Vår i luften...

...och då kommer löplusten fram i mig. Jag har faktiskt hunnit ut på två löpturer, både i söndags och ikväll. I söndas var jag klok och sprang bara en kortis för att inte ha sån träningsvärk att jag inte skulle ta mig ut på tisdagen. Men jag fick ett trevligt förhinder igår, tisdag, det blev nämligen ridtur istället. Hästen var superfin och alldeles nya, fina skor hon också. Löpningen tog jag idag istället. Och tänk, jag orkade springa standardrundan utan stopp ikväll, trots både en löptur och en ridtur i benen den här veckan. Kanske har skidåkningen i vinter inte varit helt fruktlös, även om det har blivit lite si och så med regelbundenheten. Nu hoppas jag att både ridningen och löpningen kan hålla i sig ett tag, jag är så laddad för båda delarna!

Krämig skinksås med pasta

En god och snabblagad variant av pasta med skinksås. Koka broccoli med pastan så har du grönsaker på köpet!

3-4 port

400 pasta

broccolibuketter

400 g kokt eller rökt skinka alt. kassler

1 gul lök

1 tsk curry

1 msk margarin

3 msk vetemjöl

3 dl mjölk (ev. blandat med grädde beroende på lyxighet)

2 msk tomatpuré

salt och svartpeppar

Koka pastan. Lägg ner broccoli i pastavattnet när 3-4 min av pastans koktid återstår.

Strimla skinkan och hacka löken. Fräs skinka, lök och curry i gryta med margarinet. Strö på vetemjöl och rör om noga. Späd med mjölk och låt koka ca 5 min. Smaka av med tomatpuré, salt och peppar.

Servera med den nykokta broccolipastan!

Vinnare i citattävlingen

Sviten med 100% vinnare i mina tävlingar håller i sig, den här gången var citatet lite svårare och det var bara två deltagare som vågade sig på en gissning. Rätt svar var Utvandrarna av Vilhelm Moberg.

1:a pris går till En bok om dagen
2:a pris går till F2

Stort grattis till er båda! Den här omgångens priser kommer från stans bokhandel.


Om ni vill veta hur dragningen gick till, kolla in filmen!

Knaprig fruktsallad med mascarponecreme

Improviserade fester är de bästa. I helgen kom jag och svägerskan hastigt och lustigt på att vi skulle grilla. Hon fick i uppgift att fixa potatis och jag fixade efterrätt. Det blev en fruktsallad med knapriga mandelbiskvier och söt-god mascarponecreme på. Jag gjorde en stor skål att dela på, men det blir ännu läckrare att göra det i portionsglas. Mascarponeost är ganska dyrt, testa att byta ut den mot Kesella eller Philadelphiaost om du vill ha variant för slutet av månaden...



6 pers

Blanda frukt och bär till en fruktsallad. Jag använde en förpackning Icas djupfrysta frukt- och bärblandning samt två bananer och en halv klase vindruvor.



Varva fruktsallad med mandelbiskvier i en skål eller portionsglas.



Mascarponecreme:



Vispa 2 äggvitor vitt och pösigt i en bunke.



Vispa 2 äggulor, 1 förp mascarponeost, ½ dl socker, rivet skal och saften av 1 lime i en annan bunke.



Blanda äggvita med mascarponeröran försiktigt. Bred cremen över fruktsalladen. Dekorera med kanel och ev. limeklyftor. Låt stå svalt några timmar så att cremen får "sätta sig".

Försvinnanden av Judi Picoult

Den här boken fick jag till julklapp i min bokcirkel - tack så mycket! Det är ett tag sedan det var jul, ni förstår vilket lästempo jag har nu för tiden, inte särskilt högt...

Boken handlar om Delia, Eric och Fitz, tre barndomsvänner samt Delias pappa Andrew. Historien berättas genom dessa fyras upplevelser av samma händelse. Boken är skriven i jag-form och i varje kapitel växlar berättarperspektivet. Alla fyra är alltså jag i boken.

Delia lever ett stilla familjeliv tillsammans med sin far Andrew och sin dotter Sopie och hon planerar att gifta sig med barndomsvännen Eric. Plätsligt en dag knackar det på dörren och Andrew grips av polisen. Det visar sig att han anklagas för att ha kidnappat Delia när hon var fyra år gammal.

Boken berättar om hur det går till i amerikanska fängelser, hur rättsväsendet fungerar och om hur en människa påverkas av att hela ens liv visar sig vara en stor och komplicerad lögn.

Jag gillar sättet som boken berättas och jag gillar grundhistorien, men jag upplevde ändå boken som ganska seg och jag blev inte särskilt engagerad när jag läste. Den var klart läsvärd men det var ingen bok jag kommer att minnas särskilt länge. Däremot ska jag se till att läsa en annan av Judy Picoults böcker, Allt för min syster, den har nämligen en av mina elever tipsat om.

En plats i solen av Liza Marklund

Annica Bengtsson fortsätter att nysta i helt andra saker än vad hennes chefredaktör tycker att hon ska ägna sig åt. Den här gången är det en svensk familj som har dött vid ett gasinbrott på den spanska solkusten som hon granskar. Det visar sig att gasinbrottet har kopplingar till hennes förra fall, och hon tvingas sånär skaffa klippkort på flyget till den spanska solkusten. Privat har hennes liv precis börjat hitta en lunk igen efter skilsmässan med maken Thomas och hopn blir uppvaktad både av departementschefer och spanska poliser.

En plats i solen är en bok som har ett naturligt driv, man vill hela tiden veta hur det ska gå, precis som brukligt är när det gäller Liza Marklunds böcker. Däremot kan jag inte låta bli att tycka att det blir lite för långsökt att alla fall har med varandra att göra.

Jag lyssnade på boken och som vanligt när det gäller Liza Marklunds böcker var det Katarina Ewerlöf som läste. Det är en bok som behåller tempot trots att den är inläst, om det vore en "riktig" bok skulle det nog vara läge för sträckläsning skulle jag tro.

Loppisrunda

Fina fotogen- och oljelampor är en av mina hemliga passioner. Den här ska Lillisen få ha i sitt rum.

Ett säkert vårtecken är Lions årliga loppis som troget återkommer i april-maj varje år. Förra året missade jag den, då hade jag en liten nyfödd Lillis och jag var alldeles skakig och matt efter blodförlust så då tänkte jag inte alls på loppis (eller kanske blev det en jättekortis ändå när jag tänker efter...?). I år tog jag igen det rejält. Jag och svägerskan C, den enda som är tillräckligt tålmodig för att orka detaljgranska varje bord, hann med både den stora Lionsloppisen och efter den en mindre loppis i min konfirmationskyrka. I kyrkan blev det bara en toscatårta och den är redan uppäten, men på Lionsloppisen blev det allt detta:

Små portionsformar för muffins och efterrätter samt en massa små pepparkaksformar, min andra passion. När är det jul igen?

En grillpanna i gjutjärn. Jag hade faktiskt ingen och jag gillar gjutjärn bättre än teflonaktiga material.

En mysig sagofåtölj tiill Lillisens rum. Och ja, den rymdes faktiskt i bilen!

Kom igen!

Ta chansen att tävla, imorgon drar jag vinnarna!

Citattävling igen

Nu är det dags för en ny citattävling, trots att en av pristagarna fortfarande inte har fått sitt pris. Ska det bli 100 procent vinnare även denna gång? Som vanligt bestämmer jag det vid dragningen. Den här gången blir priserna inte chokladkakor, jag tänker att ni som har varit flitiga med tävlandet börjar kunna det där med chokladkakor vid det här laget. Ni som ännu inte har tävlat i någon av mina tävlingar, ta chansen den här gången!

Här kommer citatet:

För engelskan var ett svårartat och knepigt språk för olärt folk. Det besvärligaste var att orden stavades på två alldeles olika sätt: först stod de tryckta på det vanligt sätt, sedan stod de inom en klammer, stavade på ett helt annat vis: Ja, jag är en främling här - Yes, I am a stranger here (Yäs, aj äm ä strähn'djör hihr) - Vad söker ni efter? - What are you looking for? (hoåt ahr joh lok'ing får?) - Vad önskar ni? - What do you whish to get? (Hoåt doh joh oish to get?) Han kunde inte begripa vad de här besynnerligheterna skulle tjäna till: det kunde väl inte vara någon nytta med att skriva och stava samma ord ord på två alldeles olika vis. Det vållade bara onödigt besvär och tidsspillan. Det var underligt att amerikanerna, som skulle vara så kloka, inte hade kunnat komma överrens om att stava sitt språk på ett enda sätt. Det kunde förstås inte bero på någon skillnad folk emellan, för i Amerika var alla lika goda och ingen tog försteget framför den andre.

Det här är ett okänt citat från en väldigt känd svensk bok som också räknas till våra 1900-talsklassiker. Romansviten korades till århundratets bästa bok inför millennieskiftet. Vilken är boken (jag har hämtat citatet från den första boken i serien) och vad heter författaren? På senare år har bokens huvudpersoner blivit kända genom vissa f.d. Abba-medlemmars försorg...

Skriv ditt förslag som kommentar till det här inlägget. Du behöver inte ha en egen blogg för att vara med och tävla, då väljer du bara "anonym" kommentarsfältet och skriver egen signatur. Jag drar vinnaren på söndag kväll, alltså den 26/4.

Uppdatering: Jag ser att jag råkade skriva vinnaren. Givetvis kommer det precis som vanligt att bli dragning bland alla rätta svar och garanterat mer än en vinnare :-), så strunta inte i att tävla bara för att någon annan redan har svarat rätt!

Bakar för fullt

På fredag har vi ettårskalas här på edet zoo. Det är bebisen som inte längre är någon bebis som fyller år. Igår blev det apelsinkransar och kaffeägg och idag ska jag rulla lite chokladbollar och göra några tårtbottnar. Jag gör någon tårtbotten extra, det är bra att ha i frysen om man får upp ett il någon gång! Till apelsinkransarna fick jag äntligen inviga ett loppisfynd som jag ramlade över för flera år sen, en sprits med vev. Och nu undrar jag varför jag inte har testat den tidigare? Fyll den med kakdeg och veva - supersnabba och snygga kakor!

Både kaffeäggen och apelsinkransarna har jag hittat i kakboken som jag har berättat om tidigare,

Mia Öhrns Klassiska kakor på nytt vis. Jag vet inte vad upphovsrätten säger om att publicera andras recept på bloggar, men jag måste bara dela med mig av recepten på chokladäggen, de är helt underbara. Jag ger er receptet på mitt vis, jag gör alltid små eller stora ändringar i recept nämligen. Vill ni ha originalreceptet får ni lov att köpa boken :-)

Kaffekyssar 40-50 st

200 g smör

1½ dl strösocker

1 portionspåse med Irish cream-snabbkaffepulver

4½ dl vetemjöl

½ dl kakao

1 tsk bakpulver

Smält smöret och rör ner sockret. Blanda kaffepulvret med mjöl, kakao och bakpulver. Rör ner i smörblandningen. och arbeta ihop till en deg.

Forma små ägg med hjälp ev en tesked och handflatan. Lägg kakorna på bakpappersklaädda eller smorda plåtar och gör en liten skåra i mitten av varje kaka med hjälp av skedens kant. Grädda kakorna mitt i ugnen i 200 graders värme i 7 minuter. Kakorna ska inte ha stelnat helt, de får gärna vara lite mjuka i mitten.

Stillad loppisabstinens

En somrig kakburk, en broderad påskduk, en fin bonad och ett gäng böcker blev dagens skörd på loppisjakten.

Sista lediga dagen för sambon och själv har jag påsklov. Det måste utnyttjas på bästa sätt. Jag och sambon började shoppingturen med att besöka den stora Leksaksaffären för att hitta roliga födelsedagspresenter till lillan. Det var snabbt gjort... Sedan skickades sambon å det brutalaste hem för att jag i lugn och ro skulle få botanisera på stans loppisaffärer. Att ha med sambon på sådana ärenden är mycket värre än att ha med lilla snart-ett-åringen, efter två minuter börjar sambon gnälla "är du klar snart? När ska vi fara hem? Kom nu! Måste du kolla alla böcker??" osv. Hur som helst så gjorde jag en hel del fynd. Den egentliga anledningen till min loppisrunda var att jag skulle försöka få tag på en speciell bok som jag hade tänkt ut till min bokvän. Mitt eget ex har nämligen hamnat på en rundtur långt utanför min egen bekantskapskrets. Och jag hade tur, just den boken fanns faktiskt på det första stället jag åkte till. Den boken finns dock inte med på dessa bilder, så lätt röjer jag mig inte :-)

Den här fina korsstygnsbonaden passar perfekt i köket eller i en stuga. Just den här versen har jag aldrig sett förut, extra kul!

Så här söta var kycklingarna på påskduken. Broderade i ett riktigt glänsande garn.

Victoria Bendictsson, en svensk 1800-talsförfattare som skrev vad vi idag skulle kalla chiq lit.

En bok som jag har hört talas om men inte läst, författaren har jag heller ingen erfarenhet av.

Elsie Johansson, en författare som jag har hört talas om men aldrig läst. Nu ska jag ge henne en chans.

Och samma gäller Maeve Binchy, har jag också hört talas om men aldrig fått det till att bli av att läsa.

Åh vad min att-läsa-hög har vuxit idag. Nu vet jag vad jag ska göra resten av lovet...

Ett paket!

När jag kom hem idag såg jag på långt håll att brevlådan stod öppen. Det berodde på att ett stort paket stack upp. Innehållet var en bok som jag har hört talas om på min bokcirkel men som jag inte har läst, den ska bli jätteintressant att läsa nu! En chokladkaka till kaffet och en förpackning Extra drops ska bli gott tilltugg! Tusen tack kära bokvän. Givetvis återkommer jag med en recension av boken så fort jag har läst den.

Det slutna rummet av Sjöwall, Wahlöö

Jag lyssnade på den här boken som ljudbok. Uppläsare är Torsten Wahlund, en ganska tråkig uppläsare enligt min mening.

Det märks att den här boken gavs ut för nästan 40 år sedan första gången. Det slutna rummet är den åttonde boken av tio om kommissarie Martin Beck och hans kollegor. Den här serien var de första kriminalromanerna som skildrade poliser i någorlunda realistiska miljöer. På senare tid har det ju kommit ut en lång rad nyskrivna Beck-äventyr som har filmatiserats, men det här är ett av originalen.

Jag tycker att boken i stort sett håller måttet, även om det märks att den skrevs på 70-talet. Jag tyckte att det var småkul när Martin Beck reagerade på att en av personerna han besökte hade vitlök och timjan på kryddhyllan, och reflekterade att det knappast är kryddor som används utan att de bara var för dekoration. I min matlagning är både vitlök och timjan baskryddor. Trots att det ibland kämns väldigt mycket sjuttiotal så tänkte jag flera gånger att det inte har hänt särskilt mycket med vårt samhälle under 40 år. Framför allt är det samhällets baksidor som är sig lika.

Det allra bästa med "originalbeck" är den underfundiga humorn, något som inte alls finns med på samma sätt i de nyskrivna filmerna. Något som jag och sambon också reflekterade över är hur otroligt bra Mikael Persbrandt passar för rollen som Gunvald. Persbrandt ser ut som Gunvald beskrivs i böckerna, till och med ögonen är samma, bortsett från att Persbrandts rolltolkning av Gunvalds personlighet är klockren. Det är också Gunvald som är den absolut intressantaste karaktären i Det slutna rummet. Något annat som jag reflekterade över är vilket genomslag Martin Becks personlighet har haft i senare deckare, hur många deppiga, ensamma polismän med misslyckade relationer bakom sig finns det inte i svensk deckarlitteratur? Tack och lov att det har kommit flera nya karaktärer på senare tid!

Jag skulle faktiskt rekommendera alla deckarintresserade att läsa några av de gamla Beck-böckerna, det är faktiskt litteraturhistoria idag.

Hoppsan!!

Nyss skrev jag ett inlägg om att vi hade varit i fjällen, och nu har det helt plötsligt varit påsk också. Var tog förra veckan vägen? Helgen har vi tillbringat i stugan med mina föräldrar och brorsan K och svägerskan Å. På skärtorsdag jobbade jag till sen eftermiddag, så vi kom inte iväg till stugan förrän på kvällskvisten. Jag skickade sambon och Lillan med läsk- och matbilen medan jag körde min skoter upp till stugan. Superhärligt trots duggregn! Bra före.

Utsikt över en myr med dimma, så här såg första halvan av påsken ut -genomgrå!

Långfredag var sömnig, vädret var genomgrått och det snöade lapphandskar hela dagen. Jag fick sovmorgon till halv tio på förmiddagen tack vare min mamma som ryckte in som barnvakt, dessutom hann jag med en middagslur på säkert två timmar samma dag, sedan var jag utsövd och redo för helgen!

Jag på skidor på påskaftonskvällen. Kanonhärligt!

Påskafton var mulen, men ingen nederbörd, vi skotrade till en sjö där vi eldade, åt och myste. Souvas i pitabröd stod på menyn. Jag och Å hann med en skidtur efter skoterfärden. Kanonhärligt och hundra gånger trevligare än vår förra som utspelade sig på blankisen. Den här gången tog vi ett skoterspår i skogen istället och åkte till en tjärn ungefär 3 km från stugan. En perfekt tur! När vi kom tillbaka och hade duschat av svetten väntade ett sprängfyllt påskbord på oss.

Våfflor över öppen eld blev det både på söndagen och måndagen.

På påskdagen hittade solen till byn och vi satt nere vid sjön och solade och myste hela dagen. Svägerskan Å:s föräldrar hälsade på med hund och barnbarn.

Två små skoteråkare som tar middagslur i pulkan!

Annandagen bjöd också på soligt väder från en klarblå himmel. Planen var att vi skulle plocka ihop och börja dra oss hemåt, men ett telefonsamtal från kompisarna C och A gjorde att vi tvärvände planerna. Vi stannade i stugan och de kom dit. Sedan satt vi på sjön hela dagen, gräddade våfflor över elden och solade. Flickorna låg och sov i skoterpulkan. Värmen under söndagen och måndagen fjorde att snön förvandlades till en grynig massa som gör att man sjönk rakt ner änbda till marken när man försökte gå och skotrarna liknade mera ubåtar när de for fram på isen. Ingen fastnade som tur var!

Den fina snögubben byggde svägerskan Å och lilla M på påskdagen. Den fick ett kort liv, innan annadagen var över så var snögubben bara en liten snöhög på isen. Den levde alltså mindre än ett dygn :-(

Fjällresa

Utsikt från fjällstugan

Inte blev det något bloggande av under vår fjällsemester, det hade jag inte tid med. Istället åkte vi en hel del skidor. Bara utför, längdskidorna stod snyggt paketerade utanför stugväggen hela helgen. Det vackra vädret var dock på annat håll, hela fredagen omväxlande regnade och snöade det. Vi åkte ett åk skidor, gick in och torkade alla kläder, åkte ett åk till osv hela dagen. Men det är faktiskt härligt att vara ute även i regn, men att åka skidor var inte så enkelt. Lördagen hade vi mulet väder men skidföret var riktigt bra, så då blev det en hel del åka av. Men det trevligaste med att åka iväg så där är ju att umgås och att äta god mat, och det har vi verkligen gjort.

Bilresan hem var inte lika trevlig trots att vi hade sällskap av en talbok, en Sjöwall Wahlöö deckare, Beck alltså. Det mindre trevliga var att lillan blev åksjuk och kräktes ner hela bilen. Att sitta nästan 20 mil i kräklukt är inte särskilt trevligt, dessutom tycker man ju synd om ungen som mår illa. Jag vet mycket väl hur det känns att vara åksjuk, själv skulle jag aldrig klara av att sitta 38 mil baklänges längs en krokig väg.

Fikadag på jobbet imorgon. Bullar...

Men det allra bästa är att ha hela påskhelgen och påsklovet framför sig trots att vi redan har gjort vårat roliga. Senare i veckan drar vi troligtvis upp till stugan där vi ska mysa och leva friluftsliv.

...och solrosbröd ska jag bjuda på.

Dumpa Matthew av Jane Fallon

En riktigt snaskig chic lit hade jag önskat mig av min hemlige bokvän och det jag fick! Dumpa Matthew visade sig vara en äkta chiq lit, och en väldigt underhållande sådan. Jag får en längtan efter den här typen av böcker efter en längre eller kortare period av mycket jobb, när hjårnan börjar bli överhettad och man varken riktigt orkar med sitt eget privatliv eller att läsa en massa "bra" böcker då brukar jag koppla av med sådana här lättsamma böcker.

Jag läser alltid chiq lit med blandade känslor, jag både roas och upprörs. Det som upprör mig är att tjejerna i böckerna alltid är så våpiga, omogna, ytliga och självupptagna. Oftast utvecklas de under bokens gång, det är liksom det genren går ut på, de förstår att det inte bara är utsidan som räknas och gifter sig och lever lyckliga i alla sina dagar med den fula med schyssta tönten från jobben som har väntat troget i vått och torrt.

När jag började läsa den här boken kände jag mig lite besviken, för jag tyckte att den kändes ovanligt förutsägbar, till och med för att vara chiq lit. Men allt eftersom huvudpersonen Helen trasslar till det för sig blir jag road och lite störd förstås. Berättelsen som utspelar sig är inte särskilt sannolik, men riktigt underhållande! Och fördelen med att tjejerna är så sanslöst blåsta är att man får känna sig väldigt smart själv, det kanske rent av det som är nyckeln till att genren är så populär :-)

Dumpa Matthew handlar alltså om Helen. En kvinna på 39 år som lever ett ganska tragiskt liv. Hon har en älskare, Matthew som är lyckligt gift med sin fru, en bästis och ett jobb på en flashig PR-byrå. En dag står Matthew bakom Helens dörr med hela sitt bohag, han har lämnat sin fru och flyttar helt sonika in hos Helen. Detta är vad hon har bönat och bett och hotat med under alla de fyra år som hon och Matthew har träffats, men när det väl händer så tröttnar Helen på Matthew ganska snabbt och börjar fundera på hur hon ska bli av med honom. Det enkla sättet, att helt enkelt be honom flytta är inget för Helen, istället väver hon ihop en komplicerad intrig för att bli av med Matthew. Givetvis blir det en hel del förvecklingar innan boken tar slut. då har hon både mognat, hittat nya vänner och kommit till insikt om hur hon vill ha sitt liv.

Om du gillar chiq lit ska du absolut inte missa den här boken!

Vi drar till fjällen!

För flera veckor sedan blev vi inbjudna att komma till Hemavan med sambons syster och hennes familj. De har möjlighet att hyra en stuga där ibland. Olika saker som pengar, min brorsas trettioårsdag som infaller under helgen, jobb för sambon och svårt med ledighet för mig hade gjort att vi hade lagt ner det där med fjällsresa det här året. Men ibland är tillfälligheterna på rätt sida. Pengaläget har inte direkt förbättrats, bilen gick sönder i veckan och en verkstadsräkning på 8500 var inte vad vi hade önskat oss, men ledigheten fixade sig, sambons jobb blev flyttat till måndag istället för fredag och brorsan gav oss dispens från trettioårskalaset :-) Imorse blev det klart att verkstaden kommer att hinna fixa bilen till imorgon eftermiddag så då bestämde vi att vi drar västerut!



Kvällen har ägnats åt packande, nu har vi bara ett problem kvar att fixa, nämligen hundvakt. Kanske får datorn följa med, då kan jag uppdatera er under helgens gång. Om inte och om vädret sviker, så har jag bunkrat med bok, ljudbok och en korsordtidning.

Packningen förutom mat och skidor.