat julgransplundringen trots att det är fyra dagar kvar till tjugondag Knut. Annars är jag väldigt envis genom att vägra ta bort julpyntet före Knut, jag tror att det är bra för oss att få bli ordentligt less på saker och att få längta och vänta. Därför tar jag inte fram ett enda julpynt före fredagen innan första advent och tar inte bort något före Knut. I år blir det nog ändå så att jag fuskar med två dagar, jag tror inte att jag kommer att ha tid att städa på tisdag, istället får det nog bli på söndag som julpyntet ryker. Och sedan är det VÅR, även om det antagligen är många dagar kvar med riktig vinterkyla. När julpyntet förvinner blir det så ljust och fräscht och då kommer tulpanerna, bara det ett vårtecken.

Hur jag har påbörjat julgransplundringen? Jag och sambon åt upp de vise männens kameler till eftermiddagskaffet idag. Litet luddigt i munnen var det, och litet unket smakade det, men det hör till pepparkakshusplundring.

Medelhavsbiffar med tomatsås

Tomatsås:
Hemligheten med en riktigt god tomatsås är att låta den puttra länge, helst minst en halvtimme, så börja med den. Den här såsen funkar jättebra på pizza och som pastasås också.

1 gul lök
400-500g burk krossade tomater
1 msk olivolja
2 tsk paprikapulver
½ msk oregano
1 tsk basilika
peppar

Fräs löken i oljan, tillsätt tomaterna och kryddorna. Låt puttra länge på svag värme under lock. Rör om då och då. Smaka av och salta om det behövs, men tänk på att sälta och syra förstärker varandra, så om man tillsätter salt så kommer tomaterna att upplevas som syrligare. Jag tog av tomatsås åt bebisen som jag mixade lätt med stavmixern.


Biffar:

500 g köttfärs (jag tog älgfärs som vanligt)
1 dl ströbröd
1 msk potatismjöl
1 dl mineralvatten
1 ägg
½ finhackad lök
½ tsk spiskummin
1 vitlöksklyfta
2-3 krm mynta
1-2 krm kanel
½ tsk oregano
salt och peppar

Blanda alla ingredienser utom köttfärsen, låt stå 5-10 min. Blanda i köttfärsen och provstek lite av färsen och känn om det behövs mer salt eller kryddor. Forma små biffar och stek dem i medelvarm stekpanna. Jag lät bli att salta färsen först och kokade några biffar till bebisen innan jag saltade resten av smeten och stekte våra biffar. Det bör bebisar kunna äta från ca 6-7 mån ålder.

Servera biffarna med kokt ris, couscous eller bulgur. Tänk på att ris har rest långt, så ät det inte varje dag om du vill vara klimatsmart. Klibbfritt ris har bättre GI-värde än klibbigt ris och fullkornris innehåller mer fibrer och mineralämnen bl.a. järn än polerat ("vanligt") ris.

Både ris, couscous och bulgur går bra att frysa, så man kan göra kompletta bebisportioner eller matlådor att frysa in.

Jag lägger in bilden senare, Blogger ville inte just nu.

En utmärkelse!

Jag har fått en utmärkelse av Catta för recepten här på bloggen. Det ger mig genast dåligt samvete över att det är så länge sedan jag lade ut något recept. Det ska det genast bli ändring på!

Jag har redan gett utmärkelser till de bloggarna som jag brukar läsa, alltså dem som ligger på blogglistan här på sidan. Alla de bloggarna är väl värda även den här awarden, kolla in dem om ni inte redan har gjort det.

Reglerna är följande:
1. Den nominerade får lägga upp bilden på hans/hennes blogg.
2. Länka till personen du fick den ifrån.
3. Nominera minst 5 st andra.
4. Länka till dem i inlägget.
5. Lämna ett meddelande på den nominerades blogg.

Nu är friden slut

I morgon är mammaledigheten definitivt slut. Då kommer nämligen eleverna tillbaka från jullovet. Jag har formellt sett redan jobbat i två dagar, men även om jag har haft mer än väl fullt upp, så är det så om man är lärare att det är inte jobb på riktigt utan elever.



Min andra dag på jobbet fick dock ett aningen kylslaget slut. När jag hade packat ihop mina grejer för dagen, som en av de sista på stället, gick jag ut till bilen. Redan på avstånd såg jag att något inte stod rätt till, bilen var nämligen alldeles frostig på rutorna. Säkringen i motorvärmarstolpen hade löst ut, så bilen hade stått i 15-gradig kyla hela dagen. Jag höll tummarna för att den skulle starta och förberedde mig mentalt för att frysa om rumpan på hemvägen.

Men jag hann aldrig så långt. Vi har, av någon anledning, ingen nyckelring på den bilnyckeln, dessutom är den väldigt liten föär att vara bilnyckel, så för att inte tappa nyckeln i snön så låste jag upp passagerardörren, lastade in väskan och satte in nyckeln i tändningslåset. Sedan stängde jag dörren, drog ut motorvärmarsladden och skulle sätta mig på förarplatsen. Vars dörr var låst. Passagerardörren visade sig också, konstigt nog vara låst. Det innebar att mina jobbnycklar och mobiltelefon var inlåsta i bilen tillsammans med bilnyckeln.



Det var bara att gå tillbaka in, som tur var var inte ytterdörren till jobbet låst, det brukar den vara vid den tiden. Mina kollegor som bor åt samma håll som jag hade redan farit hem så det var bara att ringa sambon som fick väcka bebisen från middagsluren, klä på henne och sätta sig i bilen och komma och rädda mig med reservbilnyckeln.

Reservbilnyckeln, som dessutom har en nyckelring i sig. Jag undrar varför vi inte använder den här nyckeln till vardags istället?

Ett ovanligt nyår!

Jag firade mitt nyår 2008 på bröllop i Jokkmokk. Det var riktigt kul. Det var en klasskompis sedan universitetstiden som gifte sig och vi var några stycken från den gamla klassen som var på bröllopet. Det är så himla kul att ses även om vi håller kontakten väldigt bra med en portal på nätet som vi skapade när vi gick ut utbildningen. Det är nio år sedan i juni, men tack vare sidan så håller man sig uppdaterad om alla de andras liv och trots att det går flera år mellan varje gång vi ses, så känns det som att vi träffas ofta tack vare att vi vet så mycket om varandras nuvarande liv. Ett riktigt bra tips till alla klasser!

Med tanke på att det var ett bröllop som var anledningen till att vi träffades den här gången så är det extra kul att brudparet var ett par redan på den tiden, precis som jag och min sambo var, och flera av de andra i klassen träffade sina livspartners under den tiden eller håller ihop med den killen som de hade när vi började utbildningen. Det betyder att om vi skulle ha en återträff med hela den gamla klassen med respektivar så skulle nästan alla i gänget vara bekanta med varandra trots att tolv år har gått sen vi började vår utbildning. DET tycket jag är häftigt!

Brudparet hade skapat en "logga" inför bröllopet som skulle symbolisera dem. Loggan kom tillbaka hela vägen från inbjudningskorten till servetterna och föreställde en stiliserad samisk kåta. Vi som var där var väldigt imponerade av tankemödan att skapa en logga för sig som par, men jag tyckte att det var spännande att fundera vidare på.

Vilken logga skulle vi ha? Jag och sambon var faktiskt oeniga när vi diskuterade det. Han tyckte att en sköldpadda skulle symbolisera oss som par, jag tyckte att en skoter skulle symbolissera oss bättre. Visserligen har vi ju två sköldpaddor här hemma, men sköldpaddor anses ju vara långsamma och tillbakadragna, så är inte vi som par, vi tar ofta snabba, impulsiva beslut och vi är alltid snabbt snabbt redo (ävem vi har blivit avsevärt mycket långsammare sedan bebisen kom, tänk att en så liten människa behöver ha med sig så mycket saker) när vi ska någonstans och dessutom är skoterkörning ett av våra största gemensamma intressen.

Härmed utmanar jag dig kära läsare. Om ni skulle ha en logga som symbol för dig och din partner eller för eran familj, hur skulle den se ut? Givetvis vill jag att du motiverar dig också! Skriv en kommentar här i inlägget eller på din blogg!