Edet Zoo är dött och begravet

Som ni märker så har inte inläggen duggat tätt den här hösten. Först och främst beror det på att vi har så långsam internetuppkoppling här i vårt nya hus att jag nästan helt har slutat surfa på nätet. Dessutom har hösten varit hektisk och jag har knappt haft tid eller ork varken att laga rolig mat, läsa bra böcker eller att pyssla med annat som jag brukar dela med mig av här på bloggen.

Ett annat problem som jag har skrivit om tidigare, är namnproblemt, namnet Edet Zoo känns inte längre så akuellt eftersom det inte inte hör ihop med platsen där vi bor.

Namnet Edet Zoo är inte heller aktuellt längre av den enkla anledningen att nästan hela Zooet har blivit utbytt sedan vi flyttade. Det ena marsvinet försvann på ett mystiskt sätt i somras. I helgen hittade vi Edet Zoos andra marsvin, Lakrits, dött i sin bur. Kvar finns därför bara vårt yngsta lilla marsvin Fido. Givevis kommer han att få en ny kompis, men det är ju inte Edet Zoos marsvin... Ännu tråkigare är att vi i november blev tvungna att avliva vår älskade hund, själva kärnan i vårt gamla liv i gamla Edet Zoo. Nu har vi ingen hund alls. Vi jobbar på att få tag på en passande ny hund, men det blir ju inte Edet Zoos hund...  Kvar från vårt gamla liv finns därför bara sköldpaddorna. Förhoppningsvis har de många år kvar...

Om 2012 ska vara slutet på en tidsålder och början på en ny för världen, så har bevisligen redan en tidsålder i vårt liv avslutats under hösten och en ny tagit vid. Kanske blir det en ny blogg när jag vet vilken inriktining detta nya liv kommer att ta? 

Hello Kitty måste dö av Angela S. Choi

Den här boken stod och nästan skrek åt mig i Icas bokställ för några veckor sedan. Inte så att jag hade brist på olästa böcker just då, men med tanke på att Hello Kitty tar en ofrivilligt stor plats i mitt liv just nu, så kände jag en viss sympati med bokens titel där i Ica-kön. Jag fick inte vad jag förväntade mig.

Enligt baksidestexten är detta en rolig bok om en kinesisk-amerikansk tjej som vill göra upp med familjens värderingar och anpassa sig till livet i USA. Jag väntade mig väl något vanligt feministiskt feel good eller chiq lit-aktigt. Baksidestexten utlovade också en hysteriskt rolig bok. Nja. Boken är skriven med en humorisktisk och ironisk ton, men rolig? Nja, jag skulle nog hellre vilja beskriva boken som skruvad. I mitten av boken visste jag fortfarande inte vilken genre den tillhör. Jag kommer inte att berätta vilken genre den visade sig tillhöra för då förstör jag för dig som har tänkt läsa den.

Bokens huvudperson är Fiona Yu. Hon är strax under 30 år och hon bor fortfarande hemma hos sina föräldrar. Hon har ett välbetalt arbete som affärsjurist och hon är ganska nöjd med sin tillvaro. Hennes föräldrar däremot är inte nöjda, de är väldigt rädda att deras dotter ska sluta på glasberget och de försöker desperat gifta bort henne med någon lämplig kinesisk-amerikansk kille. Fiona, hon har absolut inga planer på att gifta sig och hon är beredd att ta till drastiska metoder för att undkomma sitt öde, att sluta som hemmafru åt någon halvlyckad kinesisk ung man. På en kirurgisk mottagning som specialiserat sig på att operera mödomshinnor träffar hon sin gamle klasskompis Sean. Han är berdd att hjälpa henne att bli fri från alla potentiella friare, och hon tar tacksamt emot hans hjälp.

Fiona kämpar emot ett bli en Hello Kitty, en söt men menlös platt kvinna utan vare sig mun eller klor, och någon Hello Kitty, det blir hon inte. Och visst finna det många poänger i den här boken. På senaste bokcirkeln när vi hade sommarkavalkad i våra läshögar så såg vi en röd tråd. Det verkar finnas ett enormt behov bland just kines-amerikaner att göra upp med sitt kulturarv, för det var flera av oss i bokcirkeln som just i sommar hade snubblat över den typen av böcker som handlade om hur kineser som invandrat till USA ska kunna få ihop den amerikanska kulturen med den traditionellt kinesiska. Hello Kitty-boken har däremot en alldeles egen vinkling och lösning på problemet.

Det är en snabbläst och underhållande bok som var svår att lägga ifrån sig och visst belyser den ett verkligt problem. Men...

Måndagsmys

Måndagar är väl inga dagar som brukar förknippas med mys, men den här måndagen blev mysigare än de flesta fredagar. Förra veckan började jag om med ridningen efter ett års uppehåll. Åh vilken lättnad att börja få ihop ett vardagsliv igen! Och vad kul att få träffa hästen och hennes ägare igen! Tyvärr har vi inte haft så tur med vädret hittills på riddagarna, förra veckan var det snålblåst och gråkallt. Imorse när jag packade stallkläderna var det blå himmel och ganska skön luft. När jag slutade jobba och skulle byta om så hade det börjat regna.

Hemma igen kom brorsan med familj på besök. Så kul att få lite främmande på kvällskvisten en helt vanlig kväll, även om det var kanelbullarna som lurade hit dem...Barnen blev så glada av att träffa sin minsta lilla kusin att de brände allt sitt krut, så när främmandet hade farit hem somnade barnen lättvaggade.

Då blev det läge för oss vuxna att göra något som jag har drömt om på många kylslagna ridturer, nämligen att få krypa in i en varm skön bastu efteråt. Nu avslutar vi kvällen med en tekopp framför tv och dator.

Tvärplockar

Dagens uppgift var att köra bort skräp från gamla huset. Så ville svågern ha hjälp av sambon och eftersom vi ändå var halvvägs följde hela familjen med. Barnen fick leka med bästa kompisarna och sambon mef. Jag letade upp närmsta kalhygge för lite lingonplockning. Det var länge sen vi hade hemkokt lingonsylt senast. Kanske blir det lite detta år.

Vi passade på att skörda en rejäl låda med äpplen också när vi var vid gamla huset. Det kommer att räcka till både pajer och äppelkakor, att äta som de är och som extragodis till både marsvin och häst.

Körsbärsmarmelad

Nu var det länge sedan jag bjöd på något recept. Ikväll blev det en burk körsbärsmarmelad av körsbären jag plockade in när jag klippte gräset vid gamla huset i helgen.

Just idag var det smidigast att väga bär och socker, därför kommer receptet med viktenheter istället för liter/dl.

500g körsbär
1/2 dl vatten
5 krossade körsbärskärnor
1 kg socker
2 1/2 tsk citronsyra

Rensa och kärna ur körsbären. Spara 5 kärnor. Krossa kärnorna och pilla bort de hårda skalbitarna, spara bara kärnans mjuka inre.

Koka körsbären mjuka i vattnet ca 5 min. Dra av från värmen och rör ner sockret. Koka ytterligare ca15 min.

Lös citronsyran i 1 msk vatten. Rör ner i marmeladen.

Häll upp proppfullt i varma glasburkar. Sätt på lock. Låt kallna upp och ner.

Ofrivillig humor!

Ett säkert hösttecken är att min virkinspiration kommer tillbaka. Jag plockade fram koftan som jag började med i vintras. Anledningen till att den kom av sig var att den andra ärmen blev en decimeter bredare än den första, detta upptäckte jag natruligtvis när det bara var några centimeter kvar att virka på den. Nu, efter ett drygt halvår hade jag ork att riva upp och börja om. Att virka kläder är dömt att misslyckas, det är helt omöjligt att få till rätt storlekar, för mig hjälper det inte att byta virknål, det blir fel ändå...

Slutresultatet blev nog ändå rätt storlek enligt mönstret, det var bara det att jag var för lite för liten för storleken, skulle ha satsat på s/m istället för l/xl med facit i hand. Om det hade varit en LITE mer normal design på koftan hade den ju kunnat bli en present till någon, men den här skapelsenm kan minsann inte skänkas bort till någon med hedern i behåll. Först och främst färgen, vem vill ha en jeansblå kofta? Svart eller vitt hade ju varit ANINGEN mer lättburet... Och sen modellen, vem vill klä sig i något som ser ut som en bordsduk med ärmar??? Jag förstås, men det är jag nog tämligen ensam om... Och inte kommer jag att ha den på mig bland folk. Eller kanske tar jag på den på jobbet imorgon, bara för att ge mina arbetskamrater ett gott skratt... Vi får se hur humoristisk jag känner mig imorgon bitti!

Att sedan fota eländet när man är ensam hemma var en dolda-kameran-aktivitet i sig:

Framsidan var inga större problem att fota även om inte färgen riktigt stämmer.

Baksidan var lite svårare... -Lite snett.

Lite lågt...

Ganska okej med tanke på mönstret, men modellen syns inte riktigt...

Lite snett igen... Men inte fullt lika snett.

Och så lågt igen, men intre riktigt lika lågt...

Ja, det där fick duga..

Hemma hos Edet Zoo

Nu är vi i stort sett på plats i nya huset och det gamla huset är i det närmast tomt. Kvar finns (nästan) bara spindelkolonin och dammråtteuppfödningen. Spindelverksamheten har jag tänkt avveckla eller åtminstone dra ner på, de var mest snyltgäster. Dammråtteuppfödningen däremot är redan återupptagen med nya friska avelslinjer. Alla vet ju vad inavel kan föra med sig...

Idag hade jag tänkt att ni skulle få följa med på ett litet hemma hos-reportage här i nya huset. Givetvis får ni bara se de detaljerna som jag är nöjd med, dessutom har vi inte fått allt i ordning ännu. Håll till godo!


Mysig läshörna i vardagsrummet. Just den här möbleringen har vi inte bestämt om vi ska behålla eller ej. Vi har några andra idéer på lut både för möblemanget och för väggen. Som ni ser har sköldpaddorna funnit sig väl tillrätta.



Igår kom hallspegeln och lampan på plats. En bukett av svärmors lavendel blev pricken över i. Och ni skulle bara känna doften.



Storasysters favvohörna med kökssoffan och läslampan. Misstänker att även far i huset kommer att bosätta sig här när han är hemma. Framför allt med det örngottet på kudden. Men kokböckerna är mina. Alla har dock inte kommit fram ännu.




Det fina gamla linneskåpet ingick i köpet. Allt vårt linne ryms där och det ligger lite lavendel på tork även för linnskåpets del. Porslinsdockan ovanpå skåpet fick jag faktiskt av svärmor i julklapp den allra första julen efter att vi hade träffats. Det blir 16 år sedan till jul.



Allt som har med kaffe och te att göra fick ett eget skåp. I veckan ska vi beställa nya luckor till skåparna. Till dess kör vi öppna kort. Och det underlättar eftersom jag inte riktigt hittar ännu i mina skåpar.

Oj, jag glömde badrummet!

Här kommer en bild även därifrån.

Kommoden fungerade en gång som sängbord, nu får den agera badrumsinredning. Mest nöjd i badrummet är jag med tvålsamlingen på silverfatet!

Bara en sak till innan ni får surfa vidare! Bloggen har numera ingenting med något Ede att göra. Så hur gör jag med namnet? Behålla namnet Edet Zoo, kanske med ett Nya lite snitsigt på trekvart? Eller behövs ett helt nytt namn? Och i så fall vad! Lämna gärna namnförslag och synpunkter i kommentarsfältet. Finns det några fyndiga namnknäckare därute i cyberrymden?

Paket

Ett paket med pocket i brevlådan. Men vilken ska jag börja med???

Idag städar vi för visning. Imorgon åker flyttkartongerna fram och vi börjar packa ner vårt bohag.

Hopp om ett liv

Den här sommaren går till historien som den arbetssammaste hittills. Och jag är så tacksam över att det har varit lite halvtaskigt väder, jag har inte ens behövt sakna strandliv och annat som man brukar göra på sommaren. Jag har faktiskt badat en gång och igår lyckades jag till och med bränna axlarna lite lätt. Det känns bra. Jag är glad att jag fick ett par långbenade arbetsbyxor när jag fyllde år i mitten av månaden, för jag frös så mycket i mina gamla kortbyxade. De två sommarklänningarna som jag köpte i juni hänger i garderoben med prislappen kvar. Det har varken varit tid eller väder för sådana den här sommaren...

Den här veckan har jag faktiskt haft två-tre dagar ledigt, det var då jag lyckades bränna mig i solen. En dag var jag på lekland med barnen också. För nu är alla rummen som skulle hinna tapetseras tapetserade och huset som vi ska flytta in i är nästan så städat som jag vill att det ska vara när jag flyttar in. I helgen går flyttlasset, men före det ska vi hinna ha en visning till av huset, så imorgon blir det välbehövlig storstädning både inom- och utomhus. Sedan börjar vi packa.

På måndag börjar inskolningen av barnen på nya förskolan och om ytterligare en vecka börjar jag jobba. Då är det höst igen. Sedan återstår bara tömning och städning av vårt gamla hus...

Den här sommaren har det inte blivit mycket tid över till läsning men hela sommaren har´jag lyssnat på Radio Norrbottens sommarfäljetong Till offer åt Molok, Åsa Larssons senaste. Riktigt bra bok och hon läser själv och gör det precis så att man får den rätta stämningen. Ljudbokstips för er som har missat radioföljetongen!

Samma dag som jag städade det sista i huset och började känna lugnet surfade jag in på min favoritnätbokhandel och beställde ett gäng med pocketböcker, jag har mycket läsning att ta igen den här sommaren! Nu väntar jag på ett tjockt bokpaket! Samma dag satte jag igång att virka på min kofta som jag började på i vintras. Kanske hinner den bli klar innan jobbet börjar om? Och kanske jag hinner få upp näsan ovanför vattenytan en liten, liten stund innan det är dags att gräva ner sig i ett gäng nya sjuor om någon vecka. 

Duktig eller urkass?

Visst är det lustigt att ju mer man har att göra desto mer får man gjort! Det som får stryka på foten är sådana saker som att blogga. Jag är nog en av få som faktiskt är ganska glad att vädret är lite halvtaksigt. Sedan sist har vi tapetserat tre rum av fem i det nya huset dessutom städat ur alla tapetserade rum samt bastun med lavar. Jag har hunnit baka en massa kakor och dessutom fira min födelsedag. I söndags, när vi skulle ha en semesterdag hamnade vi i stugan så nu är taklister på plats, det var en total bonus. Dessutom har sambon köpt en traktor till nya gården, det tog honom två och en halv dag förra veckan han var hemma. Men nu ska vi väl fixa snön i vinter får vi hoppas. Min födelsedag mellan de fikasugna gästerna ägnade jag åt att fixa marsvinens utebur, det tog nästan en hel dag att klä in den befintliga stommen av kompostgaller med kycklingnät för att inte lilla Fido ska kunna springa ut och in hur han vill. En ljudbok har jag också hunnit med, det kommer ett inlägg om den också, lite senare. Allt detta har jag dessutom gjort samtidigt som jag har fixat bajsblöjor, lunch, mellis och middag, tröstat, klippt gräset på två tomter städat, tvättat diskat och hållit allt annat vardagliv flytande.

Men barnen får helt klart stryka på foten, en dag när det var uppehåll och jag var tvungen att fixat gräset först vid nya huset och sedan vid vårt vanliga hus kände jag att jag verkligen inte är någon bra mamma. När jag kom in efter gräsklippning nr 1 kände jag en mystisk doft redan i hallen. En titt på toa bekräftade misstankarna. Lillasyster hade bajsat, barnen såg att jag inte hade tid med dem eller vågade inte gå ut och hämta mig (de gillar inte gräsklipparen). Istället hade storasyster efter bästa förmåga försökt hjälpa sin lillasyster, tagit av henne bajsblöjan, torkat henne med papper och lånat ut sina egna byxor till henne. Inte så lätt, det var bajs i precis hela badrummet. När det sen blev dags att klippa gräsmatta nr 2 startade jag universalbarnvakten Molly Mus. Storasyster kom ut till mig när jag klippte gräset men lillasyster höll sig inomhus. Jag trodde att det var DVD:n som roade men när jag kom in låg hon nerkrupen under ett fårskinn, rejält varm. Flickstackarn hade feber. Utan att jag hade märkt det. Mycket tid med barnen, de är med hela tiden, men det är definitivt kvantitetstid och ingen kvalitetstid... Men ikväll fick de göra något kul, fara till stranden och ta ett kvällsdopp. En riktig höjdare för dem bägge två.

Stora investeringar. Och små.

Dagen har gått i Blockets tecken. Först for vi till en liten fjällby för att titta på en traktor som sambon önskar sig. Vi träffade några helsköna människor och fick en lång men härlig biltur. Sambon vill ha traktorn men ska under natten ta en fight med sitt samvete, för om han köper den kommer vi att få banta renoveringsplanerna i nya huset rejält. Han bestämmer sig imorgon...

På vägen hem stannade vi till och hämtade en liten marsvinskille i en av grannstäderna. Ytterligare ett Blocketfynd och ännu ett par riktigt sköna människor. Det är så kul med Blocket, att man får anledning att träffa helt nya människor, dom man aldrig i livet skulle ha träffat om man inte hade råkat behöva något som de inte behöver (eller ibland tvärtom om man själv råkar vara säljare).

De nya lilla familjemedlemmen verar vara en framåt och ganska tuff kille med mycket bus i blicken. Det blev lillasysterns namnförslag som vann, den nya killen ska heta Fido. Vi var lite oroade över mötet med gamla marsvinsgrabben men det verkar gå bra. Han har varit helt osynlig under den veckan han har varit ensam men så fort han upptäckte lilla parveln då blev han sig själv igen. Riktigt härligt att se! Nu är de i full färd med att bekanta sig med varann så det här blir nog bra!

Andra uppdrag idag

Sambon har  haft sin jobbvecka den här veckan och jag och flickorna har satt full fart med renoveringen av vårt nya hus. Flickornas rum är klart, rosarandig tapet med Hello-Kitty som fondvägg - som ett smäck! Fredag och lördag gjorde vi helg och gick på marknad och sov i kyrkstuga som omväxling. Supermysigt. Väldigt spännande för dem att sova i kyrkstugan. De gjorde stora ögon när jag förvandlade soffan till en säng när vi skulle sova, och jag kan lova att vi inte frös med mig, lillasyster och ett stycke pointer i utdragssoffan. Den var knökfull. Däremot tog det ett bra tag för lillasystern att somna, det var så spännande så spännande och hennes bruna ögon bara glittrade av bus när jag skulle försöka få nattro. Jag, som hade sett framför mig hur jag skulle sitta och sticka med radion i bakgrunden, tända lite ljus och ha det riktigt lugnt och skönt en stund innan jag skulle få krypa ner i soffan. Lillasystern somnade ett bra tag efter vad jag betraktar som läggdags...

Allt jobb med tapetsering och kyrkstadsliv har gjort att vi inte har tillbringat många timmar i vaket tillstånd här hemma den senaste veckan. Och kanske är det det som var orsaken till att vi fick uppsöka djuraffären idag. I ett tråkigt men roligt ärende... När vi kom hem från kyrkstugan fanns nämligen bara ett marsvin i buren ute på gården. Det värsta var att jag inte ens vet när han försvann. Någon gång mellan onsdag natt och lördag eftermiddag. Jag flyttade nämligen buren i onsdags när jag klippte gräset, då fanns båda marsvinen där. Efter det har jag bara fyllt på mat utan att kolla så noga vem som åt upp maten. Förmodligen kom faran uppifrån för marsvinet som finns kvar har inte tittat ut från sitt hus sedan kompisen försvann.

Planen var att vi skulle vara i nya huset även idag, takmålning och tapetrivning i sovrum nr 2 stod på agendan, men det blev strejk, flickorna ville vara hemma och inte fara till huset. Jag kände också ett visst behov av en hemmadag och så blev det. Dagens uppdrag blev istället att försöka få tag på en liten kompis till marsvinet. Det blev oförrättat ärende, de hade inga marsvin på djuraffären och inga på Blocket heller. Däremot de mest bedårende söta små kaninungarna. Kanske blir det en kaninkompis istället till lilla marsvinskillen. Är det någon av er som vet några små marsvinskillar som är till salu förresten? Det måste vara en unge och en hane, jag vill inte ha fler än två "smågrisar" och vuxna hanar brukar inte gilla andra hannar än de som de har vuxit upp med.

Mattor

Den här mattan ligger numera på golvet i  min toa. Ovanligt sober för att vara mig. Men det är  bara på avstånd, om man tittar nära så är nämligen de mörkaste ränderna blommiga och de mellangrå ränderna rutiga! Det blir bra för hårdmagade toabesökare att upptäcka!

Hoppas att ni har haft en riktigt trevlig midsommar allihop! Jag har varit på båtsemester till skärgårdsön, den här gången med båt hela vägen, vi har faktiskt åkt båt efter närapå halva norrbottenskusten i helgen. Det är min bror och hans sambo som har skaffat en fin båt som vi fick åka med i! Perfekt båtväder med lagoma om än lite kalla vindar och strålande solsken. Och vi tog oss nästan hela vägen dit och hem igen. Några kilometer hemifrån började båten ta in vatten via motorn, så vi fick gå i hamn lite tidigare än planerat, men det var ju en himla tur att det hände just där. Och jag tycker ju att en resa utan lite lagoma strapatser inte är någon rolig resa. Hoppas bara att felet inte är allt för stort för båtägarnas skull.

Kvällen tillbringar vi till webbradion, lyssnar på helgens stora scoop, Anja Pärsons Sommarprat. Lycka till med ditt nya liv Anja! Du kan till och med skaffa en egen hund att springa omkring med i skogen ! :-)

När man lyssnar på radio är virkning den bästa sysselsättningen. En ny matta till toan blev precis klar. Det är faktiskt toamatta nummer två den här sommaren. Nummer ett fick jag nämligen inte ha på toan för storasyster, enligt henne skulle den ligga på bron " för vi brukar alltid ha rosa mattor på bron". Kolla här om ni vill veta vad hon menade med det. Ja, vad gjorde jag då, jo jag satte igång att virka en grå matta istället, för att få en toamatta. Frågan är om den kommer att få vara på toa, när jag påbörjade den sa nämligen storasyster: "- Den ska vara på bron, för vi har ingen grå matta på bron..." Imorgon bitti får vi se vad hon säger, för nu är min gråa toamatta klar!

Det här är mattan som absolut skulle ligga på bron. Jag tror att jag har lagt ut den här i ett tidigare inlägg men att det inlägget på något mystiskt sätt försvann från bloggen. Färgerna stämmer dock inte särskilt bra, den mittersta randen är knallcerise, inte lila  och den gröna randen är absolut illgrön.

Byggblogg

Alla icke-byggintresserade kan se upp den närmaste tiden. Från och med idag är det nämligen inte bara projekt stuga på att-bygga-listan. Idag har vi nämligen köpt vårt nya hus, sambons föräldrahem. Det innebär en hel del fixande den här sommaren.

Jag hoppas dock att jag kommer att få tid att läsa en och annan bok mellan varven och kanske virka något litet varv. Det går ju bra att lyssna på ljudbok när man målar och tapetserar!

Frågan är vad bloggen ska heta i fortsättningen. Det kommer knappast att bli mindre zoo, snarare mer, men inte på Edet längre. Någon som har ett bra namnförslag?